Sv: Hur ska föräldrarna få mera tid för barnen
Åh, vilket klokt inlägg Philosophia (usch, vad jobbigt det är att stava ditt namn rätt ).
Det du skriver är viktigt inte bara för att få mer tid tillsammans utan (inte minst) för att få barn som klarar av saker; som blir vuxna individer som klarar sig själva. Utan oss. För det är ju ändå målet; att fostra en individ som ska klara sig själv.
Min mamma lät alltid oss barn hjälpa till hemma från låg ålder. Som hon brukar säga: när jag var 2-3 år och ville "ämpla bädda" så blev det ju inte så himla välbäddat och snyggt, men all den entusiasm som barn har i sig själva ville hon uppmuntra. Så vi fick "ämpla" till att bädda, laga mat, baka, duka bord, rensa ogräs, tvätta och allt som hör ett hushåll till. Istället för att som en del gör: "Nej, gå du och lek istället så gör mamma/pappa det här". Och sen när de blir äldre: "Äsch, det är bättre jag gör det där så blir det ordentligt gjort!" Vad lär man sitt barn då: jo; dels att bli en ganska bekväm och lat varelse som man plötsligt blir skitless på när den är i tonåren och man tror att den alldeles av sig själv ska börja hjälpa till. Men än värre är väl att barnet inte får bygga sitt självförtroende på ett enkelt sätt! Det barnet gör "duger inte" - inte ens att tvätta klarar man av. Hur ska man då känna att man är duktig/klarar av saker?
Jag är övertygad om att man kan introducera barnen betydligt mycket mer i vardagslivet än vad många gör idag och på så sätt få mer tid för barnen.
Åh, vilket klokt inlägg Philosophia (usch, vad jobbigt det är att stava ditt namn rätt ).
Det du skriver är viktigt inte bara för att få mer tid tillsammans utan (inte minst) för att få barn som klarar av saker; som blir vuxna individer som klarar sig själva. Utan oss. För det är ju ändå målet; att fostra en individ som ska klara sig själv.
Min mamma lät alltid oss barn hjälpa till hemma från låg ålder. Som hon brukar säga: när jag var 2-3 år och ville "ämpla bädda" så blev det ju inte så himla välbäddat och snyggt, men all den entusiasm som barn har i sig själva ville hon uppmuntra. Så vi fick "ämpla" till att bädda, laga mat, baka, duka bord, rensa ogräs, tvätta och allt som hör ett hushåll till. Istället för att som en del gör: "Nej, gå du och lek istället så gör mamma/pappa det här". Och sen när de blir äldre: "Äsch, det är bättre jag gör det där så blir det ordentligt gjort!" Vad lär man sitt barn då: jo; dels att bli en ganska bekväm och lat varelse som man plötsligt blir skitless på när den är i tonåren och man tror att den alldeles av sig själv ska börja hjälpa till. Men än värre är väl att barnet inte får bygga sitt självförtroende på ett enkelt sätt! Det barnet gör "duger inte" - inte ens att tvätta klarar man av. Hur ska man då känna att man är duktig/klarar av saker?