Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

[Petruska]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Fast det är väl ändå inte så svårt att förstå att ett barn att engagera sig är mycket jobbigare än att utföra hushållssysslor som man ändå kan göra i sömnen?

Nej, och jag skrev inte heller att det är svårt att förstå, jag skrev att det är sorgligt.

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja, och dessutom tror jag det är skillnad på uppgifterna. Det som är praktiskt, matlagning, städning, etc etc är sådant man har kontroll över. Man fixar det. Man bakar,lagar mat, städar osv och har kontroll. Ett litet barn har man inte sån kontroll över. Man kan inte "städa" ett barn, barnet har egen vilja, gör som det själv vill, kan trotsa och bära sig åt. Man har ingen kontroll, och det tror jag är jobbigt. Jag uppfattar TS som en väldigt "kapabel" person, som klarar av massor och förmodligen känner en viss tillfredställelse i detta, att kunna kontrollera och klara av. När så barnet kommer imed sin trots, är det bortom all kontroll och hon hittar just nu inga verktyg att reda ut det hela med.
Det kan vara därför just Barnet känns som den stora stötestenen, eller rättare sagt: barnets trots och vilda uppförande. Det är bortom kontroll!

Tack du förklarar bra hur det känns.

Igår somnade jag faktiskt före kl 22. Var tom trött, antar att det är den hårda helgen som gjorde sitt.
FM så spände jag för hunden för skrindan och var över till en av mina bästa vänner, som har en dotter ½år yngre än min dotter. Alla 3 barn lekte som tokar och badade. Sen käkade vi våfflor innan vi knalla hem igen. Eller faktisk så sprang jag bredvid hunden. Ömmande fötter och toksvettigt när vi kom hem men det kändes riktigt skönt.

Nu sover dottern, sonen vilar i soffan.

Hade han då HUVUDANSVARET för att allt hemma sköttes? Skötte han all städning, matlagning, disk, och fixade han allt med barnen? Dvs. tog han initiativen eller förberedde du det mesta ändå?

Jag fick oftast be honom, då han till skillnad mot mig har ro att sitta och rita en hel dag, bygga lego osv. Efter varje tur till stallet och jag kom hem var det alltid någon kojja byggd någonstans där de låg alla 4 (pappa, barnen och valpen) eller så massa hus och garage byggda. Eller så fick man en bunt med teckningar de ritat.
Han ligger hellre på golvet bland en massa leksaker en hel dag och leker än göra några hushållsysslor som inte handlar om att laga mat.

Det är också han som får ta det mesta med sonen när han trotsar för jag blir bara arg. Men jag blir ALDRIG arg på sonen, om han nu inte gör något som verkligen är fel eller farligt. För skrika och leva rövare funkar inte på ett barn, arg och riktigt förbannad blir jag bara inombords, och ut kommer ingenting mer än ett bestämdare tonläge.

 

[lil-sis]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Att han har ro att göra sådant är mest troligt för att han vet att du fixar hushållet.

Om ni kunde få en vettigare uppdelning där så tror jag att du kanske kan koppla av lite också.

 

[Badger]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Hejhej

(Jag har provat att plocka en hel dag då och då, det gör att jag nästan går i bitar av stress. Det är sjukt jobbigt att springa runt som en tätting även om man inte tror det. Varje gång man plockar upp ngt så rantar en ettåring förbi och river fram det igen. Så jag håller med övriga om att försöka dra ned på det. (ok, gissa om det ganska ofta är leksaker över hela golvet hemma...))

Men eftersom jag inte vet så mycket i övrigt om vad du pysslar med så håller jag mig till ett tips om sonen. En liten kusin till mig var fruktansvärt varvad när han var liten, en hel förmiddag tex sprang han bara fram och tillbaka längs en hall och smällde till min bok varje gång han passerade, skrattade om han blev tillsagd. Ett mindre exempel alltså (har många små kusiner att jämföra med och han var definitivt mer varvad). Att engagera i mysiga små lekar hjälpte inte ett dugg när han var på energihumör han var precis likadan efter två timmars engagerad (inomhus/trädgårds) lek som innan. (andra kusiner var mer- ok nu har hon lekt i två timmar, nu kan jag leka själv ett litet tag här borta...)

Nåja, hans föräldrar tog honom på raska promenader, ombad honom springa 10 varv runt huset, började med slalomlektioner ett par gånger i veckan så snart han blev 7 (de bor nära bergen) osv osv. Tipset är helt enkelt att han kanske behöver springa av sig mer än bara lite lek själv bakom huset. Som tex när ni var ute och hälsade på vänner och han lekte med fler barn en hel dag, kom hem trött och nöjd. Kan ni inte tex "jogga" tillsammans varje morgon, du, barnvagnen och sonen? (pirrande energi i hela ryggraden utan utlopp försvinner inte av att rita liksom. När han är borta kanske energin försvinner lite in i att kolla av omgivningen och människorna- även om det är välkända omgivningar och människor.)

 

[kamomillo]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag har jobbat med en kvinna som påminner mycket om det du berättar om ditt/ert liv.
Jag skriver påminner, inte att du ÄR sån.
Jag vill bara berätta hur det blev.

Hon springer/sprang före och efter i alla lägen.
Hennes barn, nu en (en vän till mej) 30 år, lillasyster 27 år och Sladdbror 18 år.
Dom barnen tycker sig inte ha haft någon lycklig barndom.
Mamma bara städade/plockade hela tiden.
Maten skulle vara lagad från råvaror.
Bröd skulle finnas färskt varje dag.
Golven skulle vara skurade OFTA.
Kläderna tvättade och strukna, och helst vita varje dag...

När hon lekte med dom var det STORA märkvärdiga byggen, en jätte igloo, eller så tog hon sparken och satte alla barn på och SPRANG genom byn, varv på varv.

Barnen tog inte hem några kompisar, på eget initiativ. Mamma måste städa ännu mera då.
Barnen hade aldrig upplevt att någon granne "bara knackade på" och drack lite kaffe, för mamman hade aldrig tid att umgås med någon.
Pappan tjuvrökte på jobbet, och fick pikar för att han hade sockar som stank klorin.
När han var hemma lekte han mycket med barnen, men mamman hade hela tiden åsikter om att han inte bara skulle leka...
pappan VALDE att jobba på annan ort. Han orkade inte vara hemma. (hade han varit jägare hade han varit ute jämt)

Dessa barn har nu i vuxen ålder kallat sig socalt handikappade, Dom hade en mamma som hade turbon inne hela dygnet.
Gräsklipparen kunde gå kl 1 på natten, och när det skulle skottas snö, så var mamman ute kl 4 på morgonen för att tillrättalägga för mannen att få ut bilen, och för att barnen skulle tycka att dom hade en bra mamma.

Sonen som är yngst, vill inte ens träffa sina föräldrar, och ingen i släkten orkar ha med dom att göra. Hon är FRU PERFEKT i alla lägen.
Dessa barn fick tidigt lära sig att vara snälla och ordentliga.
Bråkade dom det minsta lilla, var dom TROTSIGA.
Läxor fick dom göra i timmar, för då satt dom still och var fogliga.

Barnbarnen jagar hon på samma sätt... Dom får knappt träffa sin mormor längre, dom blir så varvade av henne...

Försök att lära dej fånga stunden! Det händer så mycket roligt i ett barns liv, som man inte hinner se/upptäcka om man bakar bröd/städar/plockar hela tiden.
Det är en sak att uppskatta ett välstädat hem. Men jag ser hellre ett rörigt hem där föräldrarna gillar att vara med sina barn.

Våra barn växer fort upp, och då finns tid att fejja och fixa i all oändlighet.
Va rädd om dej själv!

Kram
*Jenny *

 

[Snurrfian]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Att han har ro att göra sådant är mest troligt för att han vet att du fixar hushållet.

Om ni kunde få en vettigare uppdelning där så tror jag att du kanske kan koppla av lite också.

Fast det beror nog säkert även en hel del på inställning, under en ganska lång period nu har jag roddat hemmet och barnen medans maken har haft en tung arbetsperiod, men jag klarar av att lägga mig på golvet med sonen och bygga ihop en massa spännande byggen eller sätta mig och pyssla med dottern, för att sedan "rafsa undan" det värsta för att klara vardagen. Nej vårat hem är långt ifrån tipp topp och det är en hel del halvfabrikat och snabbmat men jag vill umgås med barnen och verkligen göra det de tycker är roligt.

Nu börjar mina bli rätt stora och allt mer vill de inte ha mig med, så jag är lycklig för den tiden jag har kunnat verkligen lekt med dem. Maken däremot har väldigt svårt att lägga sig på golvet och bygga lego eller liknande, men han drar istället igång fotbollsmatcher, badminton, pingis, tar med sig barnen ut i skogen och plockar bär och svamp. (Där jag istället tycker att det är rätt skönt att gå och plocka svamp själv och få lite egen tid att gå och fundera på livet.)

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Med att plocka undan sig menar jag inte plocka leksaker, det är nog omöjligt att plocka undan om barnen är hemma. Men andra saker som ligger framme.

Det här är lixom ingen ovanlig syn hemma hos mig:

Och som ni ser är det snö ute, så dottern måste precis fyllt 1 när jag tog den här bilden, gissa hur hon kan röja nu när hon är 1½

Jag går inte och skurar och dammtorkar varje dag. Men jag vill hålla undan allt hår för jag tycker faktiskt det är äckligt. Fast jag älskar djuren, visst har man ibland funderat på att göra sig av med dem. Men de är ju familjemedlemmar även dem och dammsuga går fort.

Jag vill inte att jag, eller mina gäster, ska gå här ifrån med en halv hund på strumporna och 2 katter i kläderna. Jag vill att barnen ska kunna tappa en bit frukt, macka, bestik utan att man ska behöva kasta det för det är fullt med hår.
Jag vill ha ett rent badrum. För det första är det väldigt fint, för det andra så är även det äckligt om det är tandkrämsrester i handfatet och luktar kiss om toan (där har jag faktiskt fått min man att sitta ner JÄMT vilket dragit ner på det städandet VÄLDIGT mycket)

Sen undrar jag om någon har kontaktat min man i smyg? För han diskade efter maten och det sista han gjorde innan han gick och la sig var att ta barnens "kvällsfika-disk" och ställa i diskmaskinen (vilket jag faktiskt aldrig tror hänt tidigare)

Och bakar jag så bakar jag under i princip en hel dag och fryser in. Så baka varje dag gör jag inte.

Att tex gå över eller få över grannen på fika händer väldigt ofta, och där är nog mina kg jag gått upp bevis nog.

 

[Sunshine]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men du maste ju dammsuga minst en gang om dagen da, kanske mer? Jag har en hund och tva katter och det ar ju verkligen har overallt, och blir sa inom nagra timmar efter att man har stadat. Jag tycker inte det ar hela varlden att behova slanga en smorgas om barnen rakar tappa den pa golvet, eller skolja av applet eller vad det nu kan tankas vara, men sa har jag ocksa en ratt avslappnad installning till stadning

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

1 ggr om dagen, går på max5 min. Runt trösklarna och i de hörn där håret samlar sig och så köket.
Sen vid storstädning blir det ju hela huset, mattor, under soffa/sängar inne i sovrum, badrum och hela vardagsrummet. Vårt hus är litet. Har 15m slang till centraldammsugaren och behöver inte byta uttag.

 

[Gnist]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men om allting är så enkelt, går så snabbt och är så bra som du hela tiden påstår i dina svar......

Varför mår du då så dåligt tror du själv?

Och säg inte att en 4-åring som härjar runt som en 4-åring gör och kan säga gah gah gah när han inte vill göra som du säger är orsaken utan tänk efter ordentligt nån dag (eller 2) på frågan innan du svarar..

 

[Mitten]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men om allting är så enkelt, går så snabbt och är så bra som du hela tiden påstår i dina svar......

Varför mår du då så dåligt tror du själv?

Jag undrade det samma. Och just därför är det bra med listor som jag skrev om . Jersey, försök att inte få i försvarsställning utan analysera alla bitar i lugn och ro. De flesta här vill bara väl!

 

[Javan]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men om allting är så enkelt, går så snabbt och är så bra som du hela tiden påstår i dina svar......

Varför mår du då så dåligt tror du själv?

Och säg inte att en 4-åring som härjar runt som en 4-åring gör och kan säga gah gah gah när han inte vill göra som du säger är orsaken utan tänk efter ordentligt nån dag (eller 2) på frågan innan du svarar..

Tål att funderas på det är ju sällan EN orsak till att man mår helkasst utan ofta flera olika och så tar det sig uttryck i en av dem. För många år sen (innan vi hade barn) hade jag kass ekonomi, mkt resväg till jobbet, många åttagande i olika föreningar. Min morfar dog och det gick lite allmänt åt fanders hela den våren. VAD la jag då skulden på? Jo min sambo det var för att vi inte var kära som jag mådde dåligt. Vi gjorde slut men tack och lov var vårt hus svårsålt så innan vi fick det sålt insåg jag att det inte var brist på kärlek som var orsaken till mitt dåliga mående.

Så vi är ännu idag ihop :-) MEN det är så lätt att kanalisera på en del när det var många små bitar som behövde åtgärdas även om ALLT såklart var roligt även för mig. Det är ju kul med föreningsarbete/träna hund/träffa vänner/ ha häst på gården et c och inget tog ju så jätte mkt tid eller? DET kombinerat med en morfar som dog samt väldigt pressad ekonomi gjorde att jag var under isen och tog ut det på helt fel sak.

Jerseyko: jag tror din 4-åring är ganska normal och vad jag har läst här på forumet har han inte haft någon större trotsperiod tidigare? Det gör det extra tungt när den kommer men inte är det han endast som gör att du mår så dåligt utan många små bäckar snarare.

 

[Cilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

ja känner så väl igen i den uppgivenhet du beskriver. Matilda är ju bara snart 2 och vissa dagar tror jag att jag ska bli tokig på att hon testar....
jättesynd, för hon är en jätterar och gullig liten tjej och inom några veckor kommer småsyskon (huvvaligen!!!!!)

jag tror att det är dammet eller brödet eller hästen som är problemet för dig.
inte heller mannens briat på hushållsarbete.
Jersey kommer inte köra in i ett träd med sina barn, det är bara ett sätt att uttrycka sin längtan efter lugn och ro och vila och tysthet.
(samma sak för mig, sett mååååånga fina träd under matildas första år.....)

den här längtan du uttrycker, tillsammans med hur du känner när sonen hyssar, skvallrar om att din energinivå är....... hmmmmm, hur ska man uttrycka det...... något låg.

jag tror inte att lösningen ligger i att sluta dammsuga varje dag eller köpa färdigt bröd, utan att du fakriskt måste förstå att du tar på dig för mycket ANSVAR.

känner du att det är DITT ansvar att köpa hem alla ingredienser till makens matlagning? (jag gör det här hemma...)
är det DITT ansvar att se till hästen har det bra? (jag gör, ändå sålde jag henne för snart ett år sen....)
Är det DITT ansvar att människor runt dig mår bra? tänk efter på denna, spontant kommer du säga nej, men om en vän kommer och berättar att den mår dåligt, får du en känsla avv du vill och borde hjälpa den så gott du kan?

att du knallar hem till din granne titt som tätt och fikar visar åxå på att du har för mycket i ditt liv, grannen blir ett andningshål, där du kan andas, där barnen kan leka och du slipper passa på dom hela tiden. (min granne är lämpligt nog min syster, som har en son, 6 månader äldre än matilda.)

varje kväll (när ja mår som sämst) tänker jag att "i morgon ska jag bara vara hemma, ta det liugnt och inte göra nånting" och känner att det ska blir skönt på riktigt!
så kommer morgondagen och "jag ska bara" är tillbaka.
jag ska bara städa undan frukosten.
jag ska bara plocka ur diskmaskinen.
jag ska bara fixa frissen.
jag ska bara sminka mig lite, ser lite trött ut.
jag ska bara sätta på mig kläder.

inte har ja suttit en minut med mitt barn och ägnat mig åt henne.
har inte orken att sätta mig still!
har för mycket stress!!!!!!
har haft sen vi kom hem från götreborg med henne förra vintern.
jag la mig aldrig och vilade när hon var liten, jag hade verkligen inte trök att sitta still och det började krypa i benen på mig.

nu har ja kommit så långt att jag faktiskt kan lägga mig på dagen när hon sover (EFTER att ja röjt i vardagsrummet såklart!) och vila mig.

det ja vill ha sagt är jag tror att du tar på dig saker som du inte ska ansvara för.
PRATA med gubben och säg att du inte orkar! kanske han kan ta sig toan oxh disken i tillägg till maten?
men jag tror att du måste tillåta dig själv att våga släppa ansvaret helt.

men först och främst måste du lokalisera VART denna stress kommer från.
stora prestationskrav under uppväxt?
stressade föräldrar?
bristande självförtroende?

och du.....
ett inre kaos kräver ett städat yttre.
vad består ditt kaos av?

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Nej jag skulle aldrig köra in i ett träd med barnen i bilen. Då får jag ju med mig dem till en förhoppningsvis andra sida och där vill jag bara vara själv.

stora prestationskrav under uppväxt?

Nej kan jag väl inte direkt påstå. Jag vantrivdes väldigt i skolan men visste ju vad jag ville och fixade det.

stressade föräldrar?

Nej det tycker jag inte, mina föräldrar har alltid ställt upp till 110% och gör det fortfarande, barnen har ju tex bott väldigt mycket där under sommaren.
Hemma var det lungt, min pappa jobbade, egen företagare som det gick riktigt bra för. Kunde nog sticka lite i ögonen på klasskompisars föräldrar som gick ut genom barnen och på mig.
Min mamma började jobba lite timmar i stallet och cafeterian när jag gick i högstadiet.

bristande självförtroende?

Kan det mkt väl vara.
Minns inte så mycket från skolåldern som hände utanför stallet, där ifrån minns jag allt. Från skolan minns jag bara jobbiga saker, var inte där så mycket.
Var mycket förföljd (utom i stallet) och även efter grundskolan. Slutade ju 9an 2001 och tror det var 2005 eller 2006 jag senast gjorde en polisanmälan efter ett mordhot. Då är det ca 5 år sen jag slutade 9an, alla skiljdes åt, jag flyttade. Hände inte så mkt med det. Fick väl sen ett meddelande från personen på facebook kanske 1-1½ år senare och har sen inte hört någonting.
Men där 05-06 hade han ju koll på allt kring mig i princip. Nu vet jag inte.

 

[Mabuse]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Tänker att du kanske missade frågan jag ställde förut, så jag provar igen:

Vilka är de jobbiga "måstena" som gör att du mådde dåligt när du kom hem igen från Åre?

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Tänker att du kanske missade frågan jag ställde förut, så jag provar igen:

Vilka är de jobbiga "måstena" som gör att du mådde dåligt när du kom hem igen från Åre?

Jag vet faktiskt inte, det räckte med att kliva ur bilen.

Carporten som ett bombnedslag, gräset ashögt, leksaker överallt.

 

[Mabuse]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men om gräsklippning bara är roligt, varför kändes det jobbigt att se det höga gräset? Då borde ju snarast tanken varit "Hurra, gräset har vuxit! Vad glad Rasmus kommer bli nu när han får leka traktor med gräsklipparen igen!"

Och plocka undan var ju inget jobbigt alls, enligt dig, hur kunde det som inte är något jobb alls kännas jobbigt?

Förstår du hur jag menar? Det går liksom inte ihop att å ena sidan tycker du allt hushållsarbete går jättesnabbt och/eller är roligt, å andra sidan mår du dåligt bara du tänker på det?

Man brukar inte må dåligt av att tänka på saker man tycker är roliga.

Kanske också att du skulle fundera på varför du blir så arg när Rasmus inte lyder? Du skrev i ett tidigare inlägg att Rasmus är jobbigare än hushållet, för honom kan du inte kontrollera - har för mig att du också i andra sammanhang skrivit om ditt kontrollbehov, och jag antar att dina problem med undervikt också kan vara kontrollrelaterade (inte ovanligt). I det här fallet verkar det ju som att ditt kontrollbehov förstör för dig i ditt liv (exempelvis genom att försvåra för dig att umgås med din son utan att bli vansinnigt arg), och därför skulle jag kanske tycka det vore värt att fundera lite på vad kontrollbehovet beror på, och om du kan göra något åt det, kanske med hjälp av terapeut?

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jobbigt för att gräsklippartanken var full med gräs så den var jag ju tvungen att montera och försöka få ren. Rasmus var inte hemma.
Jobbigt för det verkligen var ombnedslag och inte alls bara lite att plocka undan. Som sagt plockar man lite hela tiden blir det aldrig mycket och jobbigt men nu är carporten fylld till bredden av massa onödigt skit rent ut sagt. Går ju inte ens att ställa bilen där för det ligger däck och virke överallt.

 

[Mabuse]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Så om bara gräsklippartanken varit tom, och carporten inte full av junk, så hade det känts kul att komma hem igen?

Alltså, jag upplever dig som extremt motsägelsefull, det kanske beror på att jag bara ser vad du skriver här, jag vet inte.

Å ena sidan: du mår skit, du har problem att äta tillräckligt, du vill ta livet av dig, du ligger sömnlös, du bryter ihop flera gånger om dagen - trots antidepressiva.

Å andra sidan: Ditt liv är jättebra, hushållsarbetet går som en dans, tight budget är inga problem alls.

Det är inte normalt att en fyraårings trots och en stökig carport får en att vilja ta livet av sig. Då är det något mer som är fel. Om ens liv är jättebra ligger man inte sömnlös och vill dö.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag vet faktiskt inte, det räckte med att kliva ur bilen.

Carporten som ett bombnedslag, gräset ashögt, leksaker överallt.

Men det där känner jag igen! Nu har jag inte gått ända in i väggen, men haft en tid då jag i vart fall hade pannan nära tapeten, om man så säger....! Inte pga barn men annat.
Det som var typiskt och som jag själv la märke till, var att "stubinen" eller toleransen blev extremt låg. Det fanns liksom ingen tolerans-sträcka, utan minsta lilla sak drog en utan omsvep rakt in i känslan av nästan sammanbrott. Det kunde räcka med en pytteantydning till något, så var man redo att lägga sig ner och skrika/gråta.
Igen, jag tror det är typiska tecken på utbrändhet - och utbränd kan man bli av alla möjliga skäl, det behöver verkligen inte handla om att stressigt jobb t.ex. Jag tror att du skulle kunna få bra förståelse och hjälp från någon inom vården som verkligen känner till det här problemet, som känner igen symptomen och som vet hur du kan få hjälp. Du kanske inte gått in i den där väggen ännu men är antagligen på väg, och kan du hejda det hela i tid blir din väg tillbaka mycket lättare och snabbare framförallt.
Lycka till!!!