Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

[Kivina]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men nu gör du det igen! Du viftar bort allt som sker med att "så här gör vi, och så ska vi göra och vi tänker inte ändra på något". Men någon förändring måste ju till för att du ska kunna börja må bättre.

Dina barn kanske tycker att det är roligt att leka brandmän med dammsugare och köra sopbil med traktorn osv. Men de kanske skulle tycka att det vore ännu roligare att få göra saker som sitta i sandlådan och bygga sandslott med mamma eller leka med lego osv. De har väl lekt de där lekarna nog och vill göra något annat. Det är ju jättebra att barnen engageras i städningen, men inte varje dag!

Jag tror att du måste prova göra en förändring i din vardag, annars kommer du nog inte komma tillrätta med dina problem.

 

[Mabuse]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Nu blir jag också lite ledsen, faktiskt. Menar du på allvar att den egentliga anledningen till att du vill ta livet av dig, är utbränd och behöver äta antidepressiva är din fyraårings trots? Att du tycker att det är hans beteende som är orsaken till din psykiska ohälsa?

 

[Mitten]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Du är också Klok Som En Bok!

Tack Lite rädd att det lät töntigt och inrutat, men men

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Nu blir jag också lite ledsen, faktiskt. Menar du på allvar att den egentliga anledningen till att du vill ta livet av dig, är utbränd och behöver äta antidepressiva är din fyraårings trots? Att du tycker att det är hans beteende som är orsaken till din psykiska ohälsa?

Absolut inte! Allt är jobbigt och när han trotsar emot mig blir det ju inte enklare. Jag försöker ju bara hitta något fungerar för honom. Sätta sig ner och prata med honom har ju inte fungerat, fick tips om att vara tydligare med gränserna och där är en förbättring. Gå från att säga till 5 ggr till bara 1 ggr. Sen får han gå ifrån en stund eller så ställer jag ner det i källaren på en gång beroende på situationen.

Vad som är orsaken vet jag faktiskt inte. Jag trivs ju igentligen med att vara "hemmafru", jag är stolt över mitt fina hus, jag tycker det är roligt att baka. Jag älskar all god vällagad mat som serveras.

Bara att ta hästen som exempel, står ju bara några km här ifrån, på full service, jag behöver bara åka dit och pussa på henne men inte ens det orkar jag göra.

Men helgen nu när vi var i Åre har känts jättebra och jag har haft jätteroligt. Så kommer man hem och så alla måsten. Och dom kommer man inte undan fast man bor i en lägenhet.

 

[Mabuse]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Vilka är måstena, då?

 

[vindvissla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Fast nu sager du ju emot dej sjalv. Du tycker det ar roligt att vara hemmafru samtidigt som alla masten dackar dej sa pass att du inte pallar med nagonting i ditt liv, och funderar pa att ha ihjal bade dig och dina barn. Jag tror att du och din man maste dela pa ALLT, och att du maste komma hemifran och fa vila fran att vara hemmafru och mamma ett par timmar om dagen. For mig ar det verkligen ett vattenhal att fa jobba, och det gor verkligen underverk for var jamstalldhet dar hemma.

 

[feel]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men minska ner på alla måsten ett tag?

De enda måstena jag har varje dag är att ta hand om min bejbis, rasta hunden och äta...

Vad är det du MÅSTE göra varje dag?

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

När du nu får din tid för läkarbesök, var på din vakt så du inte bara kommer hem med en ny burk tabletter. Jag hoppas du får träffa en riktigt klok person som ger dig rätt terapeut att prata med, så du får reda ut din situation.
Vill dom bara ge dig medicin att ta, skulle jag backa och be att få tala med en annan läkare. KBT (kognitiv beteendeterapi) kanske kunde vara till hjälp för dig, jag vet människor som fått ut mycket positivt av den.
Kanske någon form av familjerådgivning desssutom, där en utomstående kan se er situation tillsammans. Tror du din man skulle gå med på det? Man kan gå ensam också.
All lycka önskar jag dig! Jag tror du kommer att fixa det här, komma ut på andra sidan med lättnad och styrka!

 

[lil-sis]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag tror också att det är något annat än sonen men det blir hans beteende som liksom blir droppen som får bägaren att rinna över.

 

[vindvissla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja man maste verkligen vara stabil for att klara av granstestarbarn 12 timmar om dagen.

 

[Kamomilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Det tror jag inte.

Här tror jag du har den STORA nycklen till hur du mår. Din make är inte beredd att ta mer ansvar för innearbetet, tror du. Har ni ens pratat om det? Har maken varit hemma SJÄLV med barnen en längre period medans du jobbat? Så han faktiskt vet hur mycket arbete det är att dra runt ett hushåll själv?

Förutom att du gör merparten av arbetet inne så har du HELA ansvaret för att det blir gjort, och DET tar energi!

Tycker att Mittens sätt att rodda upp livet låter helt ypperligt, listor på vad som ska göras och när, då slipper man den tankeenergin.
Hjärnan drar mycket energi, tänk om din hjärna skulle slippa lägga en stor del av energin att planera/rodda livet och i gengäld kunna må lite bättre?

Det tar låååång tid att komma tillbaka när man legat i *väggens* närhet en tid *vet*

 

[WhoIsItAgain]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

*kl*

Men allt detta är inget nytt om ni tror det. Jag har i flera år följt Jerseyko och hennes man (här och via hennes blogg) och redan när det pratades om barn nr 2 skakade jag på huvudet. Hon fick noll hjälp av sin man (och då var han varken sjuk, jobbade 150% eller nått sånt utan hade ett "normalt" jobb) och hade ett barn och var jämt slut och trött och deprimerad. Och det var innan barn nr 2 som nu alltså är 1,5 år och före det ju var 9 månader i magen på henne. Så kan ni ju själva räkna ut hur länge det pågått. Latare person än denna man (om man nu ska tro vad som skrevs i bloggen) lär vara svår att hitta. Så att hon nu är totalt slut och utbränd förvånar mig inte ett dugg. Synd bara att det ska gå ut över barnen som ju inte valt vilka föräldrar de fått.

 

[Squie]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Det är också så fruktansvärt sorgligt att allting utom barnen beskrivs som "inte jobbigt". Inte jobbigt att plocka efter mannen, inte jobbigt att baka, städa, stycka älgar etc etc. Det enda som är jobbigt är barnen, och att det äldsta barnet har åsikter, känslor och humör.

O jag finner det väldigt sorgligt att en 4-åring får skulden..

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Han har aldrig varit hemma med dom medans jag har jobbat. Där emot var han hemma massor med dem när han var sjukskriven, framför allt sonen. Då jag tillbringade 6-7 timmar i stallet varje dag, tränade och var ute och tävlade i princip varje helg.

WhoIsItAgain Jag minns inte så bra allt jag skrivit i min blogg, och det är ju mer än 1 år sen jag skrev sist. Men jag brukar försöka hålla andra utanför så mkt det går. Att skriva om bra saker min man gör är inte så intressant att läsa om.

 

[Minta]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag har inte ro att sitta i en sandlåda och bygga sandslott i flera timmar. Eller leka med lego eller bilar. Jag tycker det är jättejobbigt där emot hitta på saker där även barnen kan vara delaktiga går bra. Som att köra sopbil med traktorn, leka brandstation med dammsugaren. Ungarna är med och tvättar bilen eller bygger något.

Fast det är ju precis det du behöver göra. Sitta ner och göra ingenting. Att inte ha ro till att sitta ner är ett typiskt syndrom när man stressat en lång period. Du måste låta dig ta tid till att bara slappa. Huset kommer inte gå under för att det ligger lite dammtussar här och var eller om ett glas står kvar på bordet en dag extra. Man får lov att sitta och titta på tecknat en hel helg.

 

[Kamomilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Han har aldrig varit hemma med dom medans jag har jobbat. Där emot var han hemma massor med dem när han var sjukskriven, framför allt sonen. Då jag tillbringade 6-7 timmar i stallet varje dag, tränade och var ute och tävlade i princip varje helg.

Hade han då HUVUDANSVARET för att allt hemma sköttes? Skötte han all städning, matlagning, disk, och fixade han allt med barnen? Dvs. tog han initiativen eller förberedde du det mesta ändå?

 

[Sundbro]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag blir så lessen för din skull . Jag har också gått igenom en tuff period, i december 2010, och börjar precis återhämta mig nu. Den här semestern känner jag att jag kommit tillbaka .
Jag hade inget tålamod med min dotter heller (hon är också väldigt aktiv och kreativ...). Jag tyckte hon var väldigt trotsig/aktiv ett tag, men när jag började må bättre blev hon också betydligt bättre - förmodligen för att hon kände min stress och oro minskade.
Det tar TID, och din man måste sätta vissa av sina saker åt sidan under en period för din och familjens skull.

Jag och min man (åh det här kommer låta töntigt) gjorde så, att vi skrev upp hemmets pusselbitar - Tid, Ekonomi, Hushåll, Hobbies, Mat, Hälsa, Sömn, Övrigt. På varje punkt skrev vi upp allt vi kunde komma på, diskuterade igenom dem och skrev upp 'mål'. När det till exempel gällde hushållet, så skrev vi upp hur ofta vi skulle göra en ordentlig städning. Detta för att jag inte skulle nojja över att det skulle göras 2 gånger i veckan, utan vi hade ett intervall vi följde. Vi bestämde oss för att en nattar, den andra röjer upp leksaker, ev svabbar av golven nere, röjer av tomten, vattnar växter etc under tiden. Och den rejäla städningen behövdes bara varannan vecka. Däremellan dammades inte hyllorna.

Vi skrev upp när vi kunde utföra resp hobbies, hur mycket de fick kosta i månaden etc. Det är kanske lite töntigt, men all den här strukturen fick mig att fokusera på rätt saker. Gnället om saker som skall göras mer eller mindre försvann. Vi tog principbeslut om maten, vad vi inte skulle äta, vad vi skulle äta, att göra matsedel varje söndag, den som hämtar på dagis lagar maten.
Plötsligt hade jag tid, lust och ork att leka med dottern, gå ut och cykla med henne utan att nojja över alla måsten hemma. Allt blev lättare. Ibland kan faktiskt listor och planer skapa ro i själen (och att ansvarsfördelningen finns svart på vitt - ok, jag ansvarar för tvätten, du stryker, du klipper gräsmattan, jag tvättar bilen, etc.). Och att man minimerar måstena!! Ska de baka, koncentrera det till en viss dag i veckan, onsdagar bakar vi. Om vi vill. Inte de andra dagarna. Man FÖRSTÅR inte hur mycket alla de här småsakerna lägger på ryggsäcken, jag tyckte inte heller det... och planera in tid för vila, planera in tid för att riktat aktivera sonen (och att ni båda turas om att göra det!). Bygg en lådbil, typ.

Lycka till, ta hand om dig! (Önskar att jag hade facit, det här var bara vårt sätt att hantera det...)

Lååångt quote men jag instämmer helt i detta. Håller faktiskt på med en liknande lista just nu faktiskt, hade samma tankar som er när ni satte er ned och spaltade upp allt för någonstanns rinner pengarna iväg och var tar tiden vägen? Hur hinna med aktivera göra kul saker med barnen och maken och inte alltid få samma lunk samtidigt ska häst och hundar skötas etc....

Vi har gjort så att folk får ta oss som vi är dvs vi har inte välstädat hemma alltid, för med barn så blir det lätt mycket grejor över hela huset och mycket tvätt som aldrig riktigt hinner in i garderoberna innan de rivs upp för favoritplagget ligger nederst... Större städ görs ungefär varannan vecka då tas våttorkning av golv skakar vi mattor och byter sängkläderna. Lättare städ 1-2 gånger /vecka vintertid tre då vi har hundarna inne mer på vintern och det då blir mer pälshår. Men alla har nog sitt sätt att se städbehovet. Städning tar ju tid... och bakning är ju kul, men hinns sällan med då vi båda jobbar heltid däremot lagar vi den mesta maten själva och vi har båda jägarexamen, maken jagar älg och fågel varje höst där har jag själv valt att tillfälligt stå tillbaka då jag ju har häst som tar en hel del tid under veckorna så han unnar jag detta intresse faktiskt.

Tycker definitivt att många stressade föräldrar ska ta till sig av ditt råd med lista allt. Då får man det svart på vitt vart allt tar vägen och bli mindre stressad på kuppen.

 

[ako]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men då HAR du ju en massa måsten - fastän du bara viftar bort dem när vi ifrågasätter dem ?

 

[Kattennizze]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Det är också så fruktansvärt sorgligt att allting utom barnen beskrivs som "inte jobbigt". Inte jobbigt att plocka efter mannen, inte jobbigt att baka, städa, stycka älgar etc etc. Det enda som är jobbigt är barnen, och att det äldsta barnet har åsikter, känslor och humör.

Jerseyko, även om du inte tycker att något utom barnen är jobbigt, så ser du väl att du måste ändra på saker i din livsstil så att du orkar med barnen?

Det du skriver fullständigt skriker ut hur dåligt du mår, och hur du mår för dåligt för att överhuvudtaget kunna hantera det och se mönster och lösningar.

Jag är seriöst orolig för dig.

Du måste söka hjälp!

Fast det är väl ändå inte så svårt att förstå att ett barn att engagera sig är mycket jobbigare än att utföra hushållssysslor som man ändå kan göra i sömnen? När man mår dåligt är känslor hos andra ofta det svåraste att orka med när man inte ens orkar med sina egna känslor. Så det tycker är helt naturligt men däremot håller jag med dig om att det behövs hjälp här och att situationen är allvarlig. Barnen behöver ju engagerade vårdnadshavare som orkar vilket ju inte är fallet idag.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Fast det är väl ändå inte så svårt att förstå att ett barn att engagera sig är mycket jobbigare än att utföra hushållssysslor som man ändå kan göra i sömnen? När man mår dåligt är känslor hos andra ofta det svåraste att orka med när man inte ens orkar med sina egna känslor. Så det tycker är helt naturligt men däremot håller jag med dig om att det behövs hjälp här och att situationen är allvarlig. Barnen behöver ju engagerade vårdnadshavare som orkar vilket ju inte är fallet idag.

Ja, och dessutom tror jag det är skillnad på uppgifterna. Det som är praktiskt, matlagning, städning, etc etc är sådant man har kontroll över. Man fixar det. Man bakar,lagar mat, städar osv och har kontroll. Ett litet barn har man inte sån kontroll över. Man kan inte "städa" ett barn, barnet har egen vilja, gör som det själv vill, kan trotsa och bära sig åt. Man har ingen kontroll, och det tror jag är jobbigt. Jag uppfattar TS som en väldigt "kapabel" person, som klarar av massor och förmodligen känner en viss tillfredställelse i detta, att kunna kontrollera och klara av. När så barnet kommer imed sin trots, är det bortom all kontroll och hon hittar just nu inga verktyg att reda ut det hela med.
Det kan vara därför just Barnet känns som den stora stötestenen, eller rättare sagt: barnets trots och vilda uppförande. Det är bortom kontroll!