Jämställt förhållande

[Ponylove]

Vi gör inte 50/50 av allt i hemmet, men vi jobbar lika hårt båda två efter våra egna förutsättningar,

-Jag lagar aldrig bil eller byter däck (håller dock gubben sällis och assisterar när han gör det)
-sen barnet kom gör han typ 90% av trädgårdsskötseln, men jag har passat ungen under tiden så... Även innan barn så klippte han alltid häcken och gjorde mer trädgårdsarbete än mig
-Disk delar vi, men jag plockar väl maskinen något oftare eftersom jag alltid lagar frukost när vi är lediga och då ofta tömmer maskinen när kaffevattnet kokar upp
-Matlagning delar vi, men det går lite i perioder vem som lagar mest. Han lagar nog lite oftare än mig. Jag jobbar ibland jour och då lagar han och när bebisen hängde i tutten 24/7 lagade han nästan varje dag.
-jag tvättar och viker tvätt till 99%. Han gör så mkt annat och jag har inget emot det.
-barnet är vi i slutändan hemma med typ hälften var, även om jag har varit hemma mest så långt pga amning.
-vi har samma yrke och arbetsplats men jag tjänar mer, helt utan rimlig anledning. Dock har vi inte gemensam ekonomi utan vi delar godtyckligt rättvist på det gemensamma (jag ser till att betala mer, eftersom jag har högre lön) Vi båda har så vi klarar oss själva, så ingen är beroende av den andra av ekonomiska orsaker. Nu med barn kommer vi kanske styra upp det lite mer ändå.
Ingen av oss ligger på sofflocket mer än den andra, jag har väl mkt pga amning tagit mer hand om barnet senaste 10 mån men nu jämnar det ut sig när han är större, och när jag har passat barn har han slitit med jobb och hemarbetet minst lika mycket.
Vi försöker ta hand om varandra som prioritet, inte att båda byter däck lika ofta.

 

[emma-vsm]

Så kan det ju absolut vara. Och då är väl risken att den andra blir projektledare men det finns ju olika nivåer på det. Min sambo ser inte stök/smuts lika mycket som jag gör tex. Ofta, men inte alltid, kanske jag då kommunicerar att jag tycker det börjar bli dags att städa och frågar vad han tycker. Då kanske han ser det, men även om han inte gör det kommer han definitivt ta initiativet till att städa. Det tycker jag är att steppa upp, inte att vi ska ha samma öga för (stök)detaljer. Och den lilla projektrollen, om man ens kan kalla det för det, stör mig inte alls när han tar ansvar så som han gör.

Tillägg:
Det underlättar säkert massor att det inte skiljer så mycket i våra trösklar (och att mina sambo värdesätter jämställdhet såklart). Men alternativet att jag skulle ta på mig mer och rättfärdiga det med att min tröskel är lägre skulle jag inte vara nöjd med. Jag tror inte heller han skulle vara så nöjd med att jag inte kommunicerade mina behov.

 

[Sharpless]

I dagsläget är nog mitt förhållande mindre jämställt än vad jag kanske önskat, men åberopar förmildrande omständigheter, som att jag jobbar heltid, vilket hon inte gör.

 

[sjoberga]

I dagsläget är nog mitt förhållande mindre jämställt än vad jag kanske önskat, men åberopar förmildrande omständigheter, som att jag jobbar heltid, vilket hon inte gör.

Funkar inte som förmildrande omständighet eftersom det är ett utslag av en av de stora obalanser som finns och skapar ojämställdheten på samhällsnivå. Sen kan inte var och en göra något åt det, men nån förmildrande omständighet kan det inte vara.

 

[nullo-modo]

För mig innebär det att lägga lika mycket tid på det gemensamma men det behöver inte vara lika mycket tid på var enskild grej.

 

[Sharpless]

Funkar inte som förmildrande omständighet eftersom det är ett utslag av en av de stora obalanser som finns och skapar ojämställdheten på samhällsnivå. Sen kan inte var och en göra något åt det, men nån förmildrande omständighet kan det inte vara.

Nja, i det här fallet är inte skillnaden i arbetstid på grund av samhällsstrukturer, utan på sjukskrivning.

 

[Palermo]

Nja, i det här fallet är inte skillnaden i arbetstid på grund av samhällsstrukturer, utan på sjukskrivning.

Då vore det väl lämpligt att du av jämställdhetsskäl tog MER av hushållsarbetet, för att underlätta för henne att bli frisk.

 

[sjoberga]

Nja, i det här fallet är inte skillnaden i arbetstid på grund av samhällsstrukturer, utan på sjukskrivning.

Även sjukskrivning är mycket högre hos kvinnor med ganska stora konsekvenser i jämställdhet både nu och sen, så det är på samhällsnivå definitivt del av en struktur. Även om man såklart inte kan peka ut ett enskilt fall och kalla det direkt resultat av samhällsstruktur.

Jag tänker mest att det är väldigt vanligt att man försöker förklara varför man själv inte lyckas med ganska dåliga argument, när man utgör en del av normen som vi vill förändra.

 

[Derivata]

Vad är jämställt?

Jag gör 80-90% av allt hemarbete, städar, handlar lagar mat etc.

Maken möjliggör idrott för våra (och andras) barn. Han är involverad i 4 av totalt 6 lag. Så varje träning är han där, hemma sitter han och lägger upp träningar, skickar kallelser, ringer domare, chattar med föräldrar som har tusen frågor. Eller slipar skridskor på träningsfria kvällar. Det här tar nog upp minst lika mycket tid som mitt hemarbete samtidigt som våra barn får möjlighet till att göra det som de tycker om.

Kan ju verka som en trist uppdelning mellan oss men det behövs ideella ledare i all idrott och maken har betydligt större intresse av barn i grupp än vad jag har.

Dock gäller mina förpliktelser bara allmänna utrymmen, barnen får ta hand om sina rum och maken sitt kontor, men det innebär mest att jag går runt och stänger dörrarna till dessa rum

 

[Palermo]

Vad är jämställt?

Jag gör 80-90% av allt hemarbete, städar, handlar lagar mat etc.

Maken möjliggör idrott för våra (och andras) barn. Han är involverad i 4 av totalt 6 lag. Så varje träning är han där, hemma sitter han och lägger upp träningar, skickar kallelser, ringer domare, chattar med föräldrar som har tusen frågor. Eller slipar skridskor på träningsfria kvällar. Det här tar nog upp minst lika mycket tid som mitt hemarbete samtidigt som våra barn får möjlighet till att göra det som de tycker om.

Kan ju verka som en trist uppdelning mellan oss men det behövs ideella ledare i all idrott och maken har betydligt större intresse av barn i grupp än vad jag har.

Dock gäller mina förpliktelser bara allmänna utrymmen, barnen får ta hand om sina rum och maken sitt kontor, men det innebär mest att jag går runt och stänger dörrarna till dessa rum

Tycker du att det är jämställt? Eller tycker du att ni har en ganska könsrollskonservativ arbetsdelning som ni båda trivs tillräckligt bra med?

 

[Derivata]

Könsrollskonservativt här låter det väl bombastiskt. Ja, jag möjliggör med mitt omhändertagande av hemmet att inte bara mina egna barn får möjlighet till idrott, borde kanske dra in på den förmånen som faktiskt ges till andra föräldrar som med hjälp av andra ideella ledare kan vara hemma och dela 50/50!

Men vi kan ju också vrida och vända på detta till absurditet, men hur ska vi göra då med de första 7 åren av barnens liv när jag veckopendlade och maken gjorde allt? Från middagar till hämtning lämning och vabb, för att jag skulle kunna göra karriär, ska han få tillgodoräkna sig dessa nu? Så att han inte borde fortsätta att engagera sig i barnen?


Ska jag kanske sluta se till att det finns mat hemma som nu i veckan när jag ska jobba borta tre dagar? Så att han inte behöva tänka på det när han ilar runt bland minst två träningar per kväll?

 

[Masqueradee]

Tycker du att det är jämställt? Eller tycker du att ni har en ganska könsrollskonservativ arbetsdelning som ni båda trivs tillräckligt bra med?

Jag tycker det låter som drömmen! Hade hellre tagit hand om i princip allt hushållsarbete om jag sluppit stå och frysa arslet av mig i en hockeyrink eller vid en fotbollsplan. Avskyr sportboll! (Sportboll är allt som har med sport att göra som jag inte tycker om, alltså allt utom typ rid- och bilsport ).

Har redan haft det samtalet med pojkvännen - han tar allt fotbollsrelaterat eftersom han själv tycker om det, om det skulle vara så att eventuella framtida barn tycker om det. Må vara könstereotypiskt, men hellre göra vad man gillar än att gå och göra saker man inte gillar bara för att. Kommer självfallet åka på någon match här och där, vill ju ändå vara där för mina barn, men generellt.. Nej tack.

 

[Derivata]

Jag tycker det låter som drömmen! Hade hellre tagit hand om i princip allt hushållsarbete om jag sluppit stå och frysa arslet av mig i en hockeyrink eller vid en fotbollsplan. Avskyr sportboll! (Sportboll är allt som har med sport att göra som jag inte tycker om, alltså allt utom typ rid- och bilsport ).

Har redan haft det samtalet med pojkvännen - han tar allt fotbollsrelaterat eftersom han själv tycker om det, om det skulle vara så att eventuella framtida barn tycker om det. Må vara könstereotypiskt, men hellre göra vad man gillar än att gå och göra saker man inte gillar bara för att. Kommer självfallet åka på någon match här och där, vill ju ändå vara där för mina barn, men generellt.. Nej tack.

Alltså barnens matcher, jag går på alla jag bara kan, det är ju där jag får mitt privatsociala- om inte barnen hade hållit på med idrott hade ju jag varit tvungen att skaffa egna vänner på något annat sätt

Nu fick vi pojkar som gillar boll och puck, hade de inte gjort det hade vår uppdelning förmodligen varit helt annorlunda, ex om det varit friidrott eller skidor- då hade det varit jag som var den föräldern, eller hästsport.

Vi har varit tillsammans i 26 år, varav 14 utan barn, det har aldrig varit 50/50 jämt varenda år av dessa men jag är rätt säker att räknar vi på hela perioden är det jämt fördelat. Vi har anpassat oss efter förmåga och situation. Han har hjälpt till och stöttat mig när jag har haft det intensivt på jobb, så som jag har gjort när han har haft det intensivt. Vi har dragit det här lasset framåt tillsammans på egen hand då vi inte har familj i närheten men det har inte inneburit att vi har gjort 50/50 precis varje dag.

 

[niardasp]

Vi är inte helt jämställda, tycker som många i tråden att det är svårt i ett heterosexuellt förhållande där man lätt återfaller i sociala strukturer och inlärda beteenden.

Båda vill dock att det blir bättre och vi pratar om det i princip varje dag på olika sätt. Vi är normativa på vissa sätt - t.ex. att jag lagar mat och han gör tunga trädgårdsarbeten men icke-normativa på andra plan t.ex. att han drar mycket av det känslomässiga lasset och jag har koll på ekonomin.

Det allra svåraste tycker jag är att komma ifrån det här med att inte bara göra det man själv är bättre än den andra på bara för att det då blir bättre och är enklare för alla inblandade. Och att vara medveten om hur mycket inlärda beteenden och erfarenheter spelar roll.

För oss är det matlagningen som är det tydligaste exemplet och också det vi pratar mest om hur vi ska få till det bättre. Jag är bättre på att laga mat; jag kan laga i säsong och med det som finns hemma, jag lagar nyttigare mat och från grunden och jag är bra på att komma ihåg vad som finns i skåpen och därmed undvika svinn. Han behöver exakta recept för att det ska bli bra, är uppväxt med helfabrikat och har nöjt sig med det även i vuxen ålder, har inte varit medveten om eller tänkt på (men gör nu!) att matlagning är mer än själva lagandet (planering, inhandling o.s.v.) och har inte samma behov och önskan av variation som jag har.

Vi har helt enkelt inte samma erfarenheter och bakgrund kopplat till just matlagning och det blir en jämställdhetsfråga. Det är ju en färdighet som jag lärt mig under de 15+ åren jag bott hemifrån (och innan det) medan han ligger 15 år efter mig i erfarenhet. Att vi har olika nivåer på vad som är bra matlagning ställer också till det, jag vill gärna ha olika slags mat under en vecka medan han skulle vara nöjd med mackor och pasta.

Däremot vill vi båda att det ska bli mer jämställt. Han vill att vi ska äta mer i nivå med min matlagning (han har ju insett att det är väldigt trevligt att äta bra mat) men behöver liksom lära sig det. Samtidigt som jag inte har ork och lust att vara hans lärare i det här (vilket han inte heller kräver) och därmed ofta hamnar i att det är enklare att fixa på egen hand. Han måste steppa upp och lära nytt och jag behöver låta honom göra det, men det är jättesvårt!

Men ja, jag håller med det som flera redan skrivit i tråden att det viktigaste för en jämställd relation måste ändå någonstans vara att båda strävar efter det, pratar om det och är medvetna om de olikheter som finns samt hur vår uppfostran och samhälle format oss.

 

[Palermo]

Jag tycker det låter som drömmen! Hade hellre tagit hand om i princip allt hushållsarbete om jag sluppit stå och frysa arslet av mig i en hockeyrink eller vid en fotbollsplan. Avskyr sportboll! (Sportboll är allt som har med sport att göra som jag inte tycker om, alltså allt utom typ rid- och bilsport ).

Har redan haft det samtalet med pojkvännen - han tar allt fotbollsrelaterat eftersom han själv tycker om det, om det skulle vara så att eventuella framtida barn tycker om det. Må vara könstereotypiskt, men hellre göra vad man gillar än att gå och göra saker man inte gillar bara för att. Kommer självfallet åka på någon match här och där, vill ju ändå vara där för mina barn, men generellt.. Nej tack.

Ja, jag har full förståelse för det. Jag undviker sportmatcher, som jag kallar det, så långt det någonsin är möjligt.

Men nu handlar ju tråden om jämställdhet.

 

[Palermo]

Könsrollskonservativt här låter det väl bombastiskt. Ja, jag möjliggör med mitt omhändertagande av hemmet att inte bara mina egna barn får möjlighet till idrott, borde kanske dra in på den förmånen som faktiskt ges till andra föräldrar som med hjälp av andra ideella ledare kan vara hemma och dela 50/50!

Men vi kan ju också vrida och vända på detta till absurditet, men hur ska vi göra då med de första 7 åren av barnens liv när jag veckopendlade och maken gjorde allt? Från middagar till hämtning lämning och vabb, för att jag skulle kunna göra karriär, ska han få tillgodoräkna sig dessa nu? Så att han inte borde fortsätta att engagera sig i barnen?


Ska jag kanske sluta se till att det finns mat hemma som nu i veckan när jag ska jobba borta tre dagar? Så att han inte behöva tänka på det när han ilar runt bland minst två träningar per kväll?

Jag vet inte hur du bör göra. Jag noterar att det du beskriver inte låter så värst jämställt. Det är allt.

Jag har inte sagt att jämställdhet är ett mål som är lätt att nå. Ens om man vill nå det.

 

[Tiffany]

Vi var hyfsat jämställda tills barnen kom. Vi var föräldralediga i omgångar men jag tog det mesta. Jag arbetade deltid (barnen hade vissa särskilda behov) ganska många år. Jag ville verkligen vara med dom. Han arbetade heltid hela vägen (förutom föräldraledigheten typ 6 månader per barn). Jag tror inte att jag hade gjort samma val idag. Nu får mannen mycket högre pension och lön än vad jag får. Det fungerar för han tar en större del av kostnaderna här hemma. Men om vi hade skiljt oss/skiljer oss blir det sämre för mig.
Annars är vi ganska jämställda tror jag. När det gäller bilen så tankar jag och kör den inget mer. Jag byter aldrig däck pga det är för tungt ( har skador så det går inte) jag gör mer i trädgården och är nogrannare med städningen. Var tidigare projektledare här hemma men kom till en vändpunkt när jag inte orkade /ville längre och krävde ansvarsfördelning. Så hyfsat jämställda tycker jag att vi är idag men det har inte alltid varit så.
Båda städar, lagar mat, tvättar, går ut med hundarna, klipper gräs, vattnar osv.
Så skulle säga att vi är praktiskt jämställda men inte ekonomiskt jämställda.

 

[golit]

Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

Om golit får komplicera frågan lite...

Många svarar att min partner tjänar mer (gissningsvis man) är inte det också en fråga om vad du gör för jämställdheten? Varför ofta kvinnor väljer lägre betalda jobb och varför jobben är lägre betalda?

Så vad gör du åt det?

 

[Palermo]

Om golit får komplicera frågan lite...

Många svarar att min partner tjänar mer (gissningsvis man) är inte det också en fråga om vad du gör för jämställdheten? Varför ofta kvinnor väljer lägre betalda jobb och varför jobben är lägre betalda?

Så vad gör du åt det?

Den strategi jag skulle vilja se är att den som tjänar mest (oftast mannen i heteropar) går ner i arbetstid för att avlasta den som tjänar minst. Kanske kan den parten (oftast en kvinna) då tex få loss tid för vidareutbildning och annan merirering.

 

[Inte_Ung]

Tycker du att det är jämställt? Eller tycker du att ni har en ganska könsrollskonservativ arbetsdelning som ni båda trivs tillräckligt bra med?

Men egentligen så är jämställdhet att den andra inte skall hindra en i vad man vill göra.
Och att ha lika mycket möjlighet till karriär och egna aktiviteter.
Om man har fått vad man tål av socialt umgänge på sitt arbete så kan det vara guld värt med ett tomt och tyst hus där man utan att bli avbruten kan få göra något praktiskt.

Vad som värdesätts som insats är ju högst personligt.