Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

[Ranger]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag tycker det låter som att det mesta talar för at hon ska bo kvar hos pappan. Hon har sin trygghet där, är uppvuxen där, har sina kompisar där och går i skolan där. Dessutom finns hästen/hästarna där. Visst kan jag förstå mamman som vill ha sitt barn hos sig, men varför bosätter hon sig då inte i närheten, så att dottern kan gå kvar i samma skola och ha kvar sina kompisar? Jag tycker det är ett dåligt argument att hon och hennes nya make kommer att vara hemma på dagarna. Och? Dottern kommer ju att vara i skolan. Möjligen har hon nytta av det några timmar på eftermiddagen. Inget tungt vägande skäl för att rycka upp hela hennes tillvaro, precis.

Ärligt talat tycker jag, utifrån det som du berättar, att mammam beter sig som en fullblodsegoist. Om det sedan ligger mer bakom, som TS inte känner till, låter jag vara osagt.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Ja dottern har två Amerikanska miniatyr hästar hos pappan. Bor hon hos mamman måste hon nästan ta de två hästarna med sej. Hon måste ju lära sej att ta ansvar för dom. Det kan hon ju inte göra om hon är hos pappa på helgerna bara.

Jag har fått tanken att hon kanske är ute efter underhåll för dottern. Hon blir antagligen arbetslös i september å då kanske hon vill ha lite extra pengar. Så hon har råd med att ha dotter(om det nu blir så), sin häst å hus å gubben. Elak tanken men jag är inte helt säker på att det inte stämmer.

Ja ja tycker hon är lite egoistisk oxå om hon vill flytta dottern om inte dottern vill det själv. Urch ja kan tänka mej hur dottern kommer att låta om hon flyttar till mamma. Då vill ja inte vara med. Blir nog mycket gråtande då. Klarar nog inte av att se henne då ja.

Hoppas dom lyssnar på dottern och hon får bestämma vart hon vill bo..

Det ultimata vore vore väl om mamman kunde flytta närmare häråt så dom kunde ha dottern varannan veckan och hon fick gå kvar i samma skola. Men så blir det nog inte skulle ja tro.

 

[Ranger]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Men fadern kan väl isf också känna sig "halv" utan barnen?

Helt rätt!!

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

jag har barn och tycker du snackar skit.
det är väl självklart barnets bästa man tänker på!
Min sambo skulle gå under utan våran dotter.

Jag tycker inte att jag har mer rätt till henne bara för att jag bar henne. Hade hennes pappa kunnat vara gravid så hade han gladeligen burit ett barn i 9 månader!

Vi lever inte i Stenåldern längre.

 

[Zaria]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag kan både förstå och inte förstå.

Det jag kan förstå är sorgen över att ens barn väljer bort en,det måste nog göra fruktansvärt ont som förälder att vara den som barnet inte vill bo hos.

Däremot tycker jag att man som förälder tagit på sig ansvaret att göra det bästa för sitt barn,om nu mamman är så mån över tösen,varför inte flytta lite närmare så de kan ha tösen vv så dottern får lika stor valfrihet till båda föräldrarna.

Jag förstår även dottern,ser jag på mian vänner som bott varannan helg hos pappan så har de ofta slutat vilja åka till pappa när de kommit upp lite i ålder och kompisarna och aktiviteterna blir roligare än att umgås med umgängesföräldern.

Å andra sidan kan jag tycka att en 6 åring är för liten att få välja själv,man är absolut inte vuxen när man är 6 år och kan troligtvis inte se tex scenariet att hon kanske skulle längta ihjäl sig efter mamma om hon flyttade och att det i slutänden skulle vara värre än att flytta ifrån pappa eller hur nu scenariet kan tänkas se ut.
En sexåring lever i nuet,vad som är roligt nu och just nu är det hästarna.

Det tycker jag många verkar missa,visst man som förälder bör gå på vad man tror är bäst för barnet,men man kan inte låta en 6 åring bestämma såpass stora beslut själv. Det kan gå tex en månad och sedan vill hon flytta tillbaka igen vilket blir väldigt bökigt med skola och annat.

 

[Ranger]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Det tycker jag många verkar missa,visst man som förälder bör gå på vad man tror är bäst för barnet,men man kan inte låta en 6 åring bestämma såpass stora beslut själv. Det kan gå tex en månad och sedan vill hon flytta tillbaka igen vilket blir väldigt bökigt med skola och annat.

Håller fullt med dig att det är föräldrarna som måste fatta beslutet och inte barnet. Just därför tycker jag det är helt förkastligt att som mamman gör, försöka tjata över barnet på sin sida.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag kan både förstå och inte förstå.

Det jag kan förstå är sorgen över att ens barn väljer bort en,det måste nog göra fruktansvärt ont som förälder att vara den som barnet inte vill bo hos.

Däremot tycker jag att man som förälder tagit på sig ansvaret att göra det bästa för sitt barn,om nu mamman är så mån över tösen,varför inte flytta lite närmare så de kan ha tösen vv så dottern får lika stor valfrihet till båda föräldrarna.

Jag förstår även dottern,ser jag på mian vänner som bott varannan helg hos pappan så har de ofta slutat vilja åka till pappa när de kommit upp lite i ålder och kompisarna och aktiviteterna blir roligare än att umgås med umgängesföräldern.

Å andra sidan kan jag tycka att en 6 åring är för liten att få välja själv,man är absolut inte vuxen när man är 6 år och kan troligtvis inte se tex scenariet att hon kanske skulle längta ihjäl sig efter mamma om hon flyttade och att det i slutänden skulle vara värre än att flytta ifrån pappa eller hur nu scenariet kan tänkas se ut.
En sexåring lever i nuet,vad som är roligt nu och just nu är det hästarna.

Det tycker jag många verkar missa,visst man som förälder bör gå på vad man tror är bäst för barnet,men man kan inte låta en 6 åring bestämma såpass stora beslut själv. Det kan gå tex en månad och sedan vill hon flytta tillbaka igen vilket blir väldigt bökigt med skola och annat.

Jag menar inte att dom ska låta dottern bestämma...men dom kan väl lyssna på hur hon vill ha det och ha det i åtanke när föräldrarna gör beslutet.

Ja vet inte ja om hästarna som e roliga just nu...hon har haft dom i 2 respektive 1 år så det är inge nytt för henne.
Men fåren skulle hon nog längta efter om hon flyttade till mamma. Dom har 19 får nu när lammen kommit. Hon har namngett dom allihopa och vet vilken som är vilken. Hon spederar mycket tid ute hos dom å busar å gosar. Så hon skulle nog sakna dom mer än pållarna sina.

Sen när ja har försökt att prata med henne om att kanske flytta till mamma. Så det hon nämner nästan jämt är att hon inte vill byta skola och att hon skulle sakna sina kompiar hon fått i skolan...sen säger hon att hon skulle sakna mej vi vi hinner ju träffas dom gånger hon e hos pappan. Det ser nästan ut som hon får ont i magen bara hon tänker på att flytta till mamma.

 

[Zaria]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag menar inte att dom ska låta dottern bestämma...men dom kan väl lyssna på hur hon vill ha det och ha det i åtanke när föräldrarna gör beslutet.

QUOTE]

Det tycker jag absolut man bör göra,det verkar ju som att flickan har allt hon värderar på hemmaplan just nu.

Tyvärr är det ofta att det är föräldrarnas rättvisa/intresse som går före barnet.

 

[Snubbelfot]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

att modern bär barnet ger i dom alldra flesta fall upphov till en hel del känslomässiga bindningar som pappan av naturliga skäl inte kan uppleva.

Du överdriver som jag ser det betydelsen av sådana känslomässiga bindningar. Jag bestrider inte att de kan finnas, men dess betydelse avtar av naturliga orsaker med tiden. Hur de känslomässiga bindningarna mellan förälder och barn ser ut när barnet är exempelvis 10 eller 15 år har mycket litet eller inget alls att göra med vem som fött eller ammat.

 

[Ranger]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jag tycker hela ditt resonemang andas 1940-tal. Om papporna i din omgivning resonerar på samma sätt förstår jag att de upplevs som oengagerade och känslomässigt klenare bundna till sina barn. De är ju redan från början diskvalificerade eftersom de inte burit barnet under graviditeten. De kan mycket väl tycka som du att barnen i praktiken är mammans domäner.

Lyckligtvis finns det många pappor som har en helt annan syn på saken. För oss/dem är de känslomässiga banden till våra barn minst lika starka som mellan mamma-barn. Jag har också sett många exempel på pappor som kanske inte varit så engagerade från början men som vuxit enormt i föräldrarollen när situationen förändrats. Det är skillnad mellan att bygga en relation med barnen när mamman är närvarande och att göra det på egen hand.

Min dotter och jag är rätt lika varandra till sättet och vi delar till exempel hästintresset, vilket ger oss band som mamman aldrig kommer att få till henne. Samtidigt har hon och dottern en relation med delar som jag aldrig kommer att uppleva. Inget är bättre eller sämre än det andra - bara annorlunda.

 

[Allimac76]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

ja, då är det ju bara att gratulera kanske tillhör jag och dom runt mig "fel" generation eller helt enkelt valt "fel" man att skaffa barn med . min erfarenhet och dom erfarenheter mina vänninor har av fäderna är att endast en liten liten del har tagit fullgott ansvar. men jag är ju "färgad" av hur min verklighet sett/ser ut

jag har själv tagit hand om barnen på heltid då dom varit små (och även sedan) barnen själva har från början sett det som naturligt att bo hos mig, men dom har fått fullt stöd av mig för att umgås med sin far så mkt (eller lite) han önskat (umgänget har alltid skett på hans villkor, han jobbar ju )

att sedan vissa fäder velat ha barnen boende hos sig har mer haft att göra med att slippa betala underhåll - tills dom insett vad ansvaret och kostnaderna igentligen inneburit

i min fars fall handlade det mer om att straffa min mor eftersom det vart hon som ville skilljas (hon åkte ut samma dag hon tog upp det, och hade därför inte möjlighet att ta med bror min. hon fick sova hos vänner och bekanta tills eget boende vart löst), bästa sättet att straffa va att beröva umgängesrätten, dvs. ha så många ursäkter till varför dom aldrig vart hemma då hon skulle hämta lillebror och sedan prata vitt och brett om hur självisk hon vart som inte tog ansvar tyvärr vet ju ingen utanför familjen varför mor aldrig hade lillebror eller vad som egenligen sas.

vad jag reagerat på är att ts. tar pappans parti och att det hela verkar väldigt färgat av vad pappan påstår (för vem vet om han säger hela sanningar ?) samt då mina egna erfarenheter.

Visst är det ju så att det oftare är mödrar som tar det större ansvaret, och vanligare att fäder lämnar över ansvar till mödrarna. Så jag förstår hur du menar, men det är ju inte alltid så. I det här fallet verkar det vara tvärt om. Men vi har ju å andra sidan inte så mycket att gå på, mer än att modern flyttat ifrån familjen och i efterhand vill ha barnet hos sig.
Men i det här specifika fallet får man väl anta att föräldrarskapet är lika förankrat hos fadern, om inte mer?

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

njut av att du fått en så viktig plats för dottern och förvalta den väl

Tänker jag göra oxå...hoppas bara för hennes bästa att det löser sej så fort som möjligt på ett bra sätt!! Har inte träffat dottern på två veckor nu för hon är hos mamma. Har nästan börja sakna hennes kramar man får när man kommer till hästen!

 

[pompa04]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Om flickan trivs o har det bra hos sin pappa och lika viktigt, har etablerat sig väl i skolan, så kan inte jag förstå den mor som INTE låter flickan vara hos sin pappa. Som förälder bör man, anser jag, sätta sina egna känslor i andra hand o i första hand se till barnets bästa. Som det lagts fram här tycker jag att det bästa i det här fallet är att flickan får stanna hos pappan. Är lite trott på det eviga navelsträngssnacket om bandet mellan mor o barn. Visst när dom är bebisar men när de är så stora att de får en egen relation till pappan är det inte längre lika självklart att mamma älltid är bäst.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

*uppdaterar läget lite*

Dottern är just nu varannan vecka hos sin mamma å pappa.
Mamman jobbar i samma by som vi bor i så hon pendlar mellan hennes hem ort och här. Så dottern kan vara med båda sina föräldrar och gå kvar i samma skola. Ett tag iaf...för i nov-dec blir mamman arbetslös så vi får se hur det blir då.
Jag prata lite med dottern i morse.
Jag frågade:
-Ska du vara hos mamma nästa vecka nu då?
-Ja svarade dottern och såg glad ut.
-Du kanske flyttar till mamma snart du. Kanske börjar trivas å bra där nu du sa ja.
-Hmpf sa dottern då.

Så det e visst bra att vara varannan vecka men inte att flytta till mamma.

 

[CillaW]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

å bra där nu du sa ja.

Detta sms-språk.... (jag förstod ingenting)

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Detta sms-språk.... (jag förstod ingenting)

Jag frågade:
-Ska du vara hos mamma nästa vecka nu då?
-Jasvarade dottern och såg glad ut.
-Du kanske flyttar till mamma snart du. Kanske börjar trivas så bra där nu du sa ja.
-Hmpf sa dottern då

Menade så inte å...skrev för fort å korrigerade inte efteråt.

 

[Basilika]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Mamman får själv ta konsekvenserna av att hon flyttat ifrån sitt barn. Vill hon ha barnet hos sig får hon ha mycket goda skäl för att inte flytta tillbaka till orten där flickan går i skola och hennes pappa går. Det vore förstås det bästa för då har flickan tillgång till både sin mamma och pappa.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Jo får se om mamman flyttar tillbaka till byn. Det vore ju det bästa för dottern. Kunde vara varnnan vekca hos mamma å pappa och inte behöva byta skola!

 

[Chappe_]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

ska försöka dela med mig lite av mina erfarenheter.
Mina päron skilldes när jag var 5 år, runt 9-10 årsåldern var vårdnadstvisten klar, så man kan säga att jag kan det här...

För det första kommer personer (vet inte exakt vad sånna personer kallas) att prata med flickan, fråga henne hur hon trivs hos mamma resp. pappa. De kommer prata med föäldrarna och Människor runtomkring (dom säkerligen tala med mammans nya man) och sen kommer dom prata med fröknarna i skolan, som då säkert kommer ta upp flickans blyghet ovs (detta tar tingsrätten hänsyn till och kommer vara en bidragande orsak till beslutet) Om du känner flickan så bra, och pappan litar mycket på dig kommer han säkert be människorna prata med dig också. I mitt fall, var det tre-fyra olika personer från resp. sida (tex släkt, vänner, osv) kanske blir du en av dom.

Dock vet jag inte hur mycket av detta som förändrats, det är ändå över 10 år sedan jag gick igenom dessa saker.

 

[Kicki_83]

Sv: Jag fattar mej inte på henne!?!?*långt*

Okej...tack för din berättelse! Tyckte det verkade vara ett ganska tillväga gångs sätt! Får se om det blir lika för dom!