Inleda en relation utan att vara kär?

[Riley]

Jag har alltid haft väldigt svårt för att få känslor för män. Eller har alltid varit kräsen och för någon med mitt yttre haft orimligt höga krav, om man så vill. Jag har varit seriöst intresserad/kär två gånger i livet, och endast den ena var i en pojkvän där relationen tyvärr var minst sagt komplicerad. Förvånansvärt nog (forskarna letar fortfarande efter svaret) har jag istället en förmåga att få var och varannan man jag lär känna att falla för mig, och i dagsläget finns det ett gäng aktuella, varav ett par är tydligt väldigt, väldigt intresserade. Jättetrevliga snubbar som jag har mycket gemensamt med, och vars sällskap jag trivs utmärkt i, men inga jag finner attraktiva eller skulle kunna bli kär i. Som vanligt.


Ett av mina livsmål är dock att inte leva livet ensam, och ska jag gifta mig, vilket jag gärna vill, ska det ske innan jag är alltför många år över 30. Nu är jag 25 utan att egentligen någonsin ha haft en seriös och från mitt håll sett bra relation, och därför börjar jag fundera på om det kanske är dags att överväga att gilla läget, anpassa sig, och ta något av det som erbjuds. Helt enkelt inse att man inte alltid får vad man vill ha, och att ett liv med en god vän är bättre än ett liv utan någon alls.

Jag tror absolut inte på den där smörklyschan om "rätt person" och att "det finns någon för aaaallaaaa" - jag tror att den sortens "det löser sig"-passivitet är ett bombsäkert recept för att absolut inget ska ske, någonsin - och jag har mer än en gång sett människor, bland annat här, ge uttryck för att man faktiskt kan leva lyckligt med någon utan att nödvändigtvis vara himlastormande kär i densamma.


Så: Har någon av er som är åtminstone 10 år äldre än jag, och tillika med en aning mer livs- och relationserfarenhet, erfarenhet av att inleda en relation med någon ni känt väl och tyckt bra om, men inte haft känslor för? Tror ni det är möjligt att som sexuell och något av en sucker för att vara kär bli långsiktigt lycklig i ett platoniskt monogamt förhållande, eller kommer det oundvikligen sluta med frustration och upprepad otrohet?

Har naturligtvis inga planer på att desperat springa till altaret imorgon och med första bästa snubbe, utan i sådana fall fundera på någon jag verkligen kan se en god och nära vänskap med. Men jag vill ändå börja vidga vyerna och överväga alternativen till Den Perfekta Rosafluffiga Relationen, för att inte en dag komma på mig med att vara 50 år och sitta med tio katter hemma.

 

[Mabuse]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Såvida inte dina partnerkandidater också ser dig som en platonisk polare, så låter det som ett recept för relationskatastrof, måste jag erkänna.

 

[Lejonelle]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Kan kärlek växa fram ur vänskap? Absolut. Kan kärlek vara ett beslut? Ja, det tror jag. Kan ett äktenskap vara bra om det inte börjat med förälskelse? Garanterat. Kan du bli lycklig i en sådan relation? Ingen aning.

 

[tanten]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

För egen del så kan jag dela upp mina kärlekar i två olika varianter. Dels passionen - som främst varit kroppslig. Jag har fallit handlöst och haft fantastiskt sex. Men det har inte varit något som lett fram till någon riktig relation. Främst för att intresset svalat, mest från hans sida men även från min. Men passionen har varit stark och fantastisk.

Den andra kärleken har vuxit fram. Maken kom jag att älska mer än något på jorden. Djupt och bottenlöst innerligt. men den kärleken växte fram. den började svalt men inte ointresserat, men växte sig enormt stark så småningom.

Om alla andra bitar stämmer, varför inte ge det lite tid?

Kärlek vid första ögonkastet har jag inte upplevt och har inte träffat någon som upplevt det heller.

 

[Magiana]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Har testat. Han var en jättesnäll svärmorsdröm men det funkade inte. Jag blev rastlös, ville iväg åt mitt håll och är i dag mycket tacksam över att jag inte gifte mig med honom.

Men han och jag är jättebra kompisar idag, dock pratar vi bara på FB. Skulle vi träffas IRL så skulle han få en hjärtlig och fet kompiskram men det är ingen jag skulle vilja leva och bo med i resten av mitt liv.

 

[ekra]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Dont do it säger jag bara. Det är inte juste mot den du blir tillsammans med som (också) förtjänar att bli älskad. Försök istället att vara lite öppen mot dem du träffar och ge dem en chans.

En annan sak om förhållandet bara inte börjar med en förälskelse, men någon form av känslor annat än trivsel och vänskap borde ju finnas.

 

[Sonic76]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag själv blir inte kär enkelt. Har varit riktigt kär en gång och de känslorna är svåra att bli av med.
Men ska jag träffa nån kommer jag nog inte vara tokkär från första dejten utan det kommer växa fram, men mer än vänskap måste finnas

 

[Ginne]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Har varit i en liknande situation en gång i tiden, inte så att jag hade svårt att bli kär i nån, utan mer att det inte dök upp nån lämplig på ett tag. Hade en kompis som var mycket intresserad av mig och som jag tänkte att jag kanske så småningom skulle kunna intressera mig för. Många saker funkade bra, på kompisstadiet. När jag istället bestämde mig för att leva ensam med mina hundar dök min nuvarande man upp. Jag hade inga himlastormande känslor till en början, men han var envis och till slut blev det vi . Man kan säga att känslorna växte fram, litegrann mot min vilja . Så, jag tror inte riktigt på att bestämma sig för att välja nån "bara för att"... alltså ta nån i högen som är någorlunda okej. Däremot så tror jag att något kan hända efter ett tag, om man låter det.

 

[SkorpSmulan]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag är bara 9 år äldre än dig. Men jag har funderat lite grann i samma banor som du men jag har kommit fram till att det går inte. inte för mig. Jag måste vara kär.
Jag har kommit fram till att jag mycket hellre delar livet med 50 katter än med någon som jag inte är kär i.

 

[Gimlan]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag tror absolut att "resonemangsäktenskap" kan vara lyckliga. Men varför? Bygg upp en. Sjuhelvetes bra liv istället och se om nån du vill dela livet med dyker upp. Då blir du iaf inte olycklig.

 

[Riley]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Halvt kl

Vad fint att höra om era olika positiva upplevelser av relaterad art!

För min egen del syftar jag alltså på en relation där man helt går in med vetskapen om och målsättningen med att leva med en djup "vänskapskärlek", och där inget annat kan växa fram. Jag känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte någonsin kan utveckla känslor för män jag inte attraheras av, och min attraktion är inget som förändras med tiden.

Jag har dock aldrig så mycket som ens delat lägenhet med en vän av samma kön, och har alltså ingen som helst erfarenhet av att i någon mening leva livet ihop med någon jag inte är kär i. (Det har jag förvisso knappt av att leva med någon jag är kär i heller, men ändock.)

Och självklart har jag inte tänkt försumma mitt övriga liv, det går tvärtom väldigt bra och lär bara bli finare under de kommande åren. Men för att jag ska kunna vara nöjd med livet och tillika vara lycklig i längden vill jag att en partner ska vara inkluderad i det, och då är ju frågan om det är värt att tänja på mina egna definitioner för vad en partner kan innebära.

Visst är det i slutändan individuellt om det fungerar eller inte, men det är ju ändå intressant och givande att höra om andras eventuella upplevelser av dylika situationer.

 

[Mitrolle]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag är bara 9 år äldre än dig. Men jag har funderat lite grann i samma banor som du men jag har kommit fram till att det går inte. inte för mig. Jag måste vara kär.
Jag har kommit fram till att jag mycket hellre delar livet med 50 katter än med någon som jag inte är kär i.

Håller med och har kommit fram till samma sak.

 

[Kilauea]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Du är bara 25. Du har faktiskt lång tid framför dig att hitta en partner.
Att inleda en relation med någon bara för att man är rädd att vara själv låter som upplagt för att det inte blir nåt bra.

Som en parentes kan jag säga att när jag träffade min sambo för 3 år sedan (är 30 nu) så hade jag endast haft en flört på ett par veckor som förhållande innan dess.

Vill du inte vara själv tror jag mer på att prova nätdejting eller liknande.

 

[Petruska]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Men för att jag ska kunna vara nöjd med livet och tillika vara lycklig i längden vill jag att en partner ska vara inkluderad i det, och då är ju frågan om det är värt att tänja på mina egna definitioner för vad en partner kan innebära.

Jag förstår inte. Vad skulle göra den personen till din partner, alltså något annat än en vän (som du bor ihop med)?

Jag tänker mig att poängen med en partner är just kärleken och attraktionen. Men de två sakerna räknar du ju bort.

Om du inte är kär i någon mening av ordet, och inte känner attraktion, vad ska du då ha förhållandet till? Handlar det om att du vill ha en familj med barn? (Producerade utan attraktion, då, men det går ju att lösa.)

 

[martha]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag känner ett par som är äldre ( 70 + ) ...som åtm kvinnan blev ihop med honom för han var snäll ( hon hade haft en idiot innan som söp, var otrogen o respektlös) dom är gifta idag och har varit tillsammans i 46 år och dom är så gulliga med varandra och så vill jag också ha det när jag blir gammal

 

[Alexandra_W]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Har testat. Han var en jättesnäll svärmorsdröm men det funkade inte. Jag blev rastlös, ville iväg åt mitt håll och är i dag mycket tacksam över att jag inte gifte mig med honom.

Been there, done that. Med precis samma resultat. Tyvärr, jag önskar jag var en av de som kunde "nöja mig" så. Men nä =/ Har faktiskt provat mer än en gång, med samma resultat. Jag gör inte om det, för det är inte snällt mot dem. Inte ens om de går med på det/vet om hur jag känner.

Jag är 36 för övrigt.

 

[SkorpSmulan]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Det du beskriver låter mer som att bara bo ihop med en god vän.

 

[Riley]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Om du inte är kär i någon mening av ordet, och inte känner attraktion, vad ska du då ha förhållandet till?

Det är väl en kombination av fler faktorer, skulle jag tro. Dels för att jag är nästintill livrädd för att leva livet ensam (jag menar självklart inte att ett förhållande, med eller utan kärlek, är en garanti för att man lever lyckliga i sina resterande liv - det är inte en utgångspunkt jag har i någon relation - men det förbättrar ju chanserna avsevärt gentemot att "självvalt" stänga sig ute och förbli konstant singel i 40 år för att ingen duger). Dels för att jag som sagt gärna vill gifta mig och ha ett gemensamt liv med någon jag definierar som min familj - dock utan barn - med allt vad det innebär.

Till någon grad handlar det säkert också om en viss halvt undermedveten oro för att ofrivilligt hamna utanför förhållandenormen och en rädsla för att anses som märklig och som någon det måste vara något fel på, genom stämpeln som den eviga (ofrivilliga) singeln. Men huvudskälen är de två förstnämnda, och tillika inget jag kan uppnå med en vän som med stor sannolikhet själv kommer att skaffa partner med åren.

Och javisst - ur en känslomässig synvinkel hade ju en sådan typ av platonisk partner, från mitt håll sett, varit endast just en god vän som jag lever ihop med. Juridiskt och praktiskt hade det ju dock inneburit mer än så.

 

[athena_arabians]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

Jag tror mycket det beror på hur man är villig att kompromissa med sig själv. Personligen klarar jag inte av det. Hade jag inte gjort slut med en man jag var med hade jag förmodligen varit gift idag, med barn och väldigt välordnad ekonomi (ja, han hade pengar). Problemet var att jag inte var kär i honom även om han var en underbar person.

Istället studsade jag runt bland inte så bra män tills jag gav upp. Var väldigt anti män när jag träffade min nuvarande och efter fyra år är vi fortfarande tillsammans. Vi bråkar, är sura men kan inte släppa varandra eftersom ingen annan har förstått oss på det här planet. Vi får vara fria att göra det vi vill, vi förstår varandras mörka sidor och vi skrattar tillsammans. Istället för ett säkert samboliv valde jag ett särboliv som inte är okomplicerat, just därför att han resonerar i min själ. Jag kan inte nöja mig med mindre.

Vad jag vill säga är att ingendera valet är fel men man ska se till att man kan leva med det. Jag är inte sentimental men jag har träffat två stora kärlekar i mitt liv. Den första var en skitstövel som gjorde mig väldigt illa men jag lärde mig mycket av det. Den andre är jag tillsammans med. Visst, man kan till viss del välja att INTE bli kär när ens skitstövelradar skriker men jag tror inte man kan välja att blir kär bara för att det är en lämplig partner. Kan man sedan leva med att det är en lämplig partner även om man inte är störtkär är ju det ok. Kan tillägga att jag är 40 år och träffade min partner när jag var 36 år, han är två år äldre än mig.

 

[ameo]

Sv: Inleda en relation utan att vara kär?

För min egen del syftar jag alltså på en relation där man helt går in med vetskapen om och målsättningen med att leva med en djup "vänskapskärlek", och där inget annat kan växa fram. Jag känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte någonsin kan utveckla känslor för män jag inte attraheras av, och min attraktion är inget som förändras med tiden.

Jag tror att man kan splitta upp sina känslor i olika bitar.

kär - när det pirrar bara man tänker på mannen
älska - när man känner samhörighet, trygghet osv (hur beskriver man att man älskar någon?)
attraktion - när man tänder på någon och/eller tycker att någon är attraktiv

Jag lever ihop med en man sedan nästan 15 år tillbaka. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit kär i honom enligt ovan nämnda definition, men nog älskar jag honom och nog är jag attraherad.
Det som gjorde att jag satsade på den här relationen var att vi hade så otroligt lika grundvärderingar i livet. Jag har aldrig behövt ångra det.

Många tycker säkert att jag är rubbad som satsat på en relation som inte började med blixtrande förälskelse med fjärilar i magen och allt det där. Och det passar säkert inte alla att göra som jag har gjort. Men, som sagt, på 15 år har jag inte ångrat mig en enda gång. Jag kan inte ha en bättre man...