Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[LiviaFilippa]

STOR TRIGGER VARNING på dethär. Det är kanske vissa som inte vill läsa om sånt ifall man kanske blir på mind om nåt jobbigt eller nåt så läs inte isåfall. Men det är lite om äckel händelsen.
Men okej nu har jag varnat. Och jag har ju försökt inte tänka på det nu ett tag och det har väl ändå gått sådär. Men kanske är för det varit så mycket annat jobbigt helatiden men ändå. Har iallafall inte tänkt jätte mycket på det. Men så idag när jag ritade så försökte jag rita en annan sak som inte blev bra alls. Men typ vissa saker som jag får panik jätte lätt av och sånt och liksom att jag har jätte svårt att slappna av med andra i när heten.
Men somsagt så blev det inte bra alls men började ändå tänka mera på det och så. Och att jag inte kan slappna av för jag tänker helatiden på hur jag ser ut och vad andra ser och hur dom tänker om mig och så. Och då var det typ som jag in såg att det är ganska mycket pågrund av äckel händelsen. För att han sa liksom saker om mig eller min kropp och sånt som var hur jag såg ut. Så vet att dom flesta inte tycker så men det KÄNNS ändå som att det var mitt fel då pågrund av hur jag såg ut. Kanske inte BARA mitt fel men iallafall lite. Så då blir det typ att jag tänker jätte mycket på vad andra tycker och ser och allt sånt såfort jag är bland andra. Även fast jag inte tror att alla tänker äckliga saker såklart men det är ändå i huvudet helatiden.
Men ja iallafall så då började jag tänka på en sak som nån skrev här för några dagar sen. Jag kommer inte ihåg justnu vem det var så förlåt
Och kommer kanske inte ihåg orden exakt men det var ungefär att han som gjorde den saken gjorde så jag inte kan lita på andra och så. Och började tänka på det också nu och alltså det känns jätte fel och dumt och jag menar inte som att det var enda anledningen till allt som har hänt. Men desto mer jag tänker på det så är det liksom att väldigt mycket är nog därför. Som att jag hatar att ha kvinnliga former. Så okej en andledning är för jag vill kunna rida c-ponnyer så vill inte växa ur dom. Men andra andledningen är att jag vill inte se typ in bjudande ut. Och samma allt detdär att jag över tänker allt när jag är med andra. Och att jag inte klarar ifall nån rör mig är också för det på minner om äckel händelsen. Och att jag tycker att jag är äcklig liksom så typ blir äcklad av migsjälv är också iallafall mest pågrund av det. Och säkert massa andra saker också.
Men ja då blir det att jag typ känner mig ännu mera miss lyckad som på ett sätt lät det förstöra ungefär hela mitt liv. Och att jag borde vara arg på han liksom men ändå är jag bara arg på migsjälv. Och ifall det är så att dom flesta problemen hör ihop med det så vill jag ännu mera bara ge upp för har läst ganska mycket om be arbeta såna saker och jag kommer INTE kunna det. Så bara vet att det aldrig kommer gå. Och det känns också jävligt orätt vist att jag typ kan välja att må skit och vara helt värde lös och miss lyckad eller be arbeta det som jag inte KAN så jag kanske mår bättre nångång. Men liksom det är två val som jag inte vill ALLS och ändå så MÅSTE jag välja. Fast får ju egentligen inte välja heller utan andra bestämmer att jag måste försöka be arbeta fast jag aldrig kommer kunna det.
Och det är bara pågrund av en sak som han säkert ALDRIG tänker på och som har på verkat nästan ałlt för mig. Och som även ifall jag borde gjort andra saker så det kanske inte hade hänt så var det inte jag som ville göra nåt sånt. För det ville jag INTE och jag gav iallafall inga signaler eller nåt med flit iallafall. Men är jag som har blivit helt störd i huvudet pågrund av det.
Så allt bara känns såå jävla hopp löst och att det inte är nån mening att försöka och jag vill bara inte mera. Och jag vill inte bara fortsätta må skit och vara dum i huvudet och äcklig och konstig och jobbig för en sak som jag inte ens ville göra. Men KAN inte be arbeta det och kan inte få bort det annars. Och OM jag skulle leva och bli äldre och kanske ha en pojkvän så skulle det aldrig gå heller så det är inte ens nån mening med att bli äldre. För hur jag än gör så MÅSTE jag göra skit jobbiga och omöjliga saker ifall jag ska leva liksom.
Så ja det jag egentligen har som kommit fram till är att jag inte har nåt val egentligen men EGENTLIGEN så är det inte mitt fel när eller om jag tar själv mord. Utan det är egentligen hans fel för det är ju pågrund av han som mitt liv har blivit så jävla värde löst.
Och då egentligen på ett sätt så är det nästan pappas fel lite. Eller inte hans fel men det var ändå hans kompis. Så vet att det här låter jätte taskigt och kommer säkert ångra att jag skriver det. Men känns ändå bara som han borde vetat hur hans kompis är eller att han borde fattat på nåt sätt iallafall.
Men ja nu kommer jag inte ens ihåg vad jag ville skriva från början för blev så himla mycket annat och säkert jätte dåligt skrivet. Så förlåt för det! Och förlåt om nån tog illa upp eller nåt av det jag skrev.
Och sen bara så alla vet ifall nån orkar läsa allt ens. Men ska hjälpa till och för bereda middagen nu och sen ska jag iallafall FÖRSÖKA inte vara själv och försöka inte lyssna på dom dåliga tankarna justnu iallafall så ifall jag inte svarar ikväll eller nåt så är det nog därför. Bara så ni vet liksom.

 

[Sel]

STOR TRIGGER VARNING på dethär. Det är kanske vissa som inte vill läsa om sånt ifall man kanske blir på mind om nåt jobbigt eller nåt så läs inte isåfall. Men det är lite om äckel händelsen.
Men okej nu har jag varnat. Och jag har ju försökt inte tänka på det nu ett tag och det har väl ändå gått sådär. Men kanske är för det varit så mycket annat jobbigt helatiden men ändå. Har iallafall inte tänkt jätte mycket på det. Men så idag när jag ritade så försökte jag rita en annan sak som inte blev bra alls. Men typ vissa saker som jag får panik jätte lätt av och sånt och liksom att jag har jätte svårt att slappna av med andra i när heten.
Men somsagt så blev det inte bra alls men började ändå tänka mera på det och så. Och att jag inte kan slappna av för jag tänker helatiden på hur jag ser ut och vad andra ser och hur dom tänker om mig och så. Och då var det typ som jag in såg att det är ganska mycket pågrund av äckel händelsen. För att han sa liksom saker om mig eller min kropp och sånt som var hur jag såg ut. Så vet att dom flesta inte tycker så men det KÄNNS ändå som att det var mitt fel då pågrund av hur jag såg ut. Kanske inte BARA mitt fel men iallafall lite. Så då blir det typ att jag tänker jätte mycket på vad andra tycker och ser och allt sånt såfort jag är bland andra. Även fast jag inte tror att alla tänker äckliga saker såklart men det är ändå i huvudet helatiden.
Men ja iallafall så då började jag tänka på en sak som nån skrev här för några dagar sen. Jag kommer inte ihåg justnu vem det var så förlåt
Och kommer kanske inte ihåg orden exakt men det var ungefär att han som gjorde den saken gjorde så jag inte kan lita på andra och så. Och började tänka på det också nu och alltså det känns jätte fel och dumt och jag menar inte som att det var enda anledningen till allt som har hänt. Men desto mer jag tänker på det så är det liksom att väldigt mycket är nog därför. Som att jag hatar att ha kvinnliga former. Så okej en andledning är för jag vill kunna rida c-ponnyer så vill inte växa ur dom. Men andra andledningen är att jag vill inte se typ in bjudande ut. Och samma allt detdär att jag över tänker allt när jag är med andra. Och att jag inte klarar ifall nån rör mig är också för det på minner om äckel händelsen. Och att jag tycker att jag är äcklig liksom så typ blir äcklad av migsjälv är också iallafall mest pågrund av det. Och säkert massa andra saker också.
Men ja då blir det att jag typ känner mig ännu mera miss lyckad som på ett sätt lät det förstöra ungefär hela mitt liv. Och att jag borde vara arg på han liksom men ändå är jag bara arg på migsjälv. Och ifall det är så att dom flesta problemen hör ihop med det så vill jag ännu mera bara ge upp för har läst ganska mycket om be arbeta såna saker och jag kommer INTE kunna det. Så bara vet att det aldrig kommer gå. Och det känns också jävligt orätt vist att jag typ kan välja att må skit och vara helt värde lös och miss lyckad eller be arbeta det som jag inte KAN så jag kanske mår bättre nångång. Men liksom det är två val som jag inte vill ALLS och ändå så MÅSTE jag välja. Fast får ju egentligen inte välja heller utan andra bestämmer att jag måste försöka be arbeta fast jag aldrig kommer kunna det.
Och det är bara pågrund av en sak som han säkert ALDRIG tänker på och som har på verkat nästan ałlt för mig. Och som även ifall jag borde gjort andra saker så det kanske inte hade hänt så var det inte jag som ville göra nåt sånt. För det ville jag INTE och jag gav iallafall inga signaler eller nåt med flit iallafall. Men är jag som har blivit helt störd i huvudet pågrund av det.
Så allt bara känns såå jävla hopp löst och att det inte är nån mening att försöka och jag vill bara inte mera. Och jag vill inte bara fortsätta må skit och vara dum i huvudet och äcklig och konstig och jobbig för en sak som jag inte ens ville göra. Men KAN inte be arbeta det och kan inte få bort det annars. Och OM jag skulle leva och bli äldre och kanske ha en pojkvän så skulle det aldrig gå heller så det är inte ens nån mening med att bli äldre. För hur jag än gör så MÅSTE jag göra skit jobbiga och omöjliga saker ifall jag ska leva liksom.
Så ja det jag egentligen har som kommit fram till är att jag inte har nåt val egentligen men EGENTLIGEN så är det inte mitt fel när eller om jag tar själv mord. Utan det är egentligen hans fel för det är ju pågrund av han som mitt liv har blivit så jävla värde löst.
Och då egentligen på ett sätt så är det nästan pappas fel lite. Eller inte hans fel men det var ändå hans kompis. Så vet att det här låter jätte taskigt och kommer säkert ångra att jag skriver det. Men känns ändå bara som han borde vetat hur hans kompis är eller att han borde fattat på nåt sätt iallafall.
Men ja nu kommer jag inte ens ihåg vad jag ville skriva från början för blev så himla mycket annat och säkert jätte dåligt skrivet. Så förlåt för det! Och förlåt om nån tog illa upp eller nåt av det jag skrev.
Och sen bara så alla vet ifall nån orkar läsa allt ens. Men ska hjälpa till och för bereda middagen nu och sen ska jag iallafall FÖRSÖKA inte vara själv och försöka inte lyssna på dom dåliga tankarna justnu iallafall så ifall jag inte svarar ikväll eller nåt så är det nog därför. Bara så ni vet liksom.

Du har så mycket insikt! Oj vad du självreflekterar!
Och vet du vad, vissa bitar i texten gjorde mig glad, för det ÄR äckelgubbens fel! Jag hoppas att du kan låta dig själv bli riktigt arg på honom faktiskt, för det är då jag och helt säkert ALLA andra normalfungerande vuxna och unga runtomkring dig.

Hoppas du får en bra kväll! Jag har varit ute på en skogspromenad med både katt och hund, men insåg inte hur mycket det blåste och småregnade ute så kisse mest skrek mig missnöjt i örat hela vägen. Han är en oriental, så skrika kan han!

 

[sorbifolia]

STOR TRIGGER VARNING på dethär. Det är kanske vissa som inte vill läsa om sånt ifall man kanske blir på mind om nåt jobbigt eller nåt så läs inte isåfall. Men det är lite om äckel händelsen.
Men okej nu har jag varnat. Och jag har ju försökt inte tänka på det nu ett tag och det har väl ändå gått sådär. Men kanske är för det varit så mycket annat jobbigt helatiden men ändå. Har iallafall inte tänkt jätte mycket på det. Men så idag när jag ritade så försökte jag rita en annan sak som inte blev bra alls. Men typ vissa saker som jag får panik jätte lätt av och sånt och liksom att jag har jätte svårt att slappna av med andra i när heten.
Men somsagt så blev det inte bra alls men började ändå tänka mera på det och så. Och att jag inte kan slappna av för jag tänker helatiden på hur jag ser ut och vad andra ser och hur dom tänker om mig och så. Och då var det typ som jag in såg att det är ganska mycket pågrund av äckel händelsen. För att han sa liksom saker om mig eller min kropp och sånt som var hur jag såg ut. Så vet att dom flesta inte tycker så men det KÄNNS ändå som att det var mitt fel då pågrund av hur jag såg ut. Kanske inte BARA mitt fel men iallafall lite. Så då blir det typ att jag tänker jätte mycket på vad andra tycker och ser och allt sånt såfort jag är bland andra. Även fast jag inte tror att alla tänker äckliga saker såklart men det är ändå i huvudet helatiden.
Men ja iallafall så då började jag tänka på en sak som nån skrev här för några dagar sen. Jag kommer inte ihåg justnu vem det var så förlåt
Och kommer kanske inte ihåg orden exakt men det var ungefär att han som gjorde den saken gjorde så jag inte kan lita på andra och så. Och började tänka på det också nu och alltså det känns jätte fel och dumt och jag menar inte som att det var enda anledningen till allt som har hänt. Men desto mer jag tänker på det så är det liksom att väldigt mycket är nog därför. Som att jag hatar att ha kvinnliga former. Så okej en andledning är för jag vill kunna rida c-ponnyer så vill inte växa ur dom. Men andra andledningen är att jag vill inte se typ in bjudande ut. Och samma allt detdär att jag över tänker allt när jag är med andra. Och att jag inte klarar ifall nån rör mig är också för det på minner om äckel händelsen. Och att jag tycker att jag är äcklig liksom så typ blir äcklad av migsjälv är också iallafall mest pågrund av det. Och säkert massa andra saker också.
Men ja då blir det att jag typ känner mig ännu mera miss lyckad som på ett sätt lät det förstöra ungefär hela mitt liv. Och att jag borde vara arg på han liksom men ändå är jag bara arg på migsjälv. Och ifall det är så att dom flesta problemen hör ihop med det så vill jag ännu mera bara ge upp för har läst ganska mycket om be arbeta såna saker och jag kommer INTE kunna det. Så bara vet att det aldrig kommer gå. Och det känns också jävligt orätt vist att jag typ kan välja att må skit och vara helt värde lös och miss lyckad eller be arbeta det som jag inte KAN så jag kanske mår bättre nångång. Men liksom det är två val som jag inte vill ALLS och ändå så MÅSTE jag välja. Fast får ju egentligen inte välja heller utan andra bestämmer att jag måste försöka be arbeta fast jag aldrig kommer kunna det.
Och det är bara pågrund av en sak som han säkert ALDRIG tänker på och som har på verkat nästan ałlt för mig. Och som även ifall jag borde gjort andra saker så det kanske inte hade hänt så var det inte jag som ville göra nåt sånt. För det ville jag INTE och jag gav iallafall inga signaler eller nåt med flit iallafall. Men är jag som har blivit helt störd i huvudet pågrund av det.
Så allt bara känns såå jävla hopp löst och att det inte är nån mening att försöka och jag vill bara inte mera. Och jag vill inte bara fortsätta må skit och vara dum i huvudet och äcklig och konstig och jobbig för en sak som jag inte ens ville göra. Men KAN inte be arbeta det och kan inte få bort det annars. Och OM jag skulle leva och bli äldre och kanske ha en pojkvän så skulle det aldrig gå heller så det är inte ens nån mening med att bli äldre. För hur jag än gör så MÅSTE jag göra skit jobbiga och omöjliga saker ifall jag ska leva liksom.
Så ja det jag egentligen har som kommit fram till är att jag inte har nåt val egentligen men EGENTLIGEN så är det inte mitt fel när eller om jag tar själv mord. Utan det är egentligen hans fel för det är ju pågrund av han som mitt liv har blivit så jävla värde löst.
Och då egentligen på ett sätt så är det nästan pappas fel lite. Eller inte hans fel men det var ändå hans kompis. Så vet att det här låter jätte taskigt och kommer säkert ångra att jag skriver det. Men känns ändå bara som han borde vetat hur hans kompis är eller att han borde fattat på nåt sätt iallafall.
Men ja nu kommer jag inte ens ihåg vad jag ville skriva från början för blev så himla mycket annat och säkert jätte dåligt skrivet. Så förlåt för det! Och förlåt om nån tog illa upp eller nåt av det jag skrev.
Och sen bara så alla vet ifall nån orkar läsa allt ens. Men ska hjälpa till och för bereda middagen nu och sen ska jag iallafall FÖRSÖKA inte vara själv och försöka inte lyssna på dom dåliga tankarna justnu iallafall så ifall jag inte svarar ikväll eller nåt så är det nog därför. Bara så ni vet liksom.

Nu bevisade du precis vad jag sa tidigare i dag, du är så enormt klok för din ålder - klokere än många vuxna jag känner!

Tycker det är bra att du läst på angående hur man kan bearbeta sådana händelser. Vet inte eksakt vad du läst, men det finns många olika sätt att göra det på, och ett av dom är att skriva och reflektera så som du gör nu. Så du har på ett sätt redan börjat din bearbetning. Mycket av vad du skriver nu visar på framgång jämfört med vad du tänkte och skrev för några månader sedan. Inte så att det du tänkte då var fel, bara att du kommit "längre" nu. Även det att du lägger lite av skulden på din pappa tycker jag är okej, för det är ju hans skyldighet att försöka skydda sitt barn. Men tyvärr så visste han helt säkert inte hur vännen var.

Förstår dock att det är tufft och svårt, och det är inte meningen att du ska vara helt själv med att hantera detta. Om du kan och orkar så blir vi glada över att höra från dig senare i kväll hur du mår.

 

[Fjordfrälst]

STOR TRIGGER VARNING på dethär. Det är kanske vissa som inte vill läsa om sånt ifall man kanske blir på mind om nåt jobbigt eller nåt så läs inte isåfall. Men det är lite om äckel händelsen.
Men okej nu har jag varnat. Och jag har ju försökt inte tänka på det nu ett tag och det har väl ändå gått sådär. Men kanske är för det varit så mycket annat jobbigt helatiden men ändå. Har iallafall inte tänkt jätte mycket på det. Men så idag när jag ritade så försökte jag rita en annan sak som inte blev bra alls. Men typ vissa saker som jag får panik jätte lätt av och sånt och liksom att jag har jätte svårt att slappna av med andra i när heten.
Men somsagt så blev det inte bra alls men började ändå tänka mera på det och så. Och att jag inte kan slappna av för jag tänker helatiden på hur jag ser ut och vad andra ser och hur dom tänker om mig och så. Och då var det typ som jag in såg att det är ganska mycket pågrund av äckel händelsen. För att han sa liksom saker om mig eller min kropp och sånt som var hur jag såg ut. Så vet att dom flesta inte tycker så men det KÄNNS ändå som att det var mitt fel då pågrund av hur jag såg ut. Kanske inte BARA mitt fel men iallafall lite. Så då blir det typ att jag tänker jätte mycket på vad andra tycker och ser och allt sånt såfort jag är bland andra. Även fast jag inte tror att alla tänker äckliga saker såklart men det är ändå i huvudet helatiden.
Men ja iallafall så då började jag tänka på en sak som nån skrev här för några dagar sen. Jag kommer inte ihåg justnu vem det var så förlåt
Och kommer kanske inte ihåg orden exakt men det var ungefär att han som gjorde den saken gjorde så jag inte kan lita på andra och så. Och började tänka på det också nu och alltså det känns jätte fel och dumt och jag menar inte som att det var enda anledningen till allt som har hänt. Men desto mer jag tänker på det så är det liksom att väldigt mycket är nog därför. Som att jag hatar att ha kvinnliga former. Så okej en andledning är för jag vill kunna rida c-ponnyer så vill inte växa ur dom. Men andra andledningen är att jag vill inte se typ in bjudande ut. Och samma allt detdär att jag över tänker allt när jag är med andra. Och att jag inte klarar ifall nån rör mig är också för det på minner om äckel händelsen. Och att jag tycker att jag är äcklig liksom så typ blir äcklad av migsjälv är också iallafall mest pågrund av det. Och säkert massa andra saker också.
Men ja då blir det att jag typ känner mig ännu mera miss lyckad som på ett sätt lät det förstöra ungefär hela mitt liv. Och att jag borde vara arg på han liksom men ändå är jag bara arg på migsjälv. Och ifall det är så att dom flesta problemen hör ihop med det så vill jag ännu mera bara ge upp för har läst ganska mycket om be arbeta såna saker och jag kommer INTE kunna det. Så bara vet att det aldrig kommer gå. Och det känns också jävligt orätt vist att jag typ kan välja att må skit och vara helt värde lös och miss lyckad eller be arbeta det som jag inte KAN så jag kanske mår bättre nångång. Men liksom det är två val som jag inte vill ALLS och ändå så MÅSTE jag välja. Fast får ju egentligen inte välja heller utan andra bestämmer att jag måste försöka be arbeta fast jag aldrig kommer kunna det.
Och det är bara pågrund av en sak som han säkert ALDRIG tänker på och som har på verkat nästan ałlt för mig. Och som även ifall jag borde gjort andra saker så det kanske inte hade hänt så var det inte jag som ville göra nåt sånt. För det ville jag INTE och jag gav iallafall inga signaler eller nåt med flit iallafall. Men är jag som har blivit helt störd i huvudet pågrund av det.
Så allt bara känns såå jävla hopp löst och att det inte är nån mening att försöka och jag vill bara inte mera. Och jag vill inte bara fortsätta må skit och vara dum i huvudet och äcklig och konstig och jobbig för en sak som jag inte ens ville göra. Men KAN inte be arbeta det och kan inte få bort det annars. Och OM jag skulle leva och bli äldre och kanske ha en pojkvän så skulle det aldrig gå heller så det är inte ens nån mening med att bli äldre. För hur jag än gör så MÅSTE jag göra skit jobbiga och omöjliga saker ifall jag ska leva liksom.
Så ja det jag egentligen har som kommit fram till är att jag inte har nåt val egentligen men EGENTLIGEN så är det inte mitt fel när eller om jag tar själv mord. Utan det är egentligen hans fel för det är ju pågrund av han som mitt liv har blivit så jävla värde löst.
Och då egentligen på ett sätt så är det nästan pappas fel lite. Eller inte hans fel men det var ändå hans kompis. Så vet att det här låter jätte taskigt och kommer säkert ångra att jag skriver det. Men känns ändå bara som han borde vetat hur hans kompis är eller att han borde fattat på nåt sätt iallafall.
Men ja nu kommer jag inte ens ihåg vad jag ville skriva från början för blev så himla mycket annat och säkert jätte dåligt skrivet. Så förlåt för det! Och förlåt om nån tog illa upp eller nåt av det jag skrev.
Och sen bara så alla vet ifall nån orkar läsa allt ens. Men ska hjälpa till och för bereda middagen nu och sen ska jag iallafall FÖRSÖKA inte vara själv och försöka inte lyssna på dom dåliga tankarna justnu iallafall så ifall jag inte svarar ikväll eller nåt så är det nog därför. Bara så ni vet liksom.

Vet du vad att jag hade inte kontakt alls med min far i flera åt pga det hans äckliga kompis som han valde att tro på istället för mig (!!!). Men efter några år insåg han ju.....Och som sagt. Jag var länge äcklad kring ett normalt sexliv och allt vad det innebar att vara ihop med en partner men tillslut blev det bra även för mig, liksom jag verkligen hoppas för dig ❤.

 

[LiviaFilippa]

Du har så mycket insikt! Oj vad du självreflekterar!
Och vet du vad, vissa bitar i texten gjorde mig glad, för det ÄR äckelgubbens fel! Jag hoppas att du kan låta dig själv bli riktigt arg på honom faktiskt, för det är då jag och helt säkert ALLA andra normalfungerande vuxna och unga runtomkring dig.

Hoppas du får en bra kväll! Jag har varit ute på en skogspromenad med både katt och hund, men insåg inte hur mycket det blåste och småregnade ute så kisse mest skrek mig missnöjt i örat hela vägen. Han är en oriental, så skrika kan han!

Dethär låter säkert konstigt men jag kan typ inte bli arg på han. Utan blir bara ledsen och typ besviken på migsjälv för jag både inte gjorde nåt annat då så det inte hände och att jag har på ett sätt låtit det förstöra jätte mycket i mitt liv. Men alltså nej han skulle väl inte ha gjort det ändå även ifall han tyckte att jag var in bjudande eller nåt sånt. Men man kan ändå inte ändra hur andra är utan man kan ju bara ändra sigsjälv. Bara att jag inte kan ändra på migsjälv heller.

 

[LiviaFilippa]

Nu bevisade du precis vad jag sa tidigare i dag, du är så enormt klok för din ålder - klokere än många vuxna jag känner!

Tycker det är bra att du läst på angående hur man kan bearbeta sådana händelser. Vet inte eksakt vad du läst, men det finns många olika sätt att göra det på, och ett av dom är att skriva och reflektera så som du gör nu. Så du har på ett sätt redan börjat din bearbetning. Mycket av vad du skriver nu visar på framgång jämfört med vad du tänkte och skrev för några månader sedan. Inte så att det du tänkte då var fel, bara att du kommit "längre" nu. Även det att du lägger lite av skulden på din pappa tycker jag är okej, för det är ju hans skyldighet att försöka skydda sitt barn. Men tyvärr så visste han helt säkert inte hur vännen var.

Förstår dock att det är tufft och svårt, och det är inte meningen att du ska vara helt själv med att hantera detta. Om du kan och orkar så blir vi glada över att höra från dig senare i kväll hur du mår.

Det jag har läst så är det att man ska prata om det så det typ blir av trubbat så man inte får så jätte mycket ångest ifall man blir på mind om det. Så alltså att man ska prata om själva den jobbiga saken som man ska be arbeta. Och det kommer jag aldrig kunna göra.

 

[Sel]

Dethär låter säkert konstigt men jag kan typ inte bli arg på han. Utan blir bara ledsen och typ besviken på migsjälv för jag både inte gjorde nåt annat då så det inte hände och att jag har på ett sätt låtit det förstöra jätte mycket i mitt liv. Men alltså nej han skulle väl inte ha gjort det ändå även ifall han tyckte att jag var in bjudande eller nåt sånt. Men man kan ändå inte ändra hur andra är utan man kan ju bara ändra sigsjälv. Bara att jag inte kan ändra på migsjälv heller.

Jag vet att det kommit upp tidigare i dina trådar så jag tänker inte tjata på dig, istället tänker jag fortsättta vara fly förbannad på honom och alla andra vuxna som beter sig på det viset mot barn och hoppas att du joinar mig i känslan så småningom! Oavsett vad han tyckte hade han ingen rätt att göra som han gjorde. Det var aldrig ditt fel. Kunde inte vara ditt fel, och du ska inte behöva ändra på någonting hos dig själv, den människa och person du är... du ska bara läka.

 

[LiviaFilippa]

Vet du vad att jag hade inte kontakt alls med min far i flera åt pga det hans äckliga kompis som han valde att tro på istället för mig (!!!). Men efter några år insåg han ju.....Och som sagt. Jag var länge äcklad kring ett normalt sexliv och allt vad det innebar att vara ihop med en partner men tillslut blev det bra även för mig, liksom jag verkligen hoppas för dig ❤.

Fast det är det som är att det kommer ALDRIG bli bra för mig. För har ju typ låtit massa dåliga saker hända som kanske är pågrund av äckel händelsen. Iallafall en del därför. Men ja iallafall så har jag typ låtit det förstöra massa saker så hela mitt liv är typ helt fel så det kan inte ens bli bra. Och kommer aldrig ha nån partner eller nåt och även ifall jag skulle vilja det som jag inte vill men OM så skulle ju alla bli så jävla äcklade av mig så ingen skulle vilja vara med mig ändå.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet att det kommit upp tidigare i dina trådar så jag tänker inte tjata på dig, istället tänker jag fortsättta vara fly förbannad på honom och alla andra vuxna som beter sig på det viset mot barn och hoppas att du joinar mig i känslan så småningom! Oavsett vad han tyckte hade han ingen rätt att göra som han gjorde. Det var aldrig ditt fel. Kunde inte vara ditt fel, och du ska inte behöva ändra på någonting hos dig själv, den människa och person du är... du ska bara läka.

Fast jag har inget val om att ändra på mig för den som jag var förut finns inte och jag vet inte hur jag ska vara nu. Och jag måste ändra på massa saker för annars skulle jag ju inte vara här ifall jag inte var tvungen att ändra på saker.

 

[Sel]

Fast jag har inget val om att ändra på mig för den som jag var förut finns inte och jag vet inte hur jag ska vara nu. Och jag måste ändra på massa saker för annars skulle jag ju inte vara här ifall jag inte var tvungen att ändra på saker.

Vi förändras förstås genom hela livet, men det du ska få hjälp att ändra på är ju inte du själv, dina fina personlighet och ditt Jag, utan hur du hanterar traumat du gått igenom.
Men jag tror jag förstår hur du menar.

Hur har det gått idag?

 

[Motacilla]

Det där pratandet ska du ta i din takt, kanske gärna med nån utbildad person som kan hjälpa dig hantera starka reaktioner som uppstår.

Jag förstår att du tänker mycket på det här och det är klart att du funderar på det här. Men ansvaret för att det ska bli bättre kommer att ligga på en psykolog som är utbildad i att hjälpa människor med riktigt svåra händelser.

Du ska inte jämföra dig med vad du läser på nätet eller vad nån berättar för dig. Din situation är DIN. Och dina känslor och reaktioner är DINA.

Det var inte ditt fel att det hände.

 

[Lobelia]

Fast det är det som är att det kommer ALDRIG bli bra för mig. För har ju typ låtit massa dåliga saker hända som kanske är pågrund av äckel händelsen. Iallafall en del därför. Men ja iallafall så har jag typ låtit det förstöra massa saker så hela mitt liv är typ helt fel så det kan inte ens bli bra. Och kommer aldrig ha nån partner eller nåt och även ifall jag skulle vilja det som jag inte vill men OM så skulle ju alla bli så jävla äcklade av mig så ingen skulle vilja vara med mig ändå.

Jag vet att du tycker du är äcklig, du är ganska ensam eller till och med helt ensam om det. Om du kommer att få en partner eller inte är svårt att säga, men att folk skulle anse att du är äcklig finns bara i ditt huvud. Det är ingen sanning.

 

[LiviaFilippa]

Vi förändras förstås genom hela livet, men det du ska få hjälp att ändra på är ju inte du själv, dina fina personlighet och ditt Jag, utan hur du hanterar traumat du gått igenom.
Men jag tror jag förstår hur du menar.

Hur har det gått idag?

Jag kan inte förklara men det är det jag menar att jag måste ändra på själva JAG för jag kommer inte ens ihåg hur jag egentligen var.
Och det har väl gått halv bra idag. Eller det är typ kaos och skit dåligt i hjärnan men iallafall inte som märks såmycket utåt.

 

[Motacilla]

Vuxna som gör sånt där mot ungdomar är STÖRDA och felet är helt och hållet deras!

 

[LiviaFilippa]

Det där pratandet ska du ta i din takt, kanske gärna med nån utbildad person som kan hjälpa dig hantera starka reaktioner som uppstår.

Jag förstår att du tänker mycket på det här och det är klart att du funderar på det här. Men ansvaret för att det ska bli bättre kommer att ligga på en psykolog som är utbildad i att hjälpa människor med riktigt svåra händelser.

Du ska inte jämföra dig med vad du läser på nätet eller vad nån berättar för dig. Din situation är DIN. Och dina känslor och reaktioner är DINA.

Det var inte ditt fel att det hände.

Ja fast det är det jag inte KAN för jag kan inte prata om det. Och även ifall man inte ska jäm föra så borde väl endel saker vara lika ändå.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet att du tycker du är äcklig, du är ganska ensam eller till och med helt ensam om det. Om du kommer att få en partner eller inte är svårt att säga, men att folk skulle anse att du är äcklig finns bara i ditt huvud. Det är ingen sanning.

Nej det är inte bara i mitt huvud.

 

[Motacilla]

Ja fast det är det jag inte KAN för jag kan inte prata om det. Och även ifall man inte ska jäm föra så borde väl endel saker vara lika ändå.

Nej och du ska inte känna nån press till det nu heller!

Kanske lossnar det med tiden, om du får träffa en riktigt bra psykolog som du känner förtroende för. Kanske om 6 månader eller 2 år.

 

[Motacilla]

När ska du få träffa M nästa gång?

 

[LiviaFilippa]

Nej och du ska inte känna nån press till det nu heller!

Kanske lossnar det med tiden, om du får träffa en riktigt bra psykolog som du känner förtroende för. Kanske om 6 månader eller 2 år.

Ja fast då kommer jag ju inte leva längre iallafall. För jag orkar inte vara såhär och ha min skit dåliga hjärna och alla jobbiga tankar. Så det är det jag menar att det är helt hopp löst för jag kan inte be arbeta det nu men jag kan inte inte göra det heller. Och allt jag gör för att typ försöka stå ut iallafall lite är bara fel.

 

[LiviaFilippa]

När ska du få träffa M nästa gång?

På måndag