När skiten om AH briserade hade varit ett ypperligt tillfälle som gett minst lika mycket uppmärksamhet så ja jag är övertygad om att 'inte få ta fler medaljer' är ett svepskäl.
Jag har varit med om en, i sammanhanget obetydlig, men ändå, lite liknande upplevelse.
Min tränare satt upp på min häst och jag kände i hela kroppen att detta är fel, fel, fel... Jag skulle få en förevisning om vad jag måste göra för att "ta igenom" hästens ställning.
Inte ens jag som i alla högsta grad är senior och inte ens har tävlingsambitioner, stod upp för min häst, utan accepterade att tränaren visste bäst.
Jag känner mig skyldig mot min häst, att jag inte bara bröt och sade ifrån. Men jag skall ärligt erkänna att jag just då inte såg det som att det var över gränsen, utan det kom ikapp mig senare.
Om jag jämför det med att man som ung ryttare for möjlighet att tränas av världens bästa ryttare, så förstår jag hur svårt det måste vara att säga ifrån.
Inte ens jag vågade ta itu med det, i efterhand, såklart, eftersom det kom med reflektion en tid efter händelsen.
Sorry för OT, men att skuldbelägga den som anmäler för att det kunde man gjort tidigare, köper jag inte.
Jag har mått dåligt över dressyren sedan det skrevs om den dokumentär som eventuellt skulle sändas, då AH processade.
Under GHS lämnade jag dressyrarenan, för jag ville inte se.
Nu kommer detta och jag har inte sedan februari tittat på någon elitdressyr (tittade inte på Falsterbo), och det är tveksamt om jag någonsin köper biljett till dressyrtävling igen.
Jag mår riktigt illa över detta, och min lilla händelse med min tränare gnager i mig. Det är svårt att acceptera att även jag varit vek.
