Hur ska man tänka (vuxet barn med orimliga mål)

[Sissa]

Ja det är också befängt att ha en vuxen människa som troll i källaren
Tydligen är det de TS är orolig för

Jag tror det bästa TS kan göra är att släppa taget och att det vuxna barnet får lösa sin situation själv på bästa sätt. TS ska inte styra. Det är där hela problemet bottnar. Krav på försöjning kan ställas, men inte hur. Att försörja sig är så basalt i varje vuxen människas liv så TS skulle behöva sluta serva med gratis mat, bostad och bil. Fundera, vela, sök tilll teaterhögskolan vart annat år, men dra in pengar under tiden. Sånt är livet.

 

[Lampan]

Jag tror det bästa TS kan göra är att släppa taget och att det vuxna barnet får lösa sin situation själv på bästa sätt. TS ska inte styra. Det är där hela problemet bottnar. Krav på försöjning kan ställas, men inte hur. Att försörja sig är så basalt i varje vuxen människas liv så TS skulle behöva sluta serva med gratis mat, bostad och bil. Fundera, vela, sök tilll teaterhögskolan vart annat år, men dra in pengar under tiden. Sånt är livet.

Hur ska det gå till, hade du tänkt... Att släppa taget?

Om trollet bor i källare och skiter i allt?

Ska trollet inte få äta, eller vad menar du?

 

[stjarnhimmel]

TS-hur får hen pengar till nöje, kläder?
Ger ni hen pengar?
Om hen inte får pengar måste den ju tröttna? Och inse att med jobb får jag pengar och kan göra saker?

 

[Sissa]

Hur ska det gå till, hade du tänkt... Att släppa taget?

Om trollet bor i källare och skiter i allt?

Ska trollet inte få äta, eller vad menar du?

Jag är inne på Petruskas linje. "Kasta ut ungen."

Föreställer mig att min partner sa så till mig, om jag hade varit arbetslös och lite obeslutsam och långsam.

Jag tjatar väl, men jag hade kastat ut barnet ur föräldrahemmet. Det är inte en orimlig sak att göra med en vuxen människa.

Jag kastade i stort sett ut min ena unge. Jag bidrog dock med att samtidigt hjälpa vederbörande med att köpa den lägenhet som just då var annonserad till lägst pris i hela kommunen - i en förort från 50-talet. Det har fungerat mycket väl, även om ungen var rätt arg på mig ett bra tag just då. Kan man inte köpa något åt ungen, kan man kanske hjälpa till med bostad på andra vis. Vuxna har ju ofta bättre kontaktnät än unga runt 20.

 

[Petruska]

Jag är inne på Petruskas linje. "Kasta ut ungen."

Tough love, eller vad det heter.

 

[Petruska]

Hur jobbar ni på personens självkänsla nu? Med tanke på hur situationen beskrivs tror jag att personen först och främst behöver distans till sina föräldrar (er). Bäst vore nog om hen flyttade från föräldrahemmet. Detta för att hen ska kunna utveckla sina egna drömmar och mål och känna inflytande och ansvar över sin egen livssituation. Att som vuxen bo kvar i föräldrahemmet är nog ofta rätt hämmande för den personliga utvecklingen. Att få och tvingas ta ansvar för sin egen livssituation är både utmanande, utvecklande och i vissa fall befriande. En flytt skulle ge det vuxna barnet möjlighet och utrymme att utvecklas som vuxen. Det skulle även ge er möjligheten att utveckla en vuxen relation till varandra, för nu låter det som att relationen är lite skev.

Jag är på din linje: distans till föräldrarna!

Det är inte föräldrarna som ska "jobba på personens självkänsla", oavsett vad det förskräckliga uttrycket betyder.

Det är ofta jobbigt att bli vuxen. Föräldrar kan inte plana ut den jobbigheten, men föräldrar kan ganska lätt göra så att den jobbigheten blir väldigt långdragen. Det är vad jag tror pågår i den här familjen.

 

[Lampan]

Jag är inne på Petruskas linje. "Kasta ut ungen."

Ja det va min tanke också
Men om ungen är så initiativ fattig kanske det är bra att lägga fram alternativ i form av Jobb innan jul eller utkastning till exempel Norge i januari

Om barnet har blivit curlat hela livet, måste det vara svårt att ta tag i sitt liv
Det borde komma som en chock att bara bli utslängd

 

[Sissa]

TS-hur får hen pengar till nöje, kläder?
Ger ni hen pengar?
Om hen inte får pengar måste den ju tröttna? Och inse att med jobb får jag pengar och kan göra saker?

Alltså. Gällande det här måste jag ta exempel ur mitt eget liv. Min femtonåring tog ett icke-attraktivt jobb på kommunen i somras för att få pengar. Jag tänker mig att tillvaron blir lite tristare för de flesta från den åldern ungefär, att endast ha 1050 kronor i månaden till kläder, nöjen, fika med kompisar, resor osv. Att kunna göra roliga saker måste väl vara en drivkraft i sig?

Så jag undrar också hur ditt vuxna barn kan klara sig? Mat, bil, bostad står ni för, men resten?

 

[a1agnlju]

Alltså. Gällande det här måste jag ta exempel ur mitt eget liv. Min femtonåring tog ett icke-attraktivt jobb på kommunen i somras för att få pengar. Jag tänker mig att tillvaron blir lite tristare för de flesta från den åldern ungefär, att endast ha 1050 kronor i månaden till kläder, nöjen, fika med kompisar, resor osv. Att kunna göra roliga saker måste väl vara en drivkraft i sig?

Så jag undrar också hur ditt vuxna barn kan klara sig? Mat, bil, bostad står ni för, men resten?

Hen har levt på studiestöd förra året (fristående kurser) och studiebidrag innan dess. De pengarna har använts till främst kläder då hen inte har särskilt många kostsamma nöjen ( biobesök och fika och lite sånt då och då). Vi föräldrar har inte råd att lägga pengar på några direkta nöjesresor åt vare sig oss eller barnen (språkresor har vi betalt och om något barn vill resa utomlands för att jobba skulle vi försöka hjälpa till med det också). De är väl medvetna om att, om de vill resa måste de tjäna/spara ihop de pengarna själva. Vi har helt enkelt inte de resurserna. De har valt att lägga pengarna på annat.

 

[Smulan75]

Jag tror det bästa TS kan göra är att släppa taget och att det vuxna barnet får lösa sin situation själv på bästa sätt. TS ska inte styra. Det är där hela problemet bottnar. Krav på försöjning kan ställas, men inte hur. Att försörja sig är så basalt i varje vuxen människas liv så TS skulle behöva sluta serva med gratis mat, bostad och bil. Fundera, vela, sök tilll teaterhögskolan vart annat år, men dra in pengar under tiden. Sånt är livet.

Så länge de vuxna barnen sitter hemma och har föräldrar som försörjer dem är det lätt för barnen att inte ta intiativ och det är väldigt bekvämt trots "tjatande" föräldrar att sitta i den sitsen.

Jag förstår helt TS mening i hennes ifrågasättande av de "orimliga" målen.

Om X bestämmer sig för att X vill gå en utbildning och behöver 2,0 på högskoleprovet eller MVG i alla ämnena från gymnasieskolan och inte har speciellt bra betyg från gymnasieskolan men har fått godkänt (dvs kan inte läsa upp betygena på komvux) så anser jag att det inte går att sitta hemma "heltid" och plugga till högskoleprovet och om det inte går bra så väntar man till nästa högskoleprov och undertiden vill X gärna gå en "dyr" kurs för att bli bättre på högskoleprov, bara för att man vill komma in på just den linjen. Det är inte orimliga mål, men vägen för att uppnå målen är orealistiska.

Sen får X gärna drömma om att komma in på utbildningen och jobba med det yrket i framtiden men då får X se till att försörja sig på annat sätt och under tiden kämpa med att uppnå sina mål. X får plugga till högskoleprovet och försöka få bättre på poäng på sin "fritid". Det är inte acceptabelt för de som försöjer X att godta hur de "orimliga" målen ska uppnås.

Sålänge X bor under samma tak och blir försörjd av sina föräldrar måste det vara föräldrarna som är ansvariga och som har rätt att bestämma vad som är rimligt eller inte och vad X bör göra med sin tid och vad X ska bidra med. Om X bestämmer sig för något så måste föräldrarna tycka att det är ok, tex om X vill bli Dressyrstjärna och får en obetald praktikplats i ett stall i ett halvår måste föräldrarna godkänna att det är ok att X tar den vägen, såvida X bor hemma under den tiden, om X däremot får husrum och mat betald på stallet så kan X ta sitt egna beslut och flytta imorgon, men då är X självförsörjd och bor inte längre under sina föräldrars tak.

När X har flyttat hemmifrån och försörjer sig själv är det inte upp till föräldrarna att bestämma vad X vill och gör med sina pengar och med sin tid.

Sen förstår jag inte varför föräldrar verkar dra sig för att få sina "vuxna" barn flytta hemifrån och om de inte kan försörja sig själva får de leva på socialbidrag eller liknande - det är trots allt det vi betalar för med våra skattepengar.

 

[Petruska]

Sålänge X bor under samma tak och blir försörjd av sina föräldrar måste det vara föräldrarna som är ansvariga och som har rätt att bestämma vad som är rimligt eller inte och vad X bör göra med sin tid och vad X ska bidra med. Om X bestämmer sig för något så måste föräldrarna tycka att det är ok, tex om X vill bli Dressyrstjärna och får en obetald praktikplats i ett stall i ett halvår måste föräldrarna godkänna att det är ok att X tar den vägen, såvida X bor hemma under den tiden, om X däremot får husrum och mat betald på stallet så kan X ta sitt egna beslut och flytta imorgon, men då är X självförsörjd och bor inte längre under sina föräldrars tak.

Nej, naturligtvis inte. Att bo hemma som myndig och bli försörjd, innebär inte att man blir omyndig, och det innebär inte att föräldrarna plötsligt har något slags rätt att fatta beslut över en som om man vore tre år.

Föräldrarna kan tillåta sitt myndiga barn att bo hemma eller inte. Man kan prata inom familjen om hur tex hushållsarbetet ska fördelas etc. Men det ger absolut inte föräldrarna någon rätt att fatta de övergripande beslut om barnet som du ger exempel på. Den unge är fortfarande myndig. Föräldrarna behöver inte tillåta att den unge bor hemma.

 

[stjarnhimmel]

TS-har ni pratat om att flytta hemifrån?
Har du sagt att nu är det dags att du försörjer dig själv?

 

[Inte_Ung]

Jag har inte läst hela tråden, jag hinner inte just nu.
Men det hela får mig att tänka på de två unga vuxna pojkar i min bekantskapskrets som tog sina liv.
Det kom i båda fallen som en blixt från en klar himmel.

Man måste vara noga och försiktig med människor i den åldern.

 

[tara]

Jag har inte läst hela tråden, jag hinner inte just nu.
Men det hela får mig att tänka på de två unga vuxna pojkar i min bekantskapskrets som tog sina liv.
Det kom i båda fallen som en blixt från en klar himmel.

Man måste vara noga och försiktig med människor i den åldern.

Usch , va hemskt. Ja var försiktig.

Jag kom att tänka på en kille som växte upp i samma stad som jag. Inget speciellt, inte speciellt karismatisk, tja ingenting udda överhuvudtaget, iallafall inte för mig som tonåring. Några år senare hade han gått Teaterhögskolan och som jag förstod det var skådespelare. Jag har inte hört något mer men han var iallafall på scen bär jag såg honom.

Varför skulle teater vara orimligt?

Jag ändrar för jag kanske överdrev , det kanske inte var högskola men något typ Kalle flygare eller vad det heter och jag såg honom med kompisar i en pjäs.

 

[Gnist]

Sålänge X bor under samma tak och blir försörjd av sina föräldrar måste det vara föräldrarna som är ansvariga och som har rätt att bestämma

Om X bestämmer sig för något så måste föräldrarna tycka att det är ok, tex om X vill bli Dressyrstjärna och får en obetald praktikplats i ett stall i ett halvår måste föräldrarna godkänna att det är ok att X tar den vägen, såvida X bor hemma under den tiden

När X har flyttat hemmifrån och försörjer sig själv är det inte upp till föräldrarna att bestämma vad X vill och gör med sina pengar och med sin tid.

Så du tycker på riktigt att föräldrar försöka få sina vuxna barn omyndigförklarade om de fortsätter att bo hemma eller av x anledning måste flytta hem en period

Är man myndig så bestämmer man själv över ens liv. Punkt.

Däremot kan man som förälder välja att curla eller inte, man kan ställa krav eller mjäka med etc.

 

[a1agnlju]

Usch , va hemskt. Ja var försiktig.

Jag kom att tänka på en kille som växte upp i samma stad som jag. Inget speciellt, inte speciellt karismatisk, tja ingenting udda överhuvudtaget, iallafall inte för mig som tonåring. Några år senare hade han gått Teaterhögskolan och som jag förstod det var skådespelare. Jag har inte hört något mer men han var iallafall på scen bär jag såg honom.

Varför skulle teater vara orimligt?

Jag ändrar för jag kanske överdrev , det kanske inte var högskola men något typ Kalle flygare eller vad det heter och jag såg honom med kompisar i en pjäs.

Calle Flygare kostar 25000 per termin. Inga pengar vi har och inga pengar hen har heller. Scenskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö tar in ca tio sökande per år vardera och antalet sökande är en bra bit över tusen. Har man då inte engagerat sig i sin utveckling som skådespelare genom att vara med i olika teatergrupper så är det ett orimligt mål i nuläget, ja! Det finns ett antal folkhögskolor osv. också förstås, men det är inte lätt att komma in på de heller om man inte utvecklar sig och kontinuerligt övar.

 

[Miljon]

Jag har inte läst hela tråden, jag hinner inte just nu.
Men det hela får mig att tänka på de två unga vuxna pojkar i min bekantskapskrets som tog sina liv.
Det kom i båda fallen som en blixt från en klar himmel.

Man måste vara noga och försiktig med människor i den åldern.

Jag håller med. Och spinner vidare...
Jag tänker att det (såklart) beror på VARFÖR den unga bor hemma och inte tar initiativ. Och det verkar svårt att veta med TS barn. Mår hen bra? Har hen problem, eller tror sig ha problem, som gör att hen inte klarar av att jobba? Hur ser allt det här ut från Ts barns synvinkel, om hen skulle skriva en tråd och be om hjälp? Är det "dumma mamma tvingar mig att söka jobb men jag vill inte" eller "jag vågar inte söka jobb därför att..." eller något annat?

Jag tänker att man nog behöver veta det, för att veta hur hårt man ska gå fram. Vissa behöver säkert "bara" en spark därbak. "Du är vuxen nu, vill du påbörja ditt alldeles egna vuxenliv behöver du fixa någon sorts inkomst och ett boende!" och så lite lagom med hjälp om ungen vill ha det (tips på hur man kan gå till väga, tillexempel, men utan att servera någon färdig lösning).

Men andra behöver kanske mer trygghet och pepp. Hade t.ex. jag blivit utsparkad ur föräldrahemmet som 20-åring hade jag mest troligt sett ett stort svart mörkt hål som tänkte äta upp mig, och risken hade varit stor att jag aldrig skulle komma upp ur det hålet. En sån unge kanske behöver lite mer lirkande, typ "Om du behöver fram till jul på att fundera så är det okej, men då får du ta större ansvar för sysslor hemma eftersom vi andra måste jobba och få in en inkomst" om det är okej och familjen har ekonomi för det.

Men, då behöver man ju veta vad som är problemet egentligen, och det tror jag inte att en förälder ska försöka tjata ur sitt vuxna barn. Vill ungen inte dela med sig av var problemet ligger, eller inte vet själv, så är det nog svårt att veta vilken utgångspunkt man har.

 

[Smulan75]

Så du tycker på riktigt att föräldrar försöka få sina vuxna barn omyndigförklarade om de fortsätter att bo hemma eller av x anledning måste flytta hem en period

Är man myndig så bestämmer man själv över ens liv. Punkt.

Däremot kan man som förälder välja att curla eller inte, man kan ställa krav eller mjäka med etc.

om man är vuxen och myndig kan man försörja sig själv. Punkt.

jag menar inte på att man ska bestämma allt, men att man som försörjare av dessa vuxna barn kan bestämma de regler som ska följas i sitt eget hem. (oavsett om det är omyndiga eller myndiga barn som bor hemma).

Om man väljer att bo hemma och låta ens föräldrar försörja en, ja så länge man bor under sina föräldrars tak och de betalar ens uppehåll så anser jag att det är föräldrarna som har ganska mycket att säga till om. Anser ni att de vuxna barnen som bor hemma ska kunna bestämma allt själv - vad får föräldrarna bestämma? enbart när det är dags att flytta? Nu är det ju alltid föräldrarna som "tillåter" dessa vuxna barn att bo hemma, men bara för att de tillåter att de bor hemma och blir försörjda så innebär ju inte det att de ska tillåta de vuxna barnen att göra vad de vill? Skulle ett vuxet barn bo hemma hos mig skulle jag inte tillåta att hen tog hem kompisar kl 23 en vardagkväll och sitta och dricka på sitt rum - myndig eller ej.

När ett vuxet barn bor hemma så är det väl inte helt orimligt att man som förälder ska kunna ställa krav på att de vuxna barnen ska hjälpa till i hemmet och så gott det går bidra ekonomiskt.

Jag tycker inte att föräldrarna till dessa barn kan besluta om vilket jobb som det vuxna barnet tar, men jag tycker att de kan ha åsikter om det vuxna barnet väljer mellan att ta ett heltidsjobb på Ica eller ett helgjobb på hunddagiset. och att de faktiskt kan ställa krav på att ett heltidsjobb med bättre betalt går före ett helgjobb.

 

[Petruska]

om man är vuxen och myndig kan man försörja sig själv. Punkt.

jag menar inte på att man ska bestämma allt, men att man som försörjare av dessa vuxna barn kan bestämma de regler som ska följas i sitt eget hem. (oavsett om det är omyndiga eller myndiga barn som bor hemma).

Om man väljer att bo hemma och låta ens föräldrar försörja en, ja så länge man bor under sina föräldrars tak och de betalar ens uppehåll så anser jag att det är föräldrarna som har ganska mycket att säga till om. Anser ni att de vuxna barnen som bor hemma ska kunna bestämma allt själv - vad får föräldrarna bestämma? enbart när det är dags att flytta? Nu är det ju alltid föräldrarna som "tillåter" dessa vuxna barn att bo hemma, men bara för att de tillåter att de bor hemma och blir försörjda så innebär ju inte det att de ska tillåta de vuxna barnen att göra vad de vill? Skulle ett vuxet barn bo hemma hos mig skulle jag inte tillåta att hen tog hem kompisar kl 23 en vardagkväll och sitta och dricka på sitt rum - myndig eller ej.

När ett vuxet barn bor hemma så är det väl inte helt orimligt att man som förälder ska kunna ställa krav på att de vuxna barnen ska hjälpa till i hemmet och så gott det går bidra ekonomiskt.

Jag tycker inte att föräldrarna till dessa barn kan besluta om vilket jobb som det vuxna barnet tar, men jag tycker att de kan ha åsikter om det vuxna barnet väljer mellan att ta ett heltidsjobb på Ica eller ett helgjobb på hunddagiset. och att de faktiskt kan ställa krav på att ett heltidsjobb med bättre betalt går före ett helgjobb.

Det du skriver tyder på en syn på relationer mellan föräldrar-barn, ja, kanske relationer i allmänhet, som är mig helt främmande. Och det du skriver är orimligt. Om flera vuxna personer bor i samma bostad, där vissa av personerna försörjer andra, betyder inte det att de som drar in pengarna har hela makten och något slags rätt att bestämma hur det gemensamma hemmet ska fungera.

Vuxna människor som bor ihop pratar med varandra om hur hemmet ska fungera. Kanske fungerar inte samtalen, kanske bryts överenskommelser - och då leder det troligen till att samma vuxna personer istället grälar om saken. Men det är inte så att någon vuxen kan bestämma över någon annan vuxen på det sätt du föreställer dig.

Tyvärr är det i det här fallet inte otänkbart att sådan övermakt däremot är fullt psykologiskt rimlig, både för föräldrarna och den unge, men enligt min mening tydliggör det bara än mer att föräldrarna redan har gått för långt och att den unge behöver flytta med det snaraste.

 

[Squie]

om man är vuxen och myndig kan man försörja sig själv. Punkt..

Hur ställer du dig till barn och ungdomar som har någon form av funktionsnedsättning och inte släpps in på arbetsmarknaden?