Jämställt förhållande

[MiniLi]

Det jag tänker på i sammanhanget var bara den lilla detaljen att det ofta verkar krävas väldigt lite för att en man ska få väldigt mycket beröm för sina (fåtaliga) insstser i hushållet. Omdömet SVINBRA om pannkakor eller ett fåtal andra rätter, tycks kunna räknas dit. Jag har aldrig någonsin hört talas om en kvinna som får beröm för något liknande. Bara det.

Det hänger väl lite ihop med fenomenet när män får jättemycket beröm när de lagar god och fancy mat när man har gäster hemma. Det kan ju hyllas och lyftas som något helt fantastiskt. Sen att det till vardags är kvinnan som får slita för att få ihop allt och då lagar all mat göms undan.

 

[Inte_Ung]

Fast nu svarade du inte alls på mitt inlägg. Jag skrev att etiketterna finns där oavsett vi vill det eller inte.

Nej, jag har redan skrivit i tråden att jag är helt ok med att män gör samtliga ”traditionellt kvinnliga” sysslor. Har alltså noll problem med att din sambo lagar all mat. Om några skulle vilja dela upp det så att mannen gör samtliga ”kvinnliga” sysslor och kvinnan gör samtliga ”manliga” sysslor så kommer jag heja på och tycka att det är toppen.
Inte för att det är en sådan uppdelning jag ser som slutmål, men för att jag är ok att låta pendeln svänga åt andra hållet tillfälligt eftersom det troligen tar oss ännu snabbare till slutmålet (landa i mitten).

Men det är ju jättedåligt för individen.
Och du tycker att en kvinna som skulle må dåligt av att inte få laga all maten skall göra våld på sig men inte en man.
Jag köper inte det synsättet alls.

 

[Badger]

Det beror väl på vilken färdig mat som man köper?
Korv och pulvermos är ju inte bättre än take-away från Thai-vagnen direkt.

Näh jag tänkte nog inte på korv och pulvermos men jag tror det är mindre överenergi och ätaeftermätt på korv och pulvermos än på Thai-vagnen. Det tenderar vara så stora portioner, å andra sidan kan man ju halvera. Men jag tror ändå nog att korv, pulvermos och kokt broccoli varje dag slår Thai-vagnen varje dag i nyttighetsligan, och Café Opera också för den delen om man ska ta i från tårna.

 

[Badger]

Men det är ju jättedåligt för individen.
Och du tycker att en kvinna som skulle må dåligt av att inte få laga all maten skall göra våld på sig men inte en man.
Jag köper inte det synsättet alls.

Jag köper att det i dagens samhälle absolut är viktigare att av två föräldrar en man visar vaga små försök i köket ibland och då låtsas att det är bra än att en kvinna gör det. Och att kvinnan då gör några yviga gester över att pumpa cykeldäcket o titta på kedjan som hoppat på barnets cykel.

 

[Palermo]

Min reflektion är också att det är konstigt att så många upplever sig leva i ett jämställt förhållande, när ojämställdhet fortfarande är så uppenbart närvarande i samhället. Det blir en dissonans. Det är liksom inte lätt att skapa eller upprätthålla, och ofta kan det finnas förutsättningar som gör det än mer utmanande. Jag tycker det är gott att strävan finns och att diskussionen upprätthålls, men jag misstänker att iden som många har om att man "uppnått det och lever i det" är kontraproduktiv. Särskilt som det påfallande ofta verkar innehålla element som reproducerar normer om ojämställdhet ändå.

Eftersom jämställdhet i flertalet fall tycks definieras genom att man tittar på sitt eget förhållande med utgångspunkten att "vi är ju jämställda", så kommer ju definitionen att bli bred intill meningslöshet sammanlagt.

Själv är jag inte säker på om jag någonsin har träffat på ett jämställt par, men faktiskt några stycken - få - som uttalat har en pågående jömställdhetsprocess igång.

De som utropar sina egna relationer som jämställda, tycks sällan ha den där processen särskilt levande. De självtolkar sig som jämställda ändå.

 

[Palermo]

Det hänger väl lite ihop med fenomenet när män får jättemycket beröm när de lagar god och fancy mat när man har gäster hemma. Det kan ju hyllas och lyftas som något helt fantastiskt. Sen att det till vardags är kvinnan som får slita för att få ihop allt och då lagar all mat göms undan.

Tveklöst. Ändå obegripligt hur mäns pannkakor kan prisas som vore det flamberat purjolöksskum, eller vad som nu är det mest fancy man kan komma på.

 

[Inte_Ung]

Det jag tänker på i sammanhanget var bara den lilla detaljen att det ofta verkar krävas väldigt lite för att en man ska få väldigt mycket beröm för sina (fåtaliga) insstser i hushållet. Omdömet SVINBRA om pannkakor eller ett fåtal andra rätter, tycks kunna räknas dit. Jag har aldrig någonsin hört talas om en kvinna som får beröm för något liknande. Bara det.

Min dotter är svinbra på att steka pannkakor, hon har lärt sig av sin pappa.
Jag är en katastrof på pannkakor, det blir bara en geggig sörja av det hela.
Min mamma var expert på pannkakor, så jag har haft all möjlighet att lära mig.
Jag fattar fortfarande inte varför det inte funkar.

Min dotter brukar bjuda mig på pannkakor för att muntra upp mig.

 

[Palermo]

Men det är ju jättedåligt för individen.
Och du tycker att en kvinna som skulle må dåligt av att inte få laga all maten skall göra våld på sig men inte en man.
Jag köper inte det synsättet alls.

Jag lutar nog åt att så till den grad känsliga själar bör träna sig lite. Det finns fan gränser för vad det är rimligt att må dåligt av på sätt som påverkar andra.

 

[Inte_Ung]

Näh jag tänkte nog inte på korv och pulvermos men jag tror det är mindre överenergi och ätaeftermätt på korv och pulvermos än på Thai-vagnen. Det tenderar vara så stora portioner, å andra sidan kan man ju halvera. Men jag tror ändå nog att korv, pulvermos och kokt broccoli varje dag slår Thai-vagnen varje dag i nyttighetsligan, och Café Opera också för den delen om man ska ta i från tårna.

Alltså jag har en grej på just korv och mos och räksallad, så för mig fungerar det inte så.
Biltema fixar det bra.
Alldeles för bra.

 

[Badger]

Eftersom jämställdhet i flertalet fall tycks definieras genom att man tittar på sitt eget förhållande med utgångspunkten att "vi är ju jämställda", så kommer ju definitionen att bli bred intill meningslöshet sammanlagt.

Själv är jag inte säker på om jag någonsin har träffat på ett jämställt par, men faktiskt några stycken - få - som uttalat har en pågående jömställdhetsprocess igång.

De som utropar sina egna relationer som jämställda, tycks sällan ha den där processen särskilt levande. De självtolkar sig som jämställda ändå.

Jag tycker jag känner många där jag egentligen inte vet. Däribland vi såklart dvs tror men inte vet (båda anser väl att de gör mest, barnet skilde inte på föräldrarna speciellt som bebis trots ammad tex), Dvs mannen lagar maten och verkar köra planeringen, massäcken osv. Mannen verkar sy och laga och fixa kläder. Delat mer eller mindre lika på föräldraledigheten känner jag massor som har gjort.

 

[Badger]

Alltså jag har en grej på just korv och mos och räksallad, så för mig fungerar det inte så.
Biltema fixar det bra.
Alldeles för bra.

Ah! jag reflekterade inte ens över att du menade att man köpte korven och moset jag trodde du menade att en lagade det hemma kontra Thai vagnen. Sorry, Uhm om båda är köpta gissar jag att Thai vagnens måltid är bäst, om man äter halva och sparar resten till lunch. Och Sushi dyrast.

 

[Palermo]

Jag tycker jag känner många där jag egentligen inte vet. Däribland vi såklart dvs tror men inte vet (båda anser väl att de gör mest, barnet skilde inte på föräldrarna speciellt som bebis trots ammad tex), Dvs mannen lagar maten och verkar köra planeringen, massäcken osv. Mannen verkar sy och laga och fixa kläder. Delat mer eller mindre lika på föräldraledigheten känner jag massor som har gjort.

Ja, föräldraledigheten delas rätt lika bland tex mina kollegor. (Mestadels män, föräldralediga ideligen.)

Och ja, runt barnen ser jag det. Inte runt hushållet, såvitt jag kan bedöma.

 

[Inte_Ung]

Jag köper att det i dagens samhälle absolut är viktigare att av två föräldrar en man visar vaga små försök i köket ibland och då låtsas att det är bra än att en kvinna gör det. Och att kvinnan då gör några yviga gester över att pumpa cykeldäcket o titta på kedjan som hoppat på barnets cykel.

Men då är vi tillbaka på att kunna klara sig själv och kunna ta hand om sina barn.
Det är ju inte så att jag vare mig svälter ihjäl eller äter dåligt när min sambo ligger borta på jobb.
Vilket han har gjort en vecka av 4 de senaste åren.

(Men ofta har han lagat mat till mig för hela veckan, han bodde på hotell och kunde inte laga mat då. Han är litet speciell om man säger så.)

 

[Badger]

Ja, föräldraledigheten delas rätt lika bland tex mina kollegor. (Mestadels män, föräldralediga ideligen.)

Och ja, runt barnen ser jag det. Inte runt hushållet, såvitt jag kan bedöma.

Ah ja fix och sådant med städ och inredning. Jo det kan jag tänka mig. Vi båda undviker ju sådant i görligaste mån

 

[Badger]

Men då är vi tillbaka på att kunna klara sig själv och kunna ta hand om sina barn.
Det är ju inte så att jag vare mig svälter ihjäl eller äter dåligt när min sambo ligger borta på jobb.
Vilket han har gjort en vecka av 4 de senaste åren.

(Men ofta har han lagat mat till mig för hela veckan, han bodde på hotell och kunde inte laga mat då. Han är litet speciell om man säger så.)

Nej det var inte det jag menade. Jag menade att man liksom visar barnen ett register att X kan också (typ, helst utan att samtidigt klaga högljutt om att jag kan inte köra bil för jag är kvinna och hatar det.). Som jag bakar ofta, så min man "bakade" yvigt en sockerkaka med pulver nu och då för att liksom visa att pappor kan också. Mitt barn får ibland plåga i sig mina squashbaserade rätter (jättegoda tycker jag!) och som sagt får sin cykel "reparerad" av mig.

Dvs inte klara sig själv nivå utan -visa upp ett register av möjligheter för olika kön nivå. Visa att pappa kan läsa en bok eller godnattsaga eller rita och mamma sparkar lite på en boll.

 

[Inte_Ung]

Jag lutar nog åt att så till den grad känsliga själar bör träna sig lite. Det finns fan gränser för vad det är rimligt att må dåligt av på sätt som påverkar andra.

På vilket sätt påverkar det andra negativt av att ha behov av att laga mat?
Min sambo lagar gärna mat många gånger om dagen.
Under en lång tid så var det trerätters varje kväll.

Vi var tvungna att sluta med det för att inte gå upp för mycket i vikt.
Men f.ö. så kan jag inte se varför det skulle vara ett verkligt problem.

 

[Inte_Ung]

De som utropar sina egna relationer som jämställda, tycks sällan ha den där processen särskilt levande. De självtolkar sig som jämställda ändå

Vårt förhållande är inte jämlikt.
Men det är inte heller särskilt könsstereotypiskt.

Vi gör båda vad vi vill när vi vill det.
Och om det krockar eller något hamnar mellan stolarna så kompromissar vi.
Om ingen vill göra det som behöver göras så försöker vi leja bort det.

Vi har dock ännu inte hittat någon städfirma som går med på att åka ut till den avlägsna plats som vi bor på.
Så det är bara att bita ihop och göra det tillsammans.
Jag bör inte dammsuga p.g.a. min astma, men jag är bra på att städa badrummet utan att skrubba sönder det.

 

[Inte_Ung]

Ah! jag reflekterade inte ens över att du menade att man köpte korven och moset jag trodde du menade att en lagade det hemma kontra Thai vagnen. Sorry, Uhm om båda är köpta gissar jag att Thai vagnens måltid är bäst, om man äter halva och sparar resten till lunch. Och Sushi dyrast.

Nej jag menade att laga hemma.
Men just korv och mos blir ju inte bättre av det
Biltemas är nog inte värre än det man lagar hemma.

Och jag hamnar litet för ofta på Biltema för korvens skull.

 

[Badger]

Nej jag menade att laga hemma.
Men just korv och mos blir ju inte bättre av det
Biltemas är nog inte värre än det man lagar hemma.

Och jag hamnar litet för ofta på Biltema för korvens skull.

Aha!

Nej det är nog egalt, om det inte är så att räksallad är på ena stället men inte andra.

 

[gul_zebra]

Vårt förhållande är inte och kan aldrig bli helt jämställt men vi är medvetna och har gjort så gott vi kunnat för att göra det så jämställt som möjligt.

Jag är den som är i underläge boendemässigt och ekonomiskt. Han är välavlönad och äger boendet, jag är förtidspensionär och kommer aldrig köpa in mig i boendet eller på något vis äga det. Våra inkomster är alltså olika i grunden, därför har vi valt att betala procentuellt utefter vad vi drar in. Skulle vi gå isär så står jag där utan boende och jag är dessutom inte någon som privatvärdar vill hyra till pga min låga inkomst, så jag är noga med köpoängen till allmännyttan. Vi ska även ordna papper på att jag får bo kvar ett tag om han skulle dö eller nåt, så jag inte hamnar på gatan utan har lite tid att hitta lägenhet.
Beroendeställningen jag sitter i är alltså ett faktum, och tyvärr ett faktum vi inte kan ta bort utan som vi får hantera så gott det går.

Vi har inga barn. Det är tur för då hade jag hellre slagit ihop våra ekonomier så vi har lika att röra oss med (mina barn ska inte växa upp med att pappa kan leva loppan medan mamma knappt har råd med mjölk typ, så som jag växte upp) men jag hade haft enormt svårt att göra det då jag skulle känna mig som en parasit eftersom vi drar in så pass olika summor... Några barn ska vi inte heller ha, så vi slipper allt det innebär.

Sysslor hemma hamnar mest på honom. Jag gör så gott jag kan men diverse diagnoser ställer till det för mig. Det känns piss ibland att jag inte gör mer, jag går ändå hemma medan han jobbar heltid liksom, men han är snabb med att höja upp det jag faktiskt tillför och hur glad han är över att komma hem till ett levande hem och en ompysslad trädgård.
Projektledning däremot är vi nog hyfsat 50/50, bortsett från planerande av aktiviteter och typ julklappar som ligger mer på mig. Men, jag är en klassisk planerande autist så planerar gör jag med glädje - och han firar inte jul medan jag ser julklappsplanering som en av årets absoluta höjdpunkter