Men alltså, jag delar upplevelsen med några av er, att man typ levt under en sten under många år, vet ingenting annat än den ridning man lärde sig på 80- och 90-talet "rid hästen till bettet"...
Och så fick jag se dagens dressyrstjärnor med extremt stora rörelser och höga nackar och form som inte alls ser ut som det jag iaf lärde mig.
Hur kunde det bli så? Hur kunde ens rollkur eller andra metoder (fråga min inte vilka), uppstå?
Hur gjorde man förr när hästen skulle lära sig piaff och passage? Slog man hästarna då med, men jag fick bara inte veta det, eftersom jag på min nivå red så att kraften skulle man se till kom bakifrån i syfte att rida till bettet, och undvika att hästen gick på bogarna.
Alltså, jag kan inte föreställa mig riktigt hur allt detta kunde bli populärt? Jag menar det som görs nu med spön, sporrar och ihopdragna halsar. Hur kan det ses som logik för bärighet, takt och balans?
Upplys mig gärna, ni som var med, när jag uppenbarligen sov min törnrosa-sömn.
Rollkur, fast ej under det namnet, har funnits redan på barocken. Så det är inget nytt påfund.
Under barocktiden red man väl på så mkt spanskt blod man hade råd med. Såna hästar har en annan rörlighet, känslighet och förmåga till vissa rörelser än om man ser till den typ av halvblod man bytte till då man började strida avsuttet med skjutvapen. Den typen av stiffare halvblod fanns ju kvar ett bra tag. En sån häst blev det svårt att få till byten i varje, piaff etc om den inte var lösgjord och välutbildad.
Dagens hästar är högre i blod, mkt rörligare och känsligare. De är så pass fysiskt begåvade att man kan forcera igenom rörelser med våld på ett sätt som hade blivit oerhört mkt svårare/omöjligt med tex gamla militärstammen halvblod.
Pengar etc gör väl att fler genvägar tars och att kunskap om hur man faktiskt utbildar försvinner mer och mer.
Jag kan också fundera över om folk kanske lärde sig rida bättre om man inte hade equiband, kinesiotejp, olika behandlare/behandlingsmaskiner etc och blivit tvungen att förlita sig på att se till att lära sig rida.
Samtidigt som det så klart är bra att det går att hjälpa hästarna när ryttaren inte grejar det utan etc.
Idag vet jag hur många som helst som tävlar svårklass och lägger in extremt mycket vila i schemat och det för att de upplever att dressyrpassen är vad som sliter/ger skador. För mig är det totalt galet. Dressyren ska ju stärka, bygga upp och förädla. Det ska ju vara som sjukgymnastik. Inte behövs någon extrem vila från sjukgymnastik för att inte få skador.
De ryttarna är sådana som inte skiljer direkt på tävlingsridning och träningsridning. Och ja.. hästarna går sönder om de inte får den extrema vilan alt rundsprutas regelbundet.
För mig är den typen av ridning/hästliv också misshandel, om än mer indirekt.