Hypotyreos

[Rosett]

Levaxin doseras i mcg, inte mg.

 

[morgaine]

Tack för alla svar. Det känns väl dessvärre inte som nån ljus utsikt med tanke på hur dåligt detta verkar bemötas i vården. Min mamma har ätit enbart levaxin i 30 år och är nöjd, jag hoppas jag kan vara en av dem men jag har ju aldrig haft medvind i livet någonsin så varför skulle jag få det nu, liksom...
Jag vet dessutom att jag inte hade några såna här problem under min aktiva sjukdomstid i anorexi, då dessa prover togs då och var normala. Så det är nåt jag fått efter att jag var 25. Troligtvis i 30-årsåldern om jag ser till hur min bristande ork utan anledning sas, utvecklats.

Intressant att läsa om era symptom. Jag känner igen mig i de flesta. Jag har dock inte ens tänkt tanken på detta, eftersom jag alltid varit deppig sedan jag var barn. Jag har inte heller en smal kroppsbyggnad naturligt, så jag har alltid räknat kalorier, bantat, varit döende i anorexi, mått dåligt av vikten etc etc. Många av symptomen har nog gömt sig i sviterna efter det faktum att jag inte ens vet hur en frisk kropp och själ fungerar. Jag märker inte skillnaden.
Apropå ångest som @Kimson nämner... Ångest har jag alltid haft, i perioder och i mer eller mindre omfattning. Men sista åren har jag verkligen känt att det är dags att avsluta livet för det finns Ingenting kvar att upptäcka. Jag har gjort allt och jag är trött på allt, känner inget intresse för nåt. Inte ens sånt som jag tidigare levt för trots depressioner och elände. Inget är kul längre. Jag har en sån jäkla livsångest som i sig bara känts kopplad till det faktum att jag inte är död och att döden är det enda som skulle kunnat rädda mig från den.

Jag har nog de där hungerproblemen som du skrev om @lingonben. Men eftersom jag alltid varit rädd för att bli tjock har jag försökt hålla det i schack med att räkna kalorier och röra på mig. Jag har snarare tänkt att mina problem med hunger också bottnar i mina år av anorexi, att jag inte har normala känslor kring varken mättnad eller hunger. Och eftersom jag alltid sett till att äta för lite så är det klart att jag alltid är lite hungrig... så tänker jag. Men det kanske är nåt som blir bättre om jag får en medicinering som fungerar. Gud så underbart det vore att kunna äta som en vanlig människa och hålla vikten. Det har jag aldrig kunnat. Det känns som den här diagnosen på nåt vis är en upprättelse, att jag inte bara är lat och lägger på mig. Samtidigt är det väl tur att jag hållit igen på maten alltid, med den här ämnesomsättningen hade jag annars varit rejält överviktig.

@tuaphua Jag har definitivt bekymmer med luftvägarna, känns som jag har pollenallergi året runt så jag har tänkt att det är kvalsterallergi. Jag är alltid snorig även om jag inte är förkyld. Reagerar på smink, tvättmedel, syntetmaterial i BHar och andra grejer har jag också gjort genom åren. Jag har liksom bara vant mig vid att alltid ha nån form av kli eller reaktion. Det vore skönt att bli av med även om det inte är det jag lider mest av generellt sett, men sista två månaderna med röda kliande utslag har varit öken. Tur jag inte vill visa mig i bikini ändå för det hade jag aldrig gjort så som huden ser ut på kroppen.
Frusen (men svettas också hysteriskt så fort jag blir lite svettig), sömnproblem (som förvisso känns mest som yttre störningar tex att hunden väcker mig eller grannarna) men framfraöötk denna oehörda trötthet. Allt jag ska göra känns så Tungt och det blir ju därefter inte speciellt lustfyllt.

Gå med i sköldkörtelgruopeb på Facebook. De är duktiga och tipsar om var du kan be läkare om osv. De kan t.o.m. hjälpa till att tolka provsvar (med nypa salt förstås!!) men det är bra att få på fötterna så du vet vad du ska diskutera med läkaren om.
många läkare är dåligt pålästa på sköldkörteln tyvärr. De vill oftast bara kolla tsh och t4. Be om t3 också och får du inte det så gör det på blodkollen etc för ibland mår man inte bra även om man äter levaxin/euthyrox för man konverterar inte riktigt kanske. Man gör alltså test på egen hand för att veta om det är idé att tjata på läkaren om att få prova lio. Är t3-värdet bra så behöver man det ju inte och då behöver man ju inte lägga tid på att be om t3-prov eller lio.
Jag har fått liothyronin men inte utan långt tjatande och jag mådde mycket bättre när jag fick det. Jag var alltså sängliggande innan jag fick lio. Man får söka vidare tills man får hjälp heLt enkelt.