Hypermobila hästar.

Sv: Hypermobila hästar.

Jag har inte läst ikapp allt

men angående hörnpasseringar så är det ju bara en vändning i balans istället för obalans :confused:

och hur djupt man går in dvs vilken volt det motsvarar beror ju på hästens utbidlningsnivå. :crazy:

Hur kan det var ett fel att få hästen att lära sig balansera som den måste göra med ryttare på, utan att belastas av ryttare. :confused:

det är ju det tömkörning handlar om

Utbildning av hästen handlar ju ändå om att ändra rörelsemönster så det blir funktionellt för att bära ryttare

om hästen får göra som den gör av naturen håller den inte länge.

men jag kanske har missat ngt
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hypermobila hästar.

:cool: Vad pratar du om:confused: Var det något du trodde gällde dej:cool:

Har du gjort detta med unghäst:o
Det var bara exempel:angel: Jag kan ge fler om du vill. Att hoppa hästen uppsuttet innan den har kontroll över sin kropp, att skritta och skritta en mkt ung häst, rida mkt på alltför böjda spår och försöka böja hästen (där kom korrekta hörnpasseringar in) Kanske bäst att sluta, nån annan kanske känner sig träffad då:o bäst att låta bli vid närmare eftertanke.
(Men om du läst noga hade du sett även andra exempel tidigare ang tex filmer på buke)

Den tråkiga historien med din fina häst känner jag ju tilll förrut, varför drar du upp det? Är den igång nu förresten, rider du den?

På vilket sätt jobba du med hästar? Trodde du slutat som hovis för länge sen? *bara nyfiken, saknat dej i hovistrådarna*





Carola: Vad bra att vi var överens. :idea:Ja, jag har nog snarast blivit "anklagad" för att vara för försiktig, men jag har alltid tänkt att eftersom jag inte är proffs så måste det få ta sin tid, och har då istället haft svårt att inse när hästen faktiskt klarar lite mer krav, fått höra det ibland:o Gällande ridningen alltså.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hypermobila hästar.

Jag tror att olika människor lägger in olika betydelser i ordet "balans"?

Men när det gäller en ung häst i balans under arbete, kan man ha så många olika definitioner då:confused: Men det kanske man kan.

Annars håller jag med, man kan tala om mental balans, att ha balans och harmoni i rörelser, osv osv.
Det beror på vad man diskuterar, självklart. En ung häst i balans är för mej en häst som kan röra sig taktmässigt och bära upp sig själv utan att trilla fram på bogarna.

Det är en sak att hästen kan det utan ryttare, den kommer att få svårt när det kommer en ryttare på i alla fall, eftersom det kommer att rubba hästens egna balans. Mer eller mindre beroende på naturliga förutsättningar, vissa har "ett ben i varje hörn"" från början och andra har det inte. Kort uttryckt.

Sen kan en ung häst vara i mer eller mindre balans psykiskt naturligtvis och det är en annan sak att ta hänsyn till, precis som barn går hästar igenom olika utvecklingsstadier vilket kan påverka dem, och inte minst om tillväxten gör livet svårt för dem, som i Immers exempel :crazy:

Ja ja, kanske blev lite väl långt svar:o
 
Sv: Hypermobila hästar.

Jag är ju total novis på detta, men jag tänker mig att det kanske är vettigt att ha själva hästindividen som referens då man talar om dess balans.
Jag har ju en gott o väl vuxen häst, men har ändå varit inne på en liknande resa, och då jag jämför hennes balans nu mot för 2 år sedan är det så mycket bättre.
Då, för 2 år sedan, kunde jag naturligtvis jämföra henne med andra hästar, men det viktiga kändes som att titta på henne o hennes problem, förutsättningar etc.
 
Sv: Hypermobila hästar.

om hästen får göra som den gör av naturen håller den inte länge.
Det här håller inte.

om hästen inte har en extremt illa exteriör eller rörelseschema så håller den- om den inte flårids.

Det är värre med bakknäna- om man har för bråttom eller gör fel.

Jämnvikt räcker gott.
 
Sv: Hypermobila hästar.

att skritta och skritta en mkt ung häst
Nu återkommer jag till distansridningen, ni får förlåta, men just i det här fallet så skrittas distanshästar uppsuttet mycket och speciellt när man påbörjar utbildningen, dvs när de är unghästar. De skrittas och skrittas och skrittas i mer och mer kuperad terräng och sedan inleds fasen med lång och långsam trav, osv.

Detta gör man just för att skelett, senor och ligament ska få tid på sig att under mindre belastning bli starkare.

Men det är klart, det här handlar om den regelrätta distansträningen, parallellt så rider nog de flesta dressyr, tömkör, löshoppar osv den unga hästen, där den får gå i alla gångarter.

Men jag har inte sett att man någonstans pratar om att uppsutten skritt skulle leda till att distanshästarna håller sämre, snarare tvärtom?

Men du menar kanske att hästen enbart skrittas oavsett dressyrarbete eller uteritt?

/Camilla
 
Sv: Hypermobila hästar.

Men jag antar att du skrittar i fri form på lång tygel och inte sitter och försöker "jobba" hästen i skritten.......:o
 
Sv: Hypermobila hästar.

Varför skulle lång:confused: o långsam trav vara bra?
då stärker den sig inte i sitt naturliga rörelsemönster eller hur menar du?
Bromsar du unghästen?
 
Sv: Hypermobila hästar.

Jag har förstått det som att man i distansridningen jobbar mycket med hållbarhetsträning de första 2 åren. Alltså stärker hästens skelett, senor, leder, ligament med långsam och succesivt allt längre träningspass. Alltså man bygger grundstabiliteten i hästen, innan man lägger på tempo, kondition och muskelsättning (de båda sista kommer ju f ö i viss mån automatiskt med den långa långsamma grundträningen).

Rent fysiologiskt är det rätt sak att göra och något som man tyvärr missar lite grann i annan ridning, sedan de forma tidernas remontridning fallit i glömska. Då red man just i lite friare form och jobbade bara med grundstyrkan, rakt fram i skogen de första 2 åren. Lydnad för hjälperna och grundskolning fick man på köpet. Sedan vidareutbildades hästen mer mot sin specialgren. Idag börjar vidareutbildningen redan vid 4 års ålder.

Det jag däremot funderar över är dock om skritten verkligen är vad man bör börja med. Nog för att hästen som ridits en tid och börjar bygga muskler och uppnå viss balans kan och bör skrittas på lång tygel i skog och mark. Man sabbar ju inte takten då precis. Men just i början, vid inridningen, är ju ryggen så svag.

På remonttiden var det väl inte främst skritt utan traven som användes mest inledningsvis? Vad vi vet om unghästutbildning idag är att ryggen stabiliseras bäst i trav och man belastar mindre i trav än i skritt som ryttare (i lätt sits då).

Så min tanke är att en häst som blir insutten i alla 3 gångarterna, sedan rids lätt som 3 åring fram till betet - kanske är redo att börja hållbarhets-skrittas på hösten, eller rentav när den fyllt 4? Kanske som du skriver i kombination med kortare, men också uppbyggande, pass med mer trav och galopp.
Alltså att även grundridningen sker i olika steg, där man kanske inte bryr sig om att nämna det första för att det är så självklart för vissa?
 
Sv: Hypermobila hästar.

Här håller jag med dej ang skritten men eftersom Camilla skrev om en rad andra saker som dressyrträning mm så förutsatte jag att hästen var mer än grundriden, och att den redan hade musklats en del även genom tömkörning mm men kan ha fattat fel, och i så fall instämmer jag med dej ang ryggen:idea:
 
Sv: Hypermobila hästar.

Varför skulle lång:confused: o långsam trav vara bra?
då stärker den sig inte i sitt naturliga rörelsemönster eller hur menar du?
Bromsar du unghästen?
Lång och långsam trav är bra för att bygga kondition och hållbarhet samt att en häst som är het och ivrig lättare slappnar av och kommer till arbete. Vi söker balans i traven, alltså vill man ha en lugn och balanserad trav där hästen väger på steget och inte ligger på och springer.

Jag förstår inte vad du menar med andra meningen.

Unghästen behöver inte bromsas, när man travar ute och själv sitter i takt och balans så kommer hästen automatiskt att hitta sin egen avslappning och balans, men visst kan man behöva ta en förhållning ifall farten blir lite för hög i början.

/Camilla
 
Sv: Hypermobila hästar.

Svar till både dig och Greger:

I optimala fall så tränas distanshästen långt innan den rids in. Det är så att andelen snabba eller långsamma fibrer (här är det ju de senare man vill ha) inte kan påverkas nämnvärt efter två års ålder men däremot kan man öka andelen av endera fram tills dess genom träning.

Därför är det bra att köra in distanshästen eller ta med den som handhäst med en äldre häst. Samt att tömköra, longera, löshoppa, mm.

Så en distanshäst är sällan helt otränad när man sitter upp första gångerna. Samt att själva distansträningen inte är det första man gör, vi vill ju ha en säker häst som är kontrollerbar i alla gångarter INNAN man ger sig iväg ut, så därför sker första ridning inom staket och där rids hästen i alla gångarter.

Men när det gäller själva distansträningen så bygger man upp hästen genom att först skritta långa sträckor i ordentlig skritt, dvs inget såsande och gärna i kuperad terräng.

/Camilla
 
Sv: Hypermobila hästar.

Det finns ett missförstått koncept runt samling, som även omfattas av forskare, nämligen att det skulle handla om att få hästen att trampa långt under, undertramp är dock inte samma sak som undersättande av bakdelen. Det är istället viktigt att hästen kan sluta länden i samlingen, och inte är överrörlig. Ser du samma problem hos islandshästar och dressyrhästar där bakbensarbetet också ofta är så som du så väl beskriver? Ett problem kan vara att man numera är mer fokuserad på discipliner, hästarna tränar mer ensligt som elitidrottare vilket bör öka skaderisken i sig, samt att ingen tar sig tid att grundrida hästen i 2 år först innan ridningen specialinriktas. Inga hästar är ju gjorda för att ridas, och om man kräver samling innan hästen har muskler för det är det troligt att hästen istället frikopplar länden. Ofta hänger problemet ihop med för kraftig inverkan av handen, men detta är knappast ett problem hos akademiska ryttare, vad jag istället tycker mig se är att dessa hästar snarare blir för långa och låga, vilket iof är en träningsform, men hästen måste också succesivt byggas upp och vänjas att gå högre. Inre ländmuskerna blir ju knappast stärkta om de aldrig sätts i arbete? Att tänkta på är att instruktörer oavsett disciplin bör utbildas i träningsfysiologi. God träning kan fungera som sjukgymnastik för hästen och korrigera mindre grejer som man inte kan spruta bort (och därmed förhindra senare klinikbesök när hästens snedheter till slut ger för stora överbelastningar). Instruktören bör därför bli mer som en kombinerad pilates och gym-instruktör för hästar (det är ju ingen annan som utför den tjänsten). Problemet är nog också, att förutom okunskap hos instruktörer om hästfysiologi, problemet som sitter på ryggen ofta är så mycket större, vilket gör att instruktören aldrgi kommer ditthän att han/hon kan börja koncentrera sig på hästen (därmed inte sagt att jag är en så mycket bättre häffaklump till häst!).

Ulrika
 

Liknande trådar

Hästvård Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite...
Svar
16
· Visningar
3 462
Senast: Liten
·
Ridning Akademisk Ridkonst á la IngelaH Att jag skriver just ”Akademisk Ridkonst á la IngelaH”, beror på att det finns tusen och åter tusen...
Svar
14
· Visningar
1 802
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Evolve
  • Atletix
  • Vi som letar häst II

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp