Varför skulle man inte kunna göra det efter att man har klickat in hästen menar du?
Fast det är ju fortfarande inte ryttarna som förklarar bort dem utan alla runtomkring.
Beskrivningen du gav var ju att man klickade in hästen i piaff och sedan sitter på den och den gör piaff på inlärt kommando? Jag uppfattade diskussionen så som den fördes, kanske felaktigt, som att man sedan sitter på den barbacka utan tygel och den gör en viss inlärd typ av piaff.
De behövde ju knappt?
Nej men precis, de behöver inte bortförklara för det ses som helt okej. Om det skulle börja ifrågasättas så skulle det inte vara lätt alls.
Grejen är väl det att det är väldigt lätt för en lekman att förstå att man inte kan slå den med en pinne.
Det finns inget som säger att man inte kan "rida" rörelsen sedan bara för att man har klickat under inlärningen (Förutsätter nu att man inte behöver använda aversiva metoder för att det ska få kallas ridning). Man gör ju precis samma sak med tömkörning, longering och mycket annat, lär in skritt, trav, galopp, stopp med rösten och sedan tar med det upp på ryggen för att där ta hjälp av rösthjälpen och så småningom ta bort den. Förutom att själva grundinlärningen oftast består av negativ förstärkning.
Men hur "rider" man då? (det är dina "")
Typ på samma sätt som annars, generellt mer fler pauser, (för att ge belöning) och utan att någonsin eskalera eller förlänga trycket. Utifrån ser det likadant ut (förutom ev blåatungor och div annat otyg).
Fast om du menar då att man rider med de vanliga typen av tryck och eftergift i essens? Men helt enkelt bara inte ber en gång till när hästen inte gör som man ber den, eller förklarar hur man menar när den inte förstod, utan då blir det helt enkelt inte en rörelse/byte av gångart/en avsaktning. Vad hände då med utan tyglar och sadel delen som väl var i starten på den här delen av diskussionstråden?
Dessutom är det ju fullt möjligt att rida in och rida med "vanlig" ridning utan ha blåa tungor, olycklig häst, eller liknande. Det är ju till och med så som det ska vara.
Mja, tryck och eftergift är lite annorlunda. Man släpper trycket först när hästen gör det man vill, man släpper det obehagliga när hästen gör rätt helt enkelt. Med positiv förstärkning så ska det dels aldrig vara obehagligt, och man ger det mer som en signal och släpper direkt, oavsett om hästen gör det man vill eller inte. Hur den här signalen ser ut spelar inte så stor roll. Den kan se exakt likadan ut som när man rider med negativ förstärkning eller så kan det vara att man petar hästen på örat, bara fantasin sätter gränsen här. Väldigt många använder dock de hjälperna de har använt hela sina liv redan, som härstammar från den negativa förstärkningen.
Mja, tryck och eftergift är lite annorlunda. Man släpper trycket först när hästen gör det man vill, man släpper det obehagliga när hästen gör rätt helt enkelt. Med positiv förstärkning så ska det dels aldrig vara obehagligt, och man ger det mer som en signal och släpper direkt, oavsett om hästen gör det man vill eller inte. Hur den här signalen ser ut spelar inte så stor roll. Den kan se exakt likadan ut som när man rider med negativ förstärkning eller så kan det vara att man petar hästen på örat, bara fantasin sätter gränsen här. Väldigt många använder dock de hjälperna de har använt hela sina liv redan, som härstammar från den negativa förstärkningen.
Jag vet dock väldigt många ryttare som redan rider så, ger hjälpen, släpper direkt, håller inte kvar trycket, eskalerar inte trycket osv men som ändå inte håller på med positiv förstärkning.
Det hela är egentligen alldeles för komplicerat för att ta såhär, det är som att jag ska förklara "hur man rider" när man rider med negativ förstärkning lite snabbt och så ska du förstå HELA systemet efter 4-5 meningar. Det säger sig självt att det liksom inte riktigt går
Grundskillnaden är hur man har lärt in det har man använt en metod som bygger på att hästen vill undvika något, eller har man använt en metod som gör att hästen söker belöningen? Skillnaden för hästen är givetvis enorm, även om det kan se precis likadant ut för en som står och tittar utifrån när själva utbildningen är "klar".
Jag tänker mer att jag inte håller med om att de flesta signaler en ryttare ger är obehagliga. Eller att folk håller i dem tills den ger effekt. Utan att flertalet gör precis som du, kommunicerar, men du kallar det signal.Mja, tryck och eftergift är lite annorlunda. Man släpper trycket först när hästen gör det man vill, man släpper det obehagliga när hästen gör rätt helt enkelt. Med positiv förstärkning så ska det dels aldrig vara obehagligt, och man ger det mer som en signal och släpper direkt, oavsett om hästen gör det man vill eller inte. Hur den här signalen ser ut spelar inte så stor roll. Den kan se exakt likadan ut som när man rider med negativ förstärkning eller så kan det vara att man petar hästen på örat, bara fantasin sätter gränsen här. Väldigt många använder dock de hjälperna de har använt hela sina liv redan, som härstammar från den negativa förstärkningen.
Jag vet dock väldigt många ryttare som redan rider så, ger hjälpen, släpper direkt, håller inte kvar trycket, eskalerar inte trycket osv men som ändå inte håller på med positiv förstärkning.
Det hela är egentligen alldeles för komplicerat för att ta såhär, det är som att jag ska förklara "hur man rider" när man rider med negativ förstärkning lite snabbt och så ska du förstå HELA systemet efter 4-5 meningar. Det säger sig självt att det liksom inte riktigt går
Grundskillnaden är hur man har lärt in det har man använt en metod som bygger på att hästen vill undvika något, eller har man använt en metod som gör att hästen söker belöningen? Skillnaden för hästen är givetvis enorm, även om det kan se precis likadant ut för en som står och tittar utifrån när själva utbildningen är "klar".
Och för att bygga vidare. När jag sett inridning av unghäst har jag inte sett den här -hästen försöker komma undan ett obehag träningen du pratar med.Mja, tryck och eftergift är lite annorlunda. Man släpper trycket först när hästen gör det man vill, man släpper det obehagliga när hästen gör rätt helt enkelt. Med positiv förstärkning så ska det dels aldrig vara obehagligt, och man ger det mer som en signal och släpper direkt, oavsett om hästen gör det man vill eller inte. Hur den här signalen ser ut spelar inte så stor roll. Den kan se exakt likadan ut som när man rider med negativ förstärkning eller så kan det vara att man petar hästen på örat, bara fantasin sätter gränsen här. Väldigt många använder dock de hjälperna de har använt hela sina liv redan, som härstammar från den negativa förstärkningen.
Jag vet dock väldigt många ryttare som redan rider så, ger hjälpen, släpper direkt, håller inte kvar trycket, eskalerar inte trycket osv men som ändå inte håller på med positiv förstärkning.
Det hela är egentligen alldeles för komplicerat för att ta såhär, det är som att jag ska förklara "hur man rider" när man rider med negativ förstärkning lite snabbt och så ska du förstå HELA systemet efter 4-5 meningar. Det säger sig självt att det liksom inte riktigt går
Grundskillnaden är hur man har lärt in det har man använt en metod som bygger på att hästen vill undvika något, eller har man använt en metod som gör att hästen söker belöningen? Skillnaden för hästen är givetvis enorm, även om det kan se precis likadant ut för en som står och tittar utifrån när själva utbildningen är "klar".
Det blir troligen någon form av negativ förstärkning ändå, eftersom 1 hästen är inlärd med det och förväntar sig det 2 Du troligen gör hjälpen igen om hästen inte gör det du vill första gången. Rent begreppsmässigt alltså.Jag kapar en liten bit av ditt inlägg, för just detta känner jag igen mig själv i. Ge en hjälp, kolla vilken respons jag får men inte förstärka eller bestraffa eller liknande om det blev nåt annat än jag tänkt… beröm om det blev rätt men finns gånger det helt enkelt inte blev min respons alls utan bara att jag fick en reaktion (eller inte) och funderar på hur det kan användas
Men VAD kallar man detta?
Det är inte negativ förstärkning, och inte positiv förstärkning… är det någon förklaringsmodell alls eller bara ett ”trial and error” där man inte säkert kommer nå ett önskat resultat?
I just mitt (teoretiska) fall gör jag antagligen något annat nästa gång för att se vad som händer då
eller möjligen samma hjälp/instruktion men ur ett annat läge. Det är väldigt mycket ”trial and error” och svaret är kanske mer att jag inte tränar systematiskt utan testar saker? Ren nyfikenhet. Om du har full galopp och ger signalen sakta ned till trav och inte får respons, gör du då signalen igen direkt eller låter du det vara full galopp tills hästen väljer att gå ned till trav?
