W
Wentona
Sv: Idag kom dommen...
Aj, vilken trist historia och du är inte ensam. Är också en av de som råkat ut för detta. Höll nog på i över fem år med min häst. Veterinärerna tyckte jag skulle ge det en chans ändå (sa ungefär som din). Andra, stallkompiar, tyckte att jag borde spärras in någonstans.
Kände inom mig att jag visst kunde ha honom hemma, som tur var.
Skrotade länge och väl, men trivdes bra med det då vi har mycket hagar och kompisar. reds ute ibland men fokus låg på andra hästar.
LÄrde om mig i ridningen och började experimentera med balans och lätthet efter tips från andra tränare. Red ute ibland och se- efter 14 års ålder har han varit frisk som en nötkärna. Är idag 21 och byter i vartannat så det stänker om det. Vi är sällan på ridbanan men det händer, men det är ett billligt pris att betala för min del. skogen funkar fint. Någon tävlingshäst kunde han inte bli igen - det ville jag inte riska, men jag köpte det konceptet.
vad man bestämmer sig för att göra är utifrån den tid, ork och möjlighet man har och vad man vill få ut av sin egen ridning. Ofta har man för brått i konvalscens och i väntan. Jag väntade LÄNGE och fick betalt för det. Om man inte kan det får man ta beslut efter det. Ingen häst gråter på de evigt gröna ängarna. Men jag hade gråtit en eon om min "once in a lifetime horse" inte funnits kvar hos mig - men om hästen lider har man inget val ändå. Lidande är det värsta av allt. Med min gick det väl, men det betydde också att jag fick en annan typ av häst än den jag köpte (tävlingshäst blev mullehäst).
Mitt tips är att känna inom dig. Det finns inga rätt eller fel i beslutet. har jag förstått dig rätt månar du verkligen om hästen och då kommer du att ta rätt beslut - utifrån hästen OCH dig själv. Det bästa, om du är osäker, är att "köpa" dig tid så du inte ångrar dit beslut efteråt. Lycka till och vi är många som känner med dig.
Aj, vilken trist historia och du är inte ensam. Är också en av de som råkat ut för detta. Höll nog på i över fem år med min häst. Veterinärerna tyckte jag skulle ge det en chans ändå (sa ungefär som din). Andra, stallkompiar, tyckte att jag borde spärras in någonstans.
Kände inom mig att jag visst kunde ha honom hemma, som tur var.
Skrotade länge och väl, men trivdes bra med det då vi har mycket hagar och kompisar. reds ute ibland men fokus låg på andra hästar.
LÄrde om mig i ridningen och började experimentera med balans och lätthet efter tips från andra tränare. Red ute ibland och se- efter 14 års ålder har han varit frisk som en nötkärna. Är idag 21 och byter i vartannat så det stänker om det. Vi är sällan på ridbanan men det händer, men det är ett billligt pris att betala för min del. skogen funkar fint. Någon tävlingshäst kunde han inte bli igen - det ville jag inte riska, men jag köpte det konceptet.
vad man bestämmer sig för att göra är utifrån den tid, ork och möjlighet man har och vad man vill få ut av sin egen ridning. Ofta har man för brått i konvalscens och i väntan. Jag väntade LÄNGE och fick betalt för det. Om man inte kan det får man ta beslut efter det. Ingen häst gråter på de evigt gröna ängarna. Men jag hade gråtit en eon om min "once in a lifetime horse" inte funnits kvar hos mig - men om hästen lider har man inget val ändå. Lidande är det värsta av allt. Med min gick det väl, men det betydde också att jag fick en annan typ av häst än den jag köpte (tävlingshäst blev mullehäst).
Mitt tips är att känna inom dig. Det finns inga rätt eller fel i beslutet. har jag förstått dig rätt månar du verkligen om hästen och då kommer du att ta rätt beslut - utifrån hästen OCH dig själv. Det bästa, om du är osäker, är att "köpa" dig tid så du inte ångrar dit beslut efteråt. Lycka till och vi är många som känner med dig.
Dom ringde för en stund sedan och sa att dom bestämt sig
