Men vilka ideal finns istället? Cirkus? Enstaka karismatiska individer som Branderup som rider fantastiskt men väl är lite snarstucken och hård mot sin krets? Eller Monty Robterts som är fantastisk, men hur blev det med de som följde? det blev väl inte så bra? Det verkar bära iväg snabbt som attan i ridsporten och bli klickar och specialridning. Just karismatiska individer, positionerande i samfund, åtråvärda små specialkurser. Risportsförbundet står ändå för ridlärarutbildningar och stabilitet i kunskap och fästen i TR. De lyckades bära iväg trots TR och trots att de säger att de följer TR. Helt utan någon som helst historia, bedömning, kontinuitet -bara fri experimentlusta, var hamnar vi då. Barfota experiment var hett ett tag, hästviskning hett ett tag. Båda visade sig kunna bära iväg i så de inte blev helt till hästnytta. Utan en stabil kunskap i mitten -skulle man ens märkt att det bar iväg?
Tänker att det var så det säkert var en gång på 1600-talet, några fantastiska mästare och några fruktansvärda charlataner och var och en får försöka räkna ut vem som är vad helt på egen hand. Dock att det då fanns en stabilitet i att det faktiskt var livsviktigt att kunna rida på riktigt och livsviktigt att hästen hade viss hälsa och mentalitet som fungerade. Det är det inte nu nu är det tävling och ridsportsförbund som styr upp i viss mån och ren leksak som är alternativet. I USA har de inget ridsportsförbund och tydligen ingen central ridlärarutbildning och det blir mindre alround och mer leksak av hästen. Ingen vet tydligen vilken tränare som lär ut något bra eller dåligt eller bara karismatiskt, man får gissa medan man rider helt enkelt. (enligt vad vissa skriver om)
Både matlagning och textilt hantverk har ett varsitt tvärstopp. Det ena är när det inte täcker kroppen eller sitter kvar och det andra där man dör av matförgiftning. Och båda har en genuin kunskap och utbildning i samhället där man lätt kan ta reda på vem som faktiskt kan lära ut det här eller inte. Man behöver inte gå till en kocktränare och allteftersom själv försöka räkna ut om man lär sig någonting farligt eller någonting bra.
Bästa med ridningen är att man behöver ju inte tävla, det bara finns där som en grej att kasta ett getöga på och jämföra med.