Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?


Nu svarade jag på följande påstående:


"Det bästa är om ett barn får växa upp med sina biologiska föräldrar sa hon. Hur i helvete kan man påstå nått sånt?"

Annars håller jag absolut med dig om att en omplacering innebär trauman och sorger som påverkar barnen negativt.

Fast nu missförstod du mig nog. Jag ifrågasätter antagandet att insemination är dåligt genom att man pekar på bio-familjer med trauman i botten och hur dessa problem ska hanteras. Jag anser det vara ett felaktigt samband, eller i alla fall inte ett samband som ska göras så där lättvindigt som kd gör.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Tycker nog att det är lika lite en rättighet att få barn till varje pris som det är att leva till varje pris. Dvs man kan inte göra mer än man kan för att kämpa för överlevnad. Tyvärr kan man faktiskt dö ändå.

Är det så mkt konsumtionssamhälle att vi t o m ska ha barn till varje pris?! Visst, hade jag varit singel och 35-40 och verkligen ville ha barn hade jag kanske sett det som ett alternativ, men jag skulle inte vilja (även om jag inte anser att det enda som finns är kärnfamiljen) få barn på det sättet idag iaf. Det är svårt att jämföra med sig själv som vuxit upp med mamma och pappa. Visst finns det många tjejer som blir lämnade när de är gravida och aldrig får se röken av killen och det kan ju självklart sluta bra det också. Dock sättet att få barnet just genom insemination när man är ensam börjar likna nån slags djuravel. Kanske är man för ovan vid tanken än...

För mig är det givet att få barn med någon jag älskar. Att se barnet växa upp tillsammans helst, om förhållandet sen går åt pipsvängen är en annan sak.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Fast barn till ensamstående föräldrar eller föräldrar som har enskild vårdnad är ju inget ovanligt, så det blir inget skillnad på dessa grupper om föräldrarna dör, då hamnar de hos ngn som anses vara lämplig vårdnadshavare.

Ja, där har "garantin" användts och fungerat. De var två från början, men en tröttnade och stack, eller råkade dö. Sånt är inte direkt ovanligt, som du skriver. Det är alltså ett argument MOT att skapa barn som bara har en förälder redan från fosterstadiet.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Tala om att ge f-n i sina barn om man bara donerar sperma...

Precis! Får de betalt?

Min man kan inte tänka sig att donera sperma. Han skulle undra hur det gick för barnet, vilja ge trygghet och kärlek åt sitt barn. Man kan ju heller aldrig veta vad det är för mamma som tar emot sperman. Tänk om hon har helt andra värderingar - typ kör med 5-minuters-metoden och sånt!

Som donationsbarn har man nog många frågor man skulle vilja ställa till sin "far"...
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Det är väl klart att det blir det... när det är föräldrar som inte ens får chansen att bli föräldrar. Då är det klart det blir deras "behov av barn" som är uppe till diskussion.

Varför får de inte ens chansen? När det gäller infertilitet är jag positivt inställd till att par får hjälp. Men kvinnor (eller män) som helt enkelt inte kan fixa en partner att föröka sig med...? Jag tycker det visar på att något i anknytning/det sociala samspelet inte fungerar.

Relationskompetens är väldigt viktigt att ha som förälder.

Dels så kanske de kvinnor som inte får inseminera idag istället ordnar det på egen väg; via tex ett krogragg eller dylikt. :crazy: Vilket är en mycket tristare lösning för både pappan och barnet.

Det är inte heller bra, men varför tycker du det är värre? Då har ju barnet i alla fall två föräldrar, och de kan ju vara jättebra! Man är väl inte en sämre människa bara för att man har ett tillfälligt ligg nån gång ibland?
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Nej om fallet är så eller om pappan vet om men inte vill ha. Mår det barnet bättre än ett inseminerat barn?

Det tror faktiskt inte jag. Jag tror det är i många fall svårare för att sådant barn att aceeptera än för ett inseminerat barn :/

Men som Björk skrev tidigare, om man ska gå på det du (+ någon mer) skriver så tycker ni att vi ska plocka bort chansen för ensamstående att adoptera också eller?

Varför det? Hur skulle du känna om du inte ens visste vem din pappa var, men att han donerat sin sperma för pengar? Hade du inte ställt ganska många frågor då?

I adoptionsfallet är ju i alla fall inte ursprunget oklart, det finns förklaringar och orsaker till varför saker skett. Så den biten är ju lättare att hantera. Barnet är dessutom fött och situationen är akut. Nu gissar jag att det är väldigt svårt att som ensamstående adoptera ändå, men jag håller med om principen. Jag tycker man ska vara två som adopterar, optimalt.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

En av mina kompisar åkte till Danmark och gjorde en insemination.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Det är inte heller bra, men varför tycker du det är värre? Då har ju barnet i alla fall två föräldrar, och de kan ju vara jättebra! Man är väl inte en sämre människa bara för att man har ett tillfälligt ligg nån gång ibland?

Värre för att den andra föräldern (pappan) inte har något val så att säga. Jag tycker det är ganska fult gjort mot den andra personen (men jag kan ändå förstå att en del kvinnor gör så... jag har själv en släkting som mer eller mindre "erkänt" att hon blev med barn utan att någonsin planera en framtid med barnets pappa. Nu har dock barnet kontakt med pappan, men han fick aldrig bli delaktig i familjebildandet trots att han ville det när han fick veta att hon blev gravid. Han ville ha en relation, inte hon.). Pappan kanske inte vill ha barn tex. Visst kan man säga att han får skylla sig själv som i så fall haft sex utan kondom och "gått på" att hon käkade ppiller tex. Men; jag tycker ändå det är en trist lösning.

Jag tror faktiskt också att jag skulle känna det var värre om det verkligen fanns en "riktig" pappa någonstans; som jag kanske får veta namnet på, men han vet inte om att jag finns ens. Eller att han vet om mig, men inte vill vara min pappa. Att då istället bara ha en förälder (sperman som donerats är ju liksom på förhand bestämd att bara vara just spermadonation) tror jag är enklare/mindre komplicerat.

Att ett tillfälligt ligg inte gör någon till en sämre människa tycker jag inte riktigt hör hemma här. Det ska gudarna veta att man naturligtvis INTE är. (I så fall är jag för evigt fördömd! :angel: ;))
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Varför får de inte ens chansen? När det gäller infertilitet är jag positivt inställd till att par får hjälp. Men kvinnor (eller män) som helt enkelt inte kan fixa en partner att föröka sig med...? Jag tycker det visar på att något i anknytning/det sociala samspelet inte fungerar.

Relationskompetens är väldigt viktigt att ha som förälder.

Tja, där kan du förstås ha en poäng.
Det finns ju ingen "lag" som säger att "alla har rätt till barn" lika lite som vi kan ha en lag som säger att "alla ska slippa sjukdomar" eller "alla ska ha rätt till kärlek".
Jag tycker dock det är ganska hårt att säga så också. Om man nu inte hittar den rätta partnern att skaffa barn med "i tid" - ska man då aldrig ens få chansen; när nu möjligheten faktiskt finns att kunna få barn ändå?

Det är svårt det där.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Varför det? Hur skulle du känna om du inte ens visste vem din pappa var, men att han donerat sin sperma för pengar?
Jag har för mig att man i Sverige inte ger ut ersättningar (i alla fall inga stora summor) just för att förhindra donationer av "girighetsskäl". Eller?
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Jag har för mig att man i Sverige inte ger ut ersättningar (i alla fall inga stora summor) just för att förhindra donationer av "girighetsskäl". Eller?

Jag tror inte det. Nu vet jag ju inte hur detta skulle fungera om man gör singel-inseminationer lagligt i Sverige, om det öppnar för fri prissättning. Det är ju trots allt en handelsvara (sic)...
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Nu är det Ekdahl igen..

Det handlar om insemination för ensamstående som inte är tillåtet i Sverige idag.

Vad tycker ni om det ?

har inte sett programmet eller läst tråden :angel:
Men jag tycker det är något som borde finnas fast ändå inte. Jag vill inte neka någon (lämpad) att skaffa barn men jag är tveksam till om det är barnets bästa... men jag tror att i framtiden, om det blir tillåtet blir såpass vanligt att det blir lika vanligt som ovanligt...
Nu just nu år 2008 kanske det känns fel mot barnet att bara få en förälder....

Det är ju lite utav att leka "gud"... Jag är lite traditionell och gillar tanken att barn blir till på det naturliga sättet fast samtidigt vill jag absolut inte att folk som längtar efter barn ska bli utan....

(svamligt och dubbelt I know)
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

En av mina kompisar åkte till Danmark och gjorde en insemination.

Jag tror det går att fixa i Finland också, just därför tycker jag egentligen att disskusionen är lite för sent ute, för kvinnor åker ju redan korsan och tvärsan till grannländer för att bli inseminerade.

Jag personligen är lite kluven, men bara lite.
Så länge det är tillåtet att som ensamstående adoptera borde det i rimlighetens namn vara tillåtet att inseminera sig, skillnaden i familjesituationen blir ju ingen alls.

Dessutom tycker jag att det är högt mycket bättre att inseminera sig och inte bli på smällen med någon från krogen som
1) Förmodligen inte har en tanke alls på att bli pappa, och som
2) Kan ha HIV eller någon annan mindre rolig sjukdom, vad vet den barnsuktande kvinnan om det?

Jag tror inte på kärnfamiljen egentligen, det är ingen garanti och det är synd att sätta en samhällsnorm utifrån mamma+pappa+2,8 barn idag.
Inte i dagens läge när det finns så många familjekonstellationer till exempel Mamma+Mamma+fyra barn, Pappa+två barn..osv.
Jag själv har skilda föräldrar, de gick dock isär så sent att jag aldrig haft delat boende då jag var utflyttad redan.

En liten tanke är att på gatan där jag växte upp var det nästan enbart barnfamiljer, 7 stycken närmare bestämt.
Jag skojjar inte när jag säjer att av alla sju hushåll är det endast ETT förälderpar kvar som lever ihop.
Resten av föräldrarna (bland annat mina) har separerat och familjerna har flyttat därifrån.

Däremot, mitt enda aber i hela inseminationsfrågan är att jag inte VET hur man som barn skulle känna det om man inte vet alls vem pappa är?
Om man har en pappa på ett foto och en avlägsen address, det kan ju vara hjärtskärande och jobbigt i sig men då vet man åtminstonde vem han är och vart han finns.

Jag säjer inte att inte ensamstående mödrar duger till, för det gör dom och mer än så.
Det finns ju hur många mammor som helst, bara på det här forumet -som ensamma uppfostrar sina barn.

Men just för att jag inte är helt säker hur man mår vet jag inte om jag ska tycka det är 100% okej.
Jag vet att det finns biologiska föräldrar som super och knarkar och är totalt olämpliga som föräldrar och att det säkerligen finns hur många ensamstående som skulle sköta sig avsevärt bättre.
Jag vet också att många har ett stort socialt nätverk många gånger.
Men är det inte viktigt att veta vem ens riktiga pappa är, oavsett om han är en skitstövel som stuckit, men då vet man det iallafall..

Eller?
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Jag vet att det finns biologiska föräldrar som super och knarkar och är totalt olämpliga som föräldrar och att det säkerligen finns hur många ensamstående som skulle sköta sig avsevärt bättre.
Jag vet också att många har ett stort socialt nätverk många gånger.
Men är det inte viktigt att veta vem ens riktiga pappa är, oavsett om han är en skitstövel som stuckit, men då vet man det iallafall..

Nej precis, med insemination känns det mer som avel. En läskig utveckling, om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker inte heller att två fel gör ett rätt, som så många refererar till när det gäller dåliga pappor eller mammor. Det är ett märkligt resonemang. Tänk om man skulle diskutera så i tex miljöfrågor? Haven är redan skitiga, så det spelar ingen roll om jag också skitar ner dem.

Det spelar naturligtvis roll för det enskilda barnet om han eller hon saknar sin pappa och får leva ett helt liv i ovisshet om vem han eller hon är. Att inte kunna släktforska. Att inte ha något ansikte att spegla sina egna drag i. Att inte ha någon farfar eller morfar när den tiden kommer. Att inte ha någon pappa att hämta inspiration ifrån. Det är märkligt att samhället ska sponsra eller serva sådant genom skattefinansierad sjukvård. Och även om donatorer inte är anonyma i Sverige i dag, tar det 18 innan barnet får ett ansikte på sin pappa, som från början avsagt sig rollen. Det kan inte kännas särskilt kul att söka upp en sådan person.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Men är det inte viktigt att veta vem ens riktiga pappa är, oavsett om han är en skitstövel som stuckit, men då vet man det iallafall..

Jag tror att det är jätteviktigt att få veta,oavsett om pappan är en stor skit så vet man det och kan bearbeta utefter det.

Vet man inte tror jag alltid man kommer att undra,och jag tror det är bra mycket svårare att bearbeta någon/något man inte vet vem/vad det är...och att veta att man aldrig kommer att få veta vem pappan är. Jag tror det alltid kommer att saknas en bit,iaf har det varit så för mig,jag hade gett mycket för att bara få veta vem mina biologiska föräldrar var,sak samma om de är mördare,pedofiler,kung och drottning eller vad som helst,då hade jag vetat för att sedan kunna bilda mig en uppfattning som jag sedan kunnat bearbeta och förhoppningsvis kunnat acceptera.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

jag hade gett mycket för att bara få veta vem mina biologiska föräldrar var,

Jag håller med er i era "farhågor", men samtidigt undrar jag hur vi kan kalla det konsekvent att tillåta adoption av föräldralösa barn samtidigt som vi inte kan tillåta insemination? För ett adoptivbarn är det ju ofta så (dock ej alltid) att ingen av de biologiska föräldrarna är kända eller ens går att finna. För ett inseminationsbarn finns ju åtminstone en biologisk förälder i deras liv. Om nu biologin är viktig.

Hur man hanterar att vara adopterad är ju också vad jag förstått väldigt olika (jag har barndomsvänner som är adopterade). För de allra flesta väcker det ju frågor som sällan kan besvaras. Och det ger en annan problematik än vad barn som växer upp hos biologiska föräldrar kan få. Men samtidigt så drömmer nog inte alla om att finna/veta vilka de biologiska föräldrarna är. Och ibland kan det leda till ytterligare jobbiga upplevelser att träffa/lära känna dem. Att lära känna sin biologiska förälder som vuxen är inte alltid så himla bra eller nyttigt för en själv. Det kan leda till ytterligare känslor av svek .. (jag vill inte skriva mer här eftersom detta rör andra personer än mig själv som upplevt detta själva).
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Skillnaden på adoption och insemination är ju att de barn som adopteras bort redan finns,frågan vilka föräldrarna blir tror jag finns kvar oavsett om barnet befinner sig i Sverige tex och får nya föräldrar eller om barnet bor på barnhem.
Problematiken ang just det tror jag inte blir värre för att man adopterar bort barnet,möjligtvis att det kan vara svårare för större barn men det har jag ingen erfarenhet av så jag låter det vara osagt.

Jag tror inte heller alltid det är det bästa att lära känna sina föräldrar i vuxen ålder mycket beror nog på vad man har för förväntningar, för min egen del känner jag delvis hat och delvis "kanske gjorde de sitt bästa" det är den frågan jag vill ha svar på...å andra sidan fick jag chansen vet jag uppriktigt inte om jag skulle våga ta den. Hört många historier om biologiska föräldrar som gömt sig eller inte alls vill kännas vid barnen när de som vuxna vill ha kontakt. Och hur förbereder man sig inför något sådant?
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Skillnaden på adoption och insemination är ju att de barn som adopteras bort redan finns,
Ja, det är ju sant förstås. *funderar vidare*

Hört många historier om biologiska föräldrar som gömt sig eller inte alls vill kännas vid barnen när de som vuxna vill ha kontakt. Och hur förbereder man sig inför något sådant?

Ja, det tror jag är jättehårt/tufft! Det är ju ibland så att man kanske blev bortadopterad utan att någon annan än mamman och någon enstaka människa till ens vet om att hon någonsin var gravid. Det kan ju vara så att det är en jättehemlighet i familjen/släkten och därför skulle ett uppdykande av ett biologiskt barn ställa till massor av problem i deras liv. En till synes bra/vettig kontakt kan också riskera gå i stöpet av olika skäl. Kanske blir man bara oense helt enkelt. Eller får en djup konflikt. Om bioföräldern bryter kontakten så kan det kännas som ett JÄTTEstort svek just för att man en gång i tiden faktiskt redan blivit bortvald ur deras liv.
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

En annan sak jag funderar på är bioförälderna känslor.
Det är jättelätt att sitta här i Sverige där adoption är tabu (alltså att adoptera bort sina egna barn) och säga att man skulle bli sååå lycklig om barnet dyker upp,men blir man verkligen det?
Kanske är det något helt naturligt att lämna bort sina barn där det endå är så vanligt,kanske pga traditioner (tex där flickor är mindre värda och en son skall födas först that´s it),kanske har man dåligt samvete och tycker det är otroligt jobbigt? Har många gånger funderat på hur bioföräldrarna kan tänkas känna,och samma sak borde det ju vara för de som lämnar sperma,kanske har de helt andra värderingar efter 18 år?

En fd nära vän till mig åkte till byn där hon kom ifrån,tydligen en ganska liten by och eftersom hon kunde sitt ursprungliga namn visste folk vem hon var,hon togs väldigt väl emot av alla utom mamman som gömde sig ett bra tag,efter några veckor kom hon och sa "hej" mycket kallt :(
Dock fick kompisen kontakt med sina systrar och de breväxlar än idag,en bror är adopterad till ett ställe 2 mil härifrån, dock tillät inte hans föräldrar honom att lära känna sin biologiska syster.
Idag är han 20 år och hon har träffat honom,men kände att det inte fanns så mycket att säga, släktbanden fanns inte där,och inte alls så som det känts med systern i "X-land"

Det är väldigt komplcerat hur det kan bli,och tydligen verkar det inte alls bli som man tänkt sig i slutänden. Å andra sidan vet ju barnet sedan var bioföräldrarna står och kanske kan bearbeta sig själva efteråt kanske är det lättare än att alltid tvingas undra...jag vet inte.

Därav att det känns som att insimination utom pappa är att gå ett steg för långt om man tänker på barnets rättigheter.
Ser man på soc och familjerätten hävdas det klart och tydligt att ALLA barn har rätt till sin mamma och pappa. Jag tror att det ligger något i det. Däremot kanske man kunde göra om inseminitonerna så biopappan faktiskt finns med på ett hörn? För det borde väl finnas ensamstående män som också vill ha biologiska barn? Och har i så fall lika stor rätt till det (tycker jag)
 
Sv: Idag ( nu ) är det Ekdahl . Rättighet att skaffa barn?

Ser man på soc och familjerätten hävdas det klart och tydligt att ALLA barn har rätt till sin mamma och pappa. Jag tror att det ligger något i det. Däremot kanske man kunde göra om inseminitonerna så biopappan faktiskt finns med på ett hörn? För det borde väl finnas ensamstående män som också vill ha biologiska barn? Och har i så fall lika stor rätt till det (tycker jag)
Men hur överensstämmer det med att ensamstående har rätt att prövas för adoption?

De ensamstående männen som vill ha biologiska barn har ju tyvärr biologin emot sig. De kan ju aldrig liksom "låna" en kvinnas mage för att få sitt barn. Så; tyvärr tror jag inte den orättvisan kan hjälpas.

Om biopappan ska få finnas med på ett hörn så faller ju delvis vitsen med insemination tycker jag. Då kan man ju hellre "annonsera" som ensamstående kvinna eller man efter likasinnad och ordna barnet själva så att säga.
 

Liknande trådar

Övr. Barn När slutade era barn att växa, och hur mycket växte de på slutet? Min 13-åring är 175 cm och växer han 2 dm till så får han inte plats i...
2
Svar
37
· Visningar
1 637
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hur tänker du hantera ditt barns kompisar i framtiden? Barn kommer med lekkamrater. Och med det kommer massor av barnrelaterade saker...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
4 700
Senast: Derivata
·
Övr. Barn Fick information i appen från förskolan angående en bussresa nästa vecka. Ingen förfrågan om barnen får åka med öhvt utan bara...
2
Svar
21
· Visningar
2 346
Övr. Barn Vi har kollat lite lätt på ett hus, det ligger lite utanför, men skolbussen går där och hämtar upp elever som bor ännu längre bort, men...
2
Svar
31
· Visningar
1 560
Senast: Lejanna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp