Hur skall Sveriges invånare beskattas?

[Lobelia]

Du har missuppfattat vad jag skriver. Det är inte alls så att vi får tillbaka pengar på varje krona vi spenderar på barnen i skolan. Det skrev jag aldrig heller. Vad jag skriver är att för varje krona vi spenderar på dem i skolan sparar vi 10:- på dem som vuxna! Det är betydligt billigare med extra insatser till barn, än vad det är att hantera problemen när de är vuxna.

Jag jobbar till exempel med LVM (lagen om vård av missbrukare). Klienterna där jag jobbar kostar ca 5.500:-/dygnet, det vill säga ungefär samma som det kostar dygnet på Kumla, Hall och de andra säkerhetsklassade fängelserna inom Kriminalvården. Det är ett galet system som läcker pengar!! Hade vi satsat de pengarna på skolan och socialtjänsten istället lovar jag att det hade sett annorlunda ut i samhället. Där jag jobbar finns det normalt sett alltid 45 st klienter. Det är nästan 250.000:-/dygnet. De sitter här 365 dagar om året. Det är 90 miljoner om året på 45 st tvångsomhändertagna missbrukare under ett års tid. Lägg då ihop antalet intagna på alla andra LVM-hem, LVU-hem, Kriminalvården, behandlingshem etc etc som finns. Bara Kriminalvården kostar ca 20 miljarder om året!

Kom och säg till mig nu att Agda 95 år ska betala mer fastighetsskatt utan att känna dig rätt så gniden och elak. Hade vi tänkt om och spenderat pengarna där det faktiskt hade gjort en skillnad hade vi inte bara haft ett säkrare samhälle, vi hade även haft ett billigare samhälle.

Jag tror du missuppfattar mig. Jag tyckte mest du generaliserar och vill peka på att man kanske ska satsa på lite kvalitet. Att bara strössla med pengar utan urskiljning lär ha tveksam effekt. Jag har inte ifrågasatt att satsningar på unga kan ha stor effekt.

Vad Agda 95 har med mitt inlägg får du gärna förklara.

 

[nullo-modo]

För mig är det inte värt priset.

För mig fans inte annat alternativ om jag inte ville halka efter som egen jämfört med om jag vore anställd och hade fått tjänstepension.

Har träffat lite för många som till och med blivit hemlösa efter inte ha kvar jobbet i en lågkonjunktur när hus har behövt säljas till ett pris under lånet. Dessa personer blev iallafall inte av med stor del av sin pension (tjänstepensionen) och jag ville kunna ha samma fördel som egen.

Nu efter så satsade jag fel för kommer inte få högre än personer som inte jobbat alls. Nu mer sätter jag inte på något pensionssparande men jag har sparande som kanske går till pension eller något annat, det fått tiden utvisa vad det går till. Nu mer sparar jag i något som jag inte behover betala skatt på vinsten ens (nej inte något olagligt eller fuffens utan det är ingen skatt på det).

 

[Ramona]

Jag tror du missuppfattar mig. Jag tyckte mest du generaliserar och vill peka på att man kanske ska satsa på lite kvalitet. Att bara strössla med pengar utan urskiljning lär ha tveksam effekt. Jag har inte ifrågasatt att satsningar på unga kan ha stor effekt.

Den forskningen som finns har väldigt bra förslag till åtgärdsprogram och förändringar. Så det är inte så att någon bara hävdar någonting. Det finns jättebra lösningar på flera av de vanligaste problemen, men politiker är inte intresserade av långsiktiga lösningar. De är intresserade av vad som får de valda inför nästa val. De är intresserade av snabba resultat. De är inte intresserade av att göra en långsam förändring och över 50 års tid se skillnaden. Och ingen vill ju offra en generation, vi kan ju inte bara dra in LVM eller Kriminalvård för att de pengarna ska satsas på barnen, utan den förändringen behöver ske långsamt.

Det är när vi har det för bra som det strösslas med pengar. Och alla vi som jobbar statligt vet hur det fungerar. Om vi förra året hade en budget på 200 miljoner behöver vi motivera varför vi ska ha 250 miljoner i år för att få samma 200 miljoner som förra året. Och för att vi ska få samma summa, eller högre behöver vi ha spenderat upp alla pengar vi fått, annars är det ju ett tecken på att vi inte behöver så mycket pengar. Det handlar inte om effektivitet i systemet, det är andra intressen som styr.
Så istället för att tex personalen kunde få högre lön, för det syns ju tydligt att viss personal har högre lön, eller klienterna ska få mer grejer, så spenderas det pengar på väggmålningar, konst, nya möbler fast de befintliga är jättefina etc. Bara för att spendera pengarna ur budgeten. Det är helt skevt vad det slösas med pengar inom statliga myndigheter.

 

[Breaktown]

Det är väl inte samma som skatt till staten? Att ge frivilliga bidrag, ibland mycket stora belopp, till ändamål de tror på är det många som gör.

Tekniskt är det inte samma sak nej. Ekonomiskt blir ju resultatet detsamma.

 

[nullo-modo]

Det resonemanget kan man ju dra om allt, pengar beskattas om och om igen. Jag tycker det är viktigt att lösa stora problem snarare än att stoiskt hålla fast vid principer som gör rika för alltid ännu mer rika i generation efter generation.

Pengar som bara ligger är inte mycket värda efter 2 generationer. Där emot så tycker jag absolut att det ska skattas på vinst när pengarna investerad och ger vinst.

 

[Lobelia]

Den forskningen som finns har väldigt bra förslag till åtgärdsprogram och förändringar. Så det är inte så att någon bara hävdar någonting. Det finns jättebra lösningar på flera av de vanligaste problemen, men politiker är inte intresserade av långsiktiga lösningar. De är intresserade av vad som får de valda inför nästa val. De är intresserade av snabba resultat. De är inte intresserade av att göra en långsam förändring och över 50 års tid se skillnaden. Och ingen vill ju offra en generation, vi kan ju inte bara dra in LVM eller Kriminalvård för att de pengarna ska satsas på barnen, utan den förändringen behöver ske långsamt.

Det är när vi har det för bra som det strösslas med pengar. Och alla vi som jobbar statligt vet hur det fungerar. Om vi förra året hade en budget på 200 miljoner behöver vi motivera varför vi ska ha 250 miljoner i år för att få samma 200 miljoner som förra året. Och för att vi ska få samma summa, eller högre behöver vi ha spenderat upp alla pengar vi fått, annars är det ju ett tecken på att vi inte behöver så mycket pengar. Det handlar inte om effektivitet i systemet, det är andra intressen som styr.
Så istället för att tex personalen kunde få högre lön, för det syns ju tydligt att viss personal har högre lön, eller klienterna ska få mer grejer, så spenderas det pengar på väggmålningar, konst, nya möbler fast de befintliga är jättefina etc. Bara för att spendera pengarna ur budgeten. Det är helt skevt vad det slösas med pengar inom statliga myndigheter.

Debatterar du med dig själv?

Det känns som att bara för att jag tycker att det är viktigt att inte bara kasta ut pengar utan eftertanke på barn så behöver du övertyga mig om att det behövs satsas på barn. Och så drar du in allt och allting du vill debattera som jag inte uttalat mig om. Diskutera gärna dina hjärtefrågor om budget, jag har liksom ingen åsikt - jag är knappast insatt i det budgetarbete som du omnämner och har därmed ingen åsikt i frågan.

 

[gul_zebra]

Instämmer med @Enya här. Jag har sjukersättning själv och ser det som viktigt att få vara med och betala skatt. Rundgång blir det ju inte heller - ersättningen kommer från statliga pengar, skatten som betalas på min låga inkomst går till kommunen. Med min skatt bidrar jag till kommunal verksamhet som skolor, hemtjänst, fritidsgårdar, kultur osv. Betalade jag inte skatt så hade jag inte bidragit till nånting av det.

Samtidigt får en ha i åtanke att det är skillnad mellan ersättningar och bidrag. Ersättningar skattar man, bidrag är skattefria.

 

[Ramona]

Det känns som att bara för att jag tycker att det är viktigt att inte bara kasta ut pengar utan eftertanke på barn så behöver du övertyga mig om att det behövs satsas på barn.

Men det finns ju ingen som kastar pengar utan eftertanke. Det är ju det jag försöker förklara för dig. Det finns inga pengar som försvinner på onödiga åtgärder på barnen.

Däremot finns det massor med åtgärder för de vuxna som inte alls betalar sig.

 

[Lobelia]

Men det finns ju ingen som kastar pengar utan eftertanke. Det är ju det jag försöker förklara för dig. Det finns inga pengar som försvinner på onödiga åtgärder på barnen.

Däremot finns det massor med åtgärder för de vuxna som inte alls betalar sig.

Seriöst.

Tror du på allvar att alla pengar som satas på barn och ungdom är lyckade? Ja då har jag inget mer att säga. Jag känner till en hel del misslyckats.

 

[grodan21]

Igår på radion pratade de om att studieförbunden och kulturens budget kommer skäras ned med 1/3 nästa år. Vilket gör att många unga blir av med sin replokal. Det känns som lite fel ände att spara pengar. Unga behöver ju trygga ställen att spendera sin fritid på.

 

[Ramona]

Det känns som lite fel ände att spara pengar. Unga behöver ju trygga ställen att spendera sin fritid på.

Och istället bygger vi ut både kriminalvården och LVU-platserna. Suck! Blir så ledsen när politiker inte kan ta beslut baserade på kunskap och forskning.

 

[grodan21]

Och istället bygger vi ut både kriminalvården och LVU-platserna. Suck! Blir så ledsen när politiker inte kan ta beslut baserade på kunskap och forskning.

En jag pratade med som jobbade statligt sa att de bara kollade här och nu, inte hur framtida behov kommer se ut i hens verksamhet. Hen tyckte inte det var ett bra sätt att jobba.

 

[Inte_Ung]

Och istället bygger vi ut både kriminalvården och LVU-platserna. Suck! Blir så ledsen när politiker inte kan ta beslut baserade på kunskap och forskning.

Ja redan några färre sönderslagna busskurer gör kulturskolan lönsam.
Typ omedelbart.

 

[Palermo]

Instämmer med @Enya här. Jag har sjukersättning själv och ser det som viktigt att få vara med och betala skatt. Rundgång blir det ju inte heller - ersättningen kommer från statliga pengar, skatten som betalas på min låga inkomst går till kommunen. Med min skatt bidrar jag till kommunal verksamhet som skolor, hemtjänst, fritidsgårdar, kultur osv. Betalade jag inte skatt så hade jag inte bidragit till nånting av det.

Samtidigt får en ha i åtanke att det är skillnad mellan ersättningar och bidrag. Ersättningar skattar man, bidrag är skattefria.

Väldigt viktig och bra poäng! Det vore inte bra om personer som får sjukersättning (och liknande) utdefinierades ur samhället genom att det blev omgjort till bidrag istället för att vara ersättningar som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som är en sorts kollektiva försäkringar.

Bra poäng, @Enya !

 

[Roheryn]

Visst är det så, men känslan det ger den som faktiskt betalar skatten är ju ändå att man på ett sätt bidrar i samhället. Att det inte är med några större summor på något vis är ju en sak, men att bidra och känna sig delaktig är ju inget som ska förringas tycker jag.

För mig är det faktiskt ett helt nytt sätt att se på saken! Jag har aldrig känt så inför att betala skatt, utan jag har som du bara "räknat bort" den delen av min inkomst som icke disponibel. Och sedan har jag inte tänkt på den alls. Jag tycker ju att vi SKA ha skattefinansierad vård, skola, polis, försvar osv osv, så ur det perspektivet anser jag ju att jag behöver och ska betala skatt, men jag har inte på det känslomässiga planet känt mig mer bidragande eller delaktig i samhället för att jag (numera) betalar ganska mycket i skatt. Omvänt kände jag mig inte heller mindre delaktig när jag inte betalade skatt som student. Men förstår att olika personer känner olika. Tack för ett nytt perspektiv!

 

[Enya]

Väldigt viktig och bra poäng! Det vore inte bra om personer som får sjukersättning (och liknande) utdefinierades ur samhället genom att det blev omgjort till bidrag istället för att vara ersättningar som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som är en sorts kollektiva försäkringar.

Bra poäng, @Enya !

Ja just så! Att vara del av samhället och känna sig som en del av samhället är viktigt. Och helt ärligt inte bara för den individen som har tex sjukersättning utan även för andra som inte har det, hur de ser på individer som inte jobbar men har inkomst. Högerpartier har en tendens att se skattebetalarna som De Enda Viktiga i samhället och bidragstagarna som samhällets Skamfläckar och något som ska minskas och fås bort med alla medel som står tillbuds. Att då istället skapa bidrag av sjukersättning, pension och låg lön(?) och andra ersättningar med skatt på bidrar nog negativt på hur andra människor ser på den som behöver dem och hur man ser på sig själv när man behöver dem.

Jag tycker att det är viktigt att jobba och bidra till sitt eget och andras uppehälle, samhället, en gemenskap. När man inte längre kan det, tex pga sjukdom, och då får sjukersättning förlorar man en viktig del av att vara del av samhället. Att då betala skatt ändå för att faktiskt bidra till det man använder osv känns fortfarande som att man är en bidragande del, man drar sitt strå till stacken som byggs. Jag räknas fortfarande som att jag är en del av samhällets byggnadsdelar, pga att jag ändå betalar skatt, jag är fortfarande viktig. Mina barn fick lunch i skolan pga att jag betalade skatt, hur skulle jag kunna kräva skollunch för dem utan att vilja betala skatt?

Om man drar in på den för alla med ersättning eller låg lön så skulle det vara som att "här, nu är du bidragstagare, du bidrar du inget, du tar bara, du är en kostnad för samhället, vi andra skattebetalare får betala för att du bor, äter, har en hund/katt, bil äter en glass eller sover en natt på hotell". Redan i dag är det inget positivt att vara bidragstagare, speciellt inte för vissa partier, många människor i samhället ser ner på människor som får bidrag. Att leva på andra. Att ha djur-ingen mänsklig rättighet, äta gott ibland osv.
Man har ju inget annat att bidra med som sjuk många gånger, det är ju därför man får sjukersättning. Att känna sig nyttig och behövd som människa är nog något vi alla har ett behov av. Generellt åtminstone. Att betala skatt är ett sätt att bidra, göra rätt för sig, att hjälpa sig själv och andra för välfärden vi har.

Bidrag ska ges till de som är i behov av det under en period där de är i behov av det tycker jag. Samtidigt behöver man i samhället arbeta med hur människor ser på bidragstagare men det känns lite som motvind ibland med tanke på hur det låter från en del människor så det kommer att ta tid, men jag tror inte lösningen är att sätta fler människor i bidrag, varken för deras egen skull eller för andras skull.

 

[Enya]

För mig är det faktiskt ett helt nytt sätt att se på saken! Jag har aldrig känt så inför att betala skatt, utan jag har som du bara "räknat bort" den delen av min inkomst som icke disponibel. Och sedan har jag inte tänkt på den alls. Jag tycker ju att vi SKA ha skattefinansierad vård, skola, polis, försvar osv osv, så ur det perspektivet anser jag ju att jag behöver och ska betala skatt, men jag har inte på det känslomässiga planet känt mig mer bidragande eller delaktig i samhället för att jag (numera) betalar ganska mycket i skatt. Omvänt kände jag mig inte heller mindre delaktig när jag inte betalade skatt som student. Men förstår att olika personer känner olika. Tack för ett nytt perspektiv!

Kanske kommer sig min syn av att jag älskar att jobba och inte längre kan som jag vill och på samma gång har fått leva på bidrag vid några tillfällen i livet. Försörjningsstöd tex, men även bostadsbidrag, och förstås fått uppleva andra människors negativa syn på bidragstagare. Det har aldrig känts bra att få sådant slängt i ansiktet, oavsett om det varit direkt riktat till mig eller indirekt riktat.
"Nu ska vi minska bidragen.
Folk ska inte kunna leva gott på bidragen.
Det ska löna sig att jobba, folk ska inse det.
Bidrag bara kort tid så folk tvingas ut i jobb och inte blir bekväma.
Man ska inte tjäna pengar på bidrag.
Man ska inte kunna leva bättre på bidrag än på lön.
Man ska motiveras till att jobba.
Man ska inte kunna få för många bidrag på en och samma gång så att man klarar sig."

Ångest, ångest, ångest. För i alla fall mig med en sjukersättning på 50 % som är baserad på en nollad SGI, och som vill jobba och vill bidra. Jag är inte ensam om att vilja bidra med jobb och skatt, det är inte så ovanligt som det verkar.

Jag vill inte stå utanför. Jag vill inte vara en kostnad. Jag vill inte att andra som jobbar är de som betalar för mig och som ser sig själv som min försörjare. För mig är det som att leva på någon annan, inte staten, utan på en partner tex. Ett beroendeförhållande som aldrig är bra. Helt snett.

 

[Masqueradee]

Igår på radion pratade de om att studieförbunden och kulturens budget kommer skäras ned med 1/3 nästa år. Vilket gör att många unga blir av med sin replokal. Det känns som lite fel ände att spara pengar. Unga behöver ju trygga ställen att spendera sin fritid på.

Studieförbunden kommer förlora så hysteriskt mycket pengar. Kulturens gick ju under direkt, liksom... Det är inte bara unga som förlorar replokaler, viktiga mötesplatser försvinner också vilket gör att psykisk ohälsa och utanförskap ökar. Hade en som ringde och grät när jag var tvungen att ställa in en kurs, det var hennes enda möjlighet att träffa andra människor.
Men så blir det när vi har en bildningsfientlig regering med nu ännu en bildningsfientlig utbildningsminister som bara tycker att vi ska citat: "satsa på riktiga jobb" = typ endast ingenjör/STEM-utbildningar.

 

[Palermo]

För mig är det faktiskt ett helt nytt sätt att se på saken! Jag har aldrig känt så inför att betala skatt, utan jag har som du bara "räknat bort" den delen av min inkomst som icke disponibel. Och sedan har jag inte tänkt på den alls. Jag tycker ju att vi SKA ha skattefinansierad vård, skola, polis, försvar osv osv, så ur det perspektivet anser jag ju att jag behöver och ska betala skatt, men jag har inte på det känslomässiga planet känt mig mer bidragande eller delaktig i samhället för att jag (numera) betalar ganska mycket i skatt. Omvänt kände jag mig inte heller mindre delaktig när jag inte betalade skatt som student. Men förstår att olika personer känner olika. Tack för ett nytt perspektiv!

Fast studielånet är ju ett lån. Även om studietiden ofta är en rolig tid, så är man ju bunden till händer och fötter av lånet. Om man ser det så. Utanför samhället är man verkligen inte.

 

[vilde]

Ja just så! Att vara del av samhället och känna sig som en del av samhället är viktigt. Och helt ärligt inte bara för den individen som har tex sjukersättning utan även för andra som inte har det, hur de ser på individer som inte jobbar men har inkomst. Högerpartier har en tendens att se skattebetalarna som De Enda Viktiga i samhället och bidragstagarna som samhällets Skamfläckar och något som ska minskas och fås bort med alla medel som står tillbuds. Att då istället skapa bidrag av sjukersättning, pension och låg lön(?) och andra ersättningar med skatt på bidrar nog negativt på hur andra människor ser på den som behöver dem och hur man ser på sig själv när man behöver dem.

Jag tycker att det är viktigt att jobba och bidra till sitt eget och andras uppehälle, samhället, en gemenskap. När man inte längre kan det, tex pga sjukdom, och då får sjukersättning förlorar man en viktig del av att vara del av samhället. Att då betala skatt ändå för att faktiskt bidra till det man använder osv känns fortfarande som att man är en bidragande del, man drar sitt strå till stacken som byggs. Jag räknas fortfarande som att jag är en del av samhällets byggnadsdelar, pga att jag ändå betalar skatt, jag är fortfarande viktig. Mina barn fick lunch i skolan pga att jag betalade skatt, hur skulle jag kunna kräva skollunch för dem utan att vilja betala skatt?

Om man drar in på den för alla med ersättning eller låg lön så skulle det vara som att "här, nu är du bidragstagare, du bidrar du inget, du tar bara, du är en kostnad för samhället, vi andra skattebetalare får betala för att du bor, äter, har en hund/katt, bil äter en glass eller sover en natt på hotell". Redan i dag är det inget positivt att vara bidragstagare, speciellt inte för vissa partier, många människor i samhället ser ner på människor som får bidrag. Att leva på andra. Att ha djur-ingen mänsklig rättighet, äta gott ibland osv.
Man har ju inget annat att bidra med som sjuk många gånger, det är ju därför man får sjukersättning. Att känna sig nyttig och behövd som människa är nog något vi alla har ett behov av. Generellt åtminstone. Att betala skatt är ett sätt att bidra, göra rätt för sig, att hjälpa sig själv och andra för välfärden vi har.

Bidrag ska ges till de som är i behov av det under en period där de är i behov av det tycker jag. Samtidigt behöver man i samhället arbeta med hur människor ser på bidragstagare men det känns lite som motvind ibland med tanke på hur det låter från en del människor så det kommer att ta tid, men jag tror inte lösningen är att sätta fler människor i bidrag, varken för deras egen skull eller för andras skull.

Det är i så fall något som är enkelt att lösa genom att beskatta sjukersättningar och olika bidrag och inte kräva skatt av någon som försöker klarar sig på låg inkomst

Problemet gäller främst för de som har egen näringsverksamhet, det är väldigt svårt att klara sig när en stor del går till skatt och olika avgifter. Ett exempel, ett litet jordbruk med gårds- och lokal försäljning av kött, ägg och grönsaker ger intäkter på säg 400 000 kr per år och utgifter på 300 000 kr, kvar är alltså 100 000 kr vilket inte är mycket, långt under fattigdomsgränsen men med ett enkelt liv går det att klara sig. Det är bara det att på de här 100 000 kr skall ungefär 50 000 kr betalas i skatter och avgifter. Det är ungefär lika stor andel i skatt som en VD med 20 miljoner i årslön betalar och helt orimligt.

Såklart kan den här personen ge upp sitt liv och att försöka klara sig själv men vad vinner samhället på det? Inget alls, tvärtom blir det en stor förlust för den här personen med det lilla jordbruket bidrar mer till ett bra samhälle än de allra flesta.