Inte bara nätdejting del 10

[Gnist]

Jag har utan att gå in på allt för många detaljer redan flaggat för -till mina 2 intressanta- att vissa av mina reaktioner på en del saker är rester från tidigare förhållande, som ibland ploppar upp i vissa situationer.
Så om/när det händer så vet de varför och det blir aldrig några funderingar/diskussioner om det.

Föredrar att vissa saker finns på bordet redan innan det blir mer på riktigt, seriöst mot att det dyker upp helt oförhappat längre fram och mannen fattar nada. Sen är det ju upp till dem om det påverkar deras intresse för mig eller inte.

 

[ptr]

Jag har utan att gå in på allt för många detaljer redan flaggat för -till mina 2 intressanta- att vissa av mina reaktioner på en del saker är rester från tidigare förhållande, som ibland ploppar upp i vissa situationer.
Så om/när det händer så vet de varför och det blir aldrig några funderingar/diskussioner om det.

Föredrar att vissa saker finns på bordet redan innan det blir mer på riktigt, seriöst mot att det dyker upp helt oförhappat längre fram och mannen fattar nada. Sen är det ju upp till dem om det påverkar deras intresse för mig eller inte.

Tycker det är en viktig sak du tar upp - tyvärr är många motståndare till att prata om tidigare förhållande och hur det har påverkat en. Men de är ju en del av den man är!

 

[tott]

Jag har utan att gå in på allt för många detaljer redan flaggat för -till mina 2 intressanta- att vissa av mina reaktioner på en del saker är rester från tidigare förhållande, som ibland ploppar upp i vissa situationer.
Så om/när det händer så vet de varför och det blir aldrig några funderingar/diskussioner om det.

Föredrar att vissa saker finns på bordet redan innan det blir mer på riktigt, seriöst mot att det dyker upp helt oförhappat längre fram och mannen fattar nada. Sen är det ju upp till dem om det påverkar deras intresse för mig eller inte.

Rakhet och "korten på bordet" är bra, men jag tror att man överlag ska vara försiktig med att skylla så mycket av sitt beteende på tidigare relationer. Visst - det är lätt att "ta stryk" och formas och få ärr, men det är ändå man själv som ska jobba på att - istället för att skylla på tidigare förhållanden - aktivt jobba för att inte hamna dit igen. Att inte låta svartsjukan, misstänksamheten, kontrollbehovet osv ta över.

 

[Gnist]

Tycker det är en viktig sak du tar upp - tyvärr är många motståndare till att prata om tidigare förhållande och hur det har påverkat en. Men de är ju en del av den man är!

Precis vad jag brukar säga.
Det jag gått igenom är en del av den jag är och även om jag i dagsläget är rätt "normal" eller vad man nu ska säga så vet jag att det kommer hända att någon situation slungar mig tillbaka till den jag var då för ett ögonblick och när det händer, så tycker jag personligen att det är en enorm fördel om den man jag är med då, vet varför det blir så mot att det ska bli snack och ev diskussion där och då om situation och reaktion.

Jisses, jag har 3 barn, är både farmor och mormor så att låtsas som att där inte finns bagage i form av tidigare förhållande av något slag är ju bara fånigt

 

[tott]

Precis vad jag brukar säga.
Det jag gått igenom är en del av den jag är och även om jag i dagsläget är rätt "normal" eller vad man nu ska säga så vet jag att det kommer hända att någon situation slungar mig tillbaka till den jag var då för ett ögonblick och när det händer, så tycker jag personligen att det är en enorm fördel om den man jag är med då, vet varför det blir så mot att det ska bli snack och ev diskussion där och då om situation och reaktion.

Jisses, jag har 3 barn, är både farmor och mormor så att låtsas som att där inte finns bagage i form av tidigare förhållande av något slag är ju bara fånigt

Men mitt inlägg menar jag absolut inte att man ska låtsas som att det inte finns bagage, för det har ju alla, och allt formar en. Det jag menar är att det är ens egen uppgift att jobba på att dåliga mönster blir lindrigare/mindre dåliga. Jag tror på att lära sig av misstag och nederlag.

 

[Gnist]

Rakhet och "korten på bordet" är bra, men jag tror att man överlag ska vara försiktig med att skylla så mycket av sitt beteende på tidigare relationer. Visst - det är lätt att "ta stryk" och formas och få ärr, men det är ändå man själv som ska jobba på att - istället för att skylla på tidigare förhållanden - aktivt jobba för att inte hamna dit igen. Att inte låta svartsjukan, misstänksamheten, kontrollbehovet osv ta över.

Nåja, jag har aldrig varit eller är vare sig svartsjuk, misstänksam eller har något kontrollbehov överhuvudtaget och inte heller skyller jag något av den jag är, på tidigare förhållanden.

Att man efter sådana förhållanden kanske inte alltid reagerar/agerar "enligt boken" är inget som går att jobba bort helt och hållet. Smårester finns alltid kvar, men i mitt fall är det väldigt sällan de resterna ploppar upp, för jag har jobbat med mig själv och framförallt så känner jag mig själv och är helt trygg i den Jag är.

 

[Gnist]

Men mitt inlägg menar jag absolut inte att man ska låtsas som att det inte finns bagage, för det har ju alla, och allt formar en. Det jag menar är att det är ens egen uppgift att jobba på att dåliga mönster blir lindrigare/mindre dåliga. Jag tror på att lära sig av misstag och nederlag.

Du tolkar in extremt mycket mer i mitt inlägg än vad som finns där.

 

[Singoalla]

Update! M svarade på mitt mess att han inte tyckte att vi behövde bestämma någonting så snabbt. Jag svarade att vi absolut inte behöver bestäma någonting i dagsläget, men att vi borde ta ett paus i vårt dejtande fram tills att vi är redo att göra det. Då ringde han upp en stund senare och vi pratade lite. Han sa att han inte tyckte att vi behövde dra på så höga växlar av det här, men att vi kunde ju låta varandra vara ett tag och höras nästa vecka igen. Jag motsade mig det här med höga växlar och svarade kort att det känns ju helg enkelt inte bra, och jag kan liksom inte bestämma mig för att känna annorlunda oavsett vilka växlar han tycker är rimliga. Annars höll jag med honom att vi kunde höras nästa vecka igen. Vi har ändå dejtat 2 månader (om än 1 utav dom på distans) så det känns rimligt att smälta det hela och inte bryta rakt av när man är i affekt. Just nu har jag dock svårt att se vad som kommer förändras tills dess.

 

[Wysiwyg]

Jag tror att han möjligtvis trodde att jag var en tjej som hade ungefär samma uppfattning som honom när det kommer till vilka konflikter som är rimliga att ha och inte, och det blev jobbigt när det visade sig att vi hade olika uppfattning om det. Mao - det blev jobbigt när jag hade åsikter som blev obekväma för honom.

Jag uppfattar det som att han tycker det är jobbigt att du står upp för dig själv och att han inte kan köra över dig. Och säger som de andra - får ingen bra magkänsla alls. Bråka kan alla göra men tycker verkligen det är en dealbreaker hur man hanterar det hela.

 

[tott]

Du tolkar in extremt mycket mer i mitt inlägg än vad som finns där.

Som vad?? Spann bara lite vidare på ditt inlägg.

 

[KennethOlsson]

Det skulle jag med vilja ha ibland. Flört och hångel men inte mer.
Jag är för övrigt lite i samma sits fast du kan byta ut siffrorna mot 38 och 16.
Sjukt oerfaren när det gäller dejting mao.

Ta det lite lugnt.har varit separerad i snart ett år o testade lite olika dejtingsajter.mycket underliga människor där o killarna vill bara ligga o många tjejer är inte seriösa utan erbjuder annat.ta det lugnt så kommer din nya livskamrat fortare än du anar.

 

[corzette]

Update! M svarade på mitt mess att han inte tyckte att vi behövde bestämma någonting så snabbt. Jag svarade att vi absolut inte behöver bestäma någonting i dagsläget, men att vi borde ta ett paus i vårt dejtande fram tills att vi är redo att göra det. Då ringde han upp en stund senare och vi pratade lite. Han sa att han inte tyckte att vi behövde dra på så höga växlar av det här, men att vi kunde ju låta varandra vara ett tag och höras nästa vecka igen. Jag motsade mig det här med höga växlar och svarade kort att det känns ju helg enkelt inte bra, och jag kan liksom inte bestämma mig för att känna annorlunda oavsett vilka växlar han tycker är rimliga. Annars höll jag med honom att vi kunde höras nästa vecka igen. Vi har ändå dejtat 2 månader (om än 1 utav dom på distans) så det känns rimligt att smälta det hela och inte bryta rakt av när man är i affekt. Just nu har jag dock svårt att se vad som kommer förändras tills dess.

Nu ville han ju prata om händelsen men de blev ju inte bättre av det då han inte förstår hur du känner... Om du skulle skriva ner dina tankar och skicka dom till honom.. Så han måste läsa och ta in det hela.. I erat samtal menar du ju på att han inte lyssnade utan "körde över" hur du kände det.. Gör han detsamma med ett brev hänger jag verkligen på dumpa kören..
Men kan ju även va att han faktiskt inte "vill" se tecknen då han kanske gillar dej mer än han vill erkänna och därmed nu är livrädd för att förlora dej.. MEN även det kan ju va som du skriver för att han målat upp en bild av dej som du uppenbarligen inte stämmer in på..

Svårt det här ju.. Speciellt när man inte känt varandra så länge än ..
Och kommunikation ÄR svårt.. Det är ju det de flesta relationstrådar handlar om ...

 

[athena_arabians]

Jag har utan att gå in på allt för många detaljer redan flaggat för -till mina 2 intressanta- att vissa av mina reaktioner på en del saker är rester från tidigare förhållande, som ibland ploppar upp i vissa situationer.
Så om/när det händer så vet de varför och det blir aldrig några funderingar/diskussioner om det.

Föredrar att vissa saker finns på bordet redan innan det blir mer på riktigt, seriöst mot att det dyker upp helt oförhappat längre fram och mannen fattar nada. Sen är det ju upp till dem om det påverkar deras intresse för mig eller inte.

Jag håller med. Tyvärr har jag varit med om några rätt hemska saker vilket jag berättat för särbon (inte i detalj). Jag äger mitt bagage givetvis men som sagt, i vissa situationer kan jag reagera lite oväntat och starkt. Det är sällan det händer numera eftersom jag jobbat med mig själv men det finns ju lite rester kvar.

 

[Red_Chili]

Update! M svarade på mitt mess att han inte tyckte att vi behövde bestämma någonting så snabbt. Jag svarade att vi absolut inte behöver bestäma någonting i dagsläget, men att vi borde ta ett paus i vårt dejtande fram tills att vi är redo att göra det. Då ringde han upp en stund senare och vi pratade lite. Han sa att han inte tyckte att vi behövde dra på så höga växlar av det här, men att vi kunde ju låta varandra vara ett tag och höras nästa vecka igen. Jag motsade mig det här med höga växlar och svarade kort att det känns ju helg enkelt inte bra, och jag kan liksom inte bestämma mig för att känna annorlunda oavsett vilka växlar han tycker är rimliga. Annars höll jag med honom att vi kunde höras nästa vecka igen. Vi har ändå dejtat 2 månader (om än 1 utav dom på distans) så det känns rimligt att smälta det hela och inte bryta rakt av när man är i affekt. Just nu har jag dock svårt att se vad som kommer förändras tills dess.

Åh, så om en vecka ska du ha glömt allt, ha gått tillbaka till att vara glad och okomplicerad och så kan ni fortsätta som om inget hänt?

 

[Singoalla]

Åh, så om en vecka ska du ha glömt allt, ha gått tillbaka till att vara glad och okomplicerad och så kan ni fortsätta som om inget hänt?

Misstänker att det kan va så Han kommer nog inte fatta varför jag fortfarande vill reda ut det här nästa vecka. Det var ju ett så litet bråk, och det stämmer. Bråket i sig var litet i början och jag skulle bli fullkomligt tokig om jag dejtade någon som vägrade släppa småsaker. Det är väl ungefär där han står just nu, skulle jag gissa. Men att han i två dygn i rad har kört över och förminskat mig är betydligt allvarligare, men det är som att han har en död vinkel där på nåt märkligt sätt.

 

[Red_Chili]

Misstänker att det kan va så Han kommer nog inte fatta varför jag fortfarande vill reda ut det här nästa vecka. Det var ju ett så litet bråk, och det stämmer. Bråket i sig var litet i början och jag skulle bli fullkomligt tokig om jag dejtade någon som vägrade släppa småsaker. Det är väl ungefär där han står just nu, skulle jag gissa. Men att han i två dygn i rad har kört över och förminskat mig är betydligt allvarligare, men det är som att han har en död vinkel där på nåt märkligt sätt.

Han låter som ett av mina ex. Det enda jag ångrar med den mannen är att det tog mig flera månader innan jag gjorde slut från det att jag börjat fundera på det. (Att det tog tid berodde på att han faktiskt bättrade sig på alla möjliga plan. När han sedan bättrat sig så mycket som möjligt så blev det tydligt att allt hade samma grundorsak, och den delen av sig själv ville han varken se eller förändra. Då bröt jag kontakten.)

 

[Singoalla]

Nu ville han ju prata om händelsen men de blev ju inte bättre av det då han inte förstår hur du känner... Om du skulle skriva ner dina tankar och skicka dom till honom.. Så han måste läsa och ta in det hela.. I erat samtal menar du ju på att han inte lyssnade utan "körde över" hur du kände det.. Gör han detsamma med ett brev hänger jag verkligen på dumpa kören..
Men kan ju även va att han faktiskt inte "vill" se tecknen då han kanske gillar dej mer än han vill erkänna och därmed nu är livrädd för att förlora dej.. MEN även det kan ju va som du skriver för att han målat upp en bild av dej som du uppenbarligen inte stämmer in på..

Svårt det här ju.. Speciellt när man inte känt varandra så länge än ..
Och kommunikation ÄR svårt.. Det är ju det de flesta relationstrådar handlar om ...

Ja, jag kanske borde fråga honom rakt ut varför han inte tar in vad jag säger. Varför han inte ger mig någon respons att han hör mig, och se vad han svarar.

 

[emma-vsm]

Hemma igen och har träffat dejten en kortis. Känner mig

 

[ptr]

Ja, jag kanske borde fråga honom rakt ut varför han inte tar in vad jag säger. Varför han inte ger mig någon respons att han hör mig, och se vad han svarar.

Jo - för även han kan faktiskt ha en historia bakom sig som präglar hur han beter sig. Så det tycker jag iallafall är rimligt.
Sen behöver det inte vara en ursäkt för att bära sig åt - men en förklaring åtminstone.

 

[mandalaki]

Misstänker att det kan va så Han kommer nog inte fatta varför jag fortfarande vill reda ut det här nästa vecka. Det var ju ett så litet bråk, och det stämmer. Bråket i sig var litet i början och jag skulle bli fullkomligt tokig om jag dejtade någon som vägrade släppa småsaker. Det är väl ungefär där han står just nu, skulle jag gissa. Men att han i två dygn i rad har kört över och förminskat mig är betydligt allvarligare, men det är som att han har en död vinkel där på nåt märkligt sätt.

Är nästan beredd på att slå vad om att hans reaktion blir ett irriterat Men vi sa ju att vi inte skulle dra så stora växlar på det där?!