Hur reagerar ni om man vägrar ringa ?

[kossankaj]

Jah vägrar att ringa med främmande personer numera, har gett upp det, man hör hälften och glömmer resten.
Så när någon skriver något i stil med kan du ringa istället tycker det är lättare att prata då svarar jag nej det är inte lättare , det hörs dåligt i telefoner och med olika dialekter och jag glömmer hälften om det inte är nerskrivet.
Hur reagerar ni ?

 

[Pancakes]

Jag avskyr att prata i telefon med folk jag inte känner, men ska jag göra upp något och sagda främling vill ta det på telefon så biter jag ihop och ser till att anteckna noggrant. Jag skulle nog inte reagera nämnvärt om någon vill höras genom text istället, kanske en lättnadens suck

 

[Migo]

Jag hör lite dåligt om det är flera olika ljudkällor, så har jättesvårt att prata i telefon. Hatar hatar hatar att prata när någon har dålig mottagning så att halva samtalen blir gissningslek ang vad som sagts, vilket oftast är fallet här eftersom jag bor i radioskugga. Vill heller inte prata samtidigt som jag kör bil, eftersom det utöver ljudstörningen dessutom inverkar negativt på min bilkörning.

Folk gnäller över att jag är så svår att nå på telefon. Skicka ett sms då, så svarar jag så fort jag ser telefonen!

 

[Ramona]

Jag har inget emot att ha konversationer i enbart text. Speciellt inte om det är viktigare ting, då man faktiskt får ner allting i skrift. Så mycket enklare när man kan gå tillbaka och kolla exakt vad som sagts än att gissa att man kommer ihåg rätt.

Men jag pratar gärna i telefon också. Mig gör det varken eller.

 

[nightcrawler]

Jag slipper helst att prata i telefon. Med vänner går det bra men annars får jag nästan panik. Glömmer hälften av vad jag ska säga och hälften av det som sägs. Hjälper inte att skriva ner. Det kan funka om den andre sköter snacket och jag bara behöver svara. Men tar det hellre via text

 

[Monkie]

Jah vägrar att ringa med främmande personer numera, har gett upp det, man hör hälften och glömmer resten.
Så när någon skriver något i stil med kan du ringa istället tycker det är lättare att prata då svarar jag nej det är inte lättare , det hörs dåligt i telefoner och med olika dialekter och jag glömmer hälften om det inte är nerskrivet.
Hur reagerar ni ?

Jag tycker det är jäääättedrygt att hålla långa konversationer på sms, ringer mycket hellre. Om det inte är typ Lunch imorgon? Och ett ok med tid.

 

[Silver Girl]

Beror på. Oftast spelar det ingen roll. Men om det blir för mycket sms fram och tillbaka för att t ex komma överens om något så brukar jag föredra att prata då det går snabbare.

Tycker också det kan bli feltolkningar i text då tonfall m m inte framgår. Man måste vara tydlig, vilket gör att det kan bli svårt om man har att göra med någon som har skrivsvårigheter eller har ett annat modersmål, speciellt om det är någon man inte känner så väl.

 

[chaosgirl]

Jah vägrar att ringa med främmande personer numera, har gett upp det, man hör hälften och glömmer resten.
Så när någon skriver något i stil med kan du ringa istället tycker det är lättare att prata då svarar jag nej det är inte lättare , det hörs dåligt i telefoner och med olika dialekter och jag glömmer hälften om det inte är nerskrivet.
Hur reagerar ni ?

I mitt jobb i vanliga fall så pratar jag hela tiden i telefonen men jag skriver hellre än pratar med främlingar. Annat i mitt jobb för då går jag in i min yrkesroll helt enkelt.

 

[Youmeoh]

Privat har jag telefonskräck I jobbet är den som bortblåst. Har en teori om att den mentala jobbuniformen gör det otroligt mycket lättare, kombinerat med att skriven kommunikation nästan alltid är helt utesluten och bara vetskapen om att en hel del av de jag pratar med är tusan så mycket mer nervösa av att prata med mig än jag är av att prata med dem gör att min nervositet försvinner. Brukar skänka en stor portion lugn över telefonpratandet.

 

[Gnist]

Personligen föredrar jag i många fall samtal, då det går avsevärt snabbare att få svar på frågor/få fram den info jag vill ha än mailande/messande hit och dit gör.

 

[Red_Chili]

Jag har inget emot att prata i telefon, men å andra sidan har jag (normalt sett) inga som helst problem att höra vad som sägs eller så.

Däremot gillar jag inte att ringa okända om de inte skrivit vilka tider som är ok att ringa på. Jag är så van vid att alla jobbar på oregelbundna tider, sover på alla möjliga olika tider osv att jag helt enkelt blir rädd att störa folk. Det sista jag vill är att råka störa någon.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag föredrar nästan alltid att ringa, tycker man kan läsa av så himla mycket bättre då. Sen mailar jag alltid efteråt för att bekräfta viktiga detaljer så vi båda är överens.

Funkar finfint.

 

[Oldie]

Svarar inte på okända nummer om jag inte väntar samtal från någon. Kollar av numret på hitta.se först, oftast är det telefonförsäljare och jag är en dålig kund

 

[Lipperta]

Jag avskyr telefoner, jag tror jag inte tycker om när jag inte kan se ansiktet på den jag talar med.
Jag gör inte det längre, jag blir stressad och mår psykiskt dåligt en hel dag om jag vet att jag måste ringa på kvällen. Det är inte värt det helt enkelt.
Jag svarar bara att min mikrofon är trasig i telefonen och man får hära av sig på mejl eller sms

 

[starcraft]

Jag messar hellre än ringer förutom i några fall och det är typ om det är hyfsat bråttom, man försöker hitta varandra i en folkmassa eller om det är något långt och lite krångligt som är lättare att förklara i tal än skrift och det är viktigt att den andra personen är med på noterna på ett annat sätt. Men 8 fall av 10 föredrar jag mess. Jag är dålig på att svara i telefonen, svarar ofta direkt på sms. Till viss del beror min ovilja till telefonsamtal att jag har vissa koncentrationssvårigheter och har svårt att förstå och komma ihåg vad folk säger när jag inte pratar direkt med dem (öga mot öga). I telefon är det oftast mycket annat runt om som får min uppmärksamhet. Ett sms kan jag läsa om ett par gånger om det inte landade första gången.

 

[Gnist]

Hur reagerar ni ?

Generellt sett så ger det mig inte en positiv/seriös bild av människan, då det i de flesta privata sammanhang när det kommer till kontakt med främmande människor för min del rör sig om valpintressenter, där första kontakten i princip alltid tas via text och om jag sedan inte får prata med människan så går de bort som potentiella köpare för min del.

 

[Migo]

Nu lever ju jag ett lite udda liv, men jag tycker tvärt om mot många här, att telefonsamtal tar en evinnerlig tid för nått som gått att föra fram med två meningar i ett textmeddelande.

För det första så måste man avbryta det man gör när det ringer. Dvs blir störd i den syssla man är uppe i. Sen blir man stående stilla (i mitt fall den här årstiden med förfrysningskänslor i fingrarna) och ska växla artighetsfraser och vänta när de pratar med sin unge/kollega/partner/hund/vägg innan de kan få fram poängen med samtalet, sen måste man titta på almanackan (som är i telefonen) för att kunna boka en tid, den som ringer måste titta i sin almanacka, mer artighetsfraser och så gärna ytterligare nått avbrott från omgivningen innan det är över. Sen ska man hitta tillbaka till sitt arbetsflow igen...

Eller så skickar man ett SMS: "Jag kan komma och träna onsdag eller fredag, kan du nån av de dagarna?" och får svar med "Ja, dag och tid, välkommen!" så fort jag tränat färdigt aktuell hund.

 

[TheRedLightning]

Inga problem på jobbet att ringa okända människor, men privat, ringer eller svarar jag sällan på okända människor/nummer. Det jag kan ringa privat är olika bolag jag är kund hos eller behöver kontakt med vården.

Jag har haft telefonfobi och aldrig riktigt tyckt om att ringa, men på jobbet är det inga problem och jag är ganska stolt över att jag lyckats ta mig över den tröskeln i alla fall på jobbet.

 

[Migo]

Generellt sett så ger det mig inte en positiv/seriös bild av människan, då det i de flesta privata sammanhang när det kommer till kontakt med främmande människor för min del rör sig om valpintressenter, där första kontakten i princip alltid tas via text och om jag sedan inte får prata med människan så går de bort som potentiella köpare för min del.

När det kommer till så pass stora och viktiga saker förstår jag dig till fullo.

 

[mandalaki]

Jag har aldrig stött på någon som vägrar ringa. Om jag gjorde det skulle jag definitivt inte få ett bra intryck av personen. Telefonsamtal är sån liten grej man måste klara i vardagen.