Ingen hjälpte till

[Lampan]

Varför kan du inte säga det? För mig och flertalet av mina vänner och bekanta hade det varit en självklarhet att hjälpa ett barn i nöd. Men det förutsätter ju att man har förstått att det behövs hjälp.

Jag vill säga att det är en självklarhet att jag hjälper till
Det skulle säkert dom 200 på stranden också säga om man frågat dom dagen innan olyckan

 

[Lampan]

Jag får ont i magen.
En människa försvinner och ingen vill hjälpa till. Vill inte tro att det är sant.

Men för att svara mer på frågan, the bystander effect. Socialpsykologiskt fenomen som gör att vi i en grupp med andra människor inte rör ett finger för att vi tror att någon annan kommer att göra det.

Ja, man vill att någon annan gör det.
Det är nog svaret, det får bli någon annans ansvar

 

[Mearas]

Jag tycker att det låter oerhört underligt och beklämmande att ingen hjälpte till. Hörde verkligen folk att det behövdes hjälp?
Med tanke på den hjälp vi av helt okända människor i vår bilincident där alla klarade sig och bara materiella grejor gick till spillo har jag svårt att förstå att inte folk gick man ur huset och sökte efter ett barn som misstänks drunkna!

Håller med dig att det låter märkligt... Jobbar själv som ambulans-ssk (med 10 års erfarenhet) och har aldrig varit med om att bystanders inte velat hjälpa till, i synnerhet om vi bett om hjälp. Undantaget svårt "chockade" anhöriga. Funderar på hur tydliga personalen var? Samtidigt har jag ju förstås stort förtroende för mina kollegor samt räddningstjänst, varför skulle de överdriva eller ljuga? Svårt det där...

 

[LindgrenV]

Jag vill nog tro att jag skulle göra något. Jag har alltid gjort mitt bästa i de situationer som uppstått hittills i alla fall, senast för några veckor sedan då en bil kört in i en bergvägg.

Däremot har jag själv varit med om ett gäng totalt ignoranta människor. Vid en ridolycka när jag var trettonårsåldern, då jag och en vän red ut i skogen. Under en galoppsträcka snubblar hennes häst och går omkull i diket, min vän bryter båda armarna och hennes häst (som för informationens skull är vit) var helt blodig av skrubbsår. Hundra meter därifrån låg en fotbollsplan med en match i full gång. Ca 30-40 personer i publiken. Jag står tio-tjugo meter ifrån med en häst i varje hand, varav den ena helt blodig, och vrålar "HJÄLP!" för allt jag har. Alla tittar på mig, men återgår sedan till matchen.

En annan händelse jag kan komma att tänka på är också från när jag var i tio-elvaårsåldern, också fotboll inblandat. Klasskamp i fotboll och ena kamraten snubblar över bollen. Hon kommer upp på fötter men kollapsar sedan - hon hade svalt tungan och fick ingen luft. Den enda som reagerade var min mamma, inte ens flickans egna föräldrar reagerar först. Mamma får till slut hjälp av domaren och de gräver desperat i hennes mun för att få tag på hennes tunga - medan alla andra bara stirrar.

Jag tror det är något med folk i grupp. Folk i grupp blir som harar framför ett par billyktor när något händer - de stirrar bara och förmår sig inte göra något.

 

[Niyama]

Som någon varit inne på: förstod folk att det verkligen behövdes hjälp? Jag kan tänka att ambulanspersonalen knappast gick och raggade folk utan tog sig an sökandet direkt? Ropade de, eller hur skulle folk veta? Även om det ropas kanske det inte är lätt att uppfatta i allt larm?

Jag tänker som så att vid olyckor vill räddningsarbetare ofta att man håller sig undan så de kan jobba ostört, kanske tänkte man samma här när personal kom?

Om man har egna barn med och man uppfattat situationen så kan man ha fullt upp att lugna dem?

Sådär kan jag tänka mig att det var, alla kanske inte uppfattade att hjälp önskades och några som uppfattade kanske inte kunde pga egna barn.

Tror inte det handlade om att barnet ev. kunde vara dött, i Missing Peoples sökningar brukar väl folk ställa upp ändå.

 

[Bison]

Jag vet att jag skulle hjälpa till. Jag har varit med vid flera olyckor och alltid tagit initiativ och hjälpt till. För mig är det självklart och jag mår riktigt dåligt av detta men jag är inte förvånad.
Jag förfasas varje över hur otroligt egoistiska människor är, stöter på det dagligen i mitt jobb.
Jag, mig och mitt!

 

[Lampan]

Jag vill nog tro att jag skulle göra något. Jag har alltid gjort mitt bästa i de situationer som uppstått hittills i alla fall, senast för några veckor sedan då en bil kört in i en bergvägg.

Däremot har jag själv varit med om ett gäng totalt ignoranta människor. Vid en ridolycka när jag var trettonårsåldern, då jag och en vän red ut i skogen. Under en galoppsträcka snubblar hennes häst och går omkull i diket, min vän bryter båda armarna och hennes häst (som för informationens skull är vit) var helt blodig av skrubbsår. Hundra meter därifrån låg en fotbollsplan med en match i full gång. Ca 30-40 personer i publiken. Jag står tio-tjugo meter ifrån med en häst i varje hand, varav den ena helt blodig, och vrålar "HJÄLP!" för allt jag har. Alla tittar på mig, men återgår sedan till matchen.

En annan händelse jag kan komma att tänka på är också från när jag var i tio-elvaårsåldern, också fotboll inblandat. Klasskamp i fotboll och ena kamraten snubblar över bollen. Hon kommer upp på fötter men kollapsar sedan - hon hade svalt tungan och fick ingen luft. Den enda som reagerade var min mamma, inte ens flickans egna föräldrar reagerar först. Mamma får till slut hjälp av domaren och de gräver desperat i hennes mun för att få tag på hennes tunga - medan alla andra bara stirrar.

Jag tror det är något med folk i grupp. Folk i grupp blir som harar framför ett par billyktor när något händer - de stirrar bara och förmår sig inte göra något.

Även människor som går ensamma förbi en bil där en människa skriker på hjälp eller om någon ligger på gatan och ber om hjälp stannar människor för att hjälpa till. Det är inte bara i grupp vi reagerar så.
Svälja tungan, det visste jag inte att man kunde göra. Eller att man kunde gräva upp den igen. Vad otäckt inte konstigt att andra blev handlingsförlamade. Herregud, jag hade nog också blivit stel av rädsla.

 

[LindgrenV]

Även människor som går ensamma förbi en bil där en människa skriker på hjälp eller om någon ligger på gatan och ber om hjälp stannar människor för att hjälpa till. Det är inte bara i grupp vi reagerar så.
Svälja tungan, det visste jag inte att man kunde göra. Eller att man kunde gräva upp den igen. Vad otäckt inte konstigt att andra blev handlingsförlamade. Herregud, jag hade nog också blivit stel av rädsla.

Gräva och gräva, dåligt ordval - frigöra luftvägarna är nog bättre beskrivning.

Min uppfattning är hur som helst att folk i större gruppor har sämre tendenser till att hjälpa till än en ensam person eller liten grupp. Men det är inte fakta, bara min uppfattning

 

[Tora]

Nu har min utbildning några år på nacken så det kan vara inaktuella kunskaper. Men vi fick lära oss att inte fråga "Kan någon hjälpa till?", "Kan någon räcka mig brandsläckaren?" osv. Utan vid nödsituationer och liknande så skall man peka med hela handen på någon och säga "Du där ring 112", "Du där kom och hjälp till här", "Du där....". Dessutom är det viktigt att bara en eller ett fåtal leder och delar ut uppgifter.

Människor som går i flock blir väldigt avtrubbade. De följer gärna de som går före och tittar inte åt höger eller vänster. Just det fenomenet märks väldigt tydligt vid olika evenemang i stan. En (oftast) lite större grupp är på väg mot tex en fotbollsmatch. De kan gå rakt ut framför bilar utan att tänka sig för. Börjar en att gå över gatan så följer resten efter.

Det uppförandet kan man även se när en grupp folk står och väntar på grön gubbe. Plötsligt börjar en eller två personer gå och då börjar alla andra också att gå utan att kolla om det verkligen är grön gubbe eller inte.

Ju större flock ju mer märks detta fenomen av.

 

[Bison]

@Tora

Inte bara vid nödsituationer. Alltid när jag håller på med rullstolsliften står folk och bara glor, eller försöker tränga sig emellan.
Ytterst sällan någon tar initiativ och hjälpa till om jag inte pekar med hela handen och säger hjälp till!

 

[Tora]

@Tora

Inte bara vid nödsituationer. Alltid när jag håller på med rullstolsliften står folk och bara glor, eller försöker tränga sig emellan.
Ytterst sällan någon tar initiativ och hjälpa till om jag inte pekar med hela handen och säger hjälp till!

Ibland verkar de tre orden "Behöver du hjälp?" väldigt svåra att få fram för folk.
Är det för att folk är blyga? Tror dom att den tillfrågade skall ta illa upp? Bryr dom sig inte?

 

[Bison]

Ibland verkar de tre orden "Behöver du hjälp?" väldigt svåra att få fram för folk.
Är det för att folk är blyga? Tror dom att den tillfrågade skall ta illa upp? Bryr dom sig inte?

Det undrar jag med.
Tydligen enklare att sucka ljudligt, stirra demonstrativt på klockan eller bara titta besvärat åt ett annat håll.

 

[Sar]

Jag vill säga att det är en självklarhet att jag hjälper till
Det skulle säkert dom 200 på stranden också säga om man frågat dom dagen innan olyckan

Jag skulle inte våga dra den slutsatsen om de 200 på stranden utan att veta att de verkligen förstod att det var en 5-åring i nöd.

 

[stjarnhimmel]

@Tora

Inte bara vid nödsituationer. Alltid när jag håller på med rullstolsliften står folk och bara glor, eller försöker tränga sig emellan.
Ytterst sällan någon tar initiativ och hjälpa till om jag inte pekar med hela handen och säger hjälp till!

Jag tror folk tror att personen kan ta illa upp.
Som att man är nedlåtande.
Och jag vet folk som faktiskt tar illa upp av frågan.

 

[Lampan]

Nu har min utbildning några år på nacken så det kan vara inaktuella kunskaper. Men vi fick lära oss att inte fråga "Kan någon hjälpa till?", "Kan någon räcka mig brandsläckaren?" osv. Utan vid nödsituationer och liknande så skall man peka med hela handen på någon och säga "Du där ring 112", "Du där kom och hjälp till här", "Du där....". Dessutom är det viktigt att bara en eller ett fåtal leder och delar ut uppgifter.

Människor som går i flock blir väldigt avtrubbade. De följer gärna de som går före och tittar inte åt höger eller vänster. Just det fenomenet märks väldigt tydligt vid olika evenemang i stan. En (oftast) lite större grupp är på väg mot tex en fotbollsmatch. De kan gå rakt ut framför bilar utan att tänka sig för. Börjar en att gå över gatan så följer resten efter.

Det uppförandet kan man även se när en grupp folk står och väntar på grön gubbe. Plötsligt börjar en eller två personer gå och då börjar alla andra också att gå utan att kolla om det verkligen är grön gubbe eller inte.

Ju större flock ju mer märks detta fenomen av.

Det tror jag också, att man måste peka på en person för att få en reaktion.
Dom flesta människor följer flocken när det gäller allt. Det är bara en liten procent som följer sitt eget huvud och vågar gå mot strömmen

 

[Bison]

Jag tror folk tror att personen kan ta illa upp.
Som att man är nedlåtande.
Och jag vet folk som faktiskt tar illa upp av frågan.

Ja, jag vet inte. Glad att jag inte är sån själv, hade skämts ihjäl.

 

[Lampan]

Ja, jag vet inte. Glad att jag inte är sån själv, hade skämts ihjäl.

Jag hade också skämts ihjäll om jag varit sån
Det finns ingen ursäkt.

 

[escodobe]

Nu har min utbildning några år på nacken så det kan vara inaktuella kunskaper. Men vi fick lära oss att inte fråga "Kan någon hjälpa till?", "Kan någon räcka mig brandsläckaren?" osv. Utan vid nödsituationer och liknande så skall man peka med hela handen på någon och säga "Du där ring 112", "Du där kom och hjälp till här", "Du där....". Dessutom är det viktigt att bara en eller ett fåtal leder och delar ut uppgifter.

Människor som går i flock blir väldigt avtrubbade. De följer gärna de som går före och tittar inte åt höger eller vänster. Just det fenomenet märks väldigt tydligt vid olika evenemang i stan. En (oftast) lite större grupp är på väg mot tex en fotbollsmatch. De kan gå rakt ut framför bilar utan att tänka sig för. Börjar en att gå över gatan så följer resten efter.

Det uppförandet kan man även se när en grupp folk står och väntar på grön gubbe. Plötsligt börjar en eller två personer gå och då börjar alla andra också att gå utan att kolla om det verkligen är grön gubbe eller inte.

Ju större flock ju mer märks detta fenomen av.

Ja, jag är väldigt förvånad. Jag måste säga att jag oftare blir förvånad över hur hjälpsamma folk är än motsatsen. Undantaget är när män trakasserar tjejer eller om det är någon missbrukare som råkat illa ute. Men vid olyckor och andra nödsituationer så brukar det väldigt snabbt bildas en grupp med folk som hjälper till. Jag har både varit med om olyckor, varit först på plats och gripit in i olika situationer. Det brukar dock behövas att någon bryter isen. Men det har alltid varit någon (ibland jag) oavsett om det gällt bilolycka, akut sjukdom eller något anatt.(Mer än en gång har jag fått hjälp att knuffa igång min bil av ett gäng sådana förortskids som hänger på de lokala torgen. ..)
Det är därgör jag undrar om något gått snett i inlägget? Har de varit tydliga nog?

 

[Alexis]

Enligt åskådareffekten ju större grupp desto mindre troligt att någon hjälper till vid en nödsituation.

Hade det till exempel varit bara 1 av de 200 som varit där hade den personen mer troligt hjälpt, kanske hade alla 200 hjälpt om de hade varit där ensamma, men med ett större antal som 200 så gör åskådareffekten att alla är mindre benägna att ingripa.

 

[Philosophia]

Majoriteten av besökarna på Maltesholmsbadet är invandrarfamiljer och viss språkförbistring kan tänkas ha uppstått i en stressad situation. Dessutom kan de ju inte bara lämna sina egna barn och deras egen simkunnighet är kanske bristande.

Det hela är jättetragiskt som har hänt, men man får nog tänka på att samtliga på stranden var chockade över det inträffade. Jag tror att vad personen som skrev inlägget inte tänker på är att hon och hennes kollegor, till skillnad från de som var på stranden, kom till platsen i full beredskap.