K
Kat
Betygen sjunker i skolorna i samma takt som stöket ökar,
förskollärare som arbetat inom omsorgen i flera deccennier berättar om hur mycket mer konflikter det är i förskolan idag mot i början av deras karriär,
våldet bland unga ökar,
fler och fler skolungdomar mår psykiskt dåligt, skär sig, får ätstörningar och är deprimerade...
Det finns säkert flera bakomliggande faktorer, men jag tror att en av de viktigaste orsakerna faktiskt är frånvarande föräldrar (och andra vuxna i viss mån).
Vi kan tro vad som helst om den teorin,
men
Faktum är att det finns jättemånga två och treåringar på förskolan idag som har arbetsdagar från halv åtta på mornarna till halv sex på kvällarna.
Det innebär att förskolepersonalen tillbringar mer vaken tid med barnen än vad föräldrarna gör.
Det säger sig självt att under den korta tiden, när den vuxne dessutom är trött efter jobbet, så är det inte så jätteprioriterat att ta alla konflikter som uppstår med sina barn.
Det jag vill ägna tråden åt är följande:
Pragmatik.
Vad kan vi göra i samhället för att få föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn och faktiskt stå för den större delen av deras uppfostran och trygghet?
Helst utan att det också blir en kvinnofälla.
förskollärare som arbetat inom omsorgen i flera deccennier berättar om hur mycket mer konflikter det är i förskolan idag mot i början av deras karriär,
våldet bland unga ökar,
fler och fler skolungdomar mår psykiskt dåligt, skär sig, får ätstörningar och är deprimerade...
Det finns säkert flera bakomliggande faktorer, men jag tror att en av de viktigaste orsakerna faktiskt är frånvarande föräldrar (och andra vuxna i viss mån).
Vi kan tro vad som helst om den teorin,
men
Faktum är att det finns jättemånga två och treåringar på förskolan idag som har arbetsdagar från halv åtta på mornarna till halv sex på kvällarna.
Det innebär att förskolepersonalen tillbringar mer vaken tid med barnen än vad föräldrarna gör.
Det säger sig självt att under den korta tiden, när den vuxne dessutom är trött efter jobbet, så är det inte så jätteprioriterat att ta alla konflikter som uppstår med sina barn.
Det jag vill ägna tråden åt är följande:
Pragmatik.
Vad kan vi göra i samhället för att få föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn och faktiskt stå för den större delen av deras uppfostran och trygghet?
Helst utan att det också blir en kvinnofälla.