Sv: Hypermobila hästar.
*kl*
Hittade hit mha C_L och ska försöka hjälpa till att uppväcka den här slumrande men för mig speciellt intressanta tråd.
Jag har nämligen en 13-årig arabvalack som jag har varit ensam ryttare/tränare för i 9 år. Det senaste året har han ridits av annan ryttare, dressyrinriktad men ödmjuk, lugn, mild. Detta pga att jag (med lång rygg!
) har varit sjuk större delen av senaste året.
Nu kommer jag att "återta" min häst då ryttaren flyttar, och jag har ju de senaste åren lagt om ridningen mer och mer till dressyr och western och under den senaste tiden har jag börjat fundera och läst mer och mer om bra dressyrridning för att jag förstår att det är det jag kommer att kunna ägna mig åt om något.
Så jag har läst en hel del om AR, barock och om klassisk dressyr. Min ambition nu har varit att börja träna dressyr "på riktigt" för att försöka komma någonstans.
Efter den här tråden börjar jag tänka om lite. Varför?
Jag har en extremt kortryggad (37 cm sadelläge) arab med mycket lite rörelse i ryggen när man rider, men som är supervig och smidig i övrigt. Vi har på 10 år bara kommit till en halvdan LA-form men nu funderar jag på om den ridning som utförts på honom till stora delar ändå varit det bästa för den individen.
På grund av min oförmåga att bestämma mig för vad jag vill syssla med har jag genom åren vandrat mellan distansritt, western, dressyr och hoppning samt påbörjad inkörning. Detta alltså samtidigt - inte periodvis! Distansritten har varit det som haft tonvikten men också det som orsakade en överträning med inflammation i 5 leder för tre år sedan. Detta kom när jag blev mer ambitiös och siktade högre och tränade mer enkelriktat...
Distansritten har tvärtom också gett oss mycket. En stor förståelse och insikt i utrustningens betydelse och vikten av att läsa hästens signaler för överträning.
Utifrån den tråd som nu blev stängd och som jag skapade ("Definition av samling...") där bla jag försökte lista faktorer för vad som kännetecknar god ridning så blev jag än mer övertygad om att jag går rätt väg med min häst då han exteriört INTE håller för intensivare dressyrträning av en undermålig ryttare, dvs jag.
Visst kommer jag att satsa mer på dressyren än tidigare men jag inser iom den här tråden att uteritter, klättring, hoppning och varierande träning inom passen måste fortsätta att vara regelbundna inslag i hans träning för annars KOMMER han säkerligen att höra till de mer eller mindre hypermobila, just med tanke på hans korta rygg och otroliga rörelseomfång i övriga leder.
Tack, för att du, C_L, visade på en bra tråd som jag missat (jag tränade mestadels distansritt under den tid den skapades...
) och som återigen ger mig bevis för att omväxlande arbete är bra och att magkänslan är det som måste styras. Och att den dag min häst säger "jag vill inte riktigt det här" så måste jag lyssna på det.
Och jag förordar också Feldenkreis. Jag har en riktig problemkropp och det är det enda som verkligen fungerat för mig, som verkligen stabiliserat mig, fått musklerna att slappna av, inflammationer att vika. Finns det de som utövar detta på hästar i Norrland?
Så vad vill jag säga? Jag egentligen det jag sa i förra tråden (ovan nämnda) - jag är övertygad om att hobbyhästen mår bäst av omväxlande träning med en lyhörd ryttare. Om man inte är en mycket god ryttare kan man iaf med den grunden komma långt med en frisk häst. När man sen lämnar hobbynivån kommer andra aspekter in och jag tror att lika lite som man jämför motionärer med elitidrottare kan vi jämföra träning för hästar på så olika nivåer.
Vi har en tendens i livet och speciellt här på Buke att diskutera i svart-vitt. Men då objektet vi diskuterar, hästen, sällan är svart-vit, så blir det så fel.
Om vi tittar på de elitidrottare som vi har i Sverige så har många av dem hälsoproblem, oftast skador de fått från den idrott de håller på med. Per Elofsson övertränade rätt rejält, Magda har ryggproblem, Kajsa har en hälsena (?) som aldrig läker, osv....
Det kostar att ta upp hästar på den nivån också. Gör man det bör man veta vad man sysslar med och ha gott om kunniga personer runt om sig. Med "den här nivån" menar jag inte bara tävling, utan även de AR-ryttare som siktar på tex BB:s nivå.
Sen står man förstås inte stilla i kunskapsnivå som hobbyryttare, ve och fasa! - utan förhoppningsvis så kan man med rätt grund komma rätt så långt med sin enda häst. Jag siktar på 60% i LA:1. Jag har visserligen redan fått det av en alldeles för snäll domare, men jag tror att det är rimligt som högsta mål för mig och min arab. Och placering på C-nivå i western (WH, WR, WP och RE).
Och är det inte där vi borde börja? Ha realistiska mål för oss själva och hästen som gör att vi inte överanstränger hästen vare sig mentalt eller fysiskt?
Och en komponent jag tror många av oss glömmer - vi måste tillåta oss att ha roligt. Jag tillhör den grubblande ryttarskaran som ofta funderar på om min hästen inte är skadad, ändå... Jag vet att min häst älskar att galoppera fort, fort och måste få göra det någon gång ibland under kontrollerade former för att mentalt må bra. Att se till att hästen har roligt när vi gör saker tror jag många gånger förebygger spänningar i hästkroppen. I den egna kroppen med, för den delen!
Usch, det blev långt, förlåt, men den här tråden satte igång en massa i mitt huvud. Nåja, det är bara en fjärdedel av er som orkar läsa det ändå...
/Camilla
