Tränar du tölten med hjälp av islandstränare eller bara själv?
Min häst är 7 år, han kom till Sverige från Island för 9 månader sen. Hans pappa är Hildingur frá Bergi, hans morfar är Hróður frá Refsstöðum och hans mors morfar är Galsi Frá Sauðárkróki. Jag träffade honom först på en tävling och fick chans att hälsa på honom och spenderade ca 45 min med honom medans tävlingsryttaren fixade med de andra hästarna de hade med sig, vi fattade tycke direkt och han visade verkligen hur snäll han är. När jag gav honom godis så hade jag två i handen men han tog bitarna försiktigt en åt gången. Några dagar senare provred jag honom, det skedde över 2 dagar på raken och i slutändan hade jag ridit dressyr på bana, varit på ovalbana, ridit ut tillsammans med annat ekipage och varit på uteritt själv, samt hanterat honom ganska mycket. Fick se hans (väldigt minimala) reaktion då två vilt lekande hundar i stallet välte en stor skottkärra 2 meter från honom när han stod bunden på gången. Han är en travtaktig femgångare men väldigt lite tränad i pass än så länge, alla gångarterna är fina och han är fint grundriden, han är nära på en samlad galoppfattning, behöver lite mer styrka där, men inga problem att galoppera på volt, sidförande osv. Han har jättehärlig tölt och är lätt och väldigt fin att trava. Jag klarade sakta tölt på banan och på uteritten fick jag till en häftig ökad tölt. Mjuk och känslig för hjälperna, medelvilja+ kanske? Han gillar fart
Han är känslig och väldigt personlig, samtidigt väldigt lugn och trygg. Lite svårt att förklara men tex upptäckte jag under provridningsdagarna att han inte är invand till att spolas, han tycker också det är läskigt att sprayas, så jag sprayar på en svamp för flugmedel just nu så han börjar vänja sig vid sprayljudet lite och jag samtidigt kan stryka på medlet utan dramatik. Successivt kan jag spraya in i svampen närmare honom och sen på honom men vi tar det bit för bit. Själva svampen och att torka ögon och näsborrar med fuktig svamp (alltså vatten inte flugmedel) tog mindre än minut att gå från "absolut inte, detta är läskigt" till "åh det här känns skönt fortsätt gärna hela dagen". Igår tog vi träning i skogen med backar och trav på de flackare stigarna (från marken, jag har inte sadel ännu), i grimma på löst grimskaft, vi mötte en stor långhårig schäfer och joggare, vi gick förbi bröte, en fotbollsplan med skrikande barn och bollar som flög, världens snällaste i allt, säker på foten klev han över stora stockar i nästan knähöjd (jag känner inte hela skogen så väl ännu så vi kom lite oplanerat på en bit klurig stig) och små broar. Var det smalt på stigen följde han snällt bakom mig och när jag erbjöd att gå jämsides gick vi så. Och hela tiden pekar öronen framåt, lite färdkost blev det också på gräs längs vägen men så fort jag sa nu går vi så följde han med. Jag har känslan att han är väldigt lättlärd och vill vara till lags.
Min syster träffade honom igår också och han ville bara mysa med oss hela tiden och hon kanske bäst beskrev honom när hon sa att han är som en golden retriever som bara är lite större
Han älskar verkligen kramar, gos och mys och ha mulen i famnen.
Största highlighten från igår: det började med att jag brottades med mitt första eksemtäcke (använder i förebyggande syfte), vilket min häst tog med proffsigt lugn och snällt accepterade att täcket skulle träs över huvudet. Sen ledde jag honom runt den för dagen nya hagen medans hästarna i hagen bredvid blev väldigt uppspelta över nyankomlingen (min hade noll reaktion på deras galopprundor). Jag hängde med honom under förmiddagen och sen hade jag ett ärende så var borta i ca 2 timmar. Och DÅ när jag dök upp igen 2 timmar senare, efter att han har varit knäpptyst sen han kom, kunde jag knappt tro mina öron när han gnägghälsade på mig och kom till grinden och mötte mig!!! Finaste gnägget, efter en dag tillsammans!