Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

[A-K.Eng]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Skönt att det går bättre på det psykiska planet och på nya jobbet.


Jag tog mig en liten funderare på det trots från sonen du beskrev. Kanske är det så att han känner att du mått dåligt och så blir han otrygg och det tar sig dessa uttryck. Nu när du mår bättre blir du en stabilare och tryggare förälder och då blir han automatiskt tryggare och kanske lugnare?


Hoppas det löser sig med äktenskapskrisen eller så gör det det inte. Jag tror du/ni kommer fram till hur ni vill ha det. Funderar maken också i samma banor?

Som barn till ett par päron som passade mycket illa ihop så vet jag att det kan kännas skönt när föräldrar separerar. Saker och ting blev för oss lugnare. Men jag var ju vuxen då och inte så små som dina barn även om jag tjatade på min mamma redan när jag var liten att de skulle skilja sig.

Lycka till hur du än gör.

 

[Cilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

trist med krisen, hoppas det löser sig till det bästa.

skönt å höra om jobbet och att du funkar utan medicin dock!

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Bollen ligger hos mig, vill jag inte så skiljer vi oss han är skiljsmässobarn själv och vet ju att det funkar jättebra ändå. Men just nu försöker vi hitta tillbaka. En förälskelse håller i sig i ca 3 månader sa hon på familjerådgivningen så jag (och den andra mannen) har kommit överens om att vi får vänta ut tiden och lite hoppas vi väl båda två att känslorna försvinner. Kanske blev det såhär tokigt för vi båda haft det lite tråkigt i våra relationer. Vi hoppas i alla fall på det. Så får vi väl se sen om känslorna bara försvinner eller om de finns kvar får man ta ett beslut då hur man ska gå vidare.

Vi fick en bok hos familjerådgivaren som det står mkt bra saker i och som min man tagit åt sig av. I lördags fick jag en puss och han sa att jag var skitsnygg för första gången på jag vet inte hur länge det värmde långt in kan jag lova.

Sonen har lugnat ner sig, men vill inte lämna pappa när han lämnar hos dagmamma, inte ens när det är farmor som tar emot honom. Han håller krampaktigt runt pappas hals och vägrar släppa. Är ledsen i 30-45 minuter sen är han sig själv igen.
Dottern har börjat känna att man faktisk kan få tröst hos andra än mamma också, vilket är otroligt skönt, men är jag ensam hemma med dem. Som jag varit hela veckan. Är de otroligt på båda två. Är de inte och sliter i mig så ska de gärna muckas lite med varandra.

 

[Maris_]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Hur har det gått med allt?