Sv: Hur snäll är din häst..egentligen??
Det kan mycket väl vara så att det jobbat emot honom mer än nödvändigt!! Mycket troligt eftersom han gör allt för att backa undan bettet och "jobba på egen hand" även i padocken. Det är nästan som att han läser mina tankar innan jag ens hunnit börja styra honom på exempelvis ridvägar.
Han är en klok häst, han är 20 år och han vet sin plats på jorden och det är som ledare i hagen och ledare över en hel del människor. Så jag har valt att börja om eller vad jag ska kalla det. Vi lär känna varandra ordentligt, tar promenader (avsuttna sådana) pysslar, longerar och myser för att bygga upp ett band oss emellan. Sen tar vi det i små steg. OCH det ger resultat!! Jag har inte behövt höja rösten åt honom, han lyssnar på mig, på väg in från hagen släpps de lösa och går själva och han lät sina hagkompisar gå och stannade och tittade på mig tills jag stängt grinden och kom ifatt honom. Han väntade lixom på mig. DÅ kände jag lite värme i hjärtat. Så mina andra hästvänner får säga vad de vill om att jag borde göra dittan o dattan o rejsa i skog o mark. JAG och Herrn tar det lite lugnt. I vår takt. Ridning i lugn takt står på schemat inför nästa helg (veckorna har jag svårt att hinna då jag jobbar). åll tummarna för att det går super
Kan det vara så, att många under lång tid har tyckt att han är en så stor och stark häst så han måste behandlas med råstyrka och kanske även med hög röst?
Nordsvensken är generellt en väldigt känslig häst som lätt "knäpper av" om behandlingen blir för hårdhänt. Många tror att man måste vara hård mot dom och uttrycket brukar vara; "de måste veta vem som bestämmer eftersom de är så stora och starka".
Det är förvisso något som gäller alla hästar oavsett storlek för att umgänget mellan dem och oss ska bli säkert och trivsamt, men när det gäller Nordisar så måste man vara lite mer taktisk och mjuk men konsekvent i det man har satt upp som regel.
Kan det kanske också vara så att nosgrimman är lite extra hårt spänd "för säkerhets skull"? Det är inte helt ovanligt att hästar får lite lätt ångest över nosgrimmor och därmed blir trilska att hantera i ridningen.
Prova att plocka bort nosgrimman och ge det några veckor för att se om det kan få hästen på gladare tankar.
Nordisen och Ardennern är underbara hästar, om man inte behandlar dom som krånglande jordbruksmaskiner!
Det kan mycket väl vara så att det jobbat emot honom mer än nödvändigt!! Mycket troligt eftersom han gör allt för att backa undan bettet och "jobba på egen hand" även i padocken. Det är nästan som att han läser mina tankar innan jag ens hunnit börja styra honom på exempelvis ridvägar.
Han är en klok häst, han är 20 år och han vet sin plats på jorden och det är som ledare i hagen och ledare över en hel del människor. Så jag har valt att börja om eller vad jag ska kalla det. Vi lär känna varandra ordentligt, tar promenader (avsuttna sådana) pysslar, longerar och myser för att bygga upp ett band oss emellan. Sen tar vi det i små steg. OCH det ger resultat!! Jag har inte behövt höja rösten åt honom, han lyssnar på mig, på väg in från hagen släpps de lösa och går själva och han lät sina hagkompisar gå och stannade och tittade på mig tills jag stängt grinden och kom ifatt honom. Han väntade lixom på mig. DÅ kände jag lite värme i hjärtat. Så mina andra hästvänner får säga vad de vill om att jag borde göra dittan o dattan o rejsa i skog o mark. JAG och Herrn tar det lite lugnt. I vår takt. Ridning i lugn takt står på schemat inför nästa helg (veckorna har jag svårt att hinna då jag jobbar). åll tummarna för att det går super