Hus eller lägenhet?

[sjoberga]

Precis, det är redan lite kaos med priserna.

Min ”fyra” ligger på 22 tkr/kvm om man räknar bara bostadshuset. Eller 22 kronor / kvm om man räknar in hela ytan på gården. Enligt senaste värderingen.

 

[Huggorm]

Jag älskar allt
Men gissar att du tänker på sketviken, där hade jag också hatat allt

Jag trodde det var ett öknamn på en plats men efter en googlesökning ser jag att det faktiskt finns ett ställe som heter så

 

[Bison]

Jag trodde det var ett öknamn på en plats men efter en googlesökning ser jag att det faktiskt finns ett ställe som heter så

Detta var dock ett öknamn
Så hemskt att det faktiskt finns ett ställe som heter så

 

[Fetaost]

För mig handlar boendet i första hand om läge. Jag vill bo relativt centralt. Jag vill gå promenader där det är upplyst, möta folk och se när det lyser i fönster och butiker. Att bo på landet är otänkbart. Det var så ödsligt, mörkt och ensamt.
Ett boende som kräver mycket jobb och underhåll är heller inget för mig. Jag vill lägga pengar och fritid på annat.
Så lägenhet i tex markplan med liten täppa eller hus med centralt läge och minimalt med tomt är optimalt för mig.

Nuvarande boende är ett mindre hus i bostadsområde med närhet till både skog och centrum och tomten består av skog och berg. Perfekt.

 

[Tonto]

Jag har sålt min bostadsrätt och behöver nu köpa nytt. Men jag har svårt att bestämma mig... Ser det positiva vs negativa med både hus och lägenhet.
Det positiva med lägenheter är att man inte behöver fixa med någon trädgård, inte behöva tänka så mycket på om det krävs nytt tak eller fixa med varmvattenberedare osv. Det positiva med hus är att man inte behöver grannar, man kan göra lite mer som man vill osv.

Vad har du valt och varför? Vad är dina bästa argument för ditt val?

Vi bor högst upp i en lägenhet, hör aldrig grannarna. Väldigt lättsamt och enkelt, har bott mycket i hus innan och det är såklart mysigt och vill nog göra det igen någon dag, men fy vad skönt och enkelt det är att bo i lägenhet.

 

[FannyN]

Har hus i skogen nära 3 mil från jobbet. det är helt perfekt. Älskar tystnaden och träden och odlingen etc….
min make har bostadsrätt och om sanningen ska fram upplever jag livet enklare där på vintern. Men om jag skulle bara ha den lägenheten så hade jag såklart köpt fritidshus. även om lägenheten är jättefin med både skog och strand inpå knuten. Men lägenhet på sommaren rimmar inte för mig.

 

[sjoberga]

För mig handlar boendet i första hand om läge. Jag vill bo relativt centralt. Jag vill gå promenader där det är upplyst, möta folk och se när det lyser i fönster och butiker. Att bo på landet är otänkbart. Det var så ödsligt, mörkt och ensamt.
Ett boende som kräver mycket jobb och underhåll är heller inget för mig. Jag vill lägga pengar och fritid på annat.
Så lägenhet i tex markplan med liten täppa eller hus med centralt läge och minimalt med tomt är optimalt för mig.

Nuvarande boende är ett mindre hus i bostadsområde med närhet till både skog och centrum och tomten består av skog och berg. Perfekt.

Jag skulle ha kunnat skriva det inlägget, fast på alla punkter utom första med 180 grader motsatt "vilja"!

För mig handlar boendet i första hand om läge. Jag vill bo enskilt. Jag vill gå promenader där det är absolut inte är ljusförorenat, älskar mörker, vill absolut inte möta en kotte. Helst i djup skog och natur, inte på hårda vägar. Att bo i stan är ganska otänkbart. Det var så mycket ljus dygnet runt, folk runtikring och i rörelse hela tiden. Ljud och trafik dygnet runt. Svårt att se stjärnorna för allt ljus.

Sen kanske jag inte tokgillar allt underhåll heller, men det är en del av livsstilen. Att kunna bygga, reparera och uppfinna lösningar - och ha friheten att göra det det är klart nåt jag gillar.

Så nuvarande läge är perfekt, enskild gård, at the end of all roads, utanför civilisationen helt utan synliga grannar och med skog, berg och ett medeltida slott i horisonten.

Och såklart, hästhagar i alla riktningar och fönster från bostadshuset med egna hästar.

 

[sjoberga]

Jag skulle ha kunnat skriva det inlägget, fast på alla punkter utom första med 180 grader motsatt "vilja"!

För mig handlar boendet i första hand om läge. Jag vill bo enskilt. Jag vill gå promenader där det är absolut inte är ljusförorenat, älskar mörker, vill absolut inte möta en kotte. Helst i djup skog och natur, inte på hårda vägar. Att bo i stan är ganska otänkbart. Det var så mycket ljus dygnet runt, folk runtikring och i rörelse hela tiden. Ljud och trafik dygnet runt. Svårt att se stjärnorna för allt ljus.

Sen kanske jag inte tokgillar allt underhåll heller, men det är en del av livsstilen. Att kunna bygga, reparera och uppfinna lösningar - och ha friheten att göra det det är klart nåt jag gillar.

Så nuvarande läge är perfekt, enskild gård, at the end of all roads, utanför civilisationen helt utan synliga grannar och med skog, berg och ett medeltida slott i horisonten.

Och såklart, hästhagar i alla riktningar och fönster från bostadshuset med egna hästar.

Glömde att få med att jag absolut inte vill ha genomfartstrafik i närheten heller, vilket radikalt minskar antalet möjliga bostäder. Så slipper man se och höra bilar. När vinden ligger på lagom från ett håll går det dock att höra bilar, de få som passerar på en av vägarna, lite svagt i horisonten på ca 2,5 km avstånd. Får be Trafikverket flytta vägen någon kilometer till.

 

[Milosari]

Jag tyckte länge väldigt synd om alla de som bodde i lägenhet på markplan, tänkte att de inte hade råd att köpa längre upp i huset eller något. Fördelen med lägenhet i mina ögon är att man kommer upp en bit och slipper insyn. Är uppvuxen i ett radhusområde och jag hatade verkligen att synas hela tiden och att hela tiden behöva se alla som rörde sig utanför.
Det var först härom året som jag insåg att det fanns folk som valde att bo på markplan. För mig är det obegripligt, tänker både på insynen och att det är enkelt att ta sig in via ett fönster. Jag har själv haft inbrott och i mitt jobb som relationsvåldshandläggare har jag träffat flera där den som utövat våld tagit sig in via fönster på bottenvåningen.

Jag tillhör skaran som absolut vill bo på markplan. Bor där det är väldigt liten risk för inbrott, har inget ex med problem och har hundar. Jag hade varit paranoid om jag ansett det farligt att bo där jag bor. Insyn är det, men jag har inte upplevt någonsin att någon medvetet tittar in. Har bott på markplan i minst 15 år, plus alla år när jag bodde hemma. Jag tror inte att det är särskilt vanligt.

 

[Milosari]

På tal om ljudnivå så kan jag ibland höra min ena granne när han sjunger för full hals och spelar piano. Men han är så himla begåvad att jag brukar stänga av alla ljud hemma för att lyssna på honom. Har inte hört någon av de andra grannarna under de 2,5 år jag bott där jag bor. Husen är byggda -79 av betong. Tidigare lägenheter har man ibland kunnat höra när folk pratar i trappen, men inte så det stör. Där exet bor nu blev en granne skjuten av sin man, exet var hemma och hörde inte skottet. Så inte särskilt lyhört där heller...

 

[Palermo]

Jag vill helst ha både katt och hund. Lägenhet eller separat hus kvittar egentligen, men det MÅSTE finnas en välsorterad livsmedelsbutik i kvarteret. Jag tänker 200 meters promenad ungefär, så nära att det inte direkt tar någon tid att gå dit. Det är sällsynt i villakvarter och ännu mer sällsynt på landet.

 

[Blimblom]

Hus! Gillar ej ljud från andra människor haha...
Men mest bott i lägenhet, och det har hört till ovanligheterna att jag inte hört några grannar
Där jag bor nu spelar ena grannen ibland så högt att jag hör låttexten in till mig, grannen vägg i vägg på andra sidan spelar också hög musik men där hör jag iaf bara basen. Och när hon klampar när hon går. Folk som pratar högt/skrattar/gråter/släpar möbler. Och när grannen under duschar, och varenda ord någon i trappuppgången säger. Och när folk går till sina förråd på vinden, ovanför mig...
Killen som bodde här innan mig sa att det inte var det minsts lyhört här, att han aldrig hörde något alls (hyresrätt så)

Älskade att bo på landet, kunde spela riktigt hög musik när jag ville, duscha när jag ville, och kunna ha det helt knäpptyst när jag ville. Äta frukost i solen på trappen... uh :,)

 

[Calmiche]

Hus! Gillar ej ljud från andra människor haha...
Men mest bott i lägenhet, och det har hört till ovanligheterna att jag inte hört några grannar
Där jag bor nu spelar ena grannen ibland så högt att jag hör låttexten in till mig, grannen vägg i vägg på andra sidan spelar också hög musik men där hör jag iaf bara basen. Och när hon klampar när hon går. Folk som pratar högt/skrattar/gråter/släpar möbler. Och när grannen under duschar, och varenda ord någon i trappuppgången säger. Och när folk går till sina förråd på vinden, ovanför mig...
Killen som bodde här innan mig sa att det inte var det minsts lyhört här, att han aldrig hörde något alls (hyresrätt så)

Älskade att bo på landet, kunde spela riktigt hög musik när jag ville, duscha när jag ville, och kunna ha det helt knäpptyst när jag ville. Äta frukost i solen på trappen... uh :,)

Mycket beror på vilka grannar man har också. I en tidigare lägenhet var det väldigt lyhört men hyresvärden förvarnade om det och folket var försiktiga med att inte störa. Noga med att inte tvätta sent, hade mattor på golven för att minimera stegljud och sånt. En musiker bodde i huset också men eftersom alla var så noggranna blev jag aldrig störd. Men en dag flyttade det in ett par unga bröder, deras första lägenhet, och då blev det ett rent helvete. De spelade hög musik från att de vaknade till att de gick och la sig, brydde sig aldrig om att försöka gå tyst varken i lägenheten eller trappuppgången oavsett tidpunkt, tvättade mitt i natten. Knackade man på för att be de sänka musiken så öppnade de aldrig men sänkte musiken, dock höjde de efter 5-10 min igen. De blev inte långvariga tack och lov!

Men är svårt det där med lyhörda lägenheter, man har aldrig en garanti för att de bra grannarna bor kvar. Och bryr sig alla så behöver det inte märkas så mycket det är lyhört

 

[jarakamandan]

Jag har bott (ensam) i egen villa i snart 6 år och är så oerhört glad att jag har möjlighet att göra det. Jag hatade verkligen att bo i lägenhet. Jag är uppvuxen i hus på landet, men har bott i lägenhet i många år också, när jag pluggade. Det funkade väl, men jag tycker verkligen inte om det. Ogillandet växte också mer och mer för varje år. Jag hörde absolut grannarna. När de gick i trapphuset. När de gick upp på morgonen. När de tittade på tv. När de hade sex. Och jag oroade mig för att de skulle höra mig (framförallt när jag snoozade länge på morgonen ). Bodde i lägenhet i flera olika hyggligt stabila betonghus från 50-talet. Hade balkong på båda ställena, men pga höjdrädsla var de inte särskilt frekvent använda. I den andra lägenheten var det också sol hela eftermiddagen och kvällen, vilket ju på sätt och vis är trevligt, men också gjorde att jag inte kunde vara på balkongen efter 14 när det var för varmt :P

Nu bor jag med bokskogen alldeles bakom huset och en granne (min syster) på andra sidan. Sedan kommer det tyvärr en hyggligt stor och trafikerad väg som väl är enda problemet med läget, faktiskt. Men jag stör mig inte så mycket på det längre. Det är också praktiskt för min syster som kan busspendla till jobbet. Själv har jag lite drygt två mil med bil till jobbet och det passar mig utmärkt. Jag har ingen som helst lust att vara någon annanstans än hemma när jag är ledig och har det senaste sett till att jag inte ens har behövt lämna tomten för att handla på helgerna. Briljant! Jag hänger med mina katter, umgås med hönorna, läser böcker, när det är säsong grejar jag i trädgården, jag tar promenader i skogen, jag går till grannen och spelar spel. Framförallt slipper jag grannar tätt inpå (skit samma om jag hör dem, liksom. Jag vill inte dela väggar med dem!), jag kan gå rätt ut på min gräsmatta utan att någon ser mig, ytterdörren kan stå öppen när det är varmt, när jag hade häst kunde jag se henne från köksfönstret, det är tyst och mörkt och helt jävla ensamt. Fantastiskt! Men jag vet ju att alla inte tycker att det låter så fantastiskt. Och tur är väl det, för då hade det nog varit rätt tättbebyggt här också

 

[Thaliaste]

Väldigt bra poäng!

Många var väldigt fundersamma och tyckte jag var tokig som inte köpte en bostadsrätt istället för min hyres. Men i området(och är verkligen just det här området jag vill bo i, inget annat är aktuellt) så är bostadsrätterna visserligen fina och priserna är överkomliga men månadskostnaderna är höga. Med amortering och ränta skulle det bli 1000-3000 kr dyrare per månad än min nuvarande hyres + ändå behöva stå för en del kostnader, tex kylskåp som går sönder och sånt. Min dröm om kolonilott skulle bli väldigt avlägsen tills jag betalat av lånet... Då är det väldigt skönt ha en fast kostnad med en bra hyresvärd som fixar allt som dyker upp.

Lite OT...men jag ställde mig en gång i kö till en kolonilott. Sen fick jag ett välkomstbrev som sa att det var ungefär 100 år i kötid, med förtur för de som har [av styrelsen] önskvärda kunskaper. Då gick jag ur kön igen och köpte ett hus med trädgård istället...

 

[Calmiche]

Lite OT...men jag ställde mig en gång i kö till en kolonilott. Sen fick jag ett välkomstbrev som sa att det var ungefär 100 år i kötid, med förtur för de som har [av styrelsen] önskvärda kunskaper. Då gick jag ur kön igen och köpte ett hus med trädgård istället...

Det förstår jag Här är är det ingen kö till kolonilotterna utan den som säljer är fri att sälja till den hen vill. Tror man måste bli godkänd av styrelsen dock men är ungefär samma krav som i en bostadsrätt, inga anmärkningar, sköt din lott och följ reglerna.

 

[Ramona]

Jag är uppvuxen i villakvarter i fina förorten och det är någonting jag helst undviker numer. Just nu bor jag sist på grusvägen utan synliga grannar på mina 9 hektar mark. Trivs skitbra! Men jag trivdes skitbra när jag bodde i centrala Göteborg också. Allting har sin tid och det som funkar vid en tid i livet är inte så kul när man kommit in i ett annat stadie i livet.

Jag bor ju själv så jag kan ju välja hur jag vill, men träffar jag någon som jag vill dela livet med så är jag inte alls främmande för att flytta in i stan igen. Men jag är lite lik @tornblomma där, antingen bor man mitt i centrala storstaden med gångavstånd till krogar etc, eller så bor man på landet med friheten och odlingarna runt knuten.

Sen undrar jag vad för jobb alla ni tycker att ni har i hus? Jag fattar inte det. Okej för att jag klipper gräset, men jag hade ju faktiskt kunnat installera en robot till det. Rensar rabatter gör jag väldigt sällan. Men jag spenderar heller ingen tid med att gå till parken och hitta någonstans att sätta mig för att sola. Jag går ut i hängmattan vid poolen där jag kan ligga naken om jag vill. Blir jag kissnödig kan jag helt sonika knata in i huset 5 meter bort, och inte behöva packa ihop mina grejen för att ta mig någonstans. Jag behöver aldrig leta parkering, jag behöver aldrig tänka på soptider på gatan där jag är parkerad, jag behöver inte tänka på inbrottsrisken i bilen heller där jag parkerar.

Skotta snö har jag gjort två gånger i år, varav en med fyrhjulingen och det är ju bara roligt.

 

[hastflicka]

Hus! Gillar ej ljud från andra människor haha...
Men mest bott i lägenhet, och det har hört till ovanligheterna att jag inte hört några grannar
Där jag bor nu spelar ena grannen ibland så högt att jag hör låttexten in till mig, grannen vägg i vägg på andra sidan spelar också hög musik men där hör jag iaf bara basen. Och när hon klampar när hon går. Folk som pratar högt/skrattar/gråter/släpar möbler. Och när grannen under duschar, och varenda ord någon i trappuppgången säger. Och när folk går till sina förråd på vinden, ovanför mig...
Killen som bodde här innan mig sa att det inte var det minsts lyhört här, att han aldrig hörde något alls (hyresrätt så)

Älskade att bo på landet, kunde spela riktigt hög musik när jag ville, duscha när jag ville, och kunna ha det helt knäpptyst när jag ville. Äta frukost i solen på trappen... uh :,)

For manga ar sedan bodde jag i en lagenhet dar man horde de mycket sma katterna springa over golvet pa vaningen ovanfor.

 

[em-pirre]

Åh nån skrev i nån annan tråd om hur någon borrar väggarna. Det är nåt som händer hela tiden höghus. Jag blir knäpp!

Efter varje borrning tänker man "tog det slut nu" och så hinner man knappt andas ut och då är det igång igen.

Då jag tillfälligt bodde i radhus hade grannen en tonåring. De skrek åt varandra hela tiden och tonåringen spelade samma tre låtar om och om igen. Ibland minns jag exakt hur basspåret lät och får kalla kårar.

 

[bettysmatte]

Sen undrar jag vad för jobb alla ni tycker att ni har i hus?

Målar något varje år. Förra året var det verandan som tvättades, skrapades och målades. Året innan var det en del fönster och dörrar/portar på stallbyggnaden. I år kommer vi att behöva måla ena gaveln på stallet.

Rabatterna har jag snyggat till med markduk och täckbark, för att rensa ogräs är något av det värsta jag vet....