Det låter som fler samtal med tankar och förslag kanske kan vara en idé. Så inte avkomman känner att allt är hopplöst, det finns flera vägar att gå. Men först måste hen välja själv, och sedan måste hen faktiskt börja gå. Jag tror det kommer att bli jättebra om hen får lite konstruktivt stöd i sina tankegångar.
- Skola & Jobb
- Trådstartare a1agnlju
- Startdatum
Det låter som fler samtal med tankar och förslag kanske kan vara en idé. Så inte avkomman känner att allt är hopplöst, det finns flera vägar att gå. Men först måste hen välja själv, och sedan måste hen faktiskt börja gå. Jag tror det kommer att bli jättebra om hen får lite konstruktivt stöd i sina tankegångar.
Ja, det här rör det lite mindre kostsamma könet så ca 3500 ska hon betala hemma enligt KV. Pengar som behövs i hushållet (även om jag troligtvis kommer lägga undan lite ändå). Det kan ju vara bra att låta barnet spara själv och se pengarna växa på kontot. Om hon sedan vill ha dem till terminsavgift eller något annat spelar ju inte någon större roll. Sparande är något som jag själv är pissdålig på (det har funnits perioder då jag definitivt hade kunnat lägga undan pengar även om jag inte kan det just nu) så om jag kan förmå henne att inte ärva det beteendet är ingen gladare än jag
Jag har ett förslag. Nu när du säger att ekonomi inte är din gen starka sida.Ja, det här rör det lite mindre kostsamma könet så ca 3500 ska hon betala hemma enligt KV. Pengar som behövs i hushållet (även om jag troligtvis kommer lägga undan lite ändå). Det kan ju vara bra att låta barnet spara själv och se pengarna växa på kontot. Om hon sedan vill ha dem till terminsavgift eller något annat spelar ju inte någon större roll. Sparande är något som jag själv är pissdålig på (det har funnits perioder då jag definitivt hade kunnat lägga undan pengar även om jag inte kan det just nu) så om jag kan förmå henne att inte ärva det beteendet är ingen gladare än jag
Ta en tur till Charlie Söderbergs föreläsningar. Den första är gratis och repetition är all lärdoms moder så den kan ni gå på gemensamt ett flertal gånger. Gå tillsammans för den ger en syn på vad i livet är värt något. Gå inte på att ni måste gå några dyra följdkurser utan bara första föreläsningen åtminstone tre gånger och sedan kan ni fundera på följdkurser annars läserbarnet på gymnasienivå eller universitetsnivå.
Sen
Kolla in www.balansekonomi.se
Kanske se om ungen ska läsa någon Ekonomikums, typ entreprenörskurs för att om ungdomen ska bli skådespelare blir hen egen företagare förmodligen.
En ungdom på väg att bli vuxen, hela familjens liv förändras. På något sätt måste ju ungdomen välja om ingen sjukdom finns. OBS kolla sjukdom . Arbete eller studier med studiemedel.
På 3500 kr så ska ungdomen köpa eget fredagsmys tycker jag.
Har varit på den första föreläsningen och får lov att säga att den är inspirerande, dock inte särskilt uttömmande när det kommer till ekonomiska tips. Då är de första säsongerna av lyxfällan bättre tycker jag i alla fall. Det är just sparande som jag är dålig på. Jag hör inte till kategorin som lever över mina tillgångar och jag håller budget, men spara är jag dålig på.
Inte alls. Jag ville inte alls plugga vidare efter gymnasiet, jag ville jobba med hundar, och så småningom bli hundpsykolog (ja, plugga till det fanns ju i planen, så det var inte ett allmänt anti-läsa). Men jag sökte ändå till universitetet, bland annat ADB (som det hette på den tiden) för det lilla jag sett av datorer på mattelektionerna hade för all del varit skoj. Jag kom in, och insåg att det där med programmering var precis vad jag ville göra. (Så när jag inte kom in på B-nivån, nästa termin, gick jag kursen ändå, tentade, gjorde uppgifter tillsammans med några andra studenter, och hamnade sedan på datavetenskapligt program året därpå.) Så det kan visst vara så att man inte vet vad man vill göra men av en slump hamnar på något som visar sig vara helt rätt. (Lika väl som man kan skära sig totalt med en utbildning till något man faktiskt vill bli, bara för att man tolkar in för mycket i en enda kurs.)
Som jag förstår @Görel så handlar det om motivation. Vilket, som jag förstår din text, det som drev dig. Man måste känna själv, innerst inne, att man vill plugga. Annars tar man sig inte igenom utbildningen. O det gäller inte bara utbildning, det gäller allt.
Jerry tänk på din framtid,
Jerry tänk på vad du ska bli,
Jerry tänk på ditt rykte,
Jerry tänk på ditt liv.
Jerry du sköter väl skolan,
Jerry du är ju snart stor
Jerry lyssna på mamma,
om du ändå var som din bror.
Uggla är bra, men Ikaros av Björn Afzelius är den ultimata vägledningstexten...
...
Ändå står snart de vuxna där och pekar
ut den riktning de tycker man ska ta.
Alla drömmar de själva har förvägrats
vill de förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas -
revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen älskar ett barn som är starkt.
Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en individ?
Vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut,
vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter få leva där de trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt dem få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respektrad av din avbild,
så får du visa din avbild respekt.
Jerry tänk på vad du ska bli,
Jerry tänk på ditt rykte,
Jerry tänk på ditt liv.
Jerry du sköter väl skolan,
Jerry du är ju snart stor
Jerry lyssna på mamma,
om du ändå var som din bror.
Uggla är bra, men Ikaros av Björn Afzelius är den ultimata vägledningstexten...
...
Ändå står snart de vuxna där och pekar
ut den riktning de tycker man ska ta.
Alla drömmar de själva har förvägrats
vill de förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas -
revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen älskar ett barn som är starkt.
Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en individ?
Vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut,
vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter få leva där de trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt dem få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respektrad av din avbild,
så får du visa din avbild respekt.
En av mina soner var sadan ocksa. Inte for att han hade dalig sjalvkansla, utan snarare for att han var yngst av tre och hans broder curlade nagot aldeles forskrackligt.
Redan som toddler visste han att han var duktig ... att han var smartare an de flesta bland hans kompisar ... och att hans broder hjalpte honom tillratta i allt. Hela tiden. Vad det an gallde. Nu ar han vuxen och sjalvstandig och har ett mycket gott forhallande till broderna och oss foraldrar ... men ar fortfarande oaker pa vad "han vill bli pa riktigt nar han blir stor". Det ar dock hans problem, han tjamar bra och skoter sig utmarkt sjalv.Vi forklarade for vara barn nar de var tonaringar att sa lange de bodde hemma, och/eller var forsorjda av oss, hade vi sista ordet. (Typ, man talar om var man ar och nar man vantas hem nar man bor i familj. Alla som bor i huset gjor sitt for att det ska fungera med stadning, allmant underhall, etc. Jobbar foraldrarna sa att de inte hinner skjutsa mindre barn, handla, fixa middag, etc, stiger man in och tar hand om det som behovs utan tillsagelse och utan sura miner)
Vill man vara vuxen och sjalvstandig fixar man studier eller job, oftast bada, och klarar sig sjalv. Bor man hemma men betalar hyra hoppas man som foralder att man lart dem tillrackligt med hansyn for att de ska tala om var de ar och nar de kommer hem ... men da ar det hela pa en helt annan niva. Da har man all ratt att skota sitt liv precis som man vill sjalv.
En av mina soner var sadan ocksa. Inte for att han hade dalig sjalvkansla, utan snarare for att han var yngst av tre och hans broder curlade nagot aldeles forskrackligt.
Vi forklarade for vara barn nar de var tonaringar att sa lange de bodde hemma, och/eller var forsorjda av oss, hade vi sista ordet. (Typ, man talar om var man ar och nar man vantas hem nar man bor i familj. Alla som bor i huset gjor sitt for att det ska fungera med stadning, allmant underhall, etc. Jobbar foraldrarna sa att de inte hinner skjutsa mindre barn, handla, fixa middag, etc, stiger man in och tar hand om det som behovs utan tillsagelse och utan sura miner)
Vill man vara vuxen och sjalvstandig fixar man studier eller job, oftast bada, och klarar sig sjalv. Bor man hemma men betalar hyra hoppas man som foralder att man lart dem tillrackligt med hansyn for att de ska tala om var de ar och nar de kommer hem ... men da ar det hela pa en helt annan niva. Da har man all ratt att skota sitt liv precis som man vill sjalv.
För mig känns det lite avigt att så att säga betrakta sina barn som anställda, och låta betalningsförmågan avgöra vilka förväntningar man har på varandra, och hur relationen ser ut. Om du betalar får du göra vad du vill, men om du inte betalar tänker jag styra dig som att du vore yngre.
Har ni gjort likadant föräldrar emellan, att den som för tillfället tjänar mest också har rätt att beordra den andre? Att autonomi i familjen är kopplat till betalningsförmåga, den som inte tjänar pengar måste lyda de andra, och den som tjänar mest pengar kan bestämma över de andra?
Jag tänker mig nog mer att betalningsförmåga och familjerelationer är olika saker. Hur mina föräldrar, syskon, make eller barn behandlar mig, och i vilken mån jag kan göra vad jag vill eller måste göra som de säger, har aldrig varit kopplat till hur mycket pengar jag kunnat ge dem.
Men när ska man sluta betrakta barnen som barn och börja betrakta dem som vuxna? om man nu inte ska göra det när de är myndiga eller när de flyttar hemifrån?
Vad förväntar ni er av barn som ni bor tillsammans med till skillnad från en vuxen? eller har ni exakt samma förväntingar på barn och vuxna?
Allt behöver inte räknas i kronor. Bestämmanderätten för mig i en familj handlar inte om vem som "bidrar mest". I en familj är det föräldrarna som bestämmer och föräldrarna är jämställda oavsett lön & fysisk förmåga. Men för mig är det viktigt att alla i familjen har en vilja att vilja bidra och att hjälpa till och finns inte den viljan naturligt så är det något som man får "tvinga" fram. Min 12åring har inte alltid lust att hjälpa till men ibland måste hon det för att jag ber henne och då vet hon att hon får lyda mig även om hon inte har lust för tillfället.
Hur skulle skolan fungera om lärarna inte har "sista ordet"? Varför ifrågasätts det så mycket att de försörjande föräldrarna i en familj ska ha "sista ordet"? Nu menar jag inte att man ska styra sina barn in i minsta detalj, barn i min mening mår bra av att ta eget ansvar och att vara självständiga och ta egna beslut. Men barn som inte tar ansvar och som inte är självständiga, vad gör man med dem? och när barnen tar beslut som påverkar övriga familjen är det föräldrana som får överväga om det är ett "bra" eller "dåligt" beslut.
Som förälder måste man väl få ställa krav på att "vuxna" hemmaboende barn bidrar på något mer sätt än bara att hjälpa till med hushållsarbetet?
Det jag ifrågasatte var att barnens handlingsfrihet skulle avgöras av deras betalningsförmåga. Om barnen betalar får de komma och gå som de vill, om de inte betalt måste de laga middag och hämta småsyskon. Att det är pengar, snarare än ålder och mognad, som avgör hur ens allra närmaste behandlar en.
Har jag skrivit att de vuxna barnen får mer handlingsfrihet om de kan betala för sig? Då har jag antingen formulerat mig fel eller så har du missförstått mig.
Iof har jag nog skrivit att så länge föräldrarna försörjer dem så har de rätt att bestämma - men att ha rätt att bestämma och att utöva det är två olika saker och finns i hur många nyanser som helst. Men jag kanske ska omformuler det att så länge de bor under föräldrarnas tak så får de godta föräldrarnas regler. Sen är det inte osannolikt att barnen själva är med och kommer överrens om "reglerna".
Att föräldrar skulle behandla barnen sämre bara för att föräldrarna har bestämmanderätt är inte heller något jag skrivit - hoppas jag. Barn ska inte behandlas som slavar i hemmet och behöva lyda allt och ögonblickligen, men inte heller ska föräldrarna behandlas som en outömmlig resurs som ställer upp på allt och accepterar allt utan att ifrågasätta.
Det handlar inte alls om att betrakta barnen som anstallda. Det handlar om respect och hansyn. Den unga vuxna som agerar som ett "kallar troll" och inte vill jobba, eller plugga, eller bidra till familjen pa nagot vis har inte tillracklig respect eller hansyn for foraldarna som ser till att hela hushallet rullar pa, bade ekonomiskt och rent praktiskt. Har jag som foralder inte lyckats "instill" den kanslan av ansvar i mitt unga vuxna barn far jag forsoka praktiskt visa vad det innebar att vara vuxen och lara dem ansvar da istallet.
Jag har tre vuxna soner som flera ganger, sedan de blev vuxna tackat mig och maken for att vi var sa "stranga" och inte lat dem gora vad de ville i tonaren. Den aldsta klackte ur sig, "Tack for att ni ar sa stranga" vid middagsbordet efter att han tillbringat helgen med en kompis familj som 15 aring. Nar jag fragade var det kom fran blev svaret, "Annars kunde jag ha varit lika omojlig som Fred".
Jag svarar på ditt inlägg eftersom jag tycker att texten är så passande. Det är så lätt att omedvetet lägga större press på en unge med talang och det har väl varit så från vårt håll utan att vi velat att det skulle vara så.
En uppdatering är väl på sin plats i alla fall: Den här veckan har varit full av rekryteringsträffar och anställningsintervjuer och sammanställningar av personliga brev för barnets del. I och med att hon hoppade av sin utbildning så har något släppt inom henne. Trycket är borta och hon är mer pratglad och öppen med vad hon känner. Jag har föreslagit som sporre att hon iom att hon börjar jobba kan spara pengar till terminsavgifter på teaterskola t ex. om det sedan inte blir så så har hon en ordentlig buffert till något annat hon vill göra istället. Det verkar som om källartrollet har tagit sig ur sin källare i alla fall
Jag ar 26 (snart 27) och levde som ett kallartroll hemma hos mina foraldrar i ett ar.
Bakgrunden var att jag brot upp med min davarande sambo sedan 3ar. Han agde huset sa jag hade ingenstans att ta vagen.
Har sedan gymnasiet bara haft sporadiska jobb, timmar eller korta vik. (sommarjobb osv)
Har aldrig varit sarskilt motiverad att fundera ut vad jag ska bli nar jag blir stor.
Jobbat som:
- Bartender
-Servitris
-Cafebitrade
-Kassorska
-Ridlarare
-Ungdomsledare
-Mattant
-Forskolelarare
Nar jag flyttade hem sa fick jag mojlighet till ett vikariat igen, det som fran borjan skulle vara bara 3 manader blev tillslut ett ar.
Det aret spenderade jag med att;
-Kliva upp
-Jobba
-Kom hem
-Satt vid datorn
Det var i princip allt jag gjorde. Chattade med folk och spelade onlinespel.
Betalade sallan hyra och hjalpte inte till sarskilt mycket.
MEN!
Nar aret nastan var kommet sa fick jag extrem angest vad jag skulle gora, min familj har ingen god ekonomisk grund och jag bidrog knappast till det battre.
Jag sag hur det slet och det slet extremt ont pa mig ocksa aven om jag inte visade.
Jag ar liksom TS avkomma valdigt inatvand och haller det mesta for mig sjalv.
med 4manader kvar av mitt jobb borjade jag spara till ett korkort for att iallafall ha en borjan till nagat nytt.
2manader kvar sa pratade jag med en van i England, han sa att jag var valkommen dit.
Det tande en laga. Jag tog alltsa besparingarna jag hade mot ett korkort och drog till england sa fort mitt jobb tog slut.
Nu ar jag har, sa fantastiskt stolt over mig sjalv som tordes och som kom ivag.
Jag kanner mig inte langre som en borda for min familj och nu masta jag ta tag i saker sjalv for jag har inte min familj som lyfter upp mig nar jag faller.
Och for min del hjalpte det inte direkt nar mina foraldrar fragade vad jag skulle gora, vad min plan var.
Vilket ocksa alla andra i min omgivning gjorde "Vad ska du gora sen"
Det skapar extrem angest och annu mer oroligheter och det splittrar dig.
Vet inte riktigt om du blir hjalpt av detta men ville bara ge en annan synvinkel =)
Bakgrunden var att jag brot upp med min davarande sambo sedan 3ar. Han agde huset sa jag hade ingenstans att ta vagen.
Har sedan gymnasiet bara haft sporadiska jobb, timmar eller korta vik. (sommarjobb osv)
Har aldrig varit sarskilt motiverad att fundera ut vad jag ska bli nar jag blir stor.
Jobbat som:
- Bartender
-Servitris
-Cafebitrade
-Kassorska
-Ridlarare
-Ungdomsledare
-Mattant
-Forskolelarare
Nar jag flyttade hem sa fick jag mojlighet till ett vikariat igen, det som fran borjan skulle vara bara 3 manader blev tillslut ett ar.
Det aret spenderade jag med att;
-Kliva upp
-Jobba
-Kom hem
-Satt vid datorn
Det var i princip allt jag gjorde. Chattade med folk och spelade onlinespel.
Betalade sallan hyra och hjalpte inte till sarskilt mycket.
MEN!
Nar aret nastan var kommet sa fick jag extrem angest vad jag skulle gora, min familj har ingen god ekonomisk grund och jag bidrog knappast till det battre.
Jag sag hur det slet och det slet extremt ont pa mig ocksa aven om jag inte visade.
Jag ar liksom TS avkomma valdigt inatvand och haller det mesta for mig sjalv.
med 4manader kvar av mitt jobb borjade jag spara till ett korkort for att iallafall ha en borjan till nagat nytt.
2manader kvar sa pratade jag med en van i England, han sa att jag var valkommen dit.
Det tande en laga. Jag tog alltsa besparingarna jag hade mot ett korkort och drog till england sa fort mitt jobb tog slut.
Nu ar jag har, sa fantastiskt stolt over mig sjalv som tordes och som kom ivag.
Jag kanner mig inte langre som en borda for min familj och nu masta jag ta tag i saker sjalv for jag har inte min familj som lyfter upp mig nar jag faller.
Och for min del hjalpte det inte direkt nar mina foraldrar fragade vad jag skulle gora, vad min plan var.
Vilket ocksa alla andra i min omgivning gjorde "Vad ska du gora sen"
Det skapar extrem angest och annu mer oroligheter och det splittrar dig.
Vet inte riktigt om du blir hjalpt av detta men ville bara ge en annan synvinkel =)
Men det handlar ju om att som vuxen bidra till familjen.
Dra sitt strå till stacken, så att säga.
En vuxen i en familj kan ju inte bara hänga ikring och låta andra vuxna sköta allt.
Om man inte använder sin tid till att försörja sig och därmed betala för sig så får man vackert använda sin tid till att vara nyttig på andra vis.
Föräldrahemmet är inget gratis hotell med all inclusive.
Jag håller med. Sen tycker jag att alla medlemmar i ett hushåll ska bidra. Var och en efter förmåga. Är man 5 kan man göra något, är man 22 kan man göra lite mer.
Liknande trådar
Senast: Badger
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Inspirerande ryttardag med fokus på psykisk hälsa- Hästnyheter Lördag 4 januari laddar man upp för Happy Equestrian Day på Folkatorps ridskola i Kumla: en heldag med fokus på ryttarens och hästen...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 40
- Hästnyheter
-
55-årig man döms för grovt djurplågeri
- Hästnyheter Under ett oanmält besök av länsstyrelsen hittades två hästar i så dåligt skick till följd av fång att de fick avlivas. Nu har...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 69
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Intressanta uppfostringsmetoder?- Hundträning Board and train kallas det här också. Helt vanvettigt - hur är det sunt för hunden att lära sig sitta snällt i bur när den kommer hem...
- Sel
- Svar: 121
- Visningar: 7 003
- Hund
Hästrelaterat
-
Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?
- Hästmänniskan Nä, man får ta det med ro och som det kommer helt enkelt. Ett steg i taget. Går iallafall in med positivt sinne :)
- lilsan
- Svar: 75
- Visningar: 3 032
- Hästmänniska
-
Försäkring häst
- Ekonomi & Juridik Jag har mina i Agria Racing och haft i många år, betalar nästan 2900kr/ år för två häst och har högsta på vetvården och högsta på...
- nullo-modo
- Svar: 22
- Visningar: 381
- Hästmänniska
