Enya
Trådstartare
Ingen aning vad Rover är? testade i lokala FB gruppen bara. Tänkte att det är ju där folk håller till.Har du provat via rover till exempel?
Bussresan till hundvakten lät inte ideal för dig heller men går det att vänja honom vid bussen, om han inte alls är mat- eller leksaks-motiverad utomhus så genom att bara vänta? Kanske efter att ni redan varit ute och motionerat några timmar, ge det tid och gör det stegvis, avdramatisera. Bara titta på bussarna vid bushållplatsen först, försök inte ens kliva på förrän han kan titta lugnt och går att få kontakt med, sedan åk en kort bit och så vidare. Tillslut kanske det blir något vardagligt. Eller är han redan helt lugn fram till det att han kliver på bussen?
Skillnaden på spionen och alla andra hundar jag haft är att sådana här knep har fungerat på dem. Allt man läser och hör och får råd om fungerar, mer eller mindre, liksom, men med honom är det verkligen så väldigt låst med mycket.
Han har inget tålamod så vänta har vi tränat på rent allmänt och han funkar fortfarande inte bra på att vänta- typiskt husky. Han är tyst, relativt, i väntan på buss, lite gnällig för att han tjurar för att vi inte rör på oss, men ingen sådan där hysteriskt huskyvrål eller stress utan mer småbarnsgnäll för att vi ens står stilla liksom. När bussen väl kommer och han inser att vi ska på blir han själaglad och börjar stressa och tjuta/skälla. I sådana här situationer VET jag vad som fungerar bäst. Att bara göra, fort, ignorera, klara av det och göra till vana och , så fort han gör minsta lilla till att vara tyst DÅ haffa den stunden och belöna och berömma. Det är så jag löst många situationer som uppstått hos oss. Men när det kommer till situationer där andra människor är inblandade är det svårt just för att andra människor störs. Första gången han åkte buss var han jättejobbig, andra dagen lite bättre men jobbig, men jag visste att tredje dagen skulle bli bättre, bara stå ut, fortsätta fortsätta fortsätta så ger det sig tids nog. Det är det här "Tids Nog" som är ett aber, folk står inte ut. Tredje dagen öppnade inte busschauffören dörren när vi skulle på, direkt som brukligt. Han satt och tittade på oss, tänkte antagligen vänta ut spionen tills han var tyst, precis som du skriver. Och det ger exakt tvärtom resultat, raka motsatsen. Så istället för att lugna sig blev han helt hysterisk. Tidigare var han högljuddast vid påstigandet och lugnade sig allt eftersom vi åkte, men nu var han helt uppe i varv. Värre än första gången vi åkte.
Bussen går förbi en bit från vi bor, vi ser den dagligen, han tittar efter den och viftar på svansen ibland till och med, det syns att han tycker den är kul, vill gå dit när vi närmar oss, är inte rädd eller så. Det är som när jag köpte honom och han skrekskällde under hela promenaderna i mer än en timme varje gång jag var ute i en vecka eller så, inte en tyst sekund. Sedan blev det skrekskälla tills vi kom till skogen och det satt i flera månader. Sedan blev det skrekskälla så fort vi gick en ny väg vi inte gått på förut. Sedan flyttade vi hit och i bilen hit skrekskällde han konstant i 2 timmar av en 7 timmars bilresa, resten av timmarna skrekskällde han när bilen saktade in , väntade i korsningar och rondeller osv.... väl här skrikskäller han inte ofta längre.Men nu är han 4,5 år gammal också.... Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn. Jag tror att det har att göra med att han inte har socialiserats innan jag köpte honom.
Att träna bussåkande sådär har jag gjort med tidigare hundar när de var valpar, lätt som en plätt, men med den här hunden hatar alla mig för att han skriker sådär och stör.