Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

[Tora]

OK, nu blir det skitkastning.

Men det är tydligen så att befolkningen har rätt att uttrycka sig precis hur illa som helst om sjukvårdsperonal. En användare här antydde väldigt tydligt att man anser att personalen "är slipade på att undvika att arbeta". Man uttrycker sig i generaliserande termer om hur dåliga (alla) människor är som jobbar inom vården.
Men att en person som jobbar och sliter och rimligen gör en rätt stor insats för personerna den träffar, uttrycker sig slarvigt och lite raljerande - det är verkligen inte tillåtet?

Nej, läget är nog rätt hopplöst för svensk sjukvård.

Det är nog faktiskt bäst att lägga ner hela verksamheten. Det verkar ju bli bättre att göra som i USA och privatisera. Sjukvården gör det patienten begär - så länge patienten eller dess försäkringsbolag betalar. Och så finns det något slags rudimentär vård för dem som saknar försäkring. Betydligt sämre vård till betydligt högre kostnad (fortfarande i andel av BNP) jämfört med den svenska sjukvården.

Nej att som läkare på ett offentligt forum göra sig löjlig över patienter är aldrig okej. Det är oprofessionellt.

 

[Tora]

Det uppfattade jag inte att hon gjorde. Jag uppfattade att hon ironiserade över en företeelse, inte över en patient.

Det är ju patienten som begär en viss undersökning.

 

[kryddelydd]

Fast man kan springa fram och tillbaka hur mycket man vill utan att för den delen vara effektiv.

Ja, det är ju förstås sant.
Och visst går det åt väldigt mycket sammantagen arbetstid till att jaga efter andra människor: jaga någon som kan göra ett EKG på vårdcentralen (kan ta ganska lång tid innan man får det gjort eftersom undersköterskan assisterar vid en operation eller gynundersökning och sjuksköterskorna har egen mottagning eller sitter i telefon), jaga någon specialistläkare på sjukhuset för att komma överens om en behandling åt någon, ringa röntgen och boka undersökningstid åt patienter (sådant som jag i verkliga livet gör; inte raljerande utan det ligger med jämna mellanrum på mitt bord att ringa och boka tider).
Hjälpa utbildningsläkare i bedömningen av en hudförändring eller något annat, det är inte värst produktivt i min ände eller i patientens ände när jag måste lämna samtalet tre gånger gällande samma patient, men i slutänden är det möjligen produktivt.

Det går åt mycket tid och jag är säkerligen hemmablind för jag ser faktiskt inte att så många av de uppgifterna kan rationaliseras bort. Inte heller det faktum att jag sitter och skriver en massa brev om helt normala provsvar. Det tar mig en liten stund men skulle ta längre tid för enheten och för patienten om alla människor skulle ringa och efterlysa provsvar.

Ja, det görs en massa irrationella saker och ja, organisationen är i vissa fall rätt stelbent. vissa saker görs inte på vissa enheter, exempelvis utreds inte långvariga besvär via akuten. Det man antagligen missar i hanteringen är att det vore smidigt att skriva en remiss till rätt instans.
I mitt hemmalandsting är det inte ovanligt att en godhjärtad och hjälpsam hjärtspecialist remitterar till ortopeden gällande långvariga ryggbesvär. Får tillbaka remissen med en rekommendation att remittera patienten till en sjukgymnast. Skriver remiss till distriktsläkaren. Får tillbaka remissen med en rekommendation att i stället remittera eller hänvisa till en sjukgymnast. Ganska mycket onödig tidsåtgång för att man inte tagit reda på rutinerna gällande ett ärende som man handlägger så pass sällan att man inte har koll på gången.

Eller som i exemplet med barnakuten: läkaren på barnakuten ansåg att det skulle utredas. Man hänvisade till fel instans eftersom man hade dålig koll på vem som gör vad (och nej, det är inte enkelt). vilket ledde till en massa onödigt jobb för flera parter, och en stor ilska från familjen.

Men det är faktiskt inte helt enkelt att veta vart man ska ställa remisser alla gånger. Sådant som man gör sällan blir man inte bra på, och behöver då använda "bortkastad" tid till att ta reda på.

Vårdpersonalen kan säkerligen bli bättre på att hålla ordning på vem som ska göra vad.
Läkare på sjukhusen (åtminstone här) kan bli bättre på att faktiskt ta ställning till om vidare utredningar ska göras i stället för att slentrianmässigt remittera allt för ospecifik uppföljning och utredning via vårdcentralerna.
Mottagningssköterskorna på vissa kliniker och vårdcentraler kan bli betydligt bättre på att ta reda på vad som är vems arbetsuppgift (dessa recept som ska förnyas och där flera sjukhuskliniker hänvisar till vårdcentralen trots att sjukhusmottagningen är behandlande klinik; vårdcentralen hänvisar tillbaka och där sitter vi och patienterna). Vissa kliniker kan bli bättre på att själva ta ställning till sjukintyg i stället för att hänvisa till någon annan.

 

[kryddelydd]

Nej att som läkare på ett offentligt forum göra sig löjlig över patienter är aldrig okej. Det är oprofessionellt.

Har du tänkt på att personen i fråga sitter och skriver i egenskap av privatperson?

 

[Tora]

Har du tänkt på att personen i fråga sitter och skriver i egenskap av privatperson?

Det spelar ingen roll. Personen i fråga representerar likväl läkarkåren.

 

[kryddelydd]

Fast man kan springa fram och tillbaka hur mycket man vill utan att för den delen vara effektiv.

Arbetsro borde också stå högt upp på mångas önskelista.

 

[Snubbelfot]

Det är ju patienten som begär en viss undersökning.

Men inte en enskild patient, utan en generell företeelse. På samma sätt som vi diskuterar andra systemiskt problematiska patientbeteenden som exempelvis att söka akutvård för icke akuta besvär.
Sedan går det ju att konstatera att redan att patienter begär specifika undersökningar ställer till det litet för vårdapparaten, som inte är anpassad för den processen. På gott eller ont.

 

[kryddelydd]

Det spelar ingen roll. Personen i fråga representerar likväl läkarkåren.

Så du menar att vissa är liksom gifta med sitt yrke?

Är det därför det inte är tillåtet att jag har synpunkter på att sjukvården kanske skulle "slippa" vissa uppgifter (ta hand om veckogamla förkylningar utan feber, skriva intyg gällande bilkörning och nykterhet (hur någon nu någonsin ska kunna intyga att en person är pålitlig i nykterhetshänseende när man inte känner personen), dokumentera för senare försäkringsärenden, skriva intyg till resebolag så att en person ska få pengar tillbaka) utan att få på pälsen för det,

medan det är fullt tillåtet för andra att skriva generaliserande negativa omdömen om hur dåliga de är som jobbar inom sjukvården?
Smutskastning (för det handlar flera inlägg om) är tillåtet från ena hållet, att driva med företeelser åt andra hållet är oprofessionellt för att @CillaW och jag och några till liksom aldrig kan rentvå oss från ett yrke vi råkat välja?

 

[CillaW]

Jag tycker det känns så tryggt att veta att läkare gör sig lustiga över sina patienter på ett internetforum.

När jag inte ger ortopediska råd är jag privatperson.

Och exakt vem av mina patienter gör jag mig lustig över?

 

[Tora]

Ja, det är ju förstås sant.
Och visst går det åt väldigt mycket sammantagen arbetstid till att jaga efter andra människor: jaga någon som kan göra ett EKG på vårdcentralen (kan ta ganska lång tid innan man får det gjort eftersom undersköterskan assisterar vid en operation eller gynundersökning och sjuksköterskorna har egen mottagning eller sitter i telefon), jaga någon specialistläkare på sjukhuset för att komma överens om en behandling åt någon, ringa röntgen och boka undersökningstid åt patienter (sådant som jag i verkliga livet gör; inte raljerande utan det ligger med jämna mellanrum på mitt bord att ringa och boka tider).
Hjälpa utbildningsläkare i bedömningen av en hudförändring eller något annat, det är inte värst produktivt i min ände eller i patientens ände när jag måste lämna samtalet tre gånger gällande samma patient, men i slutänden är det möjligen produktivt.

Det går åt mycket tid och jag är säkerligen hemmablind för jag ser faktiskt inte att så många av de uppgifterna kan rationaliseras bort. Inte heller det faktum att jag sitter och skriver en massa brev om helt normala provsvar. Det tar mig en liten stund men skulle ta längre tid för enheten och för patienten om alla människor skulle ringa och efterlysa provsvar.

Ja, det görs en massa irrationella saker och ja, organisationen är i vissa fall rätt stelbent. vissa saker görs inte på vissa enheter, exempelvis utreds inte långvariga besvär via akuten. Det man antagligen missar i hanteringen är att det vore smidigt att skriva en remiss till rätt instans.
I mitt hemmalandsting är det inte ovanligt att en godhjärtad och hjälpsam hjärtspecialist remitterar till ortopeden gällande långvariga ryggbesvär. Får tillbaka remissen med en rekommendation att remittera patienten till en sjukgymnast. Skriver remiss till distriktsläkaren. Får tillbaka remissen med en rekommendation att i stället remittera eller hänvisa till en sjukgymnast. Ganska mycket onödig tidsåtgång för att man inte tagit reda på rutinerna gällande ett ärende som man handlägger så pass sällan att man inte har koll på gången.

Eller som i exemplet med barnakuten: läkaren på barnakuten ansåg att det skulle utredas. Man hänvisade till fel instans eftersom man hade dålig koll på vem som gör vad (och nej, det är inte enkelt). vilket ledde till en massa onödigt jobb för flera parter, och en stor ilska från familjen.

Men det är faktiskt inte helt enkelt att veta vart man ska ställa remisser alla gånger. Sådant som man gör sällan blir man inte bra på, och behöver då använda "bortkastad" tid till att ta reda på.

Vårdpersonalen kan säkerligen bli bättre på att hålla ordning på vem som ska göra vad.
Läkare på sjukhusen (åtminstone här) kan bli bättre på att faktiskt ta ställning till om vidare utredningar ska göras i stället för att slentrianmässigt remittera allt för ospecifik uppföljning och utredning via vårdcentralerna.
Mottagningssköterskorna på vissa kliniker och vårdcentraler kan bli betydligt bättre på att ta reda på vad som är vems arbetsuppgift (dessa recept som ska förnyas och där flera sjukhuskliniker hänvisar till vårdcentralen trots att sjukhusmottagningen är behandlande klinik; vårdcentralen hänvisar tillbaka och där sitter vi och patienterna). Vissa kliniker kan bli bättre på att själva ta ställning till sjukintyg i stället för att hänvisa till någon annan.

Om vårdpersonal (som borde kunna sitt område någotsånär i alla fall) inte har koll hur skall då en patient ha koll på hur det fungerar?

Men varför försöker man inte effektivisera det hela lite? Tex så läste jag i GP för några år sedan att ett sjukhus i Jönköping (tror jag det var) hade i samarbete med Chalmers lyckats korta köerna till operation från väldigt långa till bara 30 (lite osäker på siffran, men det var en avsevärd förkortning) dagar. Och detta bara genom att effektivisera kösystemet.

Att bara begära mer pengar löser ju inte den situationen.

Det du beskriver verkar vara ett enormt resursslöseri.

Jag måste säga att min upplevelse av sjukvården här är att den är generellt mycket bra. Däremot när jag behöver hjälp på Mölndals ögonklinik så känns det ibland som om man bankar huvudet mot väggen.

Dom flesta människorna som jag kommit i kontakt med inom vården har varit helt fantastiska.

Så jag tycker absolut inte att sjukvården verkar helt hopplös däremot kan det vara fruktansvärt trögjobbad. Och det kan vara väldigt frustrerande för mig som patient.

 

[Tora]

Arbetsro borde också stå högt upp på mångas önskelista.

Just arbetsro är nog svårt att definiera. Det är så olika från person till person vad det innebär.

 

[CillaW]

Det spelar ingen roll. Personen i fråga representerar likväl läkarkåren.

Nej, här representerar jag mig själv.

 

[Tora]

Men inte en enskild patient, utan en generell företeelse. På samma sätt som vi diskuterar andra systemiskt problematiska patientbeteenden som exempelvis att söka akutvård för icke akuta besvär.
Sedan går det ju att konstatera att redan att patienter begär specifika undersökningar ställer till det litet för vårdapparaten, som inte är anpassad för den processen. På gott eller ont.

Det spelar ingen roll resultatet blir i slutänden att det är patienten i sig som blir förlöjligad.

Jag har dock aldrig själv velat ha en MR (eller vad den korrekta benämningen på det är).

 

[Tora]

Så du menar att vissa är liksom gifta med sitt yrke?

Är det därför det inte är tillåtet att jag har synpunkter på att sjukvården kanske skulle "slippa" vissa uppgifter (ta hand om veckogamla förkylningar utan feber, skriva intyg gällande bilkörning och nykterhet (hur någon nu någonsin ska kunna intyga att en person är pålitlig i nykterhetshänseende när man inte känner personen), dokumentera för senare försäkringsärenden, skriva intyg till resebolag så att en person ska få pengar tillbaka) utan att få på pälsen för det,

medan det är fullt tillåtet för andra att skriva generaliserande negativa omdömen om hur dåliga de är som jobbar inom sjukvården?
Smutskastning (för det handlar flera inlägg om) är tillåtet från ena hållet, att driva med företeelser åt andra hållet är oprofessionellt för att @CillaW och jag och några till liksom aldrig kan rentvå oss från ett yrke vi råkat välja?

Det är skillnad på att sakligt diskutera något och göra sig löjlig över sina patienters önskemål.

 

[Tora]

När jag inte ger ortopediska råd är jag privatperson.

Och exakt vem av mina patienter gör jag mig lustig över?

Din kommentar om att MR löser allting.

 

[Tora]

Nej, här representerar jag mig själv.

Spelar ingen roll. Vet folk att du är en läkare så kommer du alltid att få representera läkare.

 

[CillaW]

Det är skillnad på att sakligt diskutera något och göra sig löjlig över sina patienters önskemål.

Så för att jag hakar på Bläckis så är det inte ok, eftersom jag har det yrke jag har?
Newsflash: jag är inte mitt yrke. Jag är Cilla.

 

[CillaW]

Spelar ingen roll. Vet folk att du är en läkare så kommer du alltid att få representera läkare.

Jo, det spelar roll.
Lika mycket som att du eller nån snabb skulle representera samtliga med samma yrke när du skriver på ett diskussionsforum på din fritid.

 

[CillaW]

Din kommentar om att MR löser allting.

Förlöjligar VEM av mina patienter?

 

[CarEr]

Du skriver hela tiden vad alla andra skall göra. Vad patienter skall göra (sluta söka vård), vad politikers skall göra (fatta rätt beslut, skjuta till mer pengar) osv.

Hade varit intressant att höra någon gång vad du tycker att sjukvården kan göra.

Men det handlar ju trots allt om en helhet. Inte bara vad patienten ska/inte ska göra eller vad sjukvården ska eller inte ska göra.

Under de 20 åren jag jobbat har vi haft fler förbättringsarbeten än jag kan räkna varav det sista varit LEAN. Det finns jättefina resultat där man kortat väntetider för bröstcancer, mm på ett helt lysande sätt. Det finns också förslag från personal, vilket du efterfrågade, som inte lyssnas på. Jag har en sjukhusledning som omorganiserar för att förbättra flöden av patienter och avdelning för att 10 år efter komma på att OJ, det vi hade för 10 år sedan var nog faktiskt bättre. Sedan börjar allting om.

Nuvarande chef för medicinkliniken har arbetat mycket med IT inom sjukvården. Därav stor satsning på 1177, att kunna skicka SMS. Tekniken i våra system hinner inte med. Jag som sjuksköterska vägrar lämna meddelande på mobilsvar om inte personen i fråga säger vem det är jag ringt till. Informationen får inte hamna i fel händer. Men det kanske skulle underlätta för patienten att få ett kort svar på mobilen.

Jag kan inte svara för akuten hos oss, jag har aldrig och kommer aldrig att arbeta där. Jag vet ändå att de har gjort flera förbättringsarbeten för att underlätta för patienterna. Problemet kvarstår att om du av 15 patienter har 7 som inte ens borde vara där pga förkylning, nageltrång så kommer de att få vänta tills personen i ambulanshelikoptern fått hjälp eller de 8 som behöver akut hjälp fått det.

Gastrosektionen är i princip polikliniserad till den grad att jag och min kollega håller på att slita ut oss pga att vi inte hinner med. Patienterna erbjuds telefontid inom 4 dagar oftast. Vi har flera akuttider i veckan om det behövs till läkare.

De patienter som ligger inne på avdelningen är så svårt sjuka att hälften av mina nyfärdiga kollegor inte ens förstår vilka risker som kan inträffa. Vårdtyngden gör att flertalet är inne hos chefen och gråter för att de inte fixar situationen. Vi hinner knappt säga hej då till patient nr 1 innan de 30 minuterna vi har på oss för att ta emot patienten från AVC har gått ( förbättringsarbete ) och de står i korridoren.

Vi förbättrar så mkt som vi kan tills vi kräks på det. Vi åläggs av sjukhusledningen att optimera med samma personal. Jag har till och med blivit tillsagd av tidigare verksamhetschef att sänka mina ambitioner kring vården av mina patienter för att jag tyckte att patientsäkerheten var hotad!

Det stör mig något enormt när jag då ser kommentarer om att sjukvården inte gör något, att jag som sjuksköterska ska vara slipad på att slippa göra saker eller vad fasen det nu var.
Dessutom, med hänvisning till den sista diskussionen om oprofessionalitet kring ett skämt

Vi vårdpersonal ÄR inte vårt yrke. Vi JOBBAR som det. Det är en jäkla skillnad.