Jämställt förhållande

Jag tycker att det är intressant att jämställdhet verkar ha blivit något slags paraplybegrepp för "det lyckade/lyckliga livet". Man kan ju vara helt nöjd, lycklig och tillfreds med en könskonservativ fördelning av sysslor och arbetsuppgifter, särskilt om dessa fördelas enligt principen roligt vs tråkigt och kvinnan i förhållandet tycker att matlagning, städning, omhändertagande av barn och trädgårdspyssel är det roligaste hon vet samtidigt som mannen tycker att gräsklippning, grillning av kött, underhåll av fordon samt olika byggprojekt är livets högsta njutning. Däremot tror jag att det är svårt att hitta en definition av jämställdhet som passar in på den uppdelningen.

Att leva efter jämställdhet som princip innebär kanske att man måste rucka en hel del på sin egen bekvämlighet, till exempel genom att aktivt välja att göra uppgifter man tycker är tråkiga istället för de man tycker är roliga. Tycker man att det är viktigare att livet är så enkelt och så roligt som möjligt, än att det är jämställt, ja då kanske man inte är beredd att göra den uppoffringen? Alla våra val har konsekvenser både på individ- och samhällsnivå, och ibland står individens lycka och samhällets bästa kanske i motsats till varandra. Hur jämställda vi ska tvingas att bli (till exempel genom öronmärkta föräldradagar) är i slutändan en politisk fråga.
Exakt. För ur de aspekterna skulle ju egentligen en bondefamilj på X-hundratalet varit den mest jämställda av alla.

Dvs båda drog ett rejält lass och båda gjorde saker som var väldigt viktiga. Hon bakade, bykade, vävde, spann, räfsade, hade kålgården, hade korna, mjölken, serverade mat till hungriga män. Äldsta barnen (oavsett kön) hade hand om smådjuren och de andra barnen. (definitivt inte kvinnans uppgift, kanske farmors)
Han plöjde, hade hand om hästarna, liade, hade åkrarna, träden, kolade, reparerade husen, skulle ut i kriget (varpå hon fick göra allt) göra fina krattor och soffor och redskap till huset på vintern osv.

"Enda haken" är att han skulle och fick slå allt annat husfolk, bestämma allt, supa bort alla pengarna osv.

Det blir ju väldigt jämställt eller? (och btw skulle jag tex tycka mycket mer om väva, spinna, baka än köra en plog i lera. Men det är ju fortfarande någonting vi vill ska vara fritt val, att en dotter som föredrar plogen ska få göra det och en pojke som föredrar att spinna ska få göra det). Faktum är att det ju faktiskt iofs har varit lite mer och mindre rättvis maktfördelning över olika tider i historien.

Det som smyger sig in är väl mer borgerliga grejor från 1800-talet. Han arbetar och hon har tjänstefolk och ligger på en soffa och får mentala problem och blir intagen på psyket. Eller 50-tal, hon har precis blivit av med husan och barnflickan men står rosig med förklädet och låtsas att hon har en husa och har sagt åt barnen att hålla klaffen uppe på vinden så de inte stör direktörn som är inne på middag. (och jobbar extra som speciallärare och rita modebilder eller sådant, diskret. För att dryga ut kassan, för mycket pengar går till hans älskarinna.)
 
Senast ändrad:
Frågan är väl om barn behöver den där millimeteruppdelningen av manligt/kvinnligt kodade sysslor för att bli medvetna om sina friheter och möjligheter? Jag, kvinna född i början på 70-talet, känner ju att jag fick alla dessa möjligheter och friheter trots att min mamma lagade all maten och pappa själv gjorde service på bilarna. Men det var kanske andra tider då - barn var ofta bara just barn istället för flickor och pojkar med könskodade kläder och det gjorde kanske sitt till. Dessutom var mina föräldrar - trots den ibland något traditionella uppdelningen av sysslor - bland de mest jämställda par jag har känt. Mamma jobbade heltid hela sitt liv (den enda bland mammorna till mina klasskompisar på lågstadiet som gjorde det), hon vägrade det hon tyckte var traditionella hemmafrusysslor (bland annat mangla lakan, baka bullar och ständigt ha ett välstädat hem) och eftersom pappa var lärare och lärare på den tiden verkligen hade jullov, påsklov och tio veckors sommarlov så tog han nog hand om mig mer än vad mamma gjorde när jag var liten. Så ja, viss uppdelning krävs nog tror jag men fortfarande inte helt 50/50 på ALLT för att det ska bli bra. Jag kan inte riktigt tycka att vi ska kräva det på samhällsnivå heller - behöver exakt hälften av alla sjuksköterskor vara män för att samhället ska ses som jämställt? Eller hälften av alla industriarbetare och snickare? Jag tycker inte det, men samtidigt tycker jag att det vore bra om hälften av alla VDar vore kvinnor (men är extremt kluven till kvotering). Ja, jag är också ambivalent!

Med tanke på att jag aldrig ens nämnt eller förespråkat någon millimeteruppdelning så får nog någon annan kommentera - om någon känner sig träffad alls.
 
Jag tycker att det är intressant att jämställdhet verkar ha blivit något slags paraplybegrepp för "det lyckade/lyckliga livet". Man kan ju vara helt nöjd, lycklig och tillfreds med en könskonservativ fördelning av sysslor och arbetsuppgifter, särskilt om dessa fördelas enligt principen roligt vs tråkigt och kvinnan i förhållandet tycker att matlagning, städning, omhändertagande av barn och trädgårdspyssel är det roligaste hon vet samtidigt som mannen tycker att gräsklippning, grillning av kött, underhåll av fordon samt olika byggprojekt är livets högsta njutning. Däremot tror jag att det är svårt att hitta en definition av jämställdhet som passar in på den uppdelningen.

Att leva efter jämställdhet som princip innebär kanske att man måste rucka en hel del på sin egen bekvämlighet, till exempel genom att aktivt välja att göra uppgifter man tycker är tråkiga istället för de man tycker är roliga. Tycker man att det är viktigare att livet är så enkelt och så roligt som möjligt, än att det är jämställt, ja då kanske man inte är beredd att göra den uppoffringen? Alla våra val har konsekvenser både på individ- och samhällsnivå, och ibland står individens lycka och samhällets bästa kanske i motsats till varandra. Hur jämställda vi ska tvingas att bli (till exempel genom öronmärkta föräldradagar) är i slutändan en politisk fråga.

Jag tycker givetvis att var och en ska göra det som fungerar för dem. Men jag tycker också att en ska vara medveten om de ojämställda könsstrukturerna i samhället, även om en väljer ett traditionellt könsrollsuppdelande vad gäller hushållssysslorna.

När det kommer till skattefinansierat jämställdhetsarbete som tex föräldrapeng SKA den användas för att utjämna könsskillnaderna. Passar inte det så får en finansiera föräldraledigheten på annat sätt. Hade mina skattepengar använts på något annat sätt hade jag varit redigt arg.
 
Jag tycker att det är intressant att jämställdhet verkar ha blivit något slags paraplybegrepp för "det lyckade/lyckliga livet". Man kan ju vara helt nöjd, lycklig och tillfreds med en könskonservativ fördelning av sysslor och arbetsuppgifter, särskilt om dessa fördelas enligt principen roligt vs tråkigt och kvinnan i förhållandet tycker att matlagning, städning, omhändertagande av barn och trädgårdspyssel är det roligaste hon vet samtidigt som mannen tycker att gräsklippning, grillning av kött, underhåll av fordon samt olika byggprojekt är livets högsta njutning. Däremot tror jag att det är svårt att hitta en definition av jämställdhet som passar in på den uppdelningen.

Att leva efter jämställdhet som princip innebär kanske att man måste rucka en hel del på sin egen bekvämlighet, till exempel genom att aktivt välja att göra uppgifter man tycker är tråkiga istället för de man tycker är roliga. Tycker man att det är viktigare att livet är så enkelt och så roligt som möjligt, än att det är jämställt, ja då kanske man inte är beredd att göra den uppoffringen? Alla våra val har konsekvenser både på individ- och samhällsnivå, och ibland står individens lycka och samhällets bästa kanske i motsats till varandra. Hur jämställda vi ska tvingas att bli (till exempel genom öronmärkta föräldradagar) är i slutändan en politisk fråga.

Grejen är väl den om fördelningen mellan hushållssysslor i stort och förvärsvarbete inte är jämställd så riskerar det lyckade lyckliga livet bli även väldigt ekonomiskt olyckligt för den ena parten den dagen man går isär eller den inkomstbringande partnern dör.

Däremot hur fördelningen inom begreppet hushållssysslor ser ut är ju mindre viktig ur den aspekten. Så länge båda är helt överens om att fördelningen är jämn. Men min uppfattning är att på samhällsnivå så är det så att om man har en könskonservativ uppdelning av hushållssysslor, så är risken större att man också har det i den första aspekten jag tog upp. Men det behöver ju nödvändigtvis inte vara så.
 
Med tanke på att jag aldrig ens nämnt eller förespråkat någon millimeteruppdelning så får nog någon annan kommentera - om någon känner sig träffad alls.
Det jag skrev var inte ett inlägg MOT dig, utan snarare ett medhåll i att jag också är ambivalent i frågan om uppdelningen av sysslor och en del annat.
 
Jo men böcker och filmer kommer ändå att ge dem en bredd. Samhällsnormer är superstarka. De hade gjort någon undersökning där de bad alla barn rita en farmor eller en mormor och fick bilder med klänning och förkläde och stekpanna och schalett osv. Frågade sedan -ser din farmor/mormor ut såhär. Nej det var jeans och motorcyklar till exempel. Så de kommer ändå att få en bredd.

Vad som oroar mig mycket i det här är tendensen att universiteten börjar långsamt bli mer ojämställda igen iom en samhällsnorm som existerar i hela världen om att pojkar inte kan studera, det är inte alls bra att ha dålig jämvikt i ett så viktigt system. (läs som i att till och med i Saudi Arabien har de problem med att pojkar inte klarar att prioritera studier) Speciellt inte när tex som fortfarande händer att det blir som i ridsporten, bredden är kvinnor och toppen män. Båda måste kämpa med bredden. Jag tror att det är en samhällsnorm som byggts upp i film, TV och litteratur som begränsar unga och föräldrar där båda fokuserar på tex sport som viktigare.

Vad det galler Saudiska universitet sa ar det sjalvklart att det ar mest kvinnor dar, de kan i manga fall inte gora sa mycket annat da det inte ar sjalvklart att de kan jobba om de inte utbildar sig till lakare eller larare. Det ser mycket battre ut nu ar for bara 20 ar sedan, men det kommer not ta nagra fler generationer innan kvinnor kan gora vad de vill i Saudi.

Jag avskyr städa, tvätta och diska, hushållsgrejer helt enkelt, men hamnar alltid i den fällan att jag är den som tar tag i det för att det är så inpräntat i mig.

Det som ar "Maken's jobb" har hemma paminner jag helt enkelt honom att gora. "Tror du att du kan tvatta i dag? Jag skulle behova rena strumpor i morgon". Eller "vad sager du om att vi stadar ordentligt i morgon?" Jag gillar hushalls grejor mindre an Maken, sa han borjar med det vanligtvis och nar han damsuger sa tar jag fram damvippan och trasan for att torka av. Eller sa hoppar jag det ibland den veckan for att jag har for mycket annat att gora. Jag har namligen upptackt pa gamla dagar att jag har aldeles for lite tid for att oroamig over sadant som inte blir gjort nar det borde.
 
Nej faktiskt inte.
Pensionerade äldre män som inte kan ta hand om sig själva har det faktiskt inte särskilt bra.
Alla behöver kunna klara av sitt eget hushåll för att kunna leva självständigt.

Visserligen. Men jag tänker att att om man på riktigt har delat upp hushållsarbetet 50/50 tidsmässigt mellan sig även om man gjort olika sysslor, så har man rätt goda förutsättningar ändå. Dvs att om du har städat och lagat mat hela livet så är förutsättningarna goda att du som änkling även kommer klara av att tvätta. Jämfört med om de hushållssysslorna du gjort är att byta däck på bilen, hugga ved och tända grillen.
 
Vad det galler Saudiska universitet sa ar det sjalvklart att det ar mest kvinnor dar, de kan i manga fall inte gora sa mycket annat da det inte ar sjalvklart att de kan jobba om de inte utbildar sig till lakare eller larare. Det ser mycket battre ut nu ar for bara 20 ar sedan, men det kommer not ta nagra fler generationer innan kvinnor kan gora vad de vill i Saudi.
Det är tydligen ett reellt problem att pojkskolorna är dels dåliga och pojkarna dåliga på studier.

The Kingdom of Saudi Arabia is among the countries with the largest gender gaps in student achievement in the world. Boys in Saudi Arabia consistently and significantly underperform compared to girls across different grades and subjects. For example, in the Trends in International Mathematics and Science Study (TIMSS) 2019, grade 4 boys in Saudi Arabia scored below girls by approximately 26 points in mathematics and 60 points in science (Mullis et al., 2020).

For example, simple activities that can contribute to a child’s early literacy and numeracy development could include reading together, describing a scene in everyday life, counting everyday objects or singing counting songs, and using mathematical and spatial language while playing with shapes or other objects (e.g., “behind”, “above”, “beside”, “straight”, “curved”, “double”). Data from TIMSS 2019 show that parents in Saudi Arabia report engaging in activities of these types less frequently with young boys than young girls.
https://documents.worldbank.org/en/...derachievement-in-the-kingdom-of-saudi-arabia
 
Grejen är väl den om fördelningen mellan hushållssysslor i stort och förvärsvarbete inte är jämställd så riskerar det lyckade lyckliga livet bli även väldigt ekonomiskt olyckligt för den ena parten den dagen man går isär eller den inkomstbringande partnern dör.

Däremot hur fördelningen inom begreppet hushållssysslor ser ut är ju mindre viktig ur den aspekten. Så länge båda är helt överens om att fördelningen är jämn. Men min uppfattning är att på samhällsnivå så är det så att om man har en könskonservativ uppdelning av hushållssysslor, så är risken större att man också har det i den första aspekten jag tog upp. Men det behöver ju nödvändigtvis inte vara så.
Jag tror att den största fällan egentligen grundar sig i att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Även i de fall där kvinnan är högutbildad och tjänar bra så är hon ofta tillsammans med en annan högutbildad person som då ändå tjänar bättre än henne. Då handlar det plötsligt om ekonomin och vad familjen förlorar mest på. Och det leder till att mannen ofta tar mindre föräldraledighet och vabb för att familjen förlorar mer på att han är hemma och de sysslor som utförs i hemmet landar också då per automatik på kvinnan.

Innan barn blir inblandade finns inte problemet på samma sätt och inte heller i förhållanden mellan folk av samma kön. Många som varit jämställda innan barn slutar vara det efter barn och jag tror verkligen ekonomin är en stor bov i det dramat till att börja med. Jag tycker det är ett större problem än vem som dammsuger, egentligen.
 
Det som ar "Maken's jobb" har hemma paminner jag helt enkelt honom att gora. "Tror du att du kan tvatta i dag? Jag skulle behova rena strumpor i morgon". Eller "vad sager du om att vi stadar ordentligt i morgon?" Jag gillar hushalls grejor mindre an Maken, sa han borjar med det vanligtvis och nar han damsuger sa tar jag fram damvippan och trasan for att torka av. Eller sa hoppar jag det ibland den veckan for att jag har for mycket annat att gora. Jag har namligen upptackt pa gamla dagar att jag har aldeles for lite tid for att oroamig over sadant som inte blir gjort nar det borde.
Det här är ju verkligen en klassisk kvinnofälla som jag tror vi är många som ramlar ner i mer eller mindre frekvent. Jobbet kanske är rättvist uppdelat men den manliga partnern behöver bli projektledd för att utföra sin del. Kvinnan kanske inte utför alla sysslor, men det tar väldigt mycket energi att behöva hålla allt i huvudet, påminna osv.
 
Jag tror att den största fällan egentligen grundar sig i att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Även i de fall där kvinnan är högutbildad och tjänar bra så är hon ofta tillsammans med en annan högutbildad person som då ändå tjänar bättre än henne. Då handlar det plötsligt om ekonomin och vad familjen förlorar mest på. Och det leder till att mannen ofta tar mindre föräldraledighet och vabb för att familjen förlorar mer på att han är hemma och de sysslor som utförs i hemmet landar också då per automatik på kvinnan.

Innan barn blir inblandade finns inte problemet på samma sätt och inte heller i förhållanden mellan folk av samma kön. Många som varit jämställda innan barn slutar vara det efter barn och jag tror verkligen ekonomin är en stor bov i det dramat till att börja med. Jag tycker det är ett större problem än vem som dammsuger, egentligen.
Även manliga yrken där inte högre utbildning krävs tjänar ibland mer än vissa högutbildade.
 
Jag skattar mig lycklig att jag kommer från en stark och självständig linje kvinnor på mammas sida, visserligen av nöd tvungen, men att själva rådda jordbruk, hem och ungar när maken var borta i skogen, låg inlagd eller rent av dog samt köra häst och släde i dagar i väglöst land för att handla förnödenheter vintertid härdar. Man kämpade tillsammans och där den ene inte orkade eller kunde tog den andre vid.

Det har aldrig varit snack om att jag inte skulle kunna för att jag föddes som kvinna och inte man och det är en enda av min ex som tjänat mer än vad gjort sedan jag började jobba efter skolan.
 
Det är tydligen ett reellt problem att pojkskolorna är dels dåliga och pojkarna dåliga på studier.

https://documents.worldbank.org/en/...derachievement-in-the-kingdom-of-saudi-arabia

Pojkarna har ocksa helt andra krav pa sig ... och numera nar betygen, atminstone nastan, stammer sa kan man se att de inte ar bra. Nar jag bodde dar var vi goda vanner med ett par Harward proffessorer som var utlanade till Saudi for att hjalpa ett gang fardiga PHD studenter i antingen matte eller engineering, jag minns inte.

Vara vanner fran Harward grat nastan, de borjade med att ga tillbaka nagot ar med matten och insag att deras studenter inte fattade ett dugg ... och backade mer och mer ... nar de var i slutet pa gymnasiet borjade de forsta :eek: Da var det inte tillatet att underkanna en Saudisk manlig elev. Kvinnorna kunde underkannas, och var alltsa tvugna att plugga.

Det ar battre nu, men kvinnor som gar pa universitetet har mer tid att plugga och kan ocksa ta langre tid pa sig att studera. Samt har ofta utlandska larare fran Europa eller USA.

Det här är ju verkligen en klassisk kvinnofälla som jag tror vi är många som ramlar ner i mer eller mindre frekvent. Jobbet kanske är rättvist uppdelat men den manliga partnern behöver bli projektledd för att utföra sin del. Kvinnan kanske inte utför alla sysslor, men det tar väldigt mycket energi att behöva hålla allt i huvudet, påminna osv.

Fast nej. I vart fall haller jag i mig och vi har en overenskomelse om hur vi var och en utfor vart job. Jag tycker aldrig att det ar stadat "according till min standard" men jag vet att jag ar "over the top" och far acceptera att inte stiga in i det som ar Maken's job.

Om jag inte har lagt i tvatten i tvattkorgen utan har en hog pa en stol som behover tvattas foreslar jag att Maken tvattar aven om det inte ar den dag han brukar tvatta. Att stada ordentligt innebar att vi stadar mer efter mina onskemal, det vill saga att jag far styra nar det gors och saga till.
Mobler blir flyttade for damsugning och golven ordentligt torkade. Da stadar jag ocksa hall garderob och lite annat som alltid ligger efter. Allt enligt overenskomelse hur vi skoter vart hem. Maken gor dessutom mer an jag gor sa om jag far "projectleda" nagon gang ibland borde jag nog ha gjort det sjalv om man ska rakna "millimeter rattvisa".
 
Väldigt intressant diskussion!
Mycket att läsa och fundera över.

Jag känner att för mig personligen blir det viktigare att fundera över ämnet om jag sätter mig in i historien så det har jag så smått börjat att göra nu. Alltså det är klart att jag har ett hum, men lite mer djupdykning hur det sett ut för kvinnor i Sverige och även andra länder tidigare och nu. Det är ju en stor fråga detta och många har kämpat och kämpar för att vi kvinnor ändå har det så som vi har det nu! Tar gärna emot tips på bra litteratur i ämnet, har reserverat ett gäng böcker på bibblan redan också.

Det faller ju också in över det här med genus, hur vi uppfostrar våra barn, men det blir väl en tråd på barn isf tänker jag om man vill gå mer in på själva barnen.

Sen tänker jag på det här med att dela upp sysslorna hemma och så. Jag tycker det är en lite svår fråga.
T ex långt innan jag skulle gifta mig ville jag ha en riktig "prinsessklänning" och min bästa vän sa typ "du som är så intresserad av genus och sånt, ska du ha en sån?!". Där känner jag att då har man missuppfattat frågan...?
Man måste ju få göra kvinnliga saker fast man råkar vara kvinna. Och att det är ett fritt val är ju en ynnest. Tänker på diskussionen kring matlagningen, det finns två-tre eller t om fler "läger" där känner jag. 1. Den ena (kvinnan) gör det för att mannen inte kan. 2. Man delar på det för att man vill vara jämställda. 3. Man delar på det för att man bör, för att visa barnen, trots att en tycker det är ROLIGT och en tycker det är hemskt.
Jag är med på 3an att det är jättebra att Lisa och Svante växer upp med att både mamma och pappa är både i köket och garaget. Men, som jag tror det var @Inte_Ung och @MiniLi diskuterade, får jag inte laga mer av maten för att jag råkar vara kvinna? Jag förstår det här med att det är bättre om vågskålen tippar mer över åt andra hållet, men det blir för mig någon sorts felvänd jämställdhet om jag inte får göra kvinnliga saker för att jag är kvinna. Då har det tippat över åt fel håll, det blir en fallgrop, tycker jag (sen i just mitt/vårt förhållande lagar han mest mat, men jag har börjat steppa upp jag också).

Det finns en bok som jag bläddrat i, men ska läsa igen nu som heter typ "Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två". Känns som om de orden gäller vuxna också... Lisa måste inte leka med actiongubbar istället för Barbie. Men, actiongubbarna OCH Barbie finns i leksakslådan.

Sen, en fråga som också svajar lite mot barn men ändå gäller de vuxna. Det här att ha olika områden man har ansvar för kring barnet, varför inte det skulle vara okej ur ett jämställdhetsperspektiv? Jag tänker att så delar man ju upp saker på jobbet t ex för att det ska bli bra, jag kan inte ha ansvar för allt. Om min partner har ansvar för att kolla så att barnet har vinterkläder som kommer att passa i vinter så kan jag ansvara för jag vet inte, hennes/hans mat eller nåt?
Om båda ska ha koll på allt känns det som upplagt för pannkaka? Jag vet inte, jag har inga barn som sagt, men det är en tanke.


Sen det här tycker jag var väldigt bra skrivet. När jag startade tråden tänkte jag nog lite som att Ja, vi är jämställda eller Nej, vi är inte jämställda och sen var det liksom så. Och att om man får barn förändras det, för då kommer man få "hålla koll" på hur det blir och fortgår. Men inte utan barn. Nu känner jag att det där var ju huvudet på spiken "uttalat ha en pågående jämställdhetsprocess igång".

Jag tänker att Om målet är jämställdhet så får jag släppa på ex matlagningen som jag gillar för att släppa in sambon i köket. Jag får göra något han brukar göra istället. Jag tror man måste vara benhård om man vill bryta mönster, och helt bortse från vem som gillar vad. Vem vet, man kanske hittar nya saker man gillar om man lär sig göra dem.
 
Jag tror att den största fällan egentligen grundar sig i att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Även i de fall där kvinnan är högutbildad och tjänar bra så är hon ofta tillsammans med en annan högutbildad person som då ändå tjänar bättre än henne. Då handlar det plötsligt om ekonomin och vad familjen förlorar mest på. Och det leder till att mannen ofta tar mindre föräldraledighet och vabb för att familjen förlorar mer på att han är hemma och de sysslor som utförs i hemmet landar också då per automatik på kvinnan.

Innan barn blir inblandade finns inte problemet på samma sätt och inte heller i förhållanden mellan folk av samma kön. Många som varit jämställda innan barn slutar vara det efter barn och jag tror verkligen ekonomin är en stor bov i det dramat till att börja med. Jag tycker det är ett större problem än vem som dammsuger, egentligen.

Ekonomi kan nog vara viktigt i vissa fall men egentligen är det nog bara en ursäkt för att följa normen. Även i de fall kvinnan tjänar mer så tar hon i nästan alla fall mer föräldraledigt. Det finns alltid en ursäkt till varför en kvinna ska vara hemma mer än sin man oavsett vilken inkomst respektive har.

Vi hade kunnat köra ekonomin som svepskäl och inte delat lika på FL med våra två barn då min man tjänade en del mer än mig innan första barnet föddes. Men vi delade lika ändå, cirka 8 månader var per barn. Under de 5,5 åren sedan första barnet föddes har jag kunnat öka min lön så mycket att jag nu tjänar något mer än min man. Hade jag tagit all eller den mesta FL hade det troligen inte hänt.
 
Jag vet en familj där mamman har tagt alll föräldraledighet med barnen, jobbar deltid, tar all vab, all stägning av förskolan. Den relationen blir väldigt skev i mina ögon.
 

Liknande trådar

Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 463
Senast: lingonben
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 676
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 248
Senast: Amha
·
Skola & Jobb Jag vet att detta är en fråga som ligger många varmt om hjärtat och kan förstå varför. Men för mig är det ingen självklarhet. Frågan är...
2 3
Svar
49
· Visningar
2 831
Senast: Viva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp