Jag andas

[nyttnick]

Ja, nu har det gått några veckor sen jag flyttade ut, så jag tyckte att det var lämpligt att starta en ny tråd. Eftersom jag inte längre kvävs. I'm up and running kan man väl säga och imorrn ska jag göra min första arbetsdag sen flytten.

Som rubriken säger så andas jag. Jag kvävs inte längre, är inte lika stressad och ångestattackerna har minskat/så gott som försvunnit. Det rullar på. Det går lätt. Huset är välstädat, bebisen inskolad, Jag har det varmt och skönt och det mesta funkar. Katten försvann en vända, men hon kom tillbaka hem igen, så då är väl allt i sin ordning.

Men jag är inte glad. Inte nånstans. Inte ledsen, men konstant nedstämd. Låg. Och jag är så fruktansvärt uttråkad. Tristessen hänger som ett stort svart moln över huvudet. Det är inte så att jag inte har någonting att göra. Om man bortser från allt runt barn och hem, så är det en hel del från flytten, trädgården osv. Och inte lär jag ha så mycket fritid när jobbet drar igång. Nu har jag ändå kunnat göra en massa trevliga utflykter med barnen på dagarna.

Det känns som ett stort, meningslöst "JAHA?". Är det här "det"?

Jag bor fint, allt rullar på, livet är lätt, men jag saknar livet på landet, gården, hästarna, stalljobbet. Trist trist trist och nu är hösten inte längre lika vacker som för ett par veckor sen.

Jag har sagt till mig själv att jag inte ska förvänta mig någonting förrän vi är inne på nya året och det är vad jag siktar på. För just nu känns livet som en meningslös förvaring mer än någonting som levs. Kort tid mellan byten med barnen - vilket är helt i sin ordning och inget jag skulle vilja ändra på (om jag inte fick ha barnen mer tid)- gör att det inte går att skriva upp sig på aktiviteter som sker en bestämd dag och tid varje vecka. Men även det har sin tid och varför stressa med att boka in sig på än mer grejer?

Är det det här som kallas för antiklimax?

 

[Texaz]

Sv: Jag andas

Härligt namn på nya tråden!!

Jag funderar om det inte kan vara så att du drabbats av en depression? Vore inte så konstigt egentligen, med tanke på hur rörigt du haft det ett tag...

Av någon anledning har fler människor jag känner kraschat i år, även om man kan tycka att den fina sommaren borde stärkt oss, men det verkar snarare tvärtom När hösten och mörkret kom verkar det ha utlöst någon massdepression

Försök vara ute så mycket du kan, dagsljus har en läkande inverkan, likaså frisk luft.
Finns det något du gillar att göra, utanför hemlivet? Bio? Ut och äta med en vän? Konsert?
Tror du behöver tanka på Må bra-kontot!

Fortsätter det kännas segt kan det vara idé att ta hjälp från vården

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Detta är vad som händer alla efter ett adrenalinpåslag. Särskilt om det varat länge (inte bara ruschen till bussen). Du var på topp med all din adrenalin. Nu måste du återhämta dig. För det behöver du vila. Därför känner du dig omotiverad. För att du ska vila och ladda systemen.

Tycker det är en bra föresats att våga ha tråkigt till nyår. Känn dig fram, hitta en ny vardag. Ett nytt liv, inte bara ett sätt att överleva.

De flesta av oss har varit i dalen du är nu. Det går över. Vila dig i form, gör roliga saker med barnen och våga fokusera på de positiva förändringarna.

 

[athena_arabians]

Sv: Jag andas

Härligt att höra!

Det är jättebra att ha tråkigt när systemet gått i 110 knyck för länge. Ta hand om dig själv, som Texaz tror jag att det är bra att försöka vara ute mycket. Det behöver ju inte vara hårdträning, bara ut på promenad med barnen och hoppa i löven köp gott te (om du gillar det) och ha myskvällar med levande ljus, ta ett bad alternativt en dusch med lyxig body lotion efteråt osv.

*heja dig*

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Jag andas

Jag som har en pågående stressreaktion har fått rådet att minst ta en promenad a trettio minuter sammanhängande och äta var tredje timme.
Inte åka någonstans där det går åt massor med energi som t.ex. stormarknader med mera.

 

[Texaz]

Sv: Jag andas

Jag som har en pågående stressreaktion har fått rådet att minst ta en promenad a trettio minuter sammanhängande och äta var tredje timme.
Inte åka någonstans där det går åt massor med energi som t.ex. stormarknader med mera.

Det låter som oerhört bra råd!

Regelbunden sömn (inte så lätt med små barn...) och mat, samt att vara ute är grunden för att må bra!
Det där med stormarknader har jag inte tänkt på innan, men huuu vad det kan ta energi!

TS, som skrevs tidigare, du behöver ju inte träna, utan "bara vara". Sköt om DIG!!

 

[AgentCarter]

Sv: Jag andas

Om jag kommer ihåg rätt saknar du helt häst nu?
Du kanske också kan hitta en medryttarhäst att ha när barnen är hos pappan?

 

[Mia_R]

Sv: Jag andas

Inte för att ha varit i din sits, för det har jag inte, men jag kan tänka mig att det är ungefär samma sak som vid ett dödsfall? Att det tar ca ett år att beta sig igenom alla födelsedagar, högtider osv som singel för att riktigt landa igen. Tidigare var ni två även om det var du som drog lasset, nu drar du visserligen det hela själv fortfarande men helt som singel och ingen att byta ord med till vardags som innan?

 

[athena]

Sv: Jag andas

Skönt att höra .

Jag tror precis som Lovisaleonora_ att det är här är kroppens sätt att tala om för dig att du måste vila. Att ladda om! Helt säkert är det en naturlig reaktion (vore ju eg konstigt om det inte kom en reaktion...). Om det går neråt "onödigt" mycket kan det såklart vara vettigt att ta hjälp. Men ta hand om dig själv i första hand!

Försök se livet som avgränsade perioder. Det är ett trick som jag tycker funkar om det är jobbigt på nåt sätt. Fram till jul är väl en bra början?

 

[Blueberry]

Sv: Jag andas

Som de andra säger, det här är din tid för återhämtning, efterchockstillståndet som hjärnan och kroppen behöver lugn och ro för att hantera och sortera.

Låt inte rastlösheten ta över och bli en stress eller något som styr, stäng av den och försök att omfamna stunderna att göra ingenting på. Se det som vila och tid för kroppen och sinnet att läka och bearbeta. Läs böcker, se filmer, ligg i soffan, ta en extra paus, sträck på dig och andas med djupa andetag, ta en planlös promenad och se var du hamnar, boka inte in något nytt i kalendern förrän efter jul. Smyg in lite mindfulness i vardagen, det är både skönt och nyttigt.

Några veckors paus kommer att ge dig så oerhört mycket mer tillbaka än om du bara kör på.

 

[Kakis]

Sv: Jag andas

Jag kommer ihåg känslan efter min separation. Man liksom bara gör saker och är i en något avtrubbad sinnesstämning. Man mår inte så dåligt som innan men inte heller så bra som man vill. Min psykolog jag gick till under separationen sa till mig att skriva ner saker jag tyckte var roliga innan och testa på dem och se om jag kunde återuppleva det jag uppskattat hos dem.

Och det funkade, även om jag inte alls var glad hade jag en underbar kompis som tog med mig på Håkan Hellströmkonsert och det var första gången jag upplevde lycka efter min separation.

Och jag kommer ihåg första gången jag blev spontant glad efter att varit i ett vakuum under ett år, då satt jag i bilen och lyssnade på Mark Levengoods sommarprat och kom på mig själv att fnissa, underbar känsla

Annars ta det lugnt, titta på film, läs en bok om du orkar. Som några skriver aktiviteter och intryck tar massor med energi och kroppen är rätt slutpumpad efter att ha genomgått den typen av separation du har gjort.

 

[Asa_S]

Sv: Jag andas

Och jag lägger då till att förutom att detta förstås är en välbehövlig återhämtning så är det också vad som händer när man haft häst och inte längre har det. Faktum är att hästar tar massor med tid (på gott och på ont) och när hästen är borta finns stora sjok av tid som det tar lite tid att ställa om sig till att hantera på ett annat sätt. Från början är det inte ovanligt att man är lite handlingsförlamad men efter ett tag äts den tiden upp av annat och man förstår knappt längre att man hade tid för häst. Som du säger kommer en del av känslan inte att finnas längre när jobbet drar igång som vanligt och troligtvis såg du också saker i hus/trädgård före köpet som ändå kan ge dig lite glädje att ägna dig åt, mer än att städa och betala elräkningen . Det är väl inte heller helt otroligt att många känslor kommer ikapp nu också, att måsta lämna sin kurs på detta sätt helt oväntat för ju ofta med sig både ilska och sorg.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Skriver under på det.

Jag gick in i en depression light när stallet var tomt. Tappade lite identitet, till jag upptäckte att jag är hästmänniska även om jag inte har häst just för tillfället. Men visst var jag hemskt stingslig, irriterad och rastlös det första halvåret. Vidrigt, var det.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Tack alla som svarar. Visst är det en slags efter-stress-reaktion och säkert är jag fortfarande stressad, även om jag inte tycker det själv. Det har blivit mycket nytt för både mig och barnen, fasen - bara sånt som att komma ihåg att ställa ut soptunnorna för hämtning. Eller att hitta rätt propp- när hela tvättstugan slocknar. Eller när nattlektyren är instruktionsboken till tvättmaskinen - för tvätten luktar surt. Det är då man inser att man är själv på riktigt.
Nya rutiner med lämning på dagis. Det tar tid med två ungar. Mer än jag trodde och båda är lite mammiga och kinkiga.

Medryttarhäst - jag ska fundera ett varv på det. Det är inte så mycket ridningen som att "ha häst" som jag saknar.

Jag bara funderar på hur det blir när ungarna börjar sova borta. Det lär kännas som om jag har oceaner av dötid att genomlida.

Nä, aktiviteter får nog vänta. Det räcker med de aktiviteter som görs med barnen just nu. Saknar självklart en vuxen att prata med när barnen sover, men inte just Honom. Och inte vill jag ha någon ny heller, så det blir till att vänja sig.

Rastlösheten är en stress. Jag får jobba på att gilla lugnet. Även om det kryper i benen. Jag tog mig igenom en hel spelfilm för första gången på säkert 2 år förra helgen. Men jag var nog uppe minst 10 gånger och gjorde något "nyttigt" medan filmen rullade. Det är liksom svårt att stänga av. Kroppen och hjärnan går på någon inbyggd autopilot.

Sen har jag börjat rota i mina grejer och det är förfärligt mycket som är från vårt tidiga förhållande, semestrar osv. Även om jag inte saknar honom, så gör sånt helt fruktansvärt ont att hitta. Som om alla förstörda drömmar kastas i ansiktet igen. Vet inte hur jag ska undvika det heller, eftersom de minnena hittas bland allt jag har. Kläder, böcker m.m. och alla foton. Så hittar jag bilder från när sonen var bebis och blir skitnere. Och på min gamla häst som fick avlivas för fång.

Samtidigt så mår jag ändå inte heldåligt. Bara inte bra.

Stormarknader och annat skyr jag som pesten. Min mamma fick peppa mig genom hela ikea-besöket som krävdes för flytten. 3 timmar tog det och jag kände bara . Jag hatar att handla. Allt. Mat, kläder, grejer. Blä. Hoppas att det dröjer innan jag måste shoppa loss igen.

Äta är jag dålig på. Det blir lite tillsammans med barnen, men knappast var tredje timme. Ute är vi mycket, så jag hoppas att friskluften och rörelsen hjälper.

Ett år av alla högtider m.m. Ja, det kanske tar ett år att landa. Vill inte tänka på det, för just den delen framkallar ångest fortfarande. Inte alla högtider, men barnens födelsedagar och jul.

Depression tror jag inte på, men jag ska försöka hålla koll på att jag inte hamnar där.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Var extra omtänksam mot dig själv. Måna lite extra om dig. Ta hand om dig som du skulle gjort med en riktigt god vän som mår dåligt. Ha förståelse och förlåtelse.

Det tar tid att låta sorgen värka ut. Inte sorgen över honom, utan sorgen över det som inte blev. Hoppet och drömmarna, tillvaron. Låt det ta tid.

 

[malinsky]

Sv: Jag andas

Var extra omtänksam mot dig själv. Måna lite extra om dig. Ta hand om dig som du skulle gjort med en riktigt god vän som mår dåligt. Ha förståelse och förlåtelse.

Det tar tid att låta sorgen värka ut. Inte sorgen över honom, utan sorgen över det som inte blev. Hoppet och drömmarna, tillvaron. Låt det ta tid.

.

Håller med!! Det är en sorts sorgearbete, glöm inte det
Det är lätt att säga och jag känner igen rastlösheten som river i kroppen men samtidigt avsaknaden av att hitta saker som roar. Totalt tom inombords och koncentrationsförmågan är noll.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Även om du inte saknar honom så är det ändå en sorg. Man saknar det man trodde att det skulle bli. Alla drömmar och alla önskningar bara försvinner men de vill inte försvinna i sinnet utan man går där och ältar och det är absolut inte fel utan ett sätt att bearbeta allt. Det är en sorg som måste bearbetas och som man inte ska sopa under mattan. Det tar tid innan man hittar en egen identitet och innan man har landat i att man nu har en ny familjekonstellation.

När jag och barnen flyttade ifrån deras pappa så levde jag som i ett vakuum i några månader. Visst försökte jag hitta allt som var bra och visst var det skönt att slippa allt tjafs och alla bråk men det var först när våren kom på riktigt som jag kunde börja le igen med själen. Jag var så nedtryckt och jag förstod nog inte riktigt själv hur illa det faktiskt var. Jag har alltid älskat våren och sommaren och det var som om det var först då jag kunde börja om på riktigt. Då kunde jag stå upp som singel och slå mig fri. Först då kunde jag se på mig själv och mina barn som en familj. Inte som en trasig familj utan som min nya familj. Det tog ytterligare tid, nästan ett år, innan jag hittade hur jag ville förhålla mig till olika ting men det var ändå våren med sin kraft och energi som gjorde att jag fick ny kraft jag också.

Se till att du fyller upp kroppens förråd med vitaminer och mineraler. Särskilt d-vitamin, zink och magnesium tar det mycket av när livet är tufft och då är det bra att fylla på lite extra. Att du äter bra och tillräckligt mycket är också viktigt. Du får ju inte försvinna.

Jag förstår din sorg efter hästarna och även om jag verkligen förstår den fullt ut så tycker jag att du gjorde rätt som insåg att var sak har sin tid. Det kommer komma en tid då du än en gång får njuta utav att gå ut i stallet tidigt om mornarna om det är vad du vill men just nu är det annat som är viktigare.

Jag är så stolt över dig och det känns som om jag känner dig fast jag ju egentligen inte gör det. Du har kommit så oerhört långt sedan första inlägget på förra tråden och du är så klok och dina barn har en enorm tur som har dig som mamma. Du är helt fantastisk!

Du vet var jag finns om du behöver någon att bolla med eller kräka ur dig allt jobbigt på.

Kramar

 

[Sleepy]

Sv: Jag andas

Att andas är bättre än att kvävas.

Kram.

 

[Texaz]

Sv: Jag andas

Det du skriver låter som en normal och sund reaktion. Du verkar även ha bra självinsikt, så det är bara att "kämpa på".

Försök dock funder över vad som gör dig extra glad, eller iaf mindre nere, och ägna dig åt sånt oftare.
Att inte ha ro kroppen känner jag igen, men nöj dig med att du trots allt såg en hel film. Nästa gång springer du inte upp lika ofta, utan försöker sitta ner längre stunder.Handarbete??? För mig fungerar det bättre (eller snarare bara) om jag har en stickning när jag tittar på film.

Tillåt dig att det gör ont över den förlorade drömmen och även att drömma framåt. Du har ett långt liv kvar, som du kan skapa något bra av.

Angående hästeriet så är det nog inte svårt att hitta ett stall att bara pyssla i, skulle gladeligen ha någon här som bara vill greja lite med hästarna och rida lite ibland, kravlöst.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Jag andas

Angående hästeriet så är det nog inte svårt att hitta ett stall att bara pyssla i, skulle gladeligen ha någon här som bara vill greja lite med hästarna och rida lite ibland, kravlöst.

Det håller jag med om. Vet många hästägare som själva av olika anledningar inte har all den tid de skulle vilja lägga på sina hästar, men som har enormt svårt att hitta en medryttare/person som kan tänka sig att komma ibland som inte enbart vill rida och helst träna/tävla, de skulle bli överlyckliga över någon som bara ville komma och pyssla och greja. TS, jag förstår att du saknar hästarna något fruktansvärt, men det kanske vore kul att hitta ett stall du kan åka till när du själv känner för det, bara för att andas lite hästlukt?

Och för övrigt tycker jag så klart att du är grymt stark, och vilken resa du gjort från första inlägget i den förra tråden till hit där vi står idag. Dina barn kan skatta sig lyckliga som har en sån mamma!