Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

[Lupin]

Var tycker ni går gränsen för vettig inavelsgrad? 2%? 3? 5%? Annan procent eller ingen alls? Motivera!

 

[Skogstrollet]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Beror helt och hållet på hur stor rasen är!

I en numerärt stor ras tycker jag 0% är eftersträvansvärt, i en mindre ras kan 2% vara ok eftersom alternativen är få.
Men min gräns går nog vid 2%. Går det inte att avla med lägre inavelsgrad är det dags att importera nytt blod.

 

[dpmatte]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Helst 0% såklart. Det finns en rekommendation att man inte ska gå över 6,25% vilket är kusiner. Kusiner är tillåtet även i människovärlden. Så 6,25% är absolut max tycker jag, men helst lägre. Det finns de som parar med högre %, kallas för linjeavel. Ju högre inavelsgrad desto större är risken att ärftliga sjukdomar slår igenom, åtminstone vissa.

 

[Belethien]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Jag vill helst se en 0:a eller under 1%. Så låg inavelsgrad som möjligt och en kusinparning är alldeles för mycket i min mening. Nu är det ju så att alla hundar är mer eller mindre släkt med varandra inom en ras. Men det finns massor med snygga och bra hundar till min tik som inte är nära släkt med henne, speciellt om man är villig att åka till ett grannland. Så varför jag skulle välja en hane som har ett par procent lika med henne vet jag inte, även om det handlar om låga procent.

Ju mer vi inavlar ju mer ökar den totala inavelsgraden hos rasen. Med en ökad inavelsgrad så minskar variationen. Det må inte vara alltfär farligt att köra en kusinparning då och då för dina egna valpar (om inte du har en ras med en hög andel sjukdomar och väldigt låg genetisk variation) men på lång sikt, för rasen, är det oansvarigt. Genetisk variation är viktigt för en ras/art, om man läser Terrierman's Inbreed thinking så får man ett hum om varför. Även denna artikel är intressant som man kan ladda ned: http://www.mediafire.com/?y2li77c6i4eul59
Man kan hitta en svensk översättning här. Det är uppdelat i två delar på svenska, jag lägger upp senare halvan då första delen har inte så mycket med saken att göra.

Inavel är bra om man vill ha homogenitet (d.v.s. att hundarna liknar varandra) men liknar de varandra så bär de gärna på samma sjukdomar. De sjukdomar som är ett problem är recessiva (alltså syns inte på de hundar som bär anlagen och när de dubbleras uppkommer sjukdomen hos valparna) och ju närmare släkt hundarna är ju större chans finns det att dessa gener kommer i dubbel uppsättning. Orsaken för att dominanta inte är lika "farliga" är för att de kan oftast upptäckas snabbt och valparna kan då avlivas eller tas ur avel innan någon skada är skedd. Recessiva gener syns inte förrän de dubbleras och därför kan de spridas ganska vitt inom rasen innan det blir ett problem.

Flera människor som jag sett argumentera för inavel (mer specifikt linjeavel) talar om att när man korsar två icke relaterade individer så finns risken att man "sprider skit" runt om sig i rasen istället för att hålla det i sin egna slutna linje. Men det är ett helt bakvänt tänkande, ju fler icke besläktade avelsdjur du använder ju mindre chans att de har samma sjukdomar som de kan dubblera.
Som det är nu så är all form av hundavel egentligen inavel och så länge rasernas stamböcker är slutna och inte tillåter mer blod kommer inavelsgraden alltid att öka och aldrig kunna sänkas, bara bromsas.

 

[Laa]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

jag har en relativt liten ras, men inte katastrofalt liten, ca 200 registrerade valpar/år.
min ena hund ligger på 3,1% och den andra på 1,9%. tiken med 1,9% är pensionerad avelstik, hennes kullar har legat på 4,7, 4,5, 7,1 och 7,1 (till viss del medveten avel på ovanlig färg). det är inte jag som avlat på henne, men jag förstår tänket uppfödaren hade. hon har fött upp hundar efter "sina" linjer i drygt 20 år, har testat olika kombinationer och upptäckt vad som fungerar och inte fungerar, och vet de recessiva defekter som dykt upp, så här långt iaf. statistiskt sett så borde nog alla defekter dykt upp på den här tiden, så hon vet vad hon får.

min planerade parning ger tyvärr 8% inavelsgrad, men av en del praktiska skäl är det bäst så, och kombinationen av gener är gjord tidigare, med känt resultat. min rasklubb önskar mindre än 6,25% och personligen vill jag hålla mig på max 3-4%, men hittar jag en hane som kompletterar min tik i allt så kan jag tänka mig uppåt 6,25%. kommer med största sannolikhet INTE att ta en kull till med så hög %, men om resultatet blir bra den här gången kan jag eventuellt tänka mig något liknande om 5-6 generationer igen. grundtanken är ju att del försöka behålla det rastypiska, men ändå jobba för så stor genetisk spridning som möjligt. dessa två mål är i grunden motsättningar och det är en svår balansgång dem emellan, och jag anser att det är varje uppfödares eget ansvar att hjälpa rasen och inte stjälpa den, men jag säger inte att det är lätt.

jag är mest insatt i människans genetik, och även om den är komplex, så är det ingenting mot hundar, iom att generationsskifterna går så fort och att allt fler defekter upptäcks och ibland går att gentesta för. jag tycker det är jättespännande att lära mig mer om det hela och att kunna tillämpa det i min framtida avel, men fram tills jag har egen erfarenhet så måste jag basera mina beslut på andras tankar och kunskaper. självklart måste jag ju själv värdera vad jag får veta, men i grund och botten handlar det om att lära sig av andras misstag, och att inse att även om en kombination ser fin ut på pappret så kan den vara katastrofal i verkligheten, och vise versa. allt handlar inte om vilka siffror vi räknar fram utan om kompabiliteten mellan två olika djur, och den är alltför komplex för att bara titta på enstaka aspekter. visst har jag grejer jag inte tänker tumma på, temperamentet måste vara ok, rastypiskt utseende ett måste, patellalux får INTE förekomma hos något av mina avelsdjur, och de SKA vara ögonlysta, vissa ögondiagnoser kan jag acceptera, men inte andra, om allt annat är bra, osv. jag måste helt enkelt väga samman alla bitar och välja den hane som passar bäst... låter så enkelt tänk om det vore så enkelt.......

 

[Milosari]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Jag säger max 2 % och sen vill jag inte se samma hund för många gånger i stamtavlan. En del sjukdomar debuterar sent och man har fortfarande inte koll på allt som är ärftligt, så matadoravel och för mycket inavel kan få ödesdigra konsekvenser.

 

[Prillan]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

jag strävar efter 0.0% i första hand , gjorde förra året en parning som jag kallade "linjeavel light" då det fanns 2 olika kullsyskon på respektive sida i 4:e led men det gav bara 0,4 % inavelsgrad.

MEN när jag var yngre så lyssnade jag på avelsråd o experter o då gjordes 2 parningar kring 4% eftersom man i den rasen ansåg att det skulle linjeavlas för att bibehålla rasstandarden, MEN det skulle jag aldrig göra idag..

Just den ras jag föder upp idag så har det börjat förekomma problem med ögon som man kan se spår av komma från hårt inavlade linjer så för mig är det viktigt att utavla i första hand..

 

[Ciindy]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Jag skulle nog sätta 2% som maxgräns, med viss flexiblitet dock. I min nästa valp är 3 ledet en kullsyskonparning som blev till av misstag men de ser jag inte som något problem. Drog öronen åt mig till en början men ju mer jag fick förklarat för mig insåg jag att det nog inte är någon nackdel egentligen. Men det är fortfarande ingenting jag anser är positivt eller önskvärt.

 

[Gnist]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Så nära 0% som möjligt, helst inte över 2%.

 

[sussisus]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Någon som vet hur stor grad det är om det är samma tik som är mormors mor och farmors mormor? (mormor och farmors mor har dock inte samma pappa)

 

[Lupin]

Sv: Inavelsgrad - vad är ok eller inte?

Kul med många svar! Anledningen till att jag ställde frågan är att jag har pudel och även om det inte är någon av de minsta raserna, så kompliceras det av att den är uppdelad dels i storlek, tre små: toy - dvärg - mellan, där man iofs kan avla mellan gränserna, och så storpudel som man inte får blanda med de tre andra storlekarna.

Dels är rasen/raserna uppdelade i färger, som man inte kan blanda hur som helst. Svart är den största varianten oavsett storlek, silver (eller grå som det eg heter numera) är minst oavsett storlek. De godkända färgerna hos pudel är svart, vit, brun, aprikos, röd och grå (silver). Grå är jättesvår att avla rent och få bra färg på, för att inte tala om att få till alla bitar med utseende, mentalitet etc plus låg inavelsgrad.