Internationella familjer!

[Roark]

Finns det någon här som har barn tillsammans med en icke-svensk partner och skulle vilja dela med sig av sina erfarenheter? Eller kanske själv är uppväxt i en "internationell familj"?

Har ni haft skillda uppfattningar om barnuppfostran beroende på att ni kommer från olika kulturer och/eller har olika traditioner? Var allt glasklart innan ni skaffade barn eller dök det upp något från er partner som ni inte hade väntat er (en sed, vilja, tradition osv..) när ni väl fått ert barn? Är det någon kultur som är "dominant" i era barns liv? Vilket språk talar ni hemma? Är er egen respektive er partners släkt måna om att behålla "sin egen kultur" och lägger sig i, eller låter de er köra ert eget race? Hur måna är ni själva om att behålla och bevara "det svenska" för era barn?

Eller har det rentutav inte haft någon inverkan alls?

Osv osv i all oändlighet... Är så nyfiken, då jag själv är tillsammans med en icke-svensk och just barnuppfostran är ett ämne vi ofta och gärna diskuterar här hemma!

 

[_Viva_]

Sv: Internationella familjer!

Vi ar en Svensk/Engelsk familj.
Tycker inte att det ar nagon skillnad alls, vi ar valdigt overens om uppfostran.

Vi pratar en blandning av Svenska och Engelska.
Vi har dock valt att ha svenska Au Pairs for att var dotter ska fa lara sig battre Svenska. Engelskan far hon ju gratis anda.

 

[turbofling]

Sv: Internationella familjer!

Min sambo och barnens pappa är österrikisk.
Inga problem med barnuppfostan alls, inte mer än vad det skulle bli i en helsvensk familj iaf. Jag pratar svenska och han tyska och vi pratar svenska med varandra.

Vi är inte helt överns om när barnen ska börja pa dagis, han tycker vid 3 ar men jag vill inte vara hemma salänge.

Varat enda problem är vilket land vi ska bo i, just nu bor vi i Österrike men jag vill hem till Sverige och han vill stanna här.

 

[alazzi]

Sv: Internationella familjer!

Vi är en finsk svensk familj som bor i Tyskland. Vi föräldrar är helt överrens om allt, men vår uppfostran skiljer sig enormt mot hur våra grannar gör. Skolan här i Bayern är som skolan var i Sverige på 50-talet och vi har redan haft en del allvarliga diskussioner med dotterns lärare.

Vi pratar svenska med varandra. Min man pratar finska jämt med barnet.

 

[Mammas]

Sv: Internationella familjer!

Vi är inte helt överns om när barnen ska börja pa dagis, han tycker vid 3 ar men jag vill inte vara hemma salänge.

Förlåt för OT, men kan inte barnet/barnen vara hemma med sin pappa? Eller går inte det i Österrike?

 

[Mitten]

Sv: Internationella familjer!

Vet inte om vi räknas Men min man är 1/4 fransman (hans pappa föddes i Frankrike) och han är 1/4 österrikare och 1/4 jugoslav (blandning här också ). Hans mamma är uppväxt i Belgrad. Så han är ganska sydeuropeiskt uppfostrad, men född i Sverige och pratar bara svenska. Här är det framför allt så att hans mamma har en förmåga att komma med saker och mat etc till oss för att man 'ska' hjälpa sin familj med sådant. Hon vill ha en stor plats i barnbarnets liv. Men så är han enda barnet och min dotter deras enda barnbarn, så det kanske hjälper till .

Det konstiga är att det främst verkar vara JAG som tycker det är viktigt att min dotter skall känna sina rötter och vara stolt över dem - men blir lite motarbetad (ja Frankrikesidan håller de med om men jugoslaviensidan är svårare... förmodligen för att de är till största delen serber, och de var 'de onda' i Sverige under kriget).

Annars - tja, tyckte de att Elina skulle ha lite vin i sitt vatten för att det smakar bättre Det är inte så svenskt.

 

[turbofling]

Sv: Internationella familjer!

Det är klart det skulle ga, även om det vore lite annorlunda. Pappalediga pappor är fortfarande ovanligt här, väldigt sällan man ser en pappa ute ensam med ett barn. Min sambo är inte riktigt enlig "mallen", han tar stort ansvar för sina barn och gör saker ensam med dom.

Men vi är (tyvärr) beroende av hans inkomst, jag kommer ha svart att fa jobb här (spraket framförallt) och min plan är att börja plugga sen när barnen kan börja dagis.

 

[Mammas]

Sv: Internationella familjer!

Okej, då förstår jag varför det inte är en lösning för er. Gissade att det var något sånt, men trist ändå för er.

 

[micaelathegreat]

Sv: Internationella familjer!

Jag är svensk och min sambo är aussie. Vi bor i Sverige nu men har bott i Australien.

Har ni haft skillda uppfattningar om barnuppfostran beroende på att ni kommer från olika kulturer och/eller har olika traditioner? Vi är överens om det mesta och där vi inte överens handlar det inte om kulturella skillnader. Dock så blir det rätt rejäla kulturkrockar när vi umgås med min sambos familj. De tycker att vi "daltar" med Melba och att vi låter henne styra för mycket. T.ex. för att vi låter henne sova i vår säng, enligt dem bör vi lägga henne i spjälsängen och lämna henne där tills hon hart skrikit sig själv till sömns. De tycker också att barnaga är helt ok och en naturlig del av barnuppfostran.


Var allt glasklart innan ni skaffade barn eller dök det upp något från er partner som ni inte hade väntat er (en sed, vilja, tradition osv..) när ni väl fått ert barn? Det mesta var faktiskt glasklart innan vi skaffade henne. Det kändes viktigt att ta upp de största "orosmomenten" innan vi blev gravida. Just traditioner kan vara väldigt djupt rotade och svåra att kompromissa bort så vi ville vara säkra på var den andra stod.


Är det någon kultur som är "dominant" i era barns liv? Den svenska blir mer dominant eftersom vi bor här men vi försöker att göra det så jämnt som möjligt.

Vilket språk talar ni hemma? Min sambo pratar engelska med henne och jag pratar svenska. Jag och min sambo pratar engelska med varandra.

Är er egen respektive er partners släkt måna om att behålla "sin egen kultur" och lägger sig i, eller låter de er köra ert eget race? Min familj lägger sig inte i så mycket men det kan bero på att vi bor här. Hade vi bott i Australien kanske de hade varit mer måna om att pusha för den svenska kulturen. Min svärmor var (när jag var gravid) orolig för att jag skulle göra Melba svensk och drev det till en punkt där jag blev förbannad och sedan dess har hon inte sagt något om det. Men självklart vill hans familj att Melba är iaf 50% aussie. (Och det vill vi också. )

Hur måna är ni själva om att behålla och bevara "det svenska" för era barn? Jag är väldigt mån om det! Hade vi bott i Australien så hade jag kämpat för att hon skulle känna sig svensk, kunna prata svenska osv. Nu kämpar jag (och sambon) precis lika hårt för att hon ska känna att hon är aussie.

 

[Rizto]

Sv: Internationella familjer!

Min sambo är "icke-svensk" men vi har väldigt lika åsikter ang barnuppfostran. Kan också ha att göra med att vi var sambos i 8 år innan vi skaffade barn.

Ang traditioner är det nog jag som är mer mån om att våra barn ska ta del av och följa traditionerna från HANS land. Hade vi inte bott i Sverige däremot hade jag varit väääldigt noga med de svenska traditionerna.

 

[turbofling]

Sv: Internationella familjer!

När ni skriver att traditioner (svenska eller andra) vad tänker ni da pa för traditioner?

 

[micaelathegreat]

Sv: Internationella familjer!

Jag tänker t.ex. på debutantbalen som är väldigt vanligt där min sambo kommer ifrån. Sen firar vi jul på olika sätt och har helt olika erfarenheter av nationaldagsfirande. Ingen av oss firar påsk men jag vet att de firar på ett sätt som jag inte är van vid. Vi har också lite olika traditioner för t.ex. bröllopsfirande, födelsedagsfirande osv osv men det kan ju skilja mycket mellan svenska familjer också.

 

[Rizto]

Sv: Internationella familjer!

Julafton, juldagen, påsk, midsommarfirande, thanksgiving, mårten gås, lucia osv osv osv

 

[tinissen]

Sv: Internationella familjer!

en grannfamilj är norsk-vietnames och de uppfostrar sitt barn som vilken svensk som helst, pojken pratar både svenska och vietnamesiska och förstår norska. de firar jul o midsommar o så precis som vi andra svenskar..


min kusin är svensk-spansk. hans pappa som var från spanien omkom i en trafikolycka när han bara var några år så där har de inte blivit annat än "svensk uppfostran" hans mamma har dock varit med honom flertal gånger i spanien för att han ska få se sin pappas ursprung o hemtrakter.

 

[Mammas]

Sv: Internationella familjer!

Julafton, juldagen, påsk, midsommarfirande, thanksgiving, mårten gås, lucia osv osv osv

Förlåt för OT (igen ) men vad är Mårten Gås? Mer än en karaktär i Kalle Anka?

 

[turbofling]

Sv: Internationella familjer!

Da tänkte ni pa samma slags traditioner som jag tänkte pa. Men mkt av dom traditionerna varierar ju väldigt mkt mellan olika familjer.

Vi firade midsommar med ngr andra svenska familjer här iar, grannarna trodde nog vi blivit galna när vi dansade sma grodorna runt en midsommarstang
Jul kommer vi fira här hemma, det blir nog en blandning men jag vill ha julskinka iaf (hur jag nu ska fa tag pa det).

 

[Mabuse]

Sv: Internationella familjer!

En från början katolsk högtid som fortfarande firas i Skåne. Ursprunget är firandet av St Martin, om vilken legenden säger att han skulle utnämnas till biskop (tror jag det var), men han var så blygsam så att när kyrkan kom för att meddela honom så gömde han sig hos gässen. Gässen gapade och skrek så att planen att gömma sig gick om intet. Till minne av detta äter man i skåne gåsamiddag på martinsdagen, traditionellt bestående av svartsoppa på gåsblod till förrätt, stekt gås till huvudrätt och äppelkaka till efterrätt.

 

[Mammas]

Sv: Internationella familjer!

Okej, tack för ditt svar!

 

[Sjalen]

Sv: Internationella familjer!

Vi ar en Svensk/Engelsk familj.
Tycker inte att det ar nagon skillnad alls, vi ar valdigt overens om uppfostran.

Och vi är också en svensk/engelsk familj men det skiljer sig en del faktiskt. Däremot vet jag inte om jag vill kalla det kulturskillnader rakt av. Det är både klasskillnader (som kanske hade märkts i Sverige också!) och nationella skillnader nämligen och dessutom rena familjeskillnader som lika gärna kunnat hända i Sverige. Jag är väldigt anglofil och har bott i England långa perioder långt innan vi träffades så jag "kan" landet och ser snarare Sverige som konstigt på många sätt nuförtiden men som nationell skillnad har vi t.ex. att min man vuxit upp med en pappa som varit med i andra världskriget och detta påverkar honom otroligt även i föräldrarollen på alla möjliga vis. Han har också gått i pojkskola som var ganska elitistisk med prisutdelning till den som kunde tala väl och tävlingar i rugby och annan idrott i massor som vi ju inte har i den svenska skolan där "alla ska ha roligt" och allt ske på lika villkor.

Jag personligen tycker också att britterna ofta ser barn som personer som alltid ska lyssna på de vuxna och lära av dem om jag jämför med Sverige där barn får komma till tals mer för sin egen skull och uttrycka motstånd mot föräldrarnas åsikter mer även i yngre ålder. Denna skillnad är vanligast i arbetarklassen men jag har märkt det i medelklassen också.

Ytterligare en skillnad är att min man är mer sarkastisk än jag och detta är vanligare i arbetarklassen men även i medelklassen återigen - se vilket engelskt humorprogram som helst i familjemiljö (varför inte My Family om en familj i välbärgade Chiswick). Jag har många svensk-brittiska par i min bekantskapskrets där britterna (från alla samhällsklasser) klagar över att den svenska partnern inte klarar sarkasmen utan att bli sur. Att man kan säga "shut up fatty" till sin gamla mamma och ändå älska henne.

 

[Petruska]

Sv: Internationella familjer!

Min familj är närmast kaotiskt internationell, särskilt om man räknar in mina och min mans syskon med familjer.

Om jag hade tyckt att det är viktigt exakt vad man äter på jul eller att julen måste firas på julafton istället för juldagen eller liknande småsaker, hade jag haft det rätt jobbigt. Vi gör som den/de som vi för tillfället är hemma hos gör, helt enkelt. Vilket innebär att jag endast fick gaffel att äta middagen med idag, ingen kniv. Dessa amerikaner.

Jag känner mig helt lugn med alla de variationer jag träffar på, men jag hade under inga omständigheter velat ha mina barn i en internationell skola (typ sådana som diplomatbarn går i), inte på internatskola, och inte på Svenska Skolan i något av de länder där jag hört talas om den.

Men kan skolgången lösas på ett sätt jag känner förtroende för, så kan vi för min del lika gärna fira jul som ramadan. Jag har svårt att tro att det är sådant som är komplicerat i internationella familjer. Snarare handlar de svåra sakerna om sådant som Sjalen är inne på - attityd till barn, tex. Och där är det svårt att veta vad som är kulturella skillnader, klasskillnader och personliga egenskaper.