Hur vet man när det är slut?

[TheRedLightning]

Ja, hur vet man att det är slut med partnern?

Hur vet man att inga känslor finns?

Finns det några tydliga tecken på detta tunga besked?

Tacksam för svar.

 

[Ramona]

Jag tror att det är känslomässigt över när man inte längre tänder på sin partner. När man nästan tycker att det är lite äckligt att ha sex med partnern. Då är det helt känslomässigt över.

 

[Ackio]

Känslor kan svalna men det är nog när man inte ens vill bli berörd av sin partner.
Vara nära eller intima, för så länge en åtrå finns där så finns ju nån känsla där.

 

[purity_666]

I mitt fall var det när jag insåg att jag såg min sambo som min bästis, inte min partner. Vi separerade vänskapligt och insåg båda två att vi hållit ihop för länge pga rädsla för att vara ensamma.

 

[Migo]

Jag undvek att åka hem. Det var ett ganska tydligt tecken...

 

[Angel]

I mitt fall var det när jag insåg att jag såg min sambo som min bästis, inte min partner. Vi separerade vänskapligt och insåg båda två att vi hållit ihop för länge pga rädsla för att vara ensamma.

Det där är en jättejobbig insikt. Är ungefär där nu. Jobbigare blir det av att det bara är jag som känner så. Vill absolut inte göra honom illa men han är min bästa vän, ingenting annat. What to do?

 

[purity_666]

Det där är en jättejobbig insikt. Är ungefär där nu. Jobbigare blir det av att det bara är jag som känner så. Vill absolut inte göra honom illa men han är min bästa vän, ingenting annat. What to do?

Slut, gör slut. Det är inte rätt för någon av er att fortsätta i en relation som är över. Förr eller senare tar det slut ändå så varför dra ut på det?

 

[Thrillie]

I mitt fall var det när jag insåg att jag såg min sambo som min bästis, inte min partner. Vi separerade vänskapligt och insåg båda två att vi hållit ihop för länge pga rädsla för att vara ensamma.

Precis såhär blev det för mig och mitt ex också. Man inser att man inte är mer än vänner, men det kan ta lång tid innan man vågar erkänna det för sig själv.

 

[Bluefish]

Jag insåg det när jag tänkte skriva en tråd på buke och fråga, faktiskt. Att nu finns inget kvar här, då hade jag inte behövt tvivla och längta efter någon sorts lättnad.

 

[TheRedLightning]

I mitt fall var det när jag insåg att jag såg min sambo som min bästis, inte min partner. Vi separerade vänskapligt och insåg båda två att vi hållit ihop för länge pga rädsla för att vara ensamma.

Det är exakt det där du skriver som jag känner lite spontant, den där rädslan för att bli ensam.

 

[Gammeln]

Ja, hur vet man att det är slut med partnern?

Hur vet man att inga känslor finns?

Finns det några tydliga tecken på detta tunga besked?

Tacksam för svar.

När det blir sambo som

 

[Tora]

För mig är det när man slutar längta hem. Att inte längre känna en saknad och önskan efter sin partner.

När det kommer till det sexuella så ser jag inte det som någon säker markör. Tex när man är gravid så kan man vissa gånger känna "Rör mig inte!!!!" bara för att någon vecka senare slita ner honom i sängen och våldföra sig på honom

 

[purity_666]

Det är exakt det där du skriver som jag känner lite spontant, den där rädslan för att bli ensam.

Man får försöka tänka på att man är "ensam" nu också, bara det att du håller ihop med en bästa vän. Man blockerar sig själv och den andra chansen att hitta rätt person. I efterhand var jag och min sambo tillsammans alldeles för länge, men vi var båda rädda för vad som skulle hända.

Min sambo är gift och har barn. Jag har insett att jag egentligen mår bäst ensamstående. Så båda mår bättre idag än vi gjorde då, även om det såklart var tufft ett tag

 

[tanten]

Ja, hur vet man att det är slut med partnern?

Hur vet man att inga känslor finns?

Finns det några tydliga tecken på detta tunga besked?

Tacksam för svar.

Slut är det väl när man sagt till varandra att man inte ska fortsätta.

Men annars - alla förhållanden har dalar och toppar. Och alla förhållanden måste vårdas. Precis som man vårdar sina vänskapsrelationer måste man vårda sin kärleksrelation.

Fast om man vantrivs och inte vill leva med sin partner, då får man väl sätta sig ner och prata. Resultatet av det pratet kan bli att det är över. Eller inte.

 

[TheRedLightning]

Man får försöka tänka på att man är "ensam" nu också, bara det att du håller ihop med en bästa vän. Man blockerar sig själv och den andra chansen att hitta rätt person. I efterhand var jag och min sambo tillsammans alldeles för länge, men vi var båda rädda för vad som skulle hända.

Min sambo är gift och har barn. Jag har insett att jag egentligen mår bäst ensamstående. Så båda mår bättre idag än vi gjorde då, även om det såklart var tufft ett tag

Jo, det är så jag tror det är för oss också. Vi skulle nog ha gjort slut för flera år sedan (-o9) då det började dala, men nu har vi konstaterat att vi bör nog gå skilda vägar. Minns för ett år sedan när han tyckte att vi skulle dela på oss och jag blev helt förtvivlad, men troligen mer för rädslan att bli själv.
Nu har tanken mognat och vi kunde prata helt lugnt och sansat om att flytta isär och vad som är mitt och ditt osv. Kommer nog kännas bra när jag fått det överstökat tror jag.

 

[TheRedLightning]

Slut är det väl när man sagt till varandra att man inte ska fortsätta.

Men annars - alla förhållanden har dalar och toppar. Och alla förhållanden måste vårdas. Precis som man vårdar sina vänskapsrelationer måste man vårda sin kärleksrelation.

Fast om man vantrivs och inte vill leva med sin partner, då får man väl sätta sig ner och prata. Resultatet av det pratet kan bli att det är över. Eller inte.

Har försökt med att hålla ut i dalarna och topparna, men svårt när det inte ens finns ett sexliv och partner vill/kan knappt prata om sina känslor m.m. Nä ja tror det är bäst att gå vidare, som enbart vänner istället.

 

[purity_666]

Har försökt med att hålla ut i dalarna och topparna, men svårt när det inte ens finns ett sexliv och partner vill/kan knappt prata om sina känslor m.m. Nä ja tror det är bäst att gå vidare, som enbart vänner istället.

Och det är ju bättre att gå vidare medan man kan vara vänner så man inte väntar tills det blir bittert.

 

[TheRedLightning]

Och det är ju bättre att gå vidare medan man kan vara vänner så man inte väntar tills det blir bittert.

Precis, lite så jag tänker också.

 

[Calazirya]

Det där är en jättejobbig insikt. Är ungefär där nu. Jobbigare blir det av att det bara är jag som känner så. Vill absolut inte göra honom illa men han är min bästa vän, ingenting annat. What to do?

Jag var i exakt samma sits för lite mer än ett år sedan. Efter många om, många men, många långa samtal med vänner, några ångestsvackor så tog jag tag i det och gjorde slut.
Vi har barn och hund tillsammans så beslutet var sjukt svårt, men så här med blicken i backspegeln var det absolut det bästa för oss båda. Jag är så glad att jag vågade ta steget.

Livet är för kort för att leva i ett halvdåligt och enbart vänskapligt förhållande.

 

[TheRedLightning]

Jag var i exakt samma sits för lite mer än ett år sedan. Efter många om, många men, många långa samtal med vänner, några ångestsvackor så tog jag tag i det och gjorde slut.
Vi har barn och hund tillsammans så beslutet var sjukt svårt, men så här med blicken i backspegeln var det absolut det bästa för oss båda. Jag är så glad att jag vågade ta steget.

Livet är för kort för att leva i ett halvdåligt och enbart vänskapligt förhållande.

Precis, min sambo sa för ca 1,5 år sedan att vi kanske borde gå skiljda vägar. Då tog jag det väldigt dåligt och bedjade att vi skulle ge det en chans till. Vi gick på familjerådgivning och visst det blev bättre, men nu är vi tillbaka på samma ruta igen och nu har jag mognat i tanken och känner att jag vill vidare i livet och tror att det kommer va bra för mig att va singel ett tag. För att se vad som kommer hända.