Sv: Inriktningen på islandsavlen
varför skulle att avla på högt bedömda hästar med bra blup leda till att vi får fram en massa hästar som har svårt för tölt och inte är trygga? Visst finns det sämre individer som gått igenom en bedöming med poäng högre än de förtjänat och som det kanske inte borde avlas på av skäl som dåligt lynne. Men i grund och botten så tror jag att en häst för att klara av bedömningar och tävling med goda resultat behöver ha en stor gångartstalang, ett tåligt lynne och stor tillit till människan. En bra gångartshäst behöver lugn, mod och trygghet för att prestera vid till exempel bedömningar.
Jag kan hålla med i mycket av det du skrivit om bilageregister
, att så länge rastillhörigheten kan bevisas ska alla islandshästar ha en plats i samma register. Men jag tycker inte inte att vi ska ändra på riktlinjerna för avel och bedömning(även om jag gärna ser att mer fokus läggs på sundhet). En bedömning är och ska vara ett bevis på kvalitet. Men i och med att det faktiskt handlar om just enskilda individers bedömning så kan det inte bli helt rättvist. Enskilda avlare och hästägare kommer ändå aldrig att följa bedömningar och blup slaviskt av precis samma anledning, vi är alla partiska, vi gillar olika saker hos olika hästar. Siffror i en bedömning eller blupen kommer aldrig att väga tyngre än våra känslor. Dagens bedömningar är faktiskt ett rätt bra mellanting för alla dessa olika åsikter.
Jag har heller inget emot att börja träna en unghäst redan som treåring om den är mogen för det och man går lungt fram. Men jag tycker inte att hästar ska visas som 4-åringar. Inte för att det inte finns individer med tillräcklig talang för att klara av det utan för att dessa individer är så få. Risken för att hästägare och tränare vägrar inse begränsningen i denna häst de ridit till och från i förhoppningsvis inte längre än 6-7 månader är för stor och för många hästar riskerar att bli lidande.
Jag har aldrig skrivit att det skulle ge dålig tölt för att man avlar på hög blup och högt bedömda hästar! Det skulle ju vara högst märkligt i så fall! Däremot är jag benägen att lyssna till de islänningar som varnar för att enbart avla 4-gångare med 4-gångare. De säger att det leder till att man på sikt avlar bort tölten och att den blir artificiell, dvs tar lång tid att plocka fram. Jag tror faktiskt att de har rätt. De säger att man experimenterat med detta förut och fått just detta resultat. Jag fick höra det redan när jag började med islandshästar och jag har låtit bli att kombinera 4-gångare med 4-gångare utan alltid kört 4-gångare med 5-gångare.
Vad gäller lynnet måste man skilja på modighet, lugn trygghet, framåtvilja och samarbetsvilja. En bra tävlingshäst skall vara modig, ha mycket framåtvilja och kunna samarbeta. En bra familjehäst skall vara lugn och trygg med bra lagom framåtvilja samt var enormt samarbetsvillig. Naturligtvis har en riktigt bra tävlingshäst allt det här men det är också som så att en häst som har riktigt bra steg kämpar man med att få fram det andra just för att den har så bra gångarter, även om temperamentet är lite svårbemästat.
Detsamma gäller med bedömda hästar. En häst som bara har medelbra gångarter däremot, lägger man inte de pengarna på!
Mao är risken så mycket större att man överser med ett känsligt lynne bara för att hästen har enorma gångarter och är vacker. Det här är någonting som islänningarna varnar oss för därför att de ser att svenska avlare låter sig förblindas av skönhet och vackra gångarter. På Island är man hårdare med att sålla efter just lynnet. Här slaktar vi inga vackra hästar med bra gång bar för att de har ett känsligt lynne, nej vi lägger ner en massa extra tid på dessa hästar. Risken är att vi gör samma misstag som man gjort inom halvblodsaveln där det är problem att få tag i ridskolehästar för blodet "är för högt" dvs de är för hetlevrade. Så de importerar hästar från tex Danmark...
Något är det som inte stämmer med vår avel i alla fall eftersom så många väljer att importera från Island, trots eksemrisken, pga just lynnet. Och det är inte dyrbara tävlingshästar och avelshästr som importeras mest, det är lugna, trygga familjehästar som alla kan rida. Det importeras också en del sådana från Danmark. Och att skylla på uppväxten är lika med att säga att svenskarna är sämre på att fostra hästar än danskarna, och det tror jag inte på. Visst finns det en och annan bortskämd trädgårdshäst men de brukar vara väldigt trygga i sig själva, lite väl självsäkra...
Ett föl föds med högt, hett blod eller med ett lugnare sinne (och alla varianter däremellan). Den förstnämnda lämpar sig inte för annat än erfarna ryttare medan den andra har en bra grundstomme att bygga vidare på för att bli ridskole-, barn-, familje-, handikapp-/rehab-, turridningshäst. Den som föds med ett hett temperament skall inte utsättas för de användningsområdena där det mestadels förekommer oerfarna ryttare, ryttare med sämre balans, rädda ryttare, handikappade ryttare osv. Det är inte rätt mot hästen. Och dessa ryttare skall inte utsättas för den typen av häst! Den skall vara född med trygghet och lugn, men inte trög utan villigt framåt men väldigt känslig för att ryttaren kan behöva stöd från hästen och lätt att stoppa. Helst skall den vara av den typen som stannar själv om den märker ryttaren håller på att tappa balansen och trilla av.
Lika lite som man väljer att använda högpresterande kapplöpningsfullblod för att avla fram ridskolehästar, lika lolämpligt är det att avla på hästar med massor av het vilja om man vill avla familjehästar och turhästar. Bra gång är däremot inte fel, bara den inte är stor och stötig och därför olämplig för de här kategorierna. Visst finns det en och annan pärla som platsar lika bra inom alla områden, men de är sällsynta! Men vi skall verkligen vara måna om att avla på de pärlorna.
