L
litefundersam
Ja, jag har skaffat ett anonymt nick. Även om jag inte är jättekänd här på Bukefalos är sambons båda systrar och mamma här inne och de vet mitt riktiga nick...
Har en enkel fråga till er, utan att ni behöver svara för mycket på den, men hur fungerar/fungerade ert sexliv i graviditeten? Då tänker jag närmast på slutet av den.. Jag är gravid i snart vecka 35. Har inte haft någon lätt graviditet, har nu foglossningar som är utan dess like, ryggvärk och har lite tidigare (vecka 29) haft lite lättare blödningar. Är dessutom ganska stressad då vi håller på med en flytt på nästan 75 mil med allt vad det innebär. Det sista jag tänker på är sexlivet just nu. Dels på grund av det här, dels för att jag känner mig som en badboll med armar och ben som knappt kan röra mig (och nej, jag känner mig inte speciellt sexig under de förutsättningarna) och dessutom är det inte skönt längre, varenda stöt gör ont om ni förstår hur jag menar.
Problemet är en helt oförstående sambo. Han blir sur, det märks på honom. Och han tycker att jag ska offra mig... Typ. Igår hade vi återigen en lång diskussion (typ den tionde på ett par veckor, innan dess hade vi ett någorlunda normalt sexliv) och han anser att man inte ska glömma bort varandra för att man väntar barn och det måste finnas med romantik ändå. Det har han givetvis rätt i, men för min del kan romantik vara helt andra saker än att det ska behöva gå till sex. Och jag orkar verkligen inte tänka på ett sexliv alldeles just nu.
Men sambon hävdar minsann att många av hans vänner har haft ett fantastiskt sexliv under graviditeten fram till någon vecka innan förlossningen. Och det är det många (killar) som verkar skryta om också. Personligen har jag svårt att se att det bara skulle vara jag som känner mig otymplig och har svårt att röra på mig, men så kanske det är...
Jag vet inte hur jag ska förklara för min sambo, som nog känner sig ratad och utanför mest, att jag inte är sugen utan att HAN tar illa upp, för han har verkligen inte satt sig in i hur en graviditet fungerar... Är jag ego? Ska man ställa upp trots att man knappt kan röra sig på grund av foglossningarna efteråt? Eller hur ska man förklara för honom att man inte orkar, så att han förstår? Kan säga att det här inte gäller enbart sexlivet, i många andra avseenden visar han också att han inte förstår att jag har problem rent fysiskt sätt, flytt till exempel, eller så begär han att jag ska köra hans hästar om vi ska åka och tävla och behöver fler chaufförer, trots att jag inte kan köra så lång tid utan att springa på toa (ni vet hur det är) eller få ryggont. Senast var vi till Solvalla och tävlade, en enkel tripp på 40 mil, dagen efter var jag helt förstörd i ryggen och kunde knappt röra mig... Men det verkar verkligen inte gå in i hans huvud... Han är inte elak, men HAN kan inte relatera till en graviditet, och han har inte brytt sig om att ta fram information om det heller, han tror liksom att det ska gå av sig själv och allt ska vara som det var innan...
Som sagt, det kanske är jag som är känslig??
Har en enkel fråga till er, utan att ni behöver svara för mycket på den, men hur fungerar/fungerade ert sexliv i graviditeten? Då tänker jag närmast på slutet av den.. Jag är gravid i snart vecka 35. Har inte haft någon lätt graviditet, har nu foglossningar som är utan dess like, ryggvärk och har lite tidigare (vecka 29) haft lite lättare blödningar. Är dessutom ganska stressad då vi håller på med en flytt på nästan 75 mil med allt vad det innebär. Det sista jag tänker på är sexlivet just nu. Dels på grund av det här, dels för att jag känner mig som en badboll med armar och ben som knappt kan röra mig (och nej, jag känner mig inte speciellt sexig under de förutsättningarna) och dessutom är det inte skönt längre, varenda stöt gör ont om ni förstår hur jag menar.
Problemet är en helt oförstående sambo. Han blir sur, det märks på honom. Och han tycker att jag ska offra mig... Typ. Igår hade vi återigen en lång diskussion (typ den tionde på ett par veckor, innan dess hade vi ett någorlunda normalt sexliv) och han anser att man inte ska glömma bort varandra för att man väntar barn och det måste finnas med romantik ändå. Det har han givetvis rätt i, men för min del kan romantik vara helt andra saker än att det ska behöva gå till sex. Och jag orkar verkligen inte tänka på ett sexliv alldeles just nu.
Men sambon hävdar minsann att många av hans vänner har haft ett fantastiskt sexliv under graviditeten fram till någon vecka innan förlossningen. Och det är det många (killar) som verkar skryta om också. Personligen har jag svårt att se att det bara skulle vara jag som känner mig otymplig och har svårt att röra på mig, men så kanske det är...
Jag vet inte hur jag ska förklara för min sambo, som nog känner sig ratad och utanför mest, att jag inte är sugen utan att HAN tar illa upp, för han har verkligen inte satt sig in i hur en graviditet fungerar... Är jag ego? Ska man ställa upp trots att man knappt kan röra sig på grund av foglossningarna efteråt? Eller hur ska man förklara för honom att man inte orkar, så att han förstår? Kan säga att det här inte gäller enbart sexlivet, i många andra avseenden visar han också att han inte förstår att jag har problem rent fysiskt sätt, flytt till exempel, eller så begär han att jag ska köra hans hästar om vi ska åka och tävla och behöver fler chaufförer, trots att jag inte kan köra så lång tid utan att springa på toa (ni vet hur det är) eller få ryggont. Senast var vi till Solvalla och tävlade, en enkel tripp på 40 mil, dagen efter var jag helt förstörd i ryggen och kunde knappt röra mig... Men det verkar verkligen inte gå in i hans huvud... Han är inte elak, men HAN kan inte relatera till en graviditet, och han har inte brytt sig om att ta fram information om det heller, han tror liksom att det ska gå av sig själv och allt ska vara som det var innan...
Som sagt, det kanske är jag som är känslig??