Jämställt förhållande

Ja, föräldraledigheten delas rätt lika bland tex mina kollegor. (Mestadels män, föräldralediga ideligen.)

Och ja, runt barnen ser jag det. Inte runt hushållet, såvitt jag kan bedöma.
Det har blivit bättre.
Min sambo sade upp sig när hans konsultbolag kinkade med barnledigt.
Han ville gå ner till 75% och det accepterades inte.

Då var det ju tur att jag kunde försörja familjen.

Edit 23 år sedan.
Alldeles nyss.
 
Det jag tänker på i sammanhanget var bara den lilla detaljen att det ofta verkar krävas väldigt lite för att en man ska få väldigt mycket beröm för sina (fåtaliga) insstser i hushållet. Omdömet SVINBRA om pannkakor eller ett fåtal andra rätter, tycks kunna räknas dit. Jag har aldrig någonsin hört talas om en kvinna som får beröm för något liknande. Bara det.

Det är väl en sorglig sanning som gäller på i princip alla situationer. Om en pappa ställer upp som klassförälder så är han fantastisk, att sextiofjorton mammor gjort det innan honom är bara förväntat.

Jag trodde din fråga handlade praktiskt om just matlagningen, det var den jag svarade på. Strukturmässigt håller jag med dig.
 
Senast ändrad:
Dvs inte klara sig själv nivå utan -visa upp ett register av möjligheter för olika kön nivå.
Det fixade sig nog hos oss också.
Jag är bra på att filea och tillaga gös.
(Händer ofta p.g.a. eget fiskevatten.)
Och barnen har sett mig fixa käk när sambon inte är hemma.
De ser mig köra traktor och mecka bil.

Att ta ner det på baka kaka-nivå känns mest fånigt.
Jag är bra på sockerkaka och barnen var bäst på bullar.
Sambon är fena på scones.

Det löser sig ju i det stora hela.
 
Det fixade sig nog hos oss också.
Jag är bra på att filea och tillaga gös.
(Händer ofta p.g.a. eget fiskevatten.)
Och barnen har sett mig fixa käk när sambon inte är hemma.
De ser mig köra traktor och mecka bil.

Att ta ner det på baka kaka-nivå känns mest fånigt.
Jag är bra på sockerkaka och barnen var bäst på bullar.
Sambon är fena på scones.

Det löser sig ju i det stora hela.
Tja vi tyckte inte det var fånigt ;) men folk tycker ju olika. Alla kankse inte kan ta ur en gös eller har en traktor :laugh:
 
Men det är ju jättedåligt för individen.
Och du tycker att en kvinna som skulle må dåligt av att inte få laga all maten skall göra våld på sig men inte en man.
Jag köper inte det synsättet alls.
Men snälla. Tänk ett varv till och fundera på vad det finns för realistiska och rimliga anledningar till att en kvinna skulle ”må dåligt och få göra våld på sig” genom att låta mannen laga mat hälften av gångerna.
Om vi undantar alla situationer som handlar om sjukdom och dylikt (alltså selektivt ätande, andra ätstörningar, eventuella tvång kopplade till mat osv) så finns det väl i princip bara en anledning kvar? Dvs att mannen är för dålig på att laga mat.

Jag tycker att män ska anstränga sig och genom övning och engagemang ska bli tillräckligt bra på matlagning att deras kvinnliga partners tycker att maten mannen lagar är god. Så svårt är det liksom inte.

Det handlar inte om att kvinnor ska göra ”våld” på sig själva utan att männen ska skärpa till sig. Hur det kan kategoriseras som våld att äta mat som man inte lagat själv övergår mitt förstånd dock.
 
Det har blivit bättre.
Min sambo sade upp sig när hans konsultbolag kinkade med barnledigt.
Han ville gå ner till 75% och det accepterades inte.

Då var det ju tur att jag kunde försörja familjen.

Edit 23 år sedan.
Alldeles nyss.
Min erfarenhet av föräldralediga män börjar nånstans 1990. Men jag har nog lite ovanligt vettiga kollegor kanske.
 
Min reflektion är också att det är konstigt att så många upplever sig leva i ett jämställt förhållande, när ojämställdhet fortfarande är så uppenbart närvarande i samhället. Det blir en dissonans. Det är liksom inte lätt att skapa eller upprätthålla, och ofta kan det finnas förutsättningar som gör det än mer utmanande. Jag tycker det är gott att strävan finns och att diskussionen upprätthålls, men jag misstänker att iden som många har om att man "uppnått det och lever i det" är kontraproduktiv. Särskilt som det påfallande ofta verkar innehålla element som reproducerar normer om ojämställdhet ändå.

Jag tror att det är lätt att som kvinna känna att man är jämställd i sitt förhållande för att man inte känner sig i underläge och för att man själv har valt att t.ex. jobba deltid, ta större ansvar för barn eller vad det nu är som kanske inte är så jämställt men som ändå är självvalt. Då kan det säkert vara lite jobbigt om någon påpekar att det där inte ser så jämställt ut, och man föredrar att kalla sig jämställd för att det känns som om man är det?
 
Jag tror att det är lätt att som kvinna känna att man är jämställd i sitt förhållande för att man inte känner sig i underläge och för att man själv har valt att t.ex. jobba deltid, ta större ansvar för barn eller vad det nu är som kanske inte är så jämställt men som ändå är självvalt. Då kan det säkert vara lite jobbigt om någon påpekar att det där inte ser så jämställt ut, och man föredrar att kalla sig jämställd för att det känns som om man är det?
Ja, den klassiska ”det är bättre än när det var som sämst”. Allt beror på vad man jämför med.

Jag tror också att många upplever sin relation som jämställd även om mannen står för en ganska passiv del. I min värld kan man inte ha en jämställd relation om inte mannen själv är drivande i jämställdhetsarbetet, och det är nog ganska ovanligt.
 
Väldigt intressant diskussion!
Mycket att läsa och fundera över.

Jag känner att för mig personligen blir det viktigare att fundera över ämnet om jag sätter mig in i historien så det har jag så smått börjat att göra nu. Alltså det är klart att jag har ett hum, men lite mer djupdykning hur det sett ut för kvinnor i Sverige och även andra länder tidigare och nu. Det är ju en stor fråga detta och många har kämpat och kämpar för att vi kvinnor ändå har det så som vi har det nu! Tar gärna emot tips på bra litteratur i ämnet, har reserverat ett gäng böcker på bibblan redan också.

Det faller ju också in över det här med genus, hur vi uppfostrar våra barn, men det blir väl en tråd på barn isf tänker jag om man vill gå mer in på själva barnen.

Sen tänker jag på det här med att dela upp sysslorna hemma och så. Jag tycker det är en lite svår fråga.
T ex långt innan jag skulle gifta mig ville jag ha en riktig "prinsessklänning" och min bästa vän sa typ "du som är så intresserad av genus och sånt, ska du ha en sån?!". Där känner jag att då har man missuppfattat frågan...?
Man måste ju få göra kvinnliga saker fast man råkar vara kvinna. Och att det är ett fritt val är ju en ynnest. Tänker på diskussionen kring matlagningen, det finns två-tre eller t om fler "läger" där känner jag. 1. Den ena (kvinnan) gör det för att mannen inte kan. 2. Man delar på det för att man vill vara jämställda. 3. Man delar på det för att man bör, för att visa barnen, trots att en tycker det är ROLIGT och en tycker det är hemskt.
Jag är med på 3an att det är jättebra att Lisa och Svante växer upp med att både mamma och pappa är både i köket och garaget. Men, som jag tror det var @Inte_Ung och @MiniLi diskuterade, får jag inte laga mer av maten för att jag råkar vara kvinna? Jag förstår det här med att det är bättre om vågskålen tippar mer över åt andra hållet, men det blir för mig någon sorts felvänd jämställdhet om jag inte får göra kvinnliga saker för att jag är kvinna. Då har det tippat över åt fel håll, det blir en fallgrop, tycker jag (sen i just mitt/vårt förhållande lagar han mest mat, men jag har börjat steppa upp jag också).

Det finns en bok som jag bläddrat i, men ska läsa igen nu som heter typ "Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två". Känns som om de orden gäller vuxna också... Lisa måste inte leka med actiongubbar istället för Barbie. Men, actiongubbarna OCH Barbie finns i leksakslådan.

Sen, en fråga som också svajar lite mot barn men ändå gäller de vuxna. Det här att ha olika områden man har ansvar för kring barnet, varför inte det skulle vara okej ur ett jämställdhetsperspektiv? Jag tänker att så delar man ju upp saker på jobbet t ex för att det ska bli bra, jag kan inte ha ansvar för allt. Om min partner har ansvar för att kolla så att barnet har vinterkläder som kommer att passa i vinter så kan jag ansvara för jag vet inte, hennes/hans mat eller nåt?
Om båda ska ha koll på allt känns det som upplagt för pannkaka? Jag vet inte, jag har inga barn som sagt, men det är en tanke.

Själv är jag inte säker på om jag någonsin har träffat på ett jämställt par, men faktiskt några stycken - få - som uttalat har en pågående jömställdhetsprocess igång.
Sen det här tycker jag var väldigt bra skrivet. När jag startade tråden tänkte jag nog lite som att Ja, vi är jämställda eller Nej, vi är inte jämställda och sen var det liksom så. Och att om man får barn förändras det, för då kommer man få "hålla koll" på hur det blir och fortgår. Men inte utan barn. Nu känner jag att det där var ju huvudet på spiken "uttalat ha en pågående jämställdhetsprocess igång".
 
Senast ändrad:
Om vi undantar alla situationer som handlar om sjukdom och dylikt (alltså selektivt ätande, andra ätstörningar, eventuella tvång kopplade till mat osv) så finns det väl i princip bara en anledning kvar? Dvs att mannen är för dålig på att laga mat.

Jag tycker att män ska anstränga sig och genom övning och engagemang ska bli tillräckligt bra på matlagning att deras kvinnliga partners tycker att maten mannen lagar är god. Så svårt är det liksom inte.
Min sambo har inget behov av att laga maten för att min mat skulle smaka sämre och det har inte jag heller.
Han har ett behov av att just laga mat, själva utförandet som aktivitet.
Han brygger öl också av samma anledning.

Min sambo tycker att min mat är god men behöver få slabba och fixa och dona med mat för att trivas med livet.
Vi har funderat mycket över vad som driver det behovet men inte hittat orsaken.
Det skulle inte hjälpa upp situationen om jag så vore en Michelin-kock.

Han skulle en gång hålla diet, gilla att laga mat ger vissa bi-effekter.
Då beslutade vi att han fixade sin mat och att jag lagade mat till familjen och mig.
Det lät ju bra i teorin men han klarade inte av att inte få laga mat så det sket sig med dieten.
Vid nästa försök så lagade han mat åt oss alla och då var det plötsligt inga problem med dieten.
Numera så händer det att han lagar mat för frysen när han behöver kontrollera vikten eftersom att även jag påverkas viktmässigt av all matlagning.
Alla sätt är bra.
 
Grejen är ju att de som upplever sig blir trampade på tårna i den här typwn av trådar är de (kvinnorna) som ”tycker att alla familjer ska få bestämma själva efter vad som är bäst för dem”.
Dvs fortsätta med stereotypisk indelning av uppgifter/föräldraledighet osv. Eftersom majoriteten av männen tjänar mer passar det ju typ inga familjer bäst att han är föräldraledig. Eftersom man förlorar mer pengar.
Och att bli mer jämställda är ju en bit på väg…

Hur många kvinnor lämnar all vab till mannen pga att ”de är egna företagare och det passar sig inte att vara hemma”?
Inte så många skulle jag tro. Däremot får de ta med en snorig unge i barnvagn.
 
Grejen är ju att de som upplever sig blir trampade på tårna i den här typwn av trådar är de (kvinnorna) som ”tycker att alla familjer ska få bestämma själva efter vad som är bäst för dem”.
Dvs fortsätta med stereotypisk indelning av uppgifter/föräldraledighet osv. Eftersom majoriteten av männen tjänar mer passar det ju typ inga familjer bäst att han är föräldraledig. Eftersom man förlorar mer pengar.
Och att bli mer jämställda är ju en bit på väg…

Hur många kvinnor lämnar all vab till mannen pga att ”de är egna företagare och det passar sig inte att vara hemma”?
Inte så många skulle jag tro. Däremot får de ta med en snorig unge i barnvagn.

Jag lämnade gärna VAB till min man! Sjukt trist att ta hand om sjuka barn och mitt jobb var då mer av en karriär än hans. Min man är dessutom mer omhändertagande till naturen än vad jag är. Sen tog jag ju lite VAB ändå. Men majoriteten tog han.
 
Hur många kvinnor lämnar all vab till mannen pga att ”de är egna företagare och det passar sig inte att vara hemma”?
Inte så många skulle jag tro. Däremot får de ta med en snorig unge i barnvagn.
Min sambo fick ta i princip all vab med gemensamma barnet.
Jag var anställd och hade den mest säkra inkomsten.
Han körde något eget med tveksam lönsamhet som kunde utföras någon annan tyd på dygnet.
Han tog ganska mycket vab med mina barn sedan tidigare också, men där fanns ju ytterligare en förälder som också vabbade när det var möjligt.
( Vi var alla 3 överens om att de äldre barnens pappa hade ett prioriterat arbete.)

Tillsammans med min exman (de äldre barnens pappa) så var jag först hemma på heltid för att jag trodde att jag ville driva hästverksamhet.
Då var upplägget först att han drog in pengarna och jag fick köra mitt projekt och ta vab.
Annars så hade ekonomin inte gått ihop sig.
Men jag ledsnade efter några år på att inte göra något annat än hästar på heltid och skaffade mig en anställning.
Efter det så försökte vi prioritera vem som hade viktigast dag på jobbet.
Och det blev nog tämligen lika med en liten större del vab för pappan.
Han tog när han kunde för det fanns tillfällen när han var på uppdrag i t.ex. Kina och hade litet svårt att komma ifrån.
Så det blev nog mer totalt för honom.
 
Väldigt intressant diskussion!
Mycket att läsa och fundera över.

Jag känner att för mig personligen blir det viktigare att fundera över ämnet om jag sätter mig in i historien så det har jag så smått börjat att göra nu. Alltså det är klart att jag har ett hum, men lite mer djupdykning hur det sett ut för kvinnor i Sverige och även andra länder tidigare och nu. Det är ju en stor fråga detta och många har kämpat och kämpar för att vi kvinnor ändå har det så som vi har det nu! Tar gärna emot tips på bra litteratur i ämnet, har reserverat ett gäng böcker på bibblan redan också.

Det faller ju också in över det här med genus, hur vi uppfostrar våra barn, men det blir väl en tråd på barn isf tänker jag om man vill gå mer in på själva barnen.

Sen tänker jag på det här med att dela upp sysslorna hemma och så. Jag tycker det är en lite svår fråga.
T ex långt innan jag skulle gifta mig ville jag ha en riktig "prinsessklänning" och min bästa vän sa typ "du som är så intresserad av genus och sånt, ska du ha en sån?!". Där känner jag att då har man missuppfattat frågan...?
Man måste ju få göra kvinnliga saker fast man råkar vara kvinna. Och att det är ett fritt val är ju en ynnest. Tänker på diskussionen kring matlagningen, det finns två-tre eller t om fler "läger" där känner jag. 1. Den ena (kvinnan) gör det för att mannen inte kan. 2. Man delar på det för att man vill vara jämställda. 3. Man delar på det för att man bör, för att visa barnen, trots att en tycker det är ROLIGT och en tycker det är hemskt.
Jag är med på 3an att det är jättebra att Lisa och Svante växer upp med att både mamma och pappa är både i köket och garaget. Men, som jag tror det var @Inte_Ung och @MiniLi diskuterade, får jag inte laga mer av maten för att jag råkar vara kvinna? Jag förstår det här med att det är bättre om vågskålen tippar mer över åt andra hållet, men det blir för mig någon sorts felvänd jämställdhet om jag inte får göra kvinnliga saker för att jag är kvinna. Då har det tippat över åt fel håll, det blir en fallgrop, tycker jag (sen i just mitt/vårt förhållande lagar han mest mat, men jag har börjat steppa upp jag också).

Det finns en bok som jag bläddrat i, men ska läsa igen nu som heter typ "Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två". Känns som om de orden gäller vuxna också... Lisa måste inte leka med actiongubbar istället för Barbie. Men, actiongubbarna OCH Barbie finns i leksakslådan.

Sen, en fråga som också svajar lite mot barn men ändå gäller de vuxna. Det här att ha olika områden man har ansvar för kring barnet, varför inte det skulle vara okej ur ett jämställdhetsperspektiv? Jag tänker att så delar man ju upp saker på jobbet t ex för att det ska bli bra, jag kan inte ha ansvar för allt. Om min partner har ansvar för att kolla så att barnet har vinterkläder som kommer att passa i vinter så kan jag ansvara för jag vet inte, hennes/hans mat eller nåt?
Om båda ska ha koll på allt känns det som upplagt för pannkaka? Jag vet inte, jag har inga barn som sagt, men det är en tanke.


Sen det här tycker jag var väldigt bra skrivet. När jag startade tråden tänkte jag nog lite som att Ja, vi är jämställda eller Nej, vi är inte jämställda och sen var det liksom så. Och att om man får barn förändras det, för då kommer man få "hålla koll" på hur det blir och fortgår. Men inte utan barn. Nu känner jag att det där var ju huvudet på spiken "uttalat ha en pågående jämställdhetsprocess igång".
Något jag tänker på ibland är varför är det mer okej att köpa traditionella manliga tjänster än tradionalla kvinnliga? Varför ses det som självklart att kunna många traditionella kvinnliga saker medan det inte ses som självklart för många av traditionella manliga saker.
 
Grejen är ju att de som upplever sig blir trampade på tårna i den här typwn av trådar är de (kvinnorna) som ”tycker att alla familjer ska få bestämma själva efter vad som är bäst för dem”.
Jag känner mig inte det minsta trampad på tårna.
Men jag tycker samtidigt inte att det blir bra om människor mår dåligt av "genusfanatisk" uppdelningen eller att rättvisan i förhållandet hotas
 
Något jag tänker på ibland är varför är det mer okej att köpa traditionella manliga tjänster än tradionalla kvinnliga? Varför ses det som självklart att kunna många traditionella kvinnliga saker medan det inte ses som självklart för många av traditionella manliga saker.
Det känns som om det kan vara ett kunskapsglapp som jag skrev ovan ngnstans men inte så tydligt.

Dvs alla mina äldre kvinnliga släktingar kan nästan alla traditionella kvinnliga "tjänster" + några manliga. Men om man ser till tex min morfar och farfar saknade de kunskap i bägge men mer i de manliga än i de kvinnliga. Dvs morfar kunde göra falukorv, koka kaffe, tvätta fönster och dra en dammsugare till nöds men inget av det här andra manliga som jag som sagt är lite osäker på vilka de faktiskt är. Farmor kunde allting från vedhuggning till sömnad och farfar kunde läsa tidningen.

Tänker att i viss mån så har kvinnan varit närmare det praktiska och mannen bara varit nära skrivbordet.
 
Något jag tänker på ibland är varför är det mer okej att köpa traditionella manliga tjänster än tradionalla kvinnliga? Varför ses det som självklart att kunna många traditionella kvinnliga saker medan det inte ses som självklart för många av traditionella manliga saker.
Men riktigt så är det ändå inte.

Äta på restaurang, bo på hotell, klippa håret, lämna kläder till tvätt och lagning?
 

Liknande trådar

Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 464
Senast: lingonben
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 678
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 248
Senast: Amha
·
Skola & Jobb Jag vet att detta är en fråga som ligger många varmt om hjärtat och kan förstå varför. Men för mig är det ingen självklarhet. Frågan är...
2 3
Svar
49
· Visningar
2 838
Senast: Viva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp