Jämställt förhållande

[Inte_Ung]

Den strategi jag skulle vilja se är att den som tjänar mest (oftast mannen i heteropar) går ner i arbetstid för att avlasta den som tjänar minst. Kanske kan den parten (oftast en kvinna) då tex få loss tid för vidareutbildning och annan merirering.

Eller så gör den allt ändå
Som min sambo.
Han är man.

Jag har kunnat göra vad jag vill.

 

[Marje]

Könsrollskonservativt här låter det väl bombastiskt. Ja, jag möjliggör med mitt omhändertagande av hemmet att inte bara mina egna barn får möjlighet till idrott, borde kanske dra in på den förmånen som faktiskt ges till andra föräldrar som med hjälp av andra ideella ledare kan vara hemma och dela 50/50!

Men vi kan ju också vrida och vända på detta till absurditet, men hur ska vi göra då med de första 7 åren av barnens liv när jag veckopendlade och maken gjorde allt? Från middagar till hämtning lämning och vabb, för att jag skulle kunna göra karriär, ska han få tillgodoräkna sig dessa nu? Så att han inte borde fortsätta att engagera sig i barnen?


Ska jag kanske sluta se till att det finns mat hemma som nu i veckan när jag ska jobba borta tre dagar? Så att han inte behöva tänka på det när han ilar runt bland minst två träningar per kväll?

Utifrån vad du skriver så är inte ert förhållande jämställt utan könskonservativt. Men måste alla vara jämställda? Finns det ett självändamål i att alla förhållanden, vid alla tidpunkter är absolut jämställda? Om det är en lösning som fungerar för båda parter och möjliggör för saker som annars inte varit möjliga, och båda två har möjlighet att lämna och trivs, varför får det inte vara ojämställt under en period då?

Det viktiga med jämställdhet borde vara att kvinnor och män ska ha lika möjligheter, både i förhållandet och att kunna lämna om man inte trivs. Ojämställda förhållanden blir oftast ett problem, enligt mig, när kvinnan inte får möjligheter att göra karriär eller annat och inte heller kan lämna ett förhållande pga ekonomi eller annat.

 

[Lingon]

Om golit får komplicera frågan lite...

Många svarar att min partner tjänar mer (gissningsvis man) är inte det också en fråga om vad du gör för jämställdheten? Varför ofta kvinnor väljer lägre betalda jobb och varför jobben är lägre betalda?

Så vad gör du åt det?

Jag tjänar mer än min man. Anledning: han valde ett lågavlönat jobb som han trivs med. Istället det bra betalda han avskydde. Jag har turen att det jobb jag trivs med betala ok. Jag fick en gladare man tack vare det.

 

[Inte_Ung]

Om golit får komplicera frågan lite...

Många svarar att min partner tjänar mer (gissningsvis man) är inte det också en fråga om vad du gör för jämställdheten? Varför ofta kvinnor väljer lägre betalda jobb och varför jobben är lägre betalda?

Så vad gör du åt det?

Men är det verkligen så, att kvinnor väljer ett lägre betalt jobb?
Problemet är väl att kvinnor tjänar sämre med samma jobb och samma utbildning?

Min sambo är mer välutbildad än vad jag är, eftersom att han klarade av sina studier till civilingenjör.
Jag fastnade i snöhögar med tåget och blev sedan sjuk efter byte av studieort.
Det är inte könsbundet utan olyckliga omständigheter tillsammans med en vacklande hälsa.
Virus i hjärnan är vad jag vet inte könsbundet utan en infektion.

 

[Marje]

Om golit får komplicera frågan lite...

Många svarar att min partner tjänar mer (gissningsvis man) är inte det också en fråga om vad du gör för jämställdheten? Varför ofta kvinnor väljer lägre betalda jobb och varför jobben är lägre betalda?

Så vad gör du åt det?

I vårt fall så har vi ungefär samma lön, men min man har företag och plockar även ut vinst. Jag har dock utbildning och jobb som, om vi båda varit anställda, ger en betydligt högre lön än vad han kunnat få.

Vår lösning är att vi har gemensam ekonomi så alla pengar hamnar på samma konto och är våra. Vi har alltså samma ekonomiska förutsättningar. Det förutsätter ju dock att man har liknande värderingar vad gäller ekonomi och inköp.

 

[Inte_Ung]

Utifrån vad du skriver så är inte ert förhållande jämställt utan könskonservativt. Men måste alla vara jämställda? Finns det ett självändamål i att alla förhållanden, vid alla tidpunkter är absolut jämställda? Om det är en lösning som fungerar för båda parter och möjliggör för saker som annars inte varit möjliga, och båda två har möjlighet att lämna och trivs, varför får det inte vara ojämställt under en period då?

Det viktiga med jämställdhet borde vara att kvinnor och män ska ha lika möjligheter, både i förhållandet och att kunna lämna om man inte trivs. Ojämställda förhållanden blir oftast ett problem, enligt mig, när kvinnan inte får möjligheter att göra karriär eller annat och inte heller kan lämna ett förhållande pga ekonomi eller annat.

Jo det är jämställt.
Och jag skall förklara varför.

Båda har förmåga att försörja sig själva.
De har givit varandra lika möjlighet till karriär.

Båda fungerar som primära föräldrar till barnen.
Ingen föräldrar är "barnvakt"

Uppdelningen är bara baserad på det egna fritidsintresset.
Hade det handlat om ponny i stallet så hade det blivit annorlunda.
Därför så driver det inga maktstrukturer till ojämlikhet.

 

[Masqueradee]

Har tjatat om detta exempel i många trådar, och tyvärr hittar jag inte intervjun, men vad hon sa fastnade hos mig. Hennes idé var att ett förhållande aldrig ska vara 50/50, utan målet är 100. Den som har lite mer att ge kanske ger 70, medan den andra kanske bara har möjlighet till 30. Det är när båda passerar under 50, när förhållandet inte blir 100, som man måste sätta sig ned och prata med varandra för att hitta strategier, när det börjar bli "farligt". Självfallet måste man samtala om 70/30 också, men det är när ingen orkar ge minst 50 som det krävs lite extra.
Det tänker jag kan appliceras på många områden, och inte bara förhållandet i stort. Grunden i detta exemplet är dock kommunikation och att vara förhållandevis på samma sida om vad man behöver i sitt förhållande där och då.

 

[sthu]

Jag funderar lite. Måste man verkligen dela 50/50 på varje syssla för att vara jämställda? Det låter så på tråden i vissa inlägg..

Jag tex vill inte äta mat han lagat, för han är inte bra på det. Däremot städar han bättre än mig. Måste vi ändå dela 50/50 på de sysslorna, eller kan vi anse oss jämställda ändå?
Han får inte röra trädgården (rabatterna), för han ser inte skillnad på ogräs och spara pga ointresse. Däremot är det han som klipper gräset.

 

[Marje]

Jo det är jämställt.
Och jag skall förklara varför.

Båda har förmåga att försörja sig själva.
De har givit varandra lika möjlighet till karriär.

Båda fungerar som primära föräldrar till barnen.
Ingen föräldrar är "barnvakt"

Uppdelningen är bara baserad på det egna fritidsintresset.
Hade det handlat om ponny i stallet så hade det blivit annorlunda.
Därför så driver det inga maktstrukturer till

Jag anser fortfarande att det är könskonservativt eftersom kvinnan gör merparten av traditionellt kvinnoarbete i hemmet. Men jag håller med om att det inte driver maktstrukturer. Poängen med mitt inlägg var ju att peka på just det och ifrågasätta om det verkligen är ett självändamål i att förhållanden alltid är absolut jämställda utifrån traditionella könsroller när båda har lika möjligheter. Jag tycker ju inte det.

 

[MiniLi]

Jo det är jämställt.
Och jag skall förklara varför.

Båda har förmåga att försörja sig själva.
De har givit varandra lika möjlighet till karriär.

Båda fungerar som primära föräldrar till barnen.
Ingen föräldrar är "barnvakt"

Uppdelningen är bara baserad på det egna fritidsintresset.
Hade det handlat om ponny i stallet så hade det blivit annorlunda.
Därför så driver det inga maktstrukturer till ojämlikhet.

Väldigt naivt att tro att könskonservativa uppdelningar inte skulle driva maktstrukturer bara för att de baseras på egna intressen snarare än tvång.
Självklart göds destruktiva könsroller och strukturer oavsett varför uppdelningen ser ut som den gör.

Sen behöver det inte vara ett problem för individerna i fråga, och det finns självklart inget tvång gällande hur man hanterar saken.

 

[MiniLi]

Jag funderar lite. Måste man verkligen dela 50/50 på varje syssla för att vara jämställda? Det låter så på tråden i vissa inlägg..

Jag tex vill inte äta mat han lagat, för han är inte bra på det. Däremot städar han bättre än mig. Måste vi ändå dela 50/50 på de sysslorna, eller kan vi anse oss jämställda ändå?
Han får inte röra trädgården (rabatterna), för han ser inte skillnad på ogräs och spara pga ointresse. Däremot är det han som klipper gräset.

Det finns nog många olika definitioner av jämställdhet när man kommer till detaljerna.
Oavsett så är det ju upp till alla att göra som man vill. Det är helt ok att vara nöjd med sin uppdelning även om andra inte ser den som jämställd.

I ditt ena exempel skulle jag se det som en tydlig gestaltning av traditionella könsroller, där mannen är sämre på att laga mat. Det troliga är ju att mannen är sämre på att laga mat pga samhällets könsroller, och att kvarstå där kommer inte leda till någon positiv förändring för framtiden. Men det är ju helt ok att göra så ändå.

 

[VLMF]

Han får inte röra trädgården (rabatterna), för han ser inte skillnad på ogräs och spara pga ointresse. Däremot är det han som klipper gräset.

Det här med intresse är både svårt och vettigt att dra in tycker jag.
Det är ju inte ”av intresse” jag eller min man lärt oss hur man hänger tvätt, viker och stryker. Det ska göras ändå, det är något man bara får lära sig. Det är inte rocket science att rensa en rabatt heller, det får man lära sig på samma sätt.

(Samtidigt har jag ett intresse för trädgård och ville köpa hus med en kul trädgård. Det var inte viktigt för min man. Men han gräver gärna rabatt efter mina anvisningar om vad som ska sparas eller inte. Och att få undan ren tvätt från tvättstugan är i vårt hushåll viktigare än att rabatterna är ogräsfria. Vilket syns tydligt på rabatterna ).

 

[sthu]

Det finns nog många olika definitioner av jämställdhet när man kommer till detaljerna.
Oavsett så är det ju upp till alla att göra som man vill. Det är helt ok att vara nöjd med sin uppdelning även om andra inte ser den som jämställd.

I ditt ena exempel skulle jag se det som en tydlig gestaltning av traditionella könsroller, där mannen är sämre på att laga mat. Det troliga är ju att mannen är sämre på att laga mat pga samhällets könsroller, och att kvarstå där kommer inte leda till någon positiv förändring för framtiden. Men det är ju helt ok att göra så ändå.

Fast nej, nu var jag nog inte tydlig. Han kan laga mat, men inte mat jag gillar. Det är inte så det blir makaroner och ketchup, men han har inte samma känsla för kryddning som jag. Måste han lära sig det för att vi ska "få kalla oss" jämställda? Han sköter all städning. Jag har nog dammsugit typ tre gånger sen vi flyttade ihop för åtta år sen.

Och angående trädgården @VLMF varför ska jag projektleda honom i ogräsrensning när jag lika gärna kan göra det själv både bättre och snabbare? Så tar han tvätten istället.

 

[Inte_Ung]

Har tjatat om detta exempel i många trådar, och tyvärr hittar jag inte intervjun, men vad hon sa fastnade hos mig. Hennes idé var att ett förhållande aldrig ska vara 50/50, utan målet är 100. Den som har lite mer att ge kanske ger 70, medan den andra kanske bara har möjlighet till 30. Det är när båda passerar under 50, när förhållandet inte blir 100, som man måste sätta sig ned och prata med varandra för att hitta strategier, när det börjar bli "farligt". Självfallet måste man samtala om 70/30 också, men det är när ingen orkar ge minst 50 som det krävs lite extra.
Det tänker jag kan appliceras på många områden, och inte bara förhållandet i stort. Grunden i detta exemplet är dock kommunikation och att vara förhållandevis på samma sida om vad man behöver i sitt förhållande där och då.

Den var bra.
Vi har båda förmågan att ge 100 på egen hand.
(Utom när jag är sjuk.)
Vilket kanske förklarar att allt som blir känns okej.
Utom kanske när båda är sjuka.
(Vilket sker oerhört sällan.)

Så när vi turas om över tid med att dra större eller mindre lass så blir inte det något problem.

 

[grodan21]

Fast nej, nu var jag nog inte tydlig. Han kan laga mat, men inte mat jag gillar. Det är inte så det blir makaroner och ketchup, men han har inte samma känsla för kryddning som jag. Måste han lära sig det för att vi ska "få kalla oss" jämställda? Han sköter all städning. Jag har nog dammsugit typ tre gånger sen vi flyttade ihop för åtta år sen.

Och angående trädgården @VLMF varför ska jag projektleda honom i ogräsrensning när jag lika gärna kan göra det själv både bättre och snabbare? Så tar han tvätten istället.

Min sambo lagar inte heller lika god mat som mig. Men jag orkar inte laga all mat själv, så då blir det till att äta mat som inte smakar lika gott som om jag hade lagat själv.

 

[MiniLi]

Generellt.
Att dela upp sysslor utifrån vad man är bra på och vad man är intresserad av är utifrån ett jämställdhetsperspektiv problematiskt om det är så att ens färdigheter och intressen ligger i linje med traditionella könsroller. Kvinnor är generellt bättre på att tex laga mat eftersom vi drillas från typ småbarnsåren i matlagning. Män drillas i andra saker. När vi blir äldre faller vi in i de roller vi drillats till, och männen kan lätt glida runt i hushållet eftersom de är så dåliga på matlagning. De tvingas inte lära sig och deras strukturella inkompetens på området förstärks. Det gynnar inte män att anstränga sig och faktiskt lära sig laga mat lika bra, det är lättare för alla att det rollen fortsätter ligga hos kvinnan.
Om paret sen får egna barn fortsätter de, om inte annat via modellinlärning, att vidmakthålla strukturen.

Sen finns det en annan variant och det är när män är aktiva i matlagningen på ett särskilt sätt. Tex att de steppar upp och lagar riktigt god mat (ofta kött) när paret har gäster hemma. Det är ganska vanligt att man gör så trots att de tar noll ansvar för den vardagliga matlagningen. Dvs de lagar mat vid särskilda tillfällen när de själva känner för det, men kvinnan är fortfarande den som får slita för att allt ska gå runt till vardags.

Obs att jag uttalar mig generaliserat och att jag såklart vet att det finns stora individuella skillnader.
Det finns såklart inget tvång i hur man bör göra. Sålänge var och en trivs med sin uppdelning så är det bra, men från mitt perspektiv kan jag inte se det som jämställt när man (oavsett anledning) upprätthåller traditionella könsroller och därmed inte heller bidrar till förändring för framtiden.

 

[VLMF]

Fast nej, nu var jag nog inte tydlig. Han kan laga mat, men inte mat jag gillar. Det är inte så det blir makaroner och ketchup, men han har inte samma känsla för kryddning som jag. Måste han lära sig det för att vi ska "få kalla oss" jämställda? Han sköter all städning. Jag har nog dammsugit typ tre gånger sen vi flyttade ihop för åtta år sen.

Och angående trädgården @VLMF varför ska jag projektleda honom i ogräsrensning när jag lika gärna kan göra det själv både bättre och snabbare? Så tar han tvätten istället.

Du är ju bättre och snabbare på det för att du har gjort det många gånger ”tränat” i det, pga intresse kanske. Men du är säkert bättre och snabbare än han på att vika tvätt också, men inte pga ditt stora intresse för tvätt, var min poäng.

 

[MiniLi]

Fast nej, nu var jag nog inte tydlig. Han kan laga mat, men inte mat jag gillar. Det är inte så det blir makaroner och ketchup, men han har inte samma känsla för kryddning som jag. Måste han lära sig det för att vi ska "få kalla oss" jämställda? Han sköter all städning. Jag har nog dammsugit typ tre gånger sen vi flyttade ihop för åtta år sen.

Och angående trädgården @VLMF varför ska jag projektleda honom i ogräsrensning när jag lika gärna kan göra det själv både bättre och snabbare? Så tar han tvätten istället.

Jag skrev nyss ett längre generellt inlägg utifrån hur jag tänker. Hänvisar dit istället för att skriva igen.

Men ja, utifrån min definition av jämställdhet så hade jag förväntat mig att mannen anstränger sig lite och lär sig krydda maten på ett sätt så att de andra i familjen tycker den blir god. Det är helt enkelt inte så svårt, om man bara anstränger sig.

Om du känner att er relation är jämlik så är väl det jättebra. Finns inget krav på att ni måste förhålla er till andra personers syn på jämställdhet sålänge ni är nöjda.

 

[Inte_Ung]

Väldigt naivt att tro att könskonservativa uppdelningar inte skulle driva maktstrukturer bara för att de baseras på egna intressen snarare än tvång.
Självklart göds destruktiva könsroller och strukturer oavsett varför uppdelningen ser ut som den gör.

Sen behöver det inte vara ett problem för individerna i fråga, och det finns självklart inget tvång gällande hur man hanterar saken.

Så är det bara om man lägger ett genusperspektiv på olika intressen.
Och då handlar det om annat än om jämlikhet i familjen.

Det ger t.ex. ingen löneskillnad.

 

[MiniLi]

Så är det bara om man lägger ett genusperspektiv på olika intressen.
Och då handlar det om annat än om jämlikhet i familjen.

Det ger t.ex. ingen löneskillnad.

Det är klart att det påverkar löner. Kvinnor är generellt bättre på och mer intresserade av typ allt som måste göras i hemmet. Det leder till att de gör mer hemma (eftersom de tycker det är roligt och dessutom är bättre på allt), får ett jäkligt kämpigt liv när de försöker både jobba heltid och sköta hemmet och till slut typ går ner i tid. Eller avstår från att ta på sig arbetsuppgifter/roller som gynnar karriären och därmed också lön, eftersom de inte pallar att göra båda.
Männen däremot glider på räkmacka hemma och har därmed ork och tid att göra saker på jobbet som leder till högre inkomst.