Jag vill bara instämma i hur vanligt det är att en gångart försvinner vid ryttarbyte (eller efter längre vila, nytt träningsupplägg etc).
Ett tips på det temat, som man kanse kan ha nytta av som övergångsryttare generellt är att inte haka upp sig för mycket på att det blir fel gångart ibland, utan tänka ridbarhet över gångart. Som exempel håller jag på med skänkelvikning i trav just nu med en häst. Han har traven, men tycker ibland att det blir lite jobbigt och kan då komma upp i tölt istället. Det är SÅ lätt då att som ryttare haka upp sig på att vi ju tränar skänkelvikning i trav och bryta av och börja om om det blir tölt. Nackdelen är ju att hästen snabbt lär sig att den får skritta/får paus om den tar "fel" gångart. Så när min häst tar tölt istället så låtsas jag som ingenting och fortsätter med övningen, dvs skänkelvikning. Eftersom han är starkare i tölten än traven så kan jag även öka kraven lite, typ "vill du tölta istället? Ok, gör du det, men det kommer bli jobbigare än det jag bad dig om från början". Efter att ha töltat oss igenom övningen så provar jag att erbjuda trav och tar han den då så ser jag till att kanske bara flytta något enstaka steg i sidled för att han ska känna att det verkligen var lättare att ta rätt gångart
Hehe, ser att det nu blev ett långt stycke om ett oombett tips som kanske inte är relevant för er än (ni är ju i en lära-känna-fas) men det är ju så himla roligt med (islandshäst)ridning att jag nog spänn iväg lite
Och jag känner så väldigt mycket igen mig vad gäller självkänsla i ridningen. Det är vidrigt. Men jag försöker intala mig att man aldrig kan köpa sig en för fin häst om man tar väl hand om den och verkligen försöker lära sig rida den på bästa sätt. Ridning är skitsvårt, och det hjälper verkligen inte när hjärnan är så jäkla snabb på att trycka till en när det inte går som man vill. Så bara en hälsning om att du inte är ensam!