Sv: Islandshästen 3A - Hingstannonsbilagan...
Isold skrev:
Vad gäller just detta så är även min erfarenhet att hästar är mycket lätta att forma efter den uppgift de ska utföra och jag tenderar därför att hålla med V om ovanstående påstående.
De flesta hästar måste ridas på ett speciellt sätt för att bli/förbli känsliga. Många av oss eftersträvar denna känslighet/lydighet, då just detta är en förutsättning för att ta fram så mycket som möjligt av hästens gångartstalang, och dessutom gör detta att vi kan rida vår häst med mindre hjälper.
Detta är dock inte speciellt lyckat för ryttaren som ger många och otydliga hjälper "av misstag". De behöver en häst som tar lite egna beslut, vad den ska lyssna på och vad den ska ignorera. Enligt min erfarenhet är det dock lättare att göra en häst "okänslig" än att göra den lyhörd. Arbetet med att göra hästen "okänslig" sköter alla typer av ryttare. Hur många turhästar har inte varit för pigga och känsliga den första säsongen för att sedemera bli den ultimata nybörjarhästen?!? Hur pigga och känsliga skulle de hingstar som visas av proffessionella ryttare vara om de varit inridna av försiktiga fritidsryttaren Ebba i Småland?
Vidare anser jag det vara en fråga om att hästarna som ska vara familjehästar/nybörjarhästar har en god utbildning i botten. Hur mycket du än avlar på gott lynne så krävs en välutbildad häst för att någon ska kunna lära sig att rida på den och utbildningen sitter inte i generna.
En optimal nybörjarhäst skall inte var okänslig och avtrubbad!Däremot skall den var så klok så den hanterar sin känslighet efter ryttaren och inte blir skrämd eller skärrad av att det kan komma lite tokiga signaler. Många okänsliga ryttare skapas av att lära sig rida på hästar som bedövats i sina sinnen, i munnen och för skänkeln. En vettig ridskola eller turridning ser till att instruera rätt från början, ha rätt sorts hästar med rätt lynne, känsliga för ryttarens hjälper men lugna och trygga i sig själva. En häst som inte bryr sig och går och tar egna beslut hela tiden, den lär man sig inte mycket av, möjligen att åka häst!
Sedan tror jag inte ett dugg på att en massa turridningshästar varit känsliga från början och sedan trubbats av och fungerar. De turridningsfirmor jag pratat med har både lugna hästar och pigga. Hästarna förändras inte mer än att naturligtvis en äldre häst blir klokare, men däremot sätter man duktiga ryttare på de piggare hästarna och nybörjarna på de lugna. Men de flesta vill att så många av deras hästar som möjligt skall vara av den viktbärande, lugna sorten men ändå känsligt lydiga och lagom pigga. de vill inte ha okänsliga hästar som drar benen efter sig och inte bryr sig ett dugg om vad ryttaren gör!
Det är massor med hästar som säljs från turridningsfirmor därför at de antingen är för känsliga eller för lata!
Mitt sto enligt ovan, hon var den idealiska islandshästen. Det har jag förstått i efterhand. Jag sålde henne därför att jag som så många andra sneglade på tävlingshästarna som ideal i mitt avelsarbete. Idag vet jag bättre och hade behållit henne. Hon var en pärla som var lika rolig för nybörjaren som för den erfarne, även om hon inte hade de mest spektakulära lyften. Det är ju inte att visa upp sig och tävla som är det bästa med vår häst, utan att trivas och lita på sin häst i alla väder.
Trots att hon var oerhört lyhörd för hjälperna så var hon väldigt lätt för en nybörjare och hon var oerhört duktig på att lära ut de små nyanserna. Och hade jag inte suttit på henne den gången jag mötte en bildåre i hög fart på den trånga vägen så han bar körde halvmetern från mitt knä, utan att sakta ner det minsta, då hade jag inte suttit här idg. Inte med en enda rörelse visade hon att hon blev skrämd, fast jag blev det!
Lilla försiktiga Ebba hade inte klarat att rida in de pigga och känsliga hingstarna, än mindre att få dem lugna och fina. De hade snarare varit ännu hispigare av att ha en rädd ryttare på sig! Det är det som är så trist. En vanlig ryttare klarar inte av de här hästarna utom med vissa undantag där en proffsryttare har ridit till dem och lyckats få dem att fungera. Tyvärr brukar det ändå skita sig efter ett tag, då hästen blir mer och mer osäker eftersom ryttaren är det och sedan kommer en massa problem. En häst som är född med en grudtrygghet, klokhet och godmodighet, den behåller detta, även med en osäker ryttare. Det är den sortens hästar som är de sanna pålitliga familjehästarna och turhästarna och det är sådan de flesta vill ha.
Jag eftersträvar en känslig och lyhörd häst med medfött lugn och klokhet, som vet när den skall tända till. Det är ju just den här kombinationen av egenskaper som islandshästen blivit så berömd för. Hingsten som kan ridas av barn i paddocken men också vinna passlöp på banan, som Thor tex. Lynnet måste vara basen i aveln och det är inte konstigare att en häst tar hänsyn till vad den hr på ryggen än att vi människor tar hänsyn till om vi hanterar en vuxen eller ett barn! Du kan ALDRIG utbilda en häst med fel förutsättningar till att bli bra! Däremot kan man lätt förstöra en bra häst. Men rätt grundförutsättningar måste finnas från början för att utbildningen skall lyckas!
Anette
