Att kunna sortera bland objektiva fakta samt vad som är rimligt och kunna separera det från både sin egen och samhällets bias tycker jag på något plan faktiskt borde ingå i att uppfatta verkliga samband. Men vad man mäter respektive utelämnar i diverse tester är förstås i grunden subjektivt. Genom att utelämna de mer komplexa systemen som de ser ut i praktiken mäter man ju inte alls vissa förmågor, vilket då visar sig bland annat genom inskränkthet hos människor som ytligt sett "på papperet" kanske borde veta bättre men absolut inte gör det. Sen behöver förstås inte iq innebära att man testar exakt alla sätt som finns att upptäcka eller förstå samband, men om det nu existerar en sådan uppenbar lucka kan man förstås ifrågasätta den praktiska nyttan av ett mått med riktigt stora glapp i. Man mäter då ett specifikt sätt att se mönster, medan man utelämnar andra som också har en stor praktisk betydelse. Det hade väl varit totalt oproblematiskt om man inte samtidigt gjorde anspråk på att kvantifiera intelligens.
Så det är väl snarare det jag kommenterar där, snarare än människans hemskhet. Jag konstaterar bara att förståelsen av till exempel mer komplexa system som man kanske till och med själv ingår i, där man tvingas sortera både bland sin egen bias och samhällets, inte testas via iq och att detta gör det rätt så ofullständigt. Problem uppstår bland annat när personer rationaliserar och använder sin höga iq för att försvara sina felaktiga slutsatser. Då har mitt intryck tyvärr varit att en del av dessa personer är rätt svåra att diskutera med, bland annat för att de ibland kan använda sin egen höga intelligens som en sköld, eller som en maktfaktor. Utifrån det kan det kanske vara lite olämpligt med ett smalt intelligensmått, hade det varit bredare hade de kanske fått en större förståelse för luckorna i deras förståelse eller tänkande, även om det förstås bara är ett av flera symptom på ett djupare samhällsproblem.
Vill du berätta vad det negativa från texterna du själv länkade beror just på att du har högt IQ?
