Jämställt förhållande

[emma-vsm]

Jag tycker att det är den med hög tröskel som får anpassa sig, sålänge det ligger inom rimliga ramar. Eller så behöver båda anpassa sig lite så att man hamnar i något rimligt läge mitt emellan.
Det är ju dock så uppenbart att mäns tolerans för smuts och stök är direkt kopplat till könsroller så för mig blir det oftast en icke-fråga. Där får mannen steppa upp.

Från mitt perspektiv är jag helt ok med sånt som är tvärt emot vad samhällets könsroller säger. Jag tycker att det är ok och kanske också nödvändigt att låta pendeln svänga lite åt andra hållet för att sen kunna landa i mitten.

En generell grej är väl dock att jag skulle önska att fler människor hade lite mer självrespekt och helt enkelt valde bort personer som inte ens klarat att hålla normala städförhållanden hemma. Det är förmodligen bättre att välja en annan partner än att hela livet behöva kompensera för att partnern inte bryr sig när det blir sunkigt hemma. Som i det mesta så är det bäst om man är överens om hur man vill ha det, annars kan det väl som bäst bli påtvingad jämn fördelning av konkreta uppgifter som endast funkar sålänge den ena (oftast kvinnan) projektleder.

Jag håller med. Jag tror det vanligaste är att båda måste anpassa sig mer eller mindre och det känns ganska naturligt att kunna kompromissa om vissa saker om man väljer att leva ihop. Problemet, tycker jag, är när det ständigt normaliseras att den som har låg tröskel är den som jobbar extra i hemmet för att den vill det/mår bra av det/ ect. Det är en person som ska anpassa sig, inte båda. Och precis som du säger är det ju ofta kvinnor, som en förlängning av traditionella könsroller och mönster. Det stör mig.

Det stör mig också mer med val och handlingar som är direkt ojämställda till kvinnors nackdel, än till mäns nackdel (tex mannen som städar mer än kvinnan pga mannens låga tröskel). Har lite svårt att formulera varför det skaver men du satte delvis ord på det, om jag uppfattade dig rätt. Pendeln kanske måste svänga mer åt ett håll för att sedan förhoppningvis landa i mitten. Det kanske krävs för att samhället någon gång ska ha chans att bli jämställt. Traditionella könsroller uppmuntras ju till stor del fortfarande i samhället (tex diskussionen om vilken förälder vårdpersonal och skolpersonal vänder sig till) och det kanske är ytterligare en anledning till att det skaver mer när kvinnor tar på sig mer jobb i hemmet än när män gör det.

Nu blir den här diskussionen väldigt tvåkönsnormativ och heteronormativ men hoppas det är okej.

 

[Marje]

Vi är jämställda. Vi delar lika på det löpande hushållsarbetet på det sättet att vi städar tillsammans eller startat roboten när det behövs och initieras av båda, den som börjar få ont om rena kläder startar en tvätt och tvättar för båda, matlagning görs till största del av min man så att vi kan äta god mat, trädgårdsarbete görs gemensamt osv. I mycket gör vi det tillsammans eller samtidigt så tidsfördelningen blir 50/50, ibland delar vi på det så den som har tid eller ser behovet gör det.

Vi tjänar inte lika mycket, men har helt gemensam ekonomi. Så pengarna kommer in på ett konto och så köper vi set vi behöver och vill ha. Viktigaste för mig är att vi har det så att båda har ekonomiska förutsättningar att klara sig om förhållandet tar slut. Och det kan vi utan problem.

Vi har ingen projektledare. Jag sköter ekonomin och lite annat i högre utsträckning pga min utbildning och intresse. I gengäld gör han de mest pissiga hushållsbestyren som rensa avlopp och liknande. Båda kan göra båda delar och han har full insyn i ekonomin.

Men viktigaste för mig är att vi är nöjda. Vi kommunicera och lyfter om något skaver och vi har gemensamma värderingar vad gäller jämställdhet, ett bra förhållande och ekonomi.

 

[Midsommarblomster]

Helt klart! Men är man medveten och pratar om det har man nog tusen gånger bättre chans till förändring än om man stoppar huvudet i sanden och hävdar att ens relation faktiskt är jämställd och att det vara råkar vara så att båda trivs som bäst med exakt samma uppdelning som vi blivit itutade sen forever

Verkligen.

 

[Palermo]

Men då måste man ju tycka att jämställdhet är viktigare än att leva på en gård, till exempel. Och den prioriteringen är det nog väldigt långt ifrån alla som gör. Precis som det är en minoritet som avstår barn av det skälet.

Eller tycka att båda är (lika) viktiga och tex göra en del av jämställdhetsjobbet innan man skaffar gården. Eller coola ner sig lite ibland beträffande allt det där man måste hugga i med, och prata om saken. Men det bygger ju på att man tycker att jämställdhet är viktigt. Just på gårdar sitter könsrollerna nog ofta i väggarna i rätt hög grad, och kan bli svårbekämpade därför. Utöver allt annat som gör det svårt.

 

[Palermo]

Alltså du behöver inte vara nöjd med mitt liv.

Jag trivs mycket bättre med att ständigt hugga i där det behövs än att diskutera vem som ska diska och vem som ska skotta snö. Gör det bara liksom, har du tid så gör både och.

Nej, naturligvis inte. Jag gjorde bara en parallell.

 

[sjoberga]

Eller tycka att båda är (lika) viktiga och tex göra en del av jämställdhetsjobbet innan man skaffar gården. Eller coola ner sig lite ibland beträffande allt det där man måste hugga i med, och prata om saken. Men det bygger ju på att man tycker att jämställdhet är viktigt. Just på gårdar sitter könsrollerna nog ofta i väggarna i rätt hög grad, och kan bli svårbekämpade därför. Utöver allt annat som gör det svårt.

Njae. Könsrollerna sitter i de människor som är där, så om man flyttar tillsammans så har man väl full kontroll på hur det ska funka, likaväl som i en bostad i stan? Jag kan tycka tvärtom, att normer är starkare där man är omgiven av många andra människor nära.

Edit: eller så missar jag helt den aspekt du tänkte på.

 

[Lickety]

Vi är hyfsat jämställda, har ett barn. Vi var mer ojämställda när barnet var mindre. Nu skulle jag säga att vi delar lika på ansvaret för barnet, där jag lägger mer tid på att "hålla koll" på scheman nagelklippning, hårklippning, bad och dylikt, men han lägger mer tid på hämtning/lämning samt fritid med barnet. I hushållet lägger jag mer tid på städning och gården, han lägger tid på handla mat och laga mat. Just nu jobbar maken mer, å andra sidan har jag mer egen fritid än maken och han betalar i princip för all mat medan jag har hand om klädinköp, vilket är en betydligt mindre utgiftspost. Så det är rimligt.

 

[Palermo]

Njae. Könsrollerna sitter i de människor som är där, så om man flyttar tillsammans så har man väl full kontroll på hur det ska funka, likaväl som i en bostad i stan? Jag kan tycka tvärtom, att normer är starkare där man är omgiven av många andra människor nära.

Edit: eller så missar jag helt den aspekt du tänkte på.

Det jag tänker på är sådant som att folk ramlar 80 år tillbaka i tiden map jämställdhet när de är i sina (tex ärvda) sommarhus på landet. Runt mig visar många hobbygårdar samma mönster.

Självklart är det människorna, inte miljöerna, som gör det. Men kanske har vi fler förebilder och diskussioner om urban jämställdhet än om rural? Jag vet inte.

För övrigt kan jag komma på max två familjer av alla jag har träffat i mitt liv, som framstår som jämställda. Så full koll tror jag är ovanligt.

 

[jeennnnyy]

Jag förstår inte varför du tror att jag ifrågasätter att du vill vara mycket med dina barn? Det är ju att din man hellre jobbar mer än att vara hemma med dig och barnen som jag skriver att JAG aldrig hade stått ut med.

Mitt barns pappa börjar bråka med mig om han inte får lika många barndagar som jag får. Att vi delar exakt har inget med att jag inte vill vara med mitt barn, utan att han också vill det. Så jag skulle vilja vända på ditt resonemang och skriva att du är mest med barnen för att din man också vill det.

Vi tog lika många föräldrardagar så tänker inte det är bästa markören för jämställdhet. Sen tycker jag svårt avgöra vad som är jämställdhet. Kan man vara jämställd trots att jag tar alla eftermiddag (veckodagar) med barnen? Skillnad vad man gör de extra timmar mannen är borta från hemmet (jobbar, pendlar, roar sig..) antalet timmar hemifrån lika många

 

[MiniLi]

Njae. Könsrollerna sitter i de människor som är där, så om man flyttar tillsammans så har man väl full kontroll på hur det ska funka, likaväl som i en bostad i stan? Jag kan tycka tvärtom, att normer är starkare där man är omgiven av många andra människor nära.

Edit: eller så missar jag helt den aspekt du tänkte på.

Klart det är människorna, men framförallt kulturen. Det är ju inte en slump att jämställdheten är typ helt frånvarande i lantbrukarfamiljer. Där hittar man jättemånga kvinnor som servar hemmet eftersom mannen jämt jobbar och män som inte tar ut någon föräldraledighet utan som mest typ har ungen med i traktorn.

 

[sjoberga]

Klart det är människorna, men framförallt kulturen. Det är ju inte en slump att jämställdheten är typ helt frånvarande i lantbrukarfamiljer. Där hittar man jättemånga kvinnor som servar hemmet eftersom mannen jämt jobbar och män som inte tar ut någon föräldraledighet utan som mest typ har ungen med i traktorn.

Man behöver ju inte vara lantbrukarfamilj för att flytta ut på gård som familj från stan. (Man behöver inte heller ärva gårdar eller sommarhus och man behöver definitivt inte leva som föregående generation.)

Men jag ser det ni ser också runtikring, hyfsat utbrett.

 

[MiniLi]

Man behöver ju inte vara lantbrukarfamilj för att flytta ut på gård som familj från stan. (Man behöver inte heller ärva gårdar eller sommarhus och man behöver definitivt inte leva som föregående generation.)

Men jag ser det ni ser också runtikring, hyfsat utbrett.

Nej såklart. Men det går inte att komma ifrån att det är väldigt vanligt, även om det såklart inte sker automatiskt för alla som flyttar ut på landet. Skulle dock tro att risken ökar bara iom alla uppgifter som tillkommer och där det är lätt att glida in i traditionella roller.

 

[Lickety]

Ja det är så svårt det där. Så tydligt att man har internaliserade könsroller även fast man är medveten osv. Jag kan tex få dåligt samvete om partner lagar mat utan att jag hjälper till, även fast det motsatta hänt (alltså jag lagat mat själv) i liknande situationer där det varit rimligt och naturligt. Man får verkligen vakta sig själv och ibland tvinga sig att inte göra saker..

Hemligheten är att gå emot strömmen och skaffa förhållanden där mannen lagar typ all mat - eller så har jag gjort i alla fall. Jag är gravt ointresserad av matlagning, utom enstaka högtidliga tillfällen då jag kan anstränga mig lite. Så mina vardagskreationer betraktas som oätliga av majoriteten, fast de är nyttiga Då så kan jag typ städa lite mer, och har färdiga matlådor. Det fungerar bra för mig iaf

 

[MiniLi]

Hemligheten är att gå emot strömmen och skaffa förhållanden där mannen lagar typ all mat - eller så har jag gjort i alla fall. Jag är gravt ointresserad av matlagning, utom enstaka högtidliga tillfällen då jag kan anstränga mig lite. Så mina vardagskreationer betraktas som oätliga av majoriteten, fast de är nyttiga Då så kan jag typ städa lite mer, och har färdiga matlådor. Det fungerar bra för mig iaf

Jag är rätt nöjd med vår variant också, som dock är ganska dyr iom att vi äter ute och köper hem mat jättemycket. Ingen av oss tar med matlådor till jobbet heller utan köper alltid lunch. Dyrt men väldigt skönt

 

[strawberrysylt]

jag betalar lite mer och lagar i princip alltid mat när vi ses. Det är dock så att jag har tjänat mer än honom och jag älskar att laga mat, så för mig gör det ingenting. Har sagt till honom att jag gärna lagar mat om han diskar, för det hatar jag

Dock jobbar jag aktivt med att inte bli en projektledare, typ hela tiden.

Här håller jag med dig.
Jag _hatar_ att diska. Nu har vi diskmaskin och egentligen plocka i och ur den är ingen stor grej, men vi har utsett min man till diskansvarig iallafall och så är jag ansvarig för andra saker. Sen att disken är lite mer kvinno-norm är väl bara ett litet plus.

För min del handlar det nog lite mindre om uppdelningen (även om jag självklart förstår den delen av saken och kan vara lite ledsen ibland över att jag och min syster inte växte upp i garaget, som mina bröder gjorde) och mer om det här med projekt-ledandet.

Det här med att man har olika trösklar för tex städning är också intressant. (Så är det även för oss, även om skillnaderna inte är så stora i när man tycker det är dags att dammsuga.)
Den som har högre krav på ordning och reda är den som får göra mer, för att man inte står ut/mår bättre av att det är städat och man är okej med den skeva fördelningen pga det. Det märks ju tydligt i den här tråden. Det känns som ett effektivt sätt att slippa hushållsarbete, och generellt verkar det vara kvinnor som drar det kortaste strået.

Det här är intressant tycker jag och något jag tänker på här hemma ibland. Vi har uppdelade städområden, tycker oftast det funkar fint . Det har hänt att jag tyckt att min mans områden bör städas, men då är oftast mina i lika stort behov. Sen ibland om jag har tid o lust har jag tagit hans, för min egen skull. Men isf vill jag gärna ha en uppskattande kommentar kring det, inte att det tas för givet, det tycker jag blir fel.

Absolut att maken gör mer fysiska/tekniska sysslor, men själva mängden tråkiga sysslor vi gör är nog detsamma.

Det här tycker jag spelar roll också, att inte dela rolig syssla gentemot tråkig syssla.

Hemligheten är att gå emot strömmen och skaffa förhållanden där mannen lagar typ all mat - eller så har jag gjort i alla fall.

Det är lite samma här, han lagar mest.
Såg tydligt det där häromdagen med, min mammas sambo la ut bild på fb på kanelbullarna och sockerkakorna han bakat. Typ alla trodde det var min mamma som bakat dem...

------

Jag hittade ett kul test kring detta, det är egentligen om man har barn, men jag tyckte det var kul att fylla i ändå, handlar om både vem som tar initiativ och vem som utför.

https://mfj.se/lar-dig-mer/quiz-tester-och-tips/test-jaemstaellt-foeraeldraskap

 

[sthu]

"kul" test @strawberrysylt !
Vi är ganska jämställda enligt testet.

 

[Svartkatt]

En generell grej är väl dock att jag skulle önska att fler människor hade lite mer självrespekt och helt enkelt valde bort personer som inte ens klarat att hålla normala städförhållanden hemma.

Det här håller jag med om. Och jag kommer nog aldrig kunna ha ett annat förhållande än särbo för att inte falla i den fällan. Det finns helt enkelt väldigt få som lever upp till mitt krav på renlighet. Av samma anledning vill jag ha eget stall utan inackorderingar. Då slipper jag reta mig på att folk inte kan städa.

 

[Milosari]

Vi tog lika många föräldrardagar så tänker inte det är bästa markören för jämställdhet. Sen tycker jag svårt avgöra vad som är jämställdhet. Kan man vara jämställd trots att jag tar alla eftermiddag (veckodagar) med barnen? Skillnad vad man gör de extra timmar mannen är borta från hemmet (jobbar, pendlar, roar sig..) antalet timmar hemifrån lika många

Du skriver ju själv att ni inte är jämställda pga att din man prioriterar sitt arbete före att vara lika mycket med barnen som du är. Ett alternativ hade kanske kunnat vara att vi flaxade ut tidigt varannan vecka, så får barnen möjlighet att få ensamtid med BÅDA sina föräldrar och för nästa generation blir det kanske lite mer naturligt att pappan tar lika stort ansvar som mamman gör.

För att jag VILL vara med mina barn mycket. Är det konstigt? Jag tycker min mans prioriteringar är lite konstiga. Jag skulle aldrig välja att vara med mina barn så lite som han är. Jag tänker att jag inte behöver sänka mig tills hans nivå på umgänge bara för att vi ska kunna vara jämställda, eller? Vi hade kunnat skaffa barnvakt och båda jobba lika mkt, för mig inte alls eftersträvansvärt dock…

 

[Görel]

Det här med att man har olika trösklar för tex städning är också intressant. (Så är det även för oss, även om skillnaderna inte är så stora i när man tycker det är dags att dammsuga.)
Den som har högre krav på ordning och reda är den som får göra mer, för att man inte står ut/mår bättre av att det är städat och man är okej med den skeva fördelningen pga det. Det märks ju tydligt i den här tråden. Det känns som ett effektivt sätt att slippa hushållsarbete, och generellt verkar det vara kvinnor som drar det kortaste strået.

Om båda parter tar ansvar för relationen och relationen är jämställd utifrån punkterna som @Sassy formulerade tänker jag att det inte skulle behöva bli så snedfördelat i praktiska göromål. Den som står ut med ostädat skulle ju i så fall ta ansvar och se till att steppa upp oavsett egna preferenser.

Som varandes den i relationer som är minst ordningssam måste jag säga att alla inte har förmågan att steppa upp eftersom man faktiskt inte ser. Jag ser helt enkelt inte. I tidigare relationer har jag försökt ta ansvar men det har varit svårt eftersom jag saknar blick för stök som många andra verkar ha.

 

[emma-vsm]

Som varandes den i relationer som är minst ordningssam måste jag säga att alla inte har förmågan att steppa upp eftersom man faktiskt inte ser. Jag ser helt enkelt inte. I tidigare relationer har jag försökt ta ansvar men det har varit svårt eftersom jag saknar blick för stök som många andra verkar ha.

Så kan det ju absolut vara. Och då är väl risken att den andra blir projektledare men det finns ju olika nivåer på det. Min sambo ser inte stök/smuts lika mycket som jag gör tex. Ofta, men inte alltid, kanske jag då kommunicerar att jag tycker det börjar bli dags att städa och frågar vad han tycker. Då kanske han ser det, men även om han inte gör det kommer han definitivt ta initiativet till att städa. Det tycker jag är att steppa upp, inte att vi ska ha samma öga för (stök)detaljer. Och den lilla projektrollen, om man ens kan kalla det för det, stör mig inte alls när han tar ansvar så som han gör.