Inte bara nätdejting del 7 :)

[Vemsomhelst1]

Nej, det är nog så egentligen. Var så inställd på barn före trettio bara... korkade planer en gör egentligen!

Det var jag med egentligen. Men jag trodde åandra sidan när jag fyllde 28 att jag visste hur livet skulle vara, med vem och i vilken stad och med vilket jobb. När jag fyllde 29 hade jag bytt min tvåa i en mellanstor stad mot en skokartong i en storstad, min sambo mot singelliv och gjort mig av med kombi, häst och fast jobb för nya äventyr. Och jag tror det kommer bli bra ändå

 

[Ceta]

Det var jag med egentligen. Men jag trodde åandra sidan när jag fyllde 28 att jag visste hur livet skulle vara, med vem och i vilken stad och med vilket jobb. När jag fyllde 29 hade jag bytt min tvåa i en mellanstor stad mot en skokartong i en storstad, min sambo mot singelliv och gjort mig av med kombi, häst och fast jobb för nya äventyr. Och jag tror det kommer bli bra ändå

Du har så rätt!

 

[TantAgda]

Nej, det är nog så egentligen. Var så inställd på barn före trettio bara... korkade planer en gör egentligen!

Känner så igen det där, bara det att jag skulle ha barn innan jag var 25 och är snart 33.. inga barn i sikte här inte..
Först ställde "utbildning"/jobb stopp för det, och efter det "livet" och sen separation..
Som sagt, korkade planer och livsmål.

Men, kommer det så kommer det! Jag är övertygad om att det kommer bli bra i slutändan ändå, barn eller inte, singel eller gift! Just nu fokuserar iaf jag på att vara nöjd och glad i MITT liv, med eller utan partner!

 

[Ceta]

Känner så igen det där, bara det att jag skulle ha barn innan jag var 25 och är snart 33.. inga barn i sikte här inte..
Först ställde "utbildning"/jobb stopp för det, och efter det "livet" och sen separation..
Som sagt, korkade planer och livsmål.

Men, kommer det så kommer det! Jag är övertygad om att det kommer bli bra i slutändan ändå, barn eller inte, singel eller gift! Just nu fokuserar iaf jag på att vara nöjd och glad i MITT liv, med eller utan partner!

Helt rätt! Och det är jag ju egentligen, jag är supernöjd med det livet jag har. Och träffar jag inte rätt person är det inte omöjligt att jag försöker skaffa barn på egen hand, men där är jag inte än, och då är det ju ingen ide att stressa med det heller!

 

[TantAgda]

Helt rätt! Och det är jag ju egentligen, jag är supernöjd med det livet jag har. Och träffar jag inte rätt person är det inte omöjligt att jag försöker skaffa barn på egen hand, men där är jag inte än, och då är det ju ingen ide att stressa med det heller!

Precis så tänker jag också men än så länge har jag inte gett upp hoppet om att lyckas hitta en partner som vill skaffa barn med mej. Några år till har jag nog på mej innan det "är för sent"!

För att hålla mej till (dejting) ämnet så går det himla bra med P, vi träffas flera gånger i veckan och har väldigt svårt för att va ifrån varandra

 

[Ceta]

Precis så tänker jag också men än så länge har jag inte gett upp hoppet om att lyckas hitta en partner som vill skaffa barn med mej. Några år till har jag nog på mej innan det "är för sent"!

För att hålla mej till (dejting) ämnet så går det himla bra med P, vi träffas flera gånger i veckan och har väldigt svårt för att va ifrån varandra

Åh, va härligt att läsa att det går bra

 

[Raderad medlem 6459]

@Ceta Fruhippa it is then!

Jag trodde också att jag skulle ha barn när jag var 30 men så blev det inte. Jag tror det är en vanlig tanke baserad mest på vad vi blir matade med. Men jag vill givetvis inte förminska dina känslor utan förstår absolut att du funderar på det här, det är ju helt naturligt.

Jag hoppas du träffar nån som är vettig och fin snart för du är så jävla värd att få vara med nån som är superbra.

 

[Ceta]

@Ceta Fruhippa it is then!

Jag trodde också att jag skulle ha barn när jag var 30 men så blev det inte. Jag tror det är en vanlig tanke baserad mest på vad vi blir matade med. Men jag vill givetvis inte förminska dina känslor utan förstår absolut att du funderar på det här, det är ju helt naturligt.

Jag hoppas du träffar nån som är vettig och fin snart för du är så jävla värd att få vara med nån som är superbra.

Precis, och jag har ju liksom alltid utgått ifrån mina föräldrar med. De fick min bror när de var 26 och 29, och mig när de var 30 och 33... Men det är alltid bra att ifrågasätta vad en vill själv och varför. Vi får väl se var jag landar

Och du, tack!

 

[Snubbelfot]

Nej, det är nog så egentligen. Var så inställd på barn före trettio bara... korkade planer en gör egentligen!

Om det är något livet lärt mig hittills så är det att det inte alltid blir som man tänkt sig, alls. Man kan behöva göra stora omprioriteringar. Men det kan bli bra ändå.

 

[Myrten]

Tack. Jag hoppas han tog det på rätt sätt oxå. Han messade nyss och frågade när vi ses igen så jag har lite hopp ändå, tror nog oxå att det bästa är att inte vara så fokuserad på penetrerande sex om vi hamnar i den situationen.

Mitt ex hade sådana problem i början av vårt förhållande. Han sa då att det var typ 50 - 50 att det funkade. Vi tog det lugnt och fokuserade på att ha det skönt, bara.

Efter kanske första två månaderna hade han aldrig erektionsproblem under de 15 år vi var tillsammans. Så behöver det ju inte vara för alla, men att känna sin partner och vara trygg kan göra stor skillnad.

 

[addicted]

Är väl inte jättekul nej Det var säkert lika bra, vi hade vissa olikheter som kanske hade blivit ett problem ändå.. Känner mig mest lite omöjlig att bli kär i nu. Vet att det inte är så, och har nog ändå ett hopp om att träffa någon. Men samtidigt börjar det kännas lite kört att tex skaffa barn eller så (eller iaf med någon) vilket jag ju gärna vill

Jag känner igen mig precis i det du skriver. Jag hoppas att det inte är så, men jag börjar ge upp. Inte bara att någon ska bli kär i mig, även att jag ska bli kär i någon.

Oavsett så är du en superfin person, och jag är övertygad om att det finns någon för dig!

 

[stjarnhimmel]

Helt rätt! Och det är jag ju egentligen, jag är supernöjd med det livet jag har. Och träffar jag inte rätt person är det inte omöjligt att jag försöker skaffa barn på egen hand, men där är jag inte än, och då är det ju ingen ide att stressa med det heller!

Jag förstår precis. Samtidigt som jag tycker jag har ett jättebra liv vill jag ändå träffa någon.
Men ja... ibland kan jag också hamna i perioder då jag ger upp om att träffa någon. Jag tycker att jag träffar mkt folk och jag har många vänner som vill umgås mrd mig så helt hopplös känner jag att jag inte kan vara. Men det är så sällan någon blir kär eller intresserad av mig.

 

[Ceta]

Jag känner igen mig precis i det du skriver. Jag hoppas att det inte är så, men jag börjar ge upp. Inte bara att någon ska bli kär i mig, även att jag ska bli kär i någon.

Oavsett så är du en superfin person, och jag är övertygad om att det finns någon för dig!

Att jag själv kan bli kär vet jag dock. Då jag faktiskt blivit det några gånger de senaste åren. Är väl lite tröst iofs, men hjälper ju inte när de en blir kär i inte blir kära tillbaka

Och sen till det som ju lite granna blir "klubben för inbördes beundran". Det är ju samma sak där, jag tror verkligen det finns någon där ute för dig med. Du förtjänar verkligen att träffa en fantastisk person! (Sen står jag fast vid att denne någon nog finns i Göteborg )

Jag förstår precis. Samtidigt som jag tycker jag har ett jättebra liv vill jag ändå träffa någon.
Men ja... ibland kan jag också hamna i perioder då jag ger upp om att träffa någon. Jag tycker att jag träffar mkt folk och jag har många vänner som vill umgås mrd mig så helt hopplös känner jag att jag inte kan vara. Men det är så sällan någon blir kär eller intresserad av mig.

Nej precis! Jag har med bra vänner som verkar uppskatta mig. Men varför kan inte någon (som en själv uppskattar lite extra ) också bli kär tillbaka?

 

[Alexandra_W]

Även jag funderar på att lägga ner och typ klappa katten istället. Folk (läs: män) tycks så himla stingsliga?

Mailat lite med en man. Igår hade jag en grymt stressig och upptagen dag men jag var in och svarade på mail på morgonen och sen ett par gånger under dagen. Svaren blev lite kortare pga stressigt och rätt upptagen samt att jag var in från mobilen. Inte korta på nivån "ok" eller så, men jag svarade på frågor och skrev egna frågor men utan att brodera ut så mycket mer.

Mot kvällen kommer en fråga om vad jag har för oväntat händiga sidor (jag antyder det i min presentation). Jag svarar ganska kort att det mest åsyftade att jag tycker om klura ut lösningar på vardagsproblem, typ bygga en automatiserad utfodring till hästarna eller lyckas räkna ut varför pannan inte fungerar när installatören gick bet. Han frågar varför jag är så händigt. Jag svarar "Jag vet inte. Varför gillar inte vissa personer broccoli?"

Han svarar skämtsamt om att det beror på att broccoli är äckligt. Sen kommer innan jag ens läst än mindre svarat ang broccolin ett till svar som går ut på att jag är inte särskilt trevlig och att han vet att det inte bara är så bara med att räkna ut sådana där saker så endera ljuger jag och "sparkade bara lite på pannan" eller så döljer jag något som skulle förklara. Och att jag svarar kort och ointresserat, att jag verkar inte intresserad men för feg att tala om det.

Jag blir rätt perplex, förklarar att jag verkligen inte vet varför jag alltid försöker hitta praktiska lösningar på vardagsproblem genom att dissikera dem, än mindre varför jag kommer fram till det jag gör. Det bara blir. Samt ger ett par exempel. Efter det ber jag honom att inte tala om för mig vad jag är eller insinuera att jag inte talar sanning. Om han får en känsla av ointresse etc får han jättegärna ta upp den, fråga etc men att det är bättre om han inte dömer. Och att jag tex den aktuella dagen haft sjukt mkt men gått in och svarat ändå just för att INTE framstå som ointresserad genom att läsa men inte svara alls.

Får tillbaka i princip ett "förtydligande så du förstår och ett tips för framtiden" som går ut på att jag är otrevlig och att det är mitt ansvar tala om ifall det är mycket och gör jag inte det så får jag finna mig i att folk dömer utefter egna slutsatser.

Och jag kan köpa resonemanget att man drar slutsatser. Jag brukar själv fråga - åtminstone första gången - men tillslut gör ju även jag en bedömning utefter eget tycke och tro. Däremot förstår jag inte stingsligheten och behovet att upprepat "fara ut". Liksom hur sjutton ska man kunna överleva i ett förhållande med den approachen?

Men uppenbart har jag för lite tid och/eller inspiration just nu för att folk inte ska dra felaktiga slutsatser. (Eller vissa iaf. Har pratat med en till som igår "drabbats" av samma korta svar mm. Utan att reagera utåt. Jag frågade om jag upplevts som otrevlig/ointresserad och fick svaret "nä lite fåordig igår kanske men jag tänkte att det var en sån dag med mycket annat. Eller att du var bakfull, det var ju söndag")

 

[Red_Chili]

@Alexandra_W
Han tyckte kanske mest att det var läskigt att inte kunna vara "en riktig man" i närheten av dig, eftersom du kan saker själv

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W
Han tyckte kanske mest att det var läskigt att inte kunna vara "en riktig man" i närheten av dig, eftersom du kan saker själv

Ja eller så bara en lättstött person som anser det är andras ansvar förhindra att han blir stött. Det spelar mig eg ingen roll så vad anledningen är, och jag tackar för att sånt där visar sig tidigt. Men det är lite tröttsamt, det finns lite för många 'stingsliga' tycks det, och när man då pratat ett tag med någon som verkat vettig och lagt tid på det och "eh, nej, tillbaka på noll" typ. Jag blir lite stingslig själv över fenomenet typ

 

[starcraft]

@Alexandra_W jag tycker han verkade vara alldeles extra grinig och dessutom har en släng av mansplaining som måste berätta att du minnsann ljuger om dina färdigheter Jag hade nog inte ens bemödat mig med att svara så som du gjorde, även om jag förstår behovet av att "försvara" sig. Man blir ju bara matt av dessa män

 

[Malibu_Stacy]

Brukar läsa den här tråden emellanåt. De stunder då singellivet kanske känns lite ensamt. Oftast gör det dock inte det, som tur är,
Dejtar inte ens, skulle nog kunna tänka mig Tinder men jag har haft mitt Facebook-konto inaktiverat i 3 år och har egentligen inte alls lust att aktivera det igen. Så tråkigt att man inte kan ha Tinder utan Facebook.
Provade HP ett tag, men alltså nä, det är verkligen inget för mig. Jag har så lätt att bli dömande och rata snabbt på nätet, medan jag IRL kanske hade funnit personen intressant.
Tinder känns ändå lite som en mellangrej, inte tvunget med långa presentationer, mail hit och dit osv.
Sen kommer vi till det där att jag nog blivit lite förtjust i en kollega...

 

[prallan]

Funderar... Egentligen bör en vara inställd på att majoriteten av männen är normativa, det är ju som sagt normen... Det finns kanske inte så mycket möjligheter\erbjudanden för den gemene mannen att tänka outside the box. Många är väldigt lättstötta just för att de har ingen erfarenhet i självransakan? ( Eller om det är ett annat ord jag söker? )
Lite svammel

 

[mandalaki]

Även jag funderar på att lägga ner och typ klappa katten istället. Folk (läs: män) tycks så himla stingsliga?

Mailat lite med en man. Igår hade jag en grymt stressig och upptagen dag men jag var in och svarade på mail på morgonen och sen ett par gånger under dagen. Svaren blev lite kortare pga stressigt och rätt upptagen samt att jag var in från mobilen. Inte korta på nivån "ok" eller så, men jag svarade på frågor och skrev egna frågor men utan att brodera ut så mycket mer.

Mot kvällen kommer en fråga om vad jag har för oväntat händiga sidor (jag antyder det i min presentation). Jag svarar ganska kort att det mest åsyftade att jag tycker om klura ut lösningar på vardagsproblem, typ bygga en automatiserad utfodring till hästarna eller lyckas räkna ut varför pannan inte fungerar när installatören gick bet. Han frågar varför jag är så händigt. Jag svarar "Jag vet inte. Varför gillar inte vissa personer broccoli?"

Han svarar skämtsamt om att det beror på att broccoli är äckligt. Sen kommer innan jag ens läst än mindre svarat ang broccolin ett till svar som går ut på att jag är inte särskilt trevlig och att han vet att det inte bara är så bara med att räkna ut sådana där saker så endera ljuger jag och "sparkade bara lite på pannan" eller så döljer jag något som skulle förklara. Och att jag svarar kort och ointresserat, att jag verkar inte intresserad men för feg att tala om det.

Jag blir rätt perplex, förklarar att jag verkligen inte vet varför jag alltid försöker hitta praktiska lösningar på vardagsproblem genom att dissikera dem, än mindre varför jag kommer fram till det jag gör. Det bara blir. Samt ger ett par exempel. Efter det ber jag honom att inte tala om för mig vad jag är eller insinuera att jag inte talar sanning. Om han får en känsla av ointresse etc får han jättegärna ta upp den, fråga etc men att det är bättre om han inte dömer. Och att jag tex den aktuella dagen haft sjukt mkt men gått in och svarat ändå just för att INTE framstå som ointresserad genom att läsa men inte svara alls.

Får tillbaka i princip ett "förtydligande så du förstår och ett tips för framtiden" som går ut på att jag är otrevlig och att det är mitt ansvar tala om ifall det är mycket och gör jag inte det så får jag finna mig i att folk dömer utefter egna slutsatser.

Och jag kan köpa resonemanget att man drar slutsatser. Jag brukar själv fråga - åtminstone första gången - men tillslut gör ju även jag en bedömning utefter eget tycke och tro. Däremot förstår jag inte stingsligheten och behovet att upprepat "fara ut". Liksom hur sjutton ska man kunna överleva i ett förhållande med den approachen?

Men uppenbart har jag för lite tid och/eller inspiration just nu för att folk inte ska dra felaktiga slutsatser. (Eller vissa iaf. Har pratat med en till som igår "drabbats" av samma korta svar mm. Utan att reagera utåt. Jag frågade om jag upplevts som otrevlig/ointresserad och fick svaret "nä lite fåordig igår kanske men jag tänkte att det var en sån dag med mycket annat. Eller att du var bakfull, det var ju söndag")

Alltså, jag kanske är fel ute, han kanske är väldigt stingslig. Men jag kan så lätt vända på det och se att någon av nätdejtarna istället berättade om en man som svarat som du gjorde. Alltså att han, efter några korta svar under dagen, skrev "Jag vet inte. Varför gillar inte vissa personer broccoli?"

Då skulle nätdejtaren ifråga antagligen skriva Fy så stingsligt. Och "tips för framtiden" är en jäkla trist reaktion men visst har folk i tråden - var det inte till och med du? - skrivit likadant?