L
Leten
Jag har under några års tid sommarjobbat som brevbärare på ett distrikt där det bor väldigt många hundägare (villaområde).
Jag är inte särskilt hundvan och har därför svårt att hantera aggresiva hundar/ägare och undrar därför hur andra skulle bete sig i följande situationer:
1. Familjen bor i en villa där brevlådan sitter på altanen. Hundarna går lösa på tomten, som har ett staket. På staketet sitter det en skylt där det står "varning för hunden". För att dela ut posten måste jag alltså gå in på tomten och varje gång jag öppnar grinden kommer hundarna springande. De anfaller inte, men beter sig väldigt hotfullt (morrar dovt och visar tänderna). Jag upplever situationen som mycket obehaglig.
2. Hunden sitter kopplad utanför huset och jag måste gå förbi den för att komma till brevlådan. Den når mig inte, men skäller, morrar, kastar sig framåt och hugger i luften. Ägarer ser detta, skrattar och säger att "jag ska akta mig så att det inte blir en klassiker".
3. Hundägaren hotar att släppa sin schäfer efter mig om jag delar ut räkningar. Det var svårt att avgöra om han skämtade eller var allvarlig.
4. En äldre dam har svårt att kontrollera sin hund (en dvärgpudel) och den biter mig, men det går inte hål på uniformen. Kvinnan skrattar och säger att jag inte behöver vara rädd för hunden, och intygar att den är helt ofarlig. Jag blev så pass skärrad att jag vägrade gå förbi dem, varpå kvinnan blev arg på mig "för att jag inte gjorde mitt jobb".
Jag förstår att hundarna ser brevbärarna som inkränktare (det är ju verkligen en "klassiker" som hundägaren i ex. 2 skämtade om), och jag förstår också att vissa människor har hundar som skydd mot inbrottstjuvar m.m. och därför inte vill lära hundarna att inte bete sig hotfullt mot främlingar, men är detta verkligen en ursäkt för att utsätta andra människor för obehag?
Vad tycker egentligen ni hundvana bukefalister?
Jag är inte särskilt hundvan och har därför svårt att hantera aggresiva hundar/ägare och undrar därför hur andra skulle bete sig i följande situationer:
1. Familjen bor i en villa där brevlådan sitter på altanen. Hundarna går lösa på tomten, som har ett staket. På staketet sitter det en skylt där det står "varning för hunden". För att dela ut posten måste jag alltså gå in på tomten och varje gång jag öppnar grinden kommer hundarna springande. De anfaller inte, men beter sig väldigt hotfullt (morrar dovt och visar tänderna). Jag upplever situationen som mycket obehaglig.
2. Hunden sitter kopplad utanför huset och jag måste gå förbi den för att komma till brevlådan. Den når mig inte, men skäller, morrar, kastar sig framåt och hugger i luften. Ägarer ser detta, skrattar och säger att "jag ska akta mig så att det inte blir en klassiker".
3. Hundägaren hotar att släppa sin schäfer efter mig om jag delar ut räkningar. Det var svårt att avgöra om han skämtade eller var allvarlig.
4. En äldre dam har svårt att kontrollera sin hund (en dvärgpudel) och den biter mig, men det går inte hål på uniformen. Kvinnan skrattar och säger att jag inte behöver vara rädd för hunden, och intygar att den är helt ofarlig. Jag blev så pass skärrad att jag vägrade gå förbi dem, varpå kvinnan blev arg på mig "för att jag inte gjorde mitt jobb".
Jag förstår att hundarna ser brevbärarna som inkränktare (det är ju verkligen en "klassiker" som hundägaren i ex. 2 skämtade om), och jag förstår också att vissa människor har hundar som skydd mot inbrottstjuvar m.m. och därför inte vill lära hundarna att inte bete sig hotfullt mot främlingar, men är detta verkligen en ursäkt för att utsätta andra människor för obehag?
Vad tycker egentligen ni hundvana bukefalister?