Hur tar man sig igenom det värsta?

[Fazeem]

Nu mår jag helt okej, jag försöker få vardagen att lunka på efter att jag var hemma hela förra veckan. Men ibland bryter jag ihop, det kommer från ingenstans och jag ligger i fosterställning i sängen och gråter så att jag knappt får luft. Sedan kan det vara okej igen dagen därpå. Det går verkligen upp och ner

Fick reda på att jag kan hämta Sigges urna nu hos veterinären. Det gick nästan för fort för min del, jag är inte alls redo att hämta hem honom än. Det blir för tufft. Jag får fråga om de kan ha kvar den där i någon vecka så att jag kan samla mig lite.

Gud vad jag saknar honom

 

[MJLee]

När jag fick Nikitas urna skickad så tog det mig till sista dagen innan det gick tillbaka innan jag hämtade den. Sedan stoppade jag den längst inne i skåpet i lägenheten. När jag flyttade ställde jag den längst inne i garderoben. Orkar fortfarande inte tänka än mindre se den.

 

[Lillgrådis]

När jag fick Nikitas urna skickad så tog det mig till sista dagen innan det gick tillbaka innan jag hämtade den. Sedan stoppade jag den längst inne i skåpet i lägenheten. När jag flyttade ställde jag den längst inne i garderoben. Orkar fortfarande inte tänka än mindre se den.

Ganska samma här med Floyd, dröjde i det längsta och sedan åkte jag in och bara visade fram telefonen att de hade smsat och anledningen för jag fick inte fram orden att säga något. Jag har tänkt begrava urnan med askan, så småningom. Först gick det ju inte för att det var vinter och fruset men jag skjuter det fortfarande framför mig och har den också stående där jag inte behöver se den för ofta.

@Fazeem jag tror de har full förståelse för att du inte susar in till veterinären meddetsamma, jag frågade inte ens om det gick bra att vänta utan bara förutsatte det. Minns inte exakt men jag väntade nog mer än två veckor efter att de smsat. Ta den tid du behöver bara.

 

[athena_arabians]

Ganska samma här med Floyd, dröjde i det längsta och sedan åkte jag in och bara visade fram telefonen att de hade smsat och anledningen för jag fick inte fram orden att säga något. Jag har tänkt begrava urnan med askan, så småningom. Först gick det ju inte för att det var vinter och fruset men jag skjuter det fortfarande framför mig och har den också stående där jag inte behöver se den för ofta.

@Fazeem jag tror de har full förståelse för att du inte susar in till veterinären meddetsamma, jag frågade inte ens om det gick bra att vänta utan bara förutsatte det. Minns inte exakt men jag väntade nog mer än två veckor efter att de smsat. Ta den tid du behöver bara.

Jag hade sådan tur att precis innan jag tog bort Missia var det mildväder så jag kunde gräva. Dagen efter frös det på igen men jag hann ju begrava henne (hon kremerades inte). Det var en del i sorgearbetet att gräva och sedan begrava henne själv, på något sätt blev det lättare.

Och som sagt, varje gång jag ser rosorna där är det som en hälsning från henne

 

[Speedway]

Nu är han borta allt skedde så fint och lugnt. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Är hemma hos en vän nu och kan stanna hur länge jag vill. Men hur kan jag ens åka hem igen? Där hemma är hans halvt uppätna mat. Hans leksaker. Hans kattlåda. Men inte han. Åh fy vad hemskt det är

Åh, vad jag kan relatera till det! Förra året när jag fick ta bort min Pipen så klarade jag knappt av att vara hemma första veckan. Åkte typ hem och sov. Sedan bokade jag två nya kattungar ganska omgående för jag kan inte tänka mig att vara utan katt. Grät floder under dom 6 veckorna det tog innan Iris och Balder flyttade in men när dom väl kom så kändes det lättare. Kattungar är lyckopiller.

 

[athena_arabians]

Åh, vad jag kan relatera till det! Förra året när jag fick ta bort min Pipen så klarade jag knappt av att vara hemma första veckan. Åkte typ hem och sov. Sedan bokade jag två nya kattungar ganska omgående för jag kan inte tänka mig att vara utan katt. Grät floder under dom 6 veckorna det tog innan Iris och Balder flyttade in men när dom väl kom så kändes det lättare. Kattungar är lyckopiller.

Visst är det otroligt hur mycket lättare det blir på en gång när kattungen/kattungarna flyttar in? Jag visste att jag var deppig pga Missia men hade inte insett hur pass illa det var innan Isis kom hit.

 

[Speedway]

Pipen kremerades och finns i en minneslund men jag har en minnesplats hemma också. I burken ligger det Pipludd.

 

[Kilauea]

Nu mår jag helt okej, jag försöker få vardagen att lunka på efter att jag var hemma hela förra veckan. Men ibland bryter jag ihop, det kommer från ingenstans och jag ligger i fosterställning i sängen och gråter så att jag knappt får luft. Sedan kan det vara okej igen dagen därpå. Det går verkligen upp och ner

Fick reda på att jag kan hämta Sigges urna nu hos veterinären. Det gick nästan för fort för min del, jag är inte alls redo att hämta hem honom än. Det blir för tufft. Jag får fråga om de kan ha kvar den där i någon vecka så att jag kan samla mig lite.

Gud vad jag saknar honom

De ställen jag jobbat finns inget sista datum för att hämta ut urnan.

För några år sedan pratade jag och sambon om en hund hans familj hade när han flyttade hemifrån. Det visade sig sen, lång historia, att hunden separatkremerats vid avlivning men att dom inte riktigt förstått det. Sambon sa att det var ju så länge sen, vi pratar nog minst 5-6 år, sen den avlivades så askan fanns nog inte kvar.
Men jo, vid kontakt med djursjukhuset så fanns urnan där och sent omsider kom den så i jorden.


Så ingen brådska att hämta ut. Det är lika naturligt att det tar några veckor eller att urnan hämtas så snart som möjligt.

Vad gäller sorg så tycker både jag och sambon det är jobbigt att titta på bilder på förra hunden och katten. Vi har gjort förstoring för att sätta upp, men nä. Det gör för ont. Det är 5 respektive 3 år sen.

 

[YorkWann]

När man skaffar djur köper man sig hjärtesorg, det är priset för alla år av glädje. Du får aldrig tänka att det du gjorde var fel, för det du gjorde var att ta din sista uppgift som djurägare på allvar. Beslutet du fattade är det absolut värsta beslut en djurägare tvingas genomlida, men det faktum att du gjorde det visar hur mycket du älskade din katt och vilken fantastisk djurägare du är. Att hjälpa sitt djur över till andra sidan, med värdigheten i behåll, när det är dags är det minsta man kan göra efter alla år av kärlek. Han visade dig att det räcker nu, och du lyssnade. Du gjorde rätt. Hur ont det än må göra och hur hemsk du än känner dig så gör du rätt och det måste du komma ihåg. Gråt, låt hjärtat gå i tusen bitar men glöm aldrig att du lyssnade på din vän när han behövde det som mest. Mina tankar är med dig

 

[Fazeem]

När man skaffar djur köper man sig hjärtesorg, det är priset för alla år av glädje. Du får aldrig tänka att det du gjorde var fel, för det du gjorde var att ta din sista uppgift som djurägare på allvar. Beslutet du fattade är det absolut värsta beslut en djurägare tvingas genomlida, men det faktum att du gjorde det visar hur mycket du älskade din katt och vilken fantastisk djurägare du är. Att hjälpa sitt djur över till andra sidan, med värdigheten i behåll, när det är dags är det minsta man kan göra efter alla år av kärlek. Han visade dig att det räcker nu, och du lyssnade. Du gjorde rätt. Hur ont det än må göra och hur hemsk du än känner dig så gör du rätt och det måste du komma ihåg. Gråt, låt hjärtat gå i tusen bitar men glöm aldrig att du lyssnade på din vän när han behövde det som mest. Mina tankar är med dig

Åh tack det är så sant men ändå så viktigt att påminna sig om. Nu bölar jag på jobbet igen. Saknar honom något otroligt men den nya vardagen börjar sakta bli en rutin. Min lilla lilla vän. Han väntar på mig någonstans när det är min tur.

Och tack alla i tråden för allt stöd buke är verkligen fantastiskt.

 

[MJLee]

Tänke på dig @Fazeem eftersom katten liknar din Sigge lite (Brian May skrev den om sin bardomskatt Pixie). Och han sätter ord på vad många kattägda känner.

 

[Fazeem]

Ett glädjande besked kom idag, uppfödaren jag har haft kontakt med sa att hon höll en kattunge till mig. När jag var där och hälsade på föll jag pladask för en av honorna hon hade, som också var dräktig. Hon fick senare 2 små guldklimpar, och jag ska få en En hona blir det, Sibirisk katt.

Så även om sorgen och saknaden efter Sigge fortfarande är enorm så ser jag nu ljuset i form av en ny liten kompis

 

[warg]

Ett glädjande besked kom idag, uppfödaren jag har haft kontakt med sa att hon höll en kattunge till mig. När jag var där och hälsade på föll jag pladask för en av honorna hon hade, som också var dräktig. Hon fick senare 2 små guldklimpar, och jag ska få en En hona blir det, Sibirisk katt.

Så även om sorgen och saknaden efter Sigge fortfarande är enorm så ser jag nu ljuset i form av en ny liten kompis

Så glad jag blir av att läsa det. Jag förlorade en katt som jag hade ett otroligt starkt band med i höstas, hon blev 16 år och vi hade gått igenom så mycket tillsammans. Jag saknar henne fortfarande, men crazy kitten som flyttat in här får mig att skratta. Jag har dessutom samlat ihop en mängd fina bilder och skrivit ner några minnen - det hjälpte mig en hel del.

 

[MJLee]

Ett glädjande besked kom idag, uppfödaren jag har haft kontakt med sa att hon höll en kattunge till mig. När jag var där och hälsade på föll jag pladask för en av honorna hon hade, som också var dräktig. Hon fick senare 2 små guldklimpar, och jag ska få en En hona blir det, Sibirisk katt.

Så även om sorgen och saknaden efter Sigge fortfarande är enorm så ser jag nu ljuset i form av en ny liten kompis

Åh så underbart Ingenting läker själen som en ny älskad fyrbent att passa upp på och lyda.

Bilder är ett krav!

 

[Fazeem]

Så glad jag blir av att läsa det. Jag förlorade en katt som jag hade ett otroligt starkt band med i höstas, hon blev 16 år och vi hade gått igenom så mycket tillsammans. Jag saknar henne fortfarande, men crazy kitten som flyttat in här får mig att skratta. Jag har dessutom samlat ihop en mängd fina bilder och skrivit ner några minnen - det hjälpte mig en hel del.

Jag har faktiskt länge funderat på att skriva en liten bok om mig och Sigge, ingenting som skulle ges ut någonstans men bara för att få ner alla minnen och sedan se hur han hjälpt mig bli den jag är idag Jag brukade alltid skriva ett litet inlägg på Facebook varje gång han fyllde år. Det blev alltid ett litet minne eller hur livet var med honom. Det blir starten tänker jag. Under 18 år samlar man ihop så otroligt många minnen!

Men än så länge är jag för ledsen för att titta på bilder. Någon dag tänker jag sätta mig och spara ner alla bilder jag har på honom från alla gamla filer och fotoalbum (japp, när vi skaffade Sigge fanns det inte en tillstymmelse av en digitalkamera i närheten ). Men det får bli när jag kan se på dem med glädje och inte bara sorg.

Och ja, jag längtar så mycket tills det lilla livet kommer hem, katter får en att skratta varje dag

 

[Fazeem]

Åh så underbart Ingenting läker själen som en ny älskad fyrbent att passa upp på och lyda.

Bilder är ett krav!

Är SÅ redo att lyda minsta lilla fluffiga vink Och hon ska få ett likadant halsband som Sigge hade, men i annan färg. Och en egen bricka till matskålarna med kattmotiv på, precis som Sigge fick när han var liten (som nu står i bokhyllan ).

Ska hälsa på om två veckor, bilder utlovas!

 

[Fazeem]

Här är Hera Hon är perfekt

 

[Kilauea]

Här är Hera Hon är perfekt

Men så söt !

 

[Fazeem]

Men så söt !

Visst är hon! Inte helt säkert att det blir just Hera eller hennes syster, uppfödaren väntar på svar på DNA-tester och sen bestämmer vi. Men båda är så söta små guldklimpar

 

[Fazeem]

Jag hämtade urnan till slut. Det var ett tag sedan nu. Det var fint, men samtidigt så gjorde det så brutalt ont. Nu är han hemma, det känns lugnare på något sätt. Jag kan hålla i den lilla urnan och gråta och snora. Jag tittar på den ibland och säger hej älskling.

Jag drömde om honom härom natten. Han mötte mig utanför sovrumsdörren när jag gick upp på morgonen. Jag klappade honom och sa "hej älskling, mamma älskar dig". Han var glad

Den 17e maj skulle han fyllt 18 år