hur vet man om någon stöter på en?

[Takire]

@Sel och @Red_Chili
Det känns bara så synd att man inte ska kunna vara som vanligt! Om än att det inte är något världsproblem.

Fast ibland svårt att bete sig annorlunda än man brukar. Som tur är så är det inte SÅ ofta det behövs. Bara ibland. Fast då kanske man fattar för sent .

Jaja, det är åtminstone intressant att vara människa.

 

[Lovisaleonora]

Med sambon tog det två år (skyller på att han var otydlig). I andra fall kan jag misstolka åt andra hållet. Så jag skulle påstå att det är svårt, alla är så olika.

Tja, fem år är mitt rekord, jag "visade mig intresserad", han fattade absolut noll. Nu får jag säga till försvar att vi bägge var i komplicerade situationer. Och jag kan lugna alla med att utgången blev bra.

 

[Lovisaleonora]

Som allmänt svar: det vet en (tydligen) aldrig.

Jag beskylls (?) emellanåt för att vara flirtig, men anser själv att jag är öppen och trevlig på ett lättsmält sätt. Lite enligt tesen "det är lättare att fånga flugor med honung än vinäger" och det visar också dagligen att det ÄR lättare att kommunicera om en är öppen och inte rädd för att"det blir fel".

Ibland blir det dock fel, och diverse samarbetspartners anser att ett trevligt sätt är liktydigt med romantiskt intresse. Jag tycker det är bättre att det kommer fram tidigt, och kan avfärdas på ett snyggt sätt än att det går för långt och blir pinsamt.

 

[iNHALE]

Intressant att höra hur du upplever det! Det låter som för mig fast tvärtom då.

Jag utgår ju helst från att den jag möter är just vänskaplig och då är jag också det. Men för dem kan det såklart vara som för dig! Så att de tolkar vanlig trevlighet som flörtande. Det handlar kanske mycket om vad var och en själv har för erfarenheter och relationer.

Ja så kan det vara. Min erfarenhet av män genom åren från det att jag var gammal nog att förstå det här med relationer, sex osv är att majoriteten av alla män som kontaktat mig på ett eller annat sätt har gjort det i syfte att försöka dejta eller på annat sätt inleda någon slags sexuell kommunikation. Det har gjort att min hjärna är väldigt fixerad vid det och har svårt att förstå att män faktiskt kan vara trevliga utan att vilja något mer. Nu när man är vuxen sen en del år tillbaka och jobbar på arbetsplatser där man möter trevliga manliga kollegor så har min reptilhjärna fått utveckla sig ganska ordentligt på den punkten eftersom det i längden blir ohållbart att gå runt och tro att all manlig personal flörtar med en. Samtidigt har jag själv också alltid varit väldigt orolig för att andra människor ska tro att jag flörtar med dem när jag är trevlig och omtänksam vilket då har resulterat i att jag försökt hålla mig väldigt neutral och varit noga med att inte vara för trevlig utan hållit mig på min kant sas.

Jag ser det som en underutveckling av hjärnans sociala förmåga och konsten att bemöta och bli bemött av andra människor är något jag fortfarande medvetet jobbar med för att komma över det här.

 

[Modest]

Men vissa (okej, kanske bara en av de jag mött) tror att man kommer ångra sig om de bara tränger sig på tillräckligt mycket . Det skulle vara intressant att höra hur tankarna gick i den personens hjärna.

Ja, att motparten är tondöv och egoistisk går ju inte att göra så mycket åt.

 

[Grazing]

Det hade/har jag dock inte hunnit säga till den här personen . Tänkte väl inte att det skulle behövas.

Nej det är mer i framtida möten, om han fortsätter att vara närgången så får man sätta lite gränser och visa vad man är och inte är bekväm med.