Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag håller med dig helt! Motviljan till bonusbarnen lyser igenom varenda gång.Jag tycker ofta att vi ser sådana här sorgliga trådar om bonusbarn. Det tycks vara så att bonusbarn oavsett ålder är gräsliga ungar. Enligt er som startar så här sorgliga trådar.
Varför tar du inte diskussionen med din man? Om han vägrar, varför väljer du då hellre att skuldbelägga bonusbarnet än att se det fulla allvaret i ditt problem med din sambo?
Jag tycker att det är beklämmande.
Håller med dig helt!Jag tycker ofta att vi ser sådana här sorgliga trådar om bonusbarn. Det tycks vara så att bonusbarn oavsett ålder är gräsliga ungar. Enligt er som startar så här sorgliga trådar.
Varför tar du inte diskussionen med din man? Om han vägrar, varför väljer du då hellre att skuldbelägga bonusbarnet än att se det fulla allvaret i ditt problem med din sambo?
Jag tycker att det är beklämmande.
Ja men precis. Jag är medveten som faen för att mina två bonusar (varannan vecka) ska känna sig precis lika välkomna och hemma här som mina två biologiska (permanentboende). Likadant tänker min sambo på att vara lika mycket pappa åt mina barn som åt sina. Det är verkligen svårt ibland och man får jobba på det men det är man fasiken skyldig.Håller med dig helt!
Hade någon av mina föräldrar (separerade) haft en ny, som av en eller annan anledning har en motvilja mot mig och min bror skulle jag bli väldigt ledsen och förmodligen inte känna mig lika välkommen hos den föräldern mer.
Exakt, man får "på köpet" att alltid göra sitt bästa för att behandla sina bonusbarn och biologiska barn lika. Det blir ju en jättekonstig situation (för alla) om barnen i samma boende ska behandlas olika beroende på om de är bonusbarn eller biologiska barn.Ja men precis. Jag är medveten som faen för att mina två bonusar (varannan vecka) ska känna sig precis lika välkomna och hemma här som mina två biologiska (permanentboende). Likadant tänker min sambo på att vara lika mycket pappa åt mina barn som åt sina. Det är verkligen svårt ibland och man får jobba på det men det är man fasiken skyldig.
Just så. Våra barn har ju inte valt det här. Som tur är så resonerar vi precis likadant, men det hade ju inte varit någon tvekan alls om att han hade åkt ut fortare än kvickt om han hade behandlat mina barn illa/varit ogin/ogillat dem. Och samma gäller såklart för honom.Exakt, man får "på köpet" att alltid göra sitt bästa för att behandla sina bonusbarn och biologiska barn lika. Det blir ju en jättekonstig situation (för alla) om barnen i samma boende ska behandlas olika beroende på om de är bonusbarn eller biologiska barn.
Precis. Om man som barn hade valt själv hade man ju inte (i första hand) valt att ha separerade föräldrar.Just så. Våra barn har ju inte valt det här. Som tur är så resonerar vi precis likadant, men det hade ju inte varit någon tvekan alls om att han hade åkt ut fortare än kvickt om han hade behandlat mina barn illa/varit ogin/ogillat dem. Och samma gäller såklart för honom.
Tvivlar starkt på att vi är många som hade valt att föräldrarna gått isär vid tidig ålder.Precis. Om man som barn hade valt själv hade man ju inte (i första hand) valt att ha separerade föräldrar.
Åh jo. Tro mig. Det finns absolut de som stör sig på dem med. Vissa har otroligt svårt att förstå att de aldrig kommer att vara nummer ett, sen att konkurrensen är ett barn i förskoleålder spelar ingen roll.Finns det nån åldersgräns då det som tycks här på slutet upphör att gälla?
Jag tror få av oss skulle tycka samma sak om ett 35-årigt bonusbarn som dräller kvar hos en förälder, och inte vill 'dra sitt strå till stacken' medan en femåring aldrig nånsin ens skulle diskuteras.
Men var går gränsen? 18? 25? Eget jobb?
Också. Var en förälder drar gränsen är väldigt upp till den. I det här fallet hade jag haft ett problem med min partner, INTE mitt bonusbarn.Finns det nån åldersgräns då det som tycks här på slutet upphör att gälla?
Jag tror få av oss skulle tycka samma sak om ett 35-årigt bonusbarn som dräller kvar hos en förälder, och inte vill 'dra sitt strå till stacken' medan en femåring aldrig nånsin ens skulle diskuteras.
Men var går gränsen? 18? 25? Eget jobb?
Du missförstår. Den gräns som gäller är att bonusföräldrar inte bör ålägga bonusbarnen sådant som de borde ålägga sin partner. Det är aldrig okej att klaga på och bråka med bonusbarnen för att slippa se den konflikt man har med sin partner i dess hela format.Finns det nån åldersgräns då det som tycks här på slutet upphör att gälla?
Jag tror få av oss skulle tycka samma sak om ett 35-årigt bonusbarn som dräller kvar hos en förälder, och inte vill 'dra sitt strå till stacken' medan en femåring aldrig nånsin ens skulle diskuteras.
Men var går gränsen? 18? 25? Eget jobb?
Jag missförstår endast om ett 35-årigt bonusbarn som bor hemma hos en förälder och dennes nya partner inte ska anses vara en vuxen människa.Du missförstår. Den gräns som gäller är att bonusföräldrar inte bör ålägga bonusbarnen sådant som de borde ålägga sin partner. Det är aldrig okej att klaga på och bråka med bonusbarnen för att slippa se den konflikt man har med sin partner i dess hela format.
Jag skulle nog säga att många av den här typen av trådar gäller små bonusbarn. De är förskräckliga. Medan egna små barn är ofelbara.Åh jo. Tro mig. Det finns absolut de som stör sig på dem med. Vissa har otroligt svårt att förstå att de aldrig kommer att vara nummer ett, sen att konkurrensen är ett barn i förskoleålder spelar ingen roll.
Nej. Det handlar resonemanget inte om. Det handlar om att hellre bråka med bonusbarnet än med partnern. Gäller det ett 35-årigt bonusbarn är det lika fel att bråka med det när man borde bråka med partnern, som att tex styra sin frustration mot grannen och bråka med hen.Jag missförstår endast om ett 35-årigt bonusbarn som bor hemma hos en förälder och dennes nya partner inte ska anses vara en vuxen människa.
Min fråga gällde inte små bonusbarn.Jag skulle nog säga att många av den här typen av trådar gäller små bonusbarn. De är förskräckliga. Medan egna små barn är ofelbara.
Precis så. Skrämmande, tycker jag. Här har jag föst ihop mina barn med en karl de inte har någon relation till. De är ensamma med honom, han medlar i konflikter, skjutsar till och hämtar från skola, tar med dem på aktiviteter, nattar dem, matar dem, vabbar dem och de litar på att han är en bra människa för att jag säger det - att då tänka att han skulle behandla dem illa får mig att vilja sätta eld på honom.Jag skulle nog säga att många av den här typen av trådar gäller små bonusbarn. De är förskräckliga. Medan egna små barn är ofelbara.