Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[LiviaFilippa]

Och förlåt men glömde svara på frågan men nej jag visade aldrig till nån.

 

[Motacilla]

Tankar kommer ju seglande lite som de vill.

Jag tror också att hon menade att du ska försöka att inte vara ensam med de svåraste tankarna eftersom det blir för mycket för dig då.

Jag förstår också att det inte funkar att bestämma sig för att stänga av tankarna. Men tror du att du kan sätta ett mentalt stopp när de kommer? Sådär att du märker att en tanke kommer, och istället för att bli rädd eller upprörd så säger du lugnt till dig själv att du märker att tanken kommer och därför tänker du nu sätta igång med något som kräver fokus så du inte just då kan tänka på det.

T.ex ett korsord, sudoku, ett pussel, skriva ner alla huvudstäder i olika världsdelar/alla hästraser du kommer på/alla hundraser du känner till/skapa nya låtlistor som ska ta minst 5 timmar att lyssna igenom osv.

 

[Motacilla]

Tror du att det finns nån som skulle kunna lära dig sticka eller virka där? Det är väldigt bra när man vill hålla tankarna på en sak. Det kräver en del koncentration och dessutom hålls händerna sysselsatta vilket också är lite lugnande.

 

[LiviaFilippa]

Tankar kommer ju seglande lite som de vill.

Jag tror också att hon menade att du ska försöka att inte vara ensam med de svåraste tankarna eftersom det blir för mycket för dig då.

Jag förstår också att det inte funkar att bestämma sig för att stänga av tankarna. Men tror du att du kan sätta ett mentalt stopp när de kommer? Sådär att du märker att en tanke kommer, och istället för att bli rädd eller upprörd så säger du lugnt till dig själv att du märker att tanken kommer och därför tänker du nu sätta igång med något som kräver fokus så du inte just då kan tänka på det.

T.ex ett korsord, sudoku, ett pussel, skriva ner alla huvudstäder i olika världsdelar/alla hästraser du kommer på/alla hundraser du känner till/skapa nya låtlistor som ska ta minst 5 timmar att lyssna igenom osv.

Men det är ju det som blir jätte svårt för då kan jag ju isåfall aldrig få ut dom jobbigaste sakerna. Och då kommer jag ALLTID behöva göra nåt annat istället så inte tankarna kan komma. För detdär justnu som jag inte ska tänka på jobbiga saker är ju ibland typ hela dagen.
Och har ingen aning ifall nån annan kan sticka eller virka eller nåt sånt men jag vill iallafall inte lära mig det. Men säkert bra för dom som vill.

 

[Motacilla]

Men det är ju det som blir jätte svårt för då kan jag ju isåfall aldrig få ut dom jobbigaste sakerna. Och då kommer jag ALLTID behöva göra nåt annat istället så inte tankarna kan komma. För detdär justnu som jag inte ska tänka på jobbiga saker är ju ibland typ hela dagen.
Och har ingen aning ifall nån annan kan sticka eller virka eller nåt sånt men jag vill iallafall inte lära mig det. Men säkert bra för dom som vill.

Men om vi tänker att du JUST NU inte behöver få ut dem. Utan du tar det tillsammans med en psykolog istället, så att det inte blir översvämning av känslor för dig?

 

[sorbifolia]

Fast det är ju inte att jag typ planerar att jag ska tänka på det utan det bara kommer av nån andledning och ibland då blir det jätte mycket och jobbiga tankar även fast inte jag kanske vill tänka på det. Så jag kan inte bestämma mig att bara inte tänka på det.
Utan det enda jag isåfall kan göra är ju inte skriva eller rita eller nåtsånt om jag inte borde det. Men då fastnar allt i huvudet istället som typ alla andra har sagt att det är dåligt. Så jag kan inte göra rätt då.

Nej, jag tror inte att du ska låta bli med att få ut det genom att skriva eller rita. Utan snarare att du ska försöka säga till att "nu behöver jag sällskap", bara någon som kan vara i närheten liksom. Eller gå ut och sitta i vardagsrummet t.ex. Lite som du skrev själv i går att du skulle försöka inte vara ensam, du tänkte ju helt rätt då ang. det.

Och jag tror det vore bra om du kunde visa någon det du ritat, för det förklarade så otroligt bra.

 

[Lobelia]

Men det är ju det som blir jätte svårt för då kan jag ju isåfall aldrig få ut dom jobbigaste sakerna. Och då kommer jag ALLTID behöva göra nåt annat istället så inte tankarna kan komma. För detdär justnu som jag inte ska tänka på jobbiga saker är ju ibland typ hela dagen.
Och har ingen aning ifall nån annan kan sticka eller virka eller nåt sånt men jag vill iallafall inte lära mig det. Men säkert bra för dom som vill.

Du kanske både behöver strategier för att bearbeta det som hänt på ett tryggt sätt och trycka tillbaks/distrahera dig så att du blir fri från tankarna en stund.

 

[sorbifolia]

Ser att @Motacilla och jag säger lite olika, hoppast inte det blir förvirrande/frustrerande. Jag håller alltså med om att det inte är så bra om du har sådana tankar när du är själv, men som du säger @EmmaFilippa så måste de ju få komma ut. Och det tycker jag du hittat ett bra sätt i att skriva och rita om det. Så det är bara den biten i att inte vara ensam som fattas.

 

[Motacilla]

Jag menar att jag hoppas att du får förtroende för personalen på hemmet och kan prata med dem, eller sitta med dem när du skriver eller ritar om de jobbiga sakerna.

Jag ville inte att du ska vara ensam med dina tankar.

Och jag tror att du kommer att få metoder för tankarna när du träffar en psykolog snart.

 

[sorbifolia]

Och, tillägg: Du har ju ändå kommit jättelångt från att inte få vara själv överhuvudtaget, utan ha vak dygnet om, tills nu att endast behöva lite extra "vak"/sällskap när dom dåliga tankarna blir för starka. Så det är ett stort stort framsteg från tidigare.

 

[Amanda_F]

Jag har läst mycket i tråden men inte skrivit så mkt. När jag var i din ålder fick jag tipset att hantera tankar och ångest genom att acceptera dem. De är där, de är kanske inte rätt eller vad du egentligen skulle behöva tänka för att må bättre, men de är där… och då fick jag säga det till mig själv: jag accepterar att jag tänkt så…

Det fina är med tankar att även om det känns som att tankarna tar över och går runt och kommer tillbaka, så ändras de lite. Och det är också ett tecken på att det kommer att bli annorlunda framöver. Även om det verkligen inte känns så nu. Så fungerar våra hjärnor, det känns definitivt och statiskt. Men det är det inte, även om förändringar tar lååååång tid ibland och är sega att ta sig igenom.

När jag jobbar med mina kollegor brukar vi öva på att tänka tvärtom. Att prova att tänka saker som känns orimliga eller lite galna, för att inte fastna i tankemönster för länge. Om du orkar kan du prova att tänka på dig själv som en kompis. Du skulle ju aldrig säga sånna saker du säger om dig själv till en kompis, i alla fall det jag ser är att du är otroligt omtänksam och snäll mot alla andra. Ta hand om dig!

 

[LiviaFilippa]

Men om vi tänker att du JUST NU inte behöver få ut dem. Utan du tar det tillsammans med en psykolog istället, så att det inte blir översvämning av känslor för dig?

Nej då behöver jag göra nånting helatiden 24 timmar om dygnet så jag inte kan tänka alls.

 

[LiviaFilippa]

Nej, jag tror inte att du ska låta bli med att få ut det genom att skriva eller rita. Utan snarare att du ska försöka säga till att "nu behöver jag sällskap", bara någon som kan vara i närheten liksom. Eller gå ut och sitta i vardagsrummet t.ex. Lite som du skrev själv i går att du skulle försöka inte vara ensam, du tänkte ju helt rätt då ang. det.

Och jag tror det vore bra om du kunde visa någon det du ritat, för det förklarade så otroligt bra.

Fast jag kan inte säga det. Och det känns inte som nån mening att visa det jag ritade igår för nån iallafall för det är väl ändå bara fel säkert.

 

[LiviaFilippa]

Du kanske både behöver strategier för att bearbeta det som hänt på ett tryggt sätt och trycka tillbaks/distrahera dig så att du blir fri från tankarna en stund.

Ja och be arbeta det på ett tryggt sätt går inte så då är det bara trycka bort allt kvar. Som dom på bup sa att jag INTE skulle göra men nu heltplötsligt så ska jag göra det.

 

[LiviaFilippa]

Och, tillägg: Du har ju ändå kommit jättelångt från att inte få vara själv överhuvudtaget, utan ha vak dygnet om, tills nu att endast behöva lite extra "vak"/sällskap när dom dåliga tankarna blir för starka. Så det är ett stort stort framsteg från tidigare.

Fast det är inte ett fram steg för om jag skulle varit på bup nu skulle jag haft vak nu också. Utan det är bara för dom ger en mer ansvar här så jag kan göra dåliga saker som jag inte kunde på bup. Så det är bara för dom inte bryr sig lika mycket eller inte på samma sätt iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Jag har läst mycket i tråden men inte skrivit så mkt. När jag var i din ålder fick jag tipset att hantera tankar och ångest genom att acceptera dem. De är där, de är kanske inte rätt eller vad du egentligen skulle behöva tänka för att må bättre, men de är där… och då fick jag säga det till mig själv: jag accepterar att jag tänkt så…

Det fina är med tankar att även om det känns som att tankarna tar över och går runt och kommer tillbaka, så ändras de lite. Och det är också ett tecken på att det kommer att bli annorlunda framöver. Även om det verkligen inte känns så nu. Så fungerar våra hjärnor, det känns definitivt och statiskt. Men det är det inte, även om förändringar tar lååååång tid ibland och är sega att ta sig igenom.

När jag jobbar med mina kollegor brukar vi öva på att tänka tvärtom. Att prova att tänka saker som känns orimliga eller lite galna, för att inte fastna i tankemönster för länge. Om du orkar kan du prova att tänka på dig själv som en kompis. Du skulle ju aldrig säga sånna saker du säger om dig själv till en kompis, i alla fall det jag ser är att du är otroligt omtänksam och snäll mot alla andra. Ta hand om dig!

Jag tror jag fattar hur du menar med att acceptera tankarna och ångest men det funkar inte för mig.
Och det om att tänka på sigsjälv som en kompis så jag kommer inte på nåt jag har sagt om mig som är dåligt liksom.

 

[Motacilla]

Har du pratat med de andra ungdomarna som bor där på hemmet?
Hur många är ni som bor där? (Ursäkta om du skrivit det tidigare, kommer inte ihåg siffran i så fall).

 

[Exit]

Fast jag kan inte säga det. Och det känns inte som nån mening att visa det jag ritade igår för nån iallafall för det är väl ändå bara fel säkert.

Teckningen som du ritade med vilka tankar som finns i ditt huvud och vad du kan/inte kan prata om vore nog viktig för personer i din närhet att se och förstå. Men jag förstår att det inte är nåt som du bara känner dig bekväm med att visa hug som helst. Kanske nåt du skulle våga visa åt din kp när hon och hunden kommer på måndag? Du kämpar på allt vad du kan!❤ Det är helt klart att dina tankar inte går att slå av/på som på beställning.

 

[Kjerulfia]

Fast jag kan inte säga det. Och det känns inte som nån mening att visa det jag ritade igår för nån iallafall för det är väl ändå bara fel säkert.

Jag tror att det finns en poäng att visa teckningarna, kanske för M först och sedan för KP, när de jobbar igen, även om det var någon dag sedan du ritade dom

För som så många har sagt tidigare, dina teckningar säger mer än tusen ord, och det är ju hur DU känner som är det viktiga och att de runt omkring dig kan lära sig att förstå hur det är för just dig.

 

[LiviaFilippa]

Har du pratat med de andra ungdomarna som bor där på hemmet?
Hur många är ni som bor där? (Ursäkta om du skrivit det tidigare, kommer inte ihåg siffran i så fall).

Nej jag har inte pratat med nån förutom M om det räknas. Och det är fem som bor här.