Sv: Jag andas
Hur har det gått?
Har allt, eller det mesta, löst sig på ett bra sätt för dig och barnen?
+hastflicka och hemligthemligt
Ja hur går det? Det rullar på i maklig takt. Fortfarande kommer barnen ibland hem i samma underkläder, ibland utan ytterkläder, ibland badade, ibland obadade, ibland har de bara fått välling i stället för kvällsmat osv. Oftare i tid nu än tidigare, men det kan väl vara lite si och så med det också. Resonemangen som ibland måste föras är lite som att diskutera med en struts som har huvudet uppstoppat i sitt eget arsle (ursäkta uttrycket, men det är så det känns).
Barnen gillar sin pappa, så det är väl bra. Det är alltid skitstruligt första kvällen efter byte, men det säger väl inte så mycket egentligen? Äldsta brukar alltid be om att få vara bara hemma när han kommer till mig. Han är less på att åka omkring i bil och vad det verkar så skjutsas de hela tiden omkring på aktiviteter när de är hos pappan. Så då blir det ofta så. Vi tar det lugnt i stället.
Det är ofta som de inte bajsar hos pappa och det vet jag inte vad det står för. Vet att de äter mkt mat på ikea, korvkiosk, pizzeria osv. Kanske kosten som gör det? Eller bara en slump?
Jag försöker att inte fråga så mycket utan det här baseras på sånt som äldste barnet berättar själv.
Så det skulle kunna vara ett helvete, men jag försöker att inte reta upp mig. Försöker att göra saker som jag gillar när barnen är borta, men det känns ju liksom aldrig värt priset riktigt, även om jag har kul. Vissa helgdagar är såååååå sega och jag bara längtar ihjäl mig efter ungarna, men det är ju mitt problem. Jag försöker att förekomma alla problem genom att själv ha extrakläder osv, men ibland så skiter det sig ändå.
I det stora hela bra alltså. Jag funkar som människa i alla fall och det är skönt
Barnen verkar inte må dåligt heller även om det är tufft ibland.
